Huliganism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Huliganism kallas våld från supportergrupper med anknytning till sportevenemang, oftast i ett lands högre divisioner i en lagsport eller vid internationella lagsportevenemang. Den som utövar detta våld och som gör det i en sportklubbs namn, kallas huligan, ett ord som senare använts för att referera till personer som ägnat sig åt våldsamheter även på andra håll. Det är mest förekommande inom fotbollen men även i andra sporter som till exempel bandy och ishockeyn har det ibland förekommit huliganer.

Den moderna huliganismen uppstod under 1970-talet men idrottsrelaterat våld har funnits i alla tider.[1]

Under 1970- och 1980-talet talade man ofta om läktarvåld som synonym eftersom de flesta bråken på den tiden skedde på läktarna men sedan 1990-talet talar man oftast bara om huliganism, eftersom mycket våldsamheter numera ofta sker utanför sportanläggningen, till exempel på närliggande gator och parkeringsplatser. Oftast är det supportrar till två rivaliserande lag som drabbar samman men ibland riktar sig även våldet mot de aktiva. Då huliganism debatteras påstår vissa att det beror på fanatism för det egna laget, andra säger att huliganer är sådana som är ointresserade av sport men som söker bråk och gruppgemenskap och enbart av denna anledning går på match. Även alkohol och andra droger anses av många ligga bakom och många ifrågasätter alkoholförsäljningen kring sportanläggningar. På vissa håll handlar rivaliteten bara om vem som är bäst inom sport, medan det till exempel inom fotbollen i länder som Argentina, Turkiet, Frankrike, Italien och Skottland även finns starka historiska, politiska, religiösa och sociala motsättningar inblandade.

Många anser att huliganer inte är riktiga supportrar, eftersom konsekvenserna av deras aktivitet kan bli att klubben tvingas böta, degraderas till lägre en division efter säsongen oavsett sportsliga prestationer eller spela hemmamatcher inför tomma läktare, alternativt på en ort längre bort, och därmed gå miste om såväl psykologiskt viktigt publikstöd som intäkter.

Bråk på läktarna är främst förknippat med ståplats, men kan även förekomma på sittplats och kan då även omfatta att stolarna slits loss från läktarsektionen och kastas in på planen mot de aktiva eller mot motståndarlagets supportrar. Resor till och från bortamatcher har ibland inneburit att bussen eller tåget supportrarna färdas med vandaliseras och hemmalagens fans vandaliserar ibland de bussar, i vilka bortalagets spelare eller supportrar åker.

Huliganism efter land[redigera | redigera wikitext]

Sovjetunionen och Ryssland[redigera | redigera wikitext]

I Sovjetunionen gjordes huliganism (хулиганство, khuliganstvo) till en kriminell handling under Sovjetrepublikernas brottsbalk. Ryska SFSR 216:e artikel i brottsbalken definierar huliganism som "allt avsiktligt beteende som stör den allmänna ordningen och som uttrycker explicit respektlöshet mot samhället". Denna artikel användes mot en rad andra företeelse så som lösdriveri, förföljelse och fult språk med mera. Lagen användes också av sovjetiska myndigheter mot politiska dissidenter.

Huliganism är fortfarande en del av den ryska lagboken och applicerbar för personer över 16 år (som är den ryska och sovjetiska myndighetsåldern). Huliganism ses som "uppsåtlig huliganism" (злостное хулиганство, zlostnoye khuliganstvo), (simply) huliganism och "trivial huliganism" (мелкое хулиганиство, melkoye khuliganstvo).

"Trivial hooliganism" är "aktuell för administrativ process" ("привлекаться к административной ответственности" (liknar svensk civilrätt) och kategoriseras som "административный проступок" (administrativny prostupok, liknar svenskans ordningsförseelse), som är jämbördigt med brott. Det är tänkt att hantera mindre gatustörningar, slagsmål och allmänt ordningsstörande beteende, främst av ungdomar i städerna. "Uppsåtlig huliganism" är huliganism som "med extraordinär cynism, med motstånd mot lagupprätthållare, med användning av vapen eller försök till det, eller som begåtts av en recidivist".

Iran[redigera | redigera wikitext]

I Iran bestraffas huliganism med fängelse eller döden. Enligt SMCCDI (Students Movements Coordination Committee for Democracy in Iran) hängdes fyra Esfahan-bor mellan 8 och 9 april 2002 för deras del i kravaller i oktober 2001, när hundratals unga gick ut på gatorna då Irans landslag förlorat i en kvalmatch till VM i fotboll 2002. De fyra var anklagade för "banditeri", "huliganism" och "aggression" efter att de drabbat samman med polisen samtidigt som de skrek "död åt den islamiska republiken" och rev ner gatudekorationerna som satts upp för att välkomna ayatolla Ali Khamenei, som skulle besöka staden dagen efter.

Det största fotbollsderbyt i Iran är mellan matchen mellan Esteghlal FC och Persepolis FC, efter matchen den 29 december 2000, gick missnöjda supportrar ut på stan och brände 250 bussar och förstörde ett otal butiker.

Folkrepubliken Kina[redigera | redigera wikitext]

Lagen mot huliganism togs bort 1997 och ersattes med "störande av allmän ordning", "causing mass anger", "vandalism", "förstörelse av offentlig eller privat egendom" och andra, alla med fängelse eller döden som lagföljd. 1998 återinfördes lagen om huliganism för att "slå hårt".

Speciella lagar för fotbollshuliganism infördes 2005. Enligt denna lag kan polisen gripa en misstänkt och hålla honom kvar i 20 dagar, belägga böter på mellan 2000 och 5000 renminbi och förelägga den misstänkte förbud att beträda fotbollsevenemang i upp till ett år. Om den misstänktes mål prövas i rätten kan han bli avrättad.

Uppmärksammade fall[redigera | redigera wikitext]

  • Den 16 oktober 1997 dömdes en person till döden för att ha "styrt upp bråk och skapat problem".
  • 5 maj 1998 dömdes en person till döden för "fördärvande, huliganism och förskingring".
  • Den 25 november 1998 dömdes en person till döden för brottet "huliganism".
  • År 2000 avrättades en person för brottet "huliganism och våldtäkt".

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Den moderna huliganismen startade i Storbritannien då slagsmål mellan supportrar blev vanliga under 1880-talet. Idag finns det flertalet firmor, dessa brukar inkludera supportrar av:

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Huliganism i Sverige

I Sverige finns huliganismen främst inom fotbollen på herrsidan. AIK, Djurgårdens IF, Hammarby IF, IFK Göteborg, GAIS, Örgryte, Malmö FF och Helsingborgs IF är klubbar som haft mer huliganism, särskilt under så kallade derbymatcher. De tidigaste rapporterna om större publikbråk i samband med fotbollsmatcher i Sverige härrör från 1920-talet då det i polisrapporter står om anhängare till Djurgårdens IF och AIK som träffades bakom Stockholms stadion för att "göra upp" efter matchen.

Det har förekommit att huliganer angriper personer som är anställda på den klubben man stöttar.

Efter en katastrofal inledning av Allsvenskan 2009 fick Örgryte Supportrar nog och attackerade huliganer Örgryte IS klubbhus och en bil som kördes av en av klubbens anställda förstördes, Örgrytes huligangruppering Red Fans Klan tog på sig hoten. Dagen efter blev även tränaren till Örgryte IS Janne Carlssons familj hotade i sitt hem.

Även lilla bruksorten Degerfors drabbades då supportrar monterade bort tränarens bromsar efter inledningen på superettan 2007.

Bandy har ibland drabbats men för det mesta är det Hammarby, Västerås och Boltic som är de lag som har aktiva firmor. När Luleå HF och Skellefteå AIK möts i Elitserien i ishockey har det hänt att slagsmål uppstått mellan supportrar, även när Linköpings HC och Södertälje SK spelar. Sedan Linköpings HC 1999 nådde Elitserien för första gången har möten mellan HV 71 och Linköpings HC, så kallade E 4-derbymatcher, inneburit bråk. Både Djurgårdens IF och AIK har huliganer på ishockeysidan, och sammandrabbningarna har blivit allt vanligare sedan AIK 2010 kom tillbaka till Elitserien, vilket innebar att lagen möts i seriesammanhang flertalet gånger. Under de två första Stockholmsderbyna samma år inträffade flera bråk supportrarna emellan. Huliganismen har även i början av 2000-talet gått från att mest finnas i storstäderna till att nu även finnas på mindre orter som Karlstad, Linköping, Örebro och Vänersborg.

Polisbevakning[redigera | redigera wikitext]

Man talar om "högriskmatch" då risken för bråk är stor. Så kallade derbymatcher mellan storstadslag i högre divisioner är särskilt drabbade på grund av att det ofta råder stark rivalitet mellan de två lagen. Polisen brukar då skicka extra mycket personal. Vid "lågriskmatch" anses det bli lugnare, och polisresurserna mindre. Det har diskuterats om polisinsatserna i samband med sport skall betalas med skattepengar eller om sportklubbarna själva skall få betala. Klubbarna själva avfärdar ofta ansvaret för bråk som sker utanför själva sportanläggningen.

Ett motargument som ofta framförs av huliganerna själva är att det egentligen är fullständigt onödigt att lägga så mycket resurser på att förhindra deras bråk, eftersom det i stort sett aldrig händer att icke inblandade människor kommer till skada.

Firmor[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Huliganfirma

Organisationer som ägnar sig åt huliganism och uppgjorda slagsmål sinsemellan går under begreppet firmor. Ursprunget är i England där våldet till en början främst förekom på läktarna, men i takt med ökad bevakning så har detta flyttat utanför arenorna till ofta i förväg planerade mötesplatser.

De sex mest etablerade firmorna i Sverige är:

  • Kompisgänget Bajen, KGB, Hammarby IF. Med undergrupperna Bajen Orphans och Bajen Hit Squad.
  • Firman Boys, FB, AIK. Med undergruppen Aik`s Yngsta.
  • Djurgårdens Fina Grabbar, DFG, Djurgårdens IF. Med undergruppen Djurgårdens Yngsta.
  • Wisemen, WM, IFK Göteborg. Med undergrupperna Gothenburg United och Ungdoms Truppen Göteborg.
  • GAIS Yngre, GAIS. Med undergruppen GAIS Babys.
  • Frontline, FL, Helsingborg IF. Med undergruppen Helsingborg Yngre.
  • True Rockers, TR, Malmö FF. Med undergrupperna Malmö yngre och Malmö yngsta.

Casuals[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Casual

Casual är en brittisk subkultur inom fotboll och som växte fram på fotbollsläktare i Liverpool i slutet av 1970-talet. Casual förknippas framför allt med ett fanatiskt intresse för kläder och våldsamheter i samband med fotbollsmatcher. De huliganfirmor som sedan det tidiga 1980-talet vuxit fram i Storbritannien och övriga Europa har inte sällan bestått av företrädare för casual-kulturen.

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Här är några böcker som skrivits om huliganer och huliganism, mestadels om England:

  • Among the Thugs
  • Armed for the Match
  • Awaydays
  • Barmy Army
  • Blades Business Crew
  • Bloody Casuals
  • Bovver
  • Bring out Your Riot Gear - Hearts are Here!
  • Capital Punishment
  • CASS
  • Casuals
  • City Psychos
  • Congratulations You Have Just Met the I.C.F
  • Derby Days
  • En av grabbarna
  • England’s Number One
  • England, My England
  • England Away
  • Euro Trashed
  • Everywhere We Go
  • Football Hooligans
  • Football Factory
  • Guvnors
  • Headhunters
  • Hoolifan, 30 Years of Hurt
  • Hooligan Wars
  • Invasion and Deportation – A Diary of Euro 2000
  • Naughty
  • No Retreat
  • Outlaws
  • Red Army General
  • Rolling with the 6.57 Crew
  • Scally
  • Soul Crew
  • Terrace Legends
  • The Crew
  • The Frontline
  • The Men in Black
  • The Naughty Ninetees
  • Top Dog
  • To the Terraces Born
  • Toulouse or not to Lose
  • Who Want's it?
  • Blodsbröder, Tommy Deogan

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Malmö högskola”. 8 maj 2011. http://www.mah.se/upload/GF/pme/20020508.PDF. Läst 17 oktober 2011. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]