Manchester United FC

Manchester United FC
Fotbollsklubb
Klubbens hemmaarena Old Trafford 2006.
Grundinformation
Grundad	1878 (135 år sedan)
Fullständigt namn	Manchester United Football Club
Tidigare namn	Newton Heath LYR FC (1878-1892) Newton Heath FC (1892-1902)
Smeknamn	"The Red Devils"
Serie	Premier League
Ort	Manchester, England, Storbritannien
Hemmaarena	Old Trafford
Klubbfärg(er)
Nyckelpersoner
Ägare	Malcolm Glazer
Ordförande	Joel och Avram Glazer
VD	David Gill
Tränare	Sir Alex Ferguson (t.o.m 1 juli 2013) David Moyes (fr.o.m. 1 juli 2013)
Ass. tränare	Mike Phelan
Lagkapten	Nemanja Vidić
Ass. lagkapten	Patrice Evra
Matchställ
Hemmaställ Bortaställ Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare	20 (1908, 1911, 1952, 1956, 1957, 1965, 1967, 1993, 1994, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2003, 2007, 2008, 2009, 2011, 2013)
FA-cupmästare	11 (1909, 1948, 1963, 1977, 1983, 1985, 1990, 1994, 1996, 1999, 2004)
Engelska ligacupmästare	4 (1992, 2006, 2009, 2010)
Community Shield-mästare	20 (1908, 1911, 1952, 1956, 1957, 1965, 1967, 1977, 1983, 1990, 1993, 1994, 1996, 1997, 2003, 2007, 2008, 2010, 2011, 2013)
Cupvinnarcupmästare	1 (1991)
Champions League-mästare	3 (1968, 1999, 2008)
Super Cup-mästare	1 (1991)
Interkontinentalcupmästare	1 (1999)
Klubblagsvärldsmästare	1 (2008)
Övrigt
Webbplats	ManUtd.com

Manchester United Football Club är en fotbollsklubb från Stretford, i Greater Manchester i England som spelar i Premier League. Klubben grundades 1878 under namnet Newton Heath LYR Football Club, klubben bytte år 1902 namn till Manchester United och har spelat på Old Trafford sedan 1910.

I flygolyckan i München år 1958 dog åtta spelare i klubben. År 1968 var klubben med Matt Busby som tränare, den första engelska klubb att vinna Europacupen. Den nuvarande tränaren, Sir Alex Ferguson har vunnit 38 titlar med klubben sedan han tog över som tränare för klubben i november 1986.

Klubben är Englands mest framgångsrika, de har blivit engelska mästare 20 gånger och har vunnit Europacupen/UEFA Champions League tre gånger: 1968, 1999 samt 2008.

Historia

Tidiga åren (1878–1945)

En tabell som visar Manchester United FC:s placeringar i ligan sedan första deltagandet 1892-93 som Newton Heath, fram till säsongen 2007-08.

Klubben bildades 1878 under namnet Newton Heath Lancashire and Yorkshire Railway FC av järnvägsarbetare som arbetade vid Lancashire and Yorkshire Railway (LYR) vid Newton Heath. Klubben spelade flera matcher mot andra järnvägsbolag som även dem hade fotbollslag, den 20 november 1880 spelade klubben sin första registrerade match, lagets matchkläder var järnvägsbolagets färger - grönt och guld - matchen slutade i förlust för klubben med 6–0 mot Bolton Wanderers reservlag. År 1888 var klubben en av de grundande medlemmarna i The Combination, en regional fotbollsliga. Säsongen efter lades dock ligan ner och Newton Heath gick istället med i nygrundade Football Alliance, vilken var igång tre säsonger innan ligan gick ihop med Football League. Detta resulterade i att Newton Heath säsongen 1892/1893 spelade i högstadivisionen, klubben hade även då blivit oberoende av järnvägsbolaget och valde att ändra sitt namn till endast Newton Heath FC. Efter två säsonger i högstaligan degraderades klubben ner till andraligan.

I januari 1902 hade klubben skulder på £2,670 och var på väg mot konkurs. Dåvarande lagkaptenen Harry Stafford hittade då fyra lokala affärsmän, däribland John Henry Davies (som blev ordförande), som var villiga att investera £500 i utbyte mot ett direkt intresse av att driva klubben, senare bytte även männen namn på klubben, den 24 april 1902 föddes officiellt Manchester United. Med klubbens tränare Ernest Mangnall, som tog över som tränare år 1903, slutade laget på en andraplats i andra divisionen år 1906 och säkrade en uppflyttning till högsta divisionen, vilken klubben vann år 1908 - klubbens första ligatitel. Säsongen efter började med ännu en titel då man vann Charity Shield i början av säsongen, detta första gången som Charity Shield spelades och slutade med klubbens första FA Cup-titel. År 1910 flyttade Manchester United från sin hemmaplan, Bank Street till dagens hemmaplan, Old Trafford. Manchester United vann sin andra ligatitel 1911, men i slutet av efterföljande säsong lämnade tränaren Mangnall klubben för att istället ta över Manchester City som tränare.

År 1922, tre år efter att fotbollen återupptagits efter första världskriget, degraderades klubben till andra divisionen, i vilken klubben spelade i fram tills man åter kom upp i högstaligan år 1925. Klubben degraderades återigen 1931 och var en så kallad jojo-klubb, år 1934 slutade man på klubbens sämsta ligaplacering, någonsin, då man slutade på en tjugonde plats i andra divisionen. Efter att klubbens främste donator, John Henry Davies, avlidit i oktober 1927, försämrades klubbens ekonomi i sån utsträckning att Manchester United troligen skulle ha gått i konkurs om det inte vore för James W. Gibson som i december 1931 investerade £2 000 och tog över klubben. Under säsongen, 1938-39, den sista säsongen som fotboll spelades innan andra världskriget bröt ut, slutade klubben på en 14:de plats i den första divisionen.

Katastrofen i München 1958

Se även: Flygolyckan i München.

Manchester Uniteds, numera, legendariska tränare, Matt Busby, höll som bäst på att bygga upp ett storlag av unga spelare. De kallades för "Busby Babes" och snittåldern var på 24 år. Efter en Europacupmatch mot Röda Stjärnan i Belgrad den 6 februari 1958, mellanlandade Manchester United på Münchens flygplats. När planet återigen skulle lyfta sladdade det av startbanan och tog eld. Sju Manchester United-spelare, åtta journalister och flera klubbrepresentanter dog i haveriet. Unga stjärnskottet Duncan Edwards, som spåddes en lysande framtid inom fotbollen, avled senare på sjukhus. Tränaren Matt Busby skadades svårt men överlevde likaså storspelaren Sir Bobby Charlton. Tio år senare skulle de bägge vara med då United vann Europacupen. Charlton fick även höja Julies-Rimet-pokalen på Wembley då England blev världsmästare 1966.

1960-talets storhetsperiod

Efter att ha byggt ett av de bästa lagen engelsk fotboll skådat, behövde Matt Busby i början på 1960-talet börja om från början. Flygolyckan hade tagit ifrån honom några av sin tids bästa fotbollsspelare, men direkt efter att han själv hade återhämtat sig från sina skador började Matt bygga ett nytt lag som skulle erövra världen.

Stommen i det nya laget byggdes runt spelare som överlevt flygolyckan, bland andra Bill Foulkes och Bobby Charlton. Man köpte även in spelare som Denis Law som kom från Torino. De första åren saknades struktur i laget, men säsongen 62/63 tog man sig hela vägen till Wembley där man slog Leicester med 3-1 i finalen. Detta tog man med sig till nästa säsong, där man byggde vidare på laget som vann FA-cupen, och detta året satsade man på att vara med och slåss om ligatiteln. Det slutade med en andraplats, fyra poäng bakom segrande Liverpool. En annan milstolpe i det nya lagbygget var förvärvet av George Best. Best vann snabbt fansens hjärta med sin snabbhet, bollkontroll samtidigt som hans utseende gjorde honom mycket populär bland landets kvinnor.

Sex år efter att laget som skulle ta över Europa slogs i bitar vann Manchester United ligan. Trion med Best, Charlton och Law tog laget till nya höjder och vid sidan om ligatiteln tog man sig till semifinal i både Europacupen och FA-cupen. Som kronan på verket utsågs Denis Law till årets spelare i Europa.

Säsongen 66/67 vann man ligan igen, efter att säsongen innan ha slutat fyra. Detta gjorde att laget garanterades en plats i europaspelet nästa säsong. Denna gång kunde inget stoppa Busbys lag från att gå hela vägen. De slog Benfica i finalen med 4-1, efter att matcher slutat 1-1 efter 90 minuter. I förlängningen kunde dock George Best, Brian Kidd och Bobby Charlton göra var sitt mål och därmed tog klubben sin första europacuptitel någonsin, bara tio år efter Münchenkraschen. Kort efter detta blev Matt Busby adlad.

Även om man säsongen efter segern i Europacupen slutade på en elfteplats i ligan och blev titellösa kunde fansen se tillbaka på 60-talet med ett leende.

70- och 80-talet

Med europaframgångarna bakom sig började klubben nu jobba för att fylla vakuumet efter Sir Matt Busby. Busby hade givit klubben stora framgångar, men hade nu pensionerat sig och lämnat ett svårt uppdrag för styrelsen.

Genom att lyfta upp en av Busbys hjälptränare, och även före detta United-spelare, Wilf McGuinness, hade man hittat en snabb första lösning. Åldrande spelare och mindre och mindre kontroll över laget gjorde att McGuinness hade Matt Busby hängandes över axeln. Han satte spelare som Denis Law och Shay Brennan på transferlistan, vilket skapade oro i styrelsen. Samtidigt brottades en annan av lagets stora stjärnor, George Best, med stora problem vid sidan av planen, vilket inte hjälpte den redan ansträngda situationen.

McGuinness tilläts dock inte att kämpa så länge. Annandag jul 1970 sades han upp från tränarjobbet med omedelbar verkan och Matt Busby fick komma tillbaka från sin pension tillfälligt medan man letade efter en ny tränare. I juni 1971 tillsatte styrelsen Frank O’Farrell som tränare och trots en bra start blev en 5-0-förlust mot Crystal Palace droppen, och Frank fick sparken den 16 december 1972.

O’Farrells tid som tränare var visserligen kort, men han lämnade ett litet avtryck i och med rekordvärvningen av Martin Buchan för £125 000. Den förre Aberdeen-kaptenen skulle bli en nyckelspelare för O’Farrells efterträdare, Tommy Docherty, som tillsattes julen 1972.

Dochertys första utmaning var att hålla kvar laget i högstadivisionen samtidigt som han skulle genomföra en generationsväxling från 60-talshjältarna. Sir Bobby Charlton hade meddelat att han skulle dra sig tillbaka efter säsongen 72/73, George Best fortsatte med sina problem vid sidan av planen och Denis Law hade sina bästa dagar bakom sig. Han släppte till slut Law gratis, vilket han skulle få ångra senare. Law gick till lokalkonkurrenten Manchester City, och i april 1974 gjorde ett mål i matchen som definitivt skickade United ner i andradivisionen.

Revanschen lät dock inte vänta på sig. United kom snabbt tillbaka och vann andradivisionen säsongen 74/75, och lagets anfaller Stuart ”Pancho” Pearson vann skytteligan med 17 mål.

United lyckades sen ta sig till två raka FA-cupfinaler, där man förlorade mot Southampton 1976, men sedan lyckades slå Liverpool med 2-1 ett år senare. Segern var även extra skön för laget eftersom att det förstörde Liverpools chans att bli det första engelska laget att vinna en trippel, Europacupen, ligan och FA-cupen samma säsong. Drygt 20 år senare skulle United istället bli det första engelska laget att lyckas med detta. Lyckan varade dessvärre inte längre för Docherty, efter att han blivit påkommen med att ha en älskarinna, Mary, som även var klubbens sjukgymnasts fru.

Efter Docherty kom före detta QPR-managern Dave Sexton in på Uniteds bänk. De första två säsongerna lyckades han inte få laget bättre än på en 10-plats i liga, men lyckades ta laget till en FA-cupfinal 1979. En match som United visserligen förlorade mot Arsenal med 3-2, efter att Arsenals Alan Sunderland gjort 3-2-målet precis i slutet av matchen.

80-talet började inte bra för klubben. Tidigt uttåg ur FA-cupen och en dålig start på ligan. Efterhand börjde dock resultaten komma, och efter att klubben van åtta av de tio sista matcherna slutade man till slut två poäng bakom Liverpool i titelracet.

Även året efter avslutade United säsongen starkt, men i och med att större delen av säsongen gick knackigt så slutade man inte bättre än åtta. En placering som styrelsen inte tolererade, och den 30 april 1981 blev Sexton sparkad, efter fyra år som tränare.

Sextons ersättare, Ron Atkinson, handplockade Mick Brown som assisterande och Eric Harrison som ungdomstränare. Men det var på på planen anledningen till glädje fanns. Atkinson hade slagit brittiskt transferrekord när han köpte in Bryan Robson från West Bromwich Albion för £1 500 000, och runt £500 000 för Remi Moses, även han från West Brom.

Detta gjorde att mittfältet kompletterades mycket bra, med fixstjärnan Ray Wilkins, tillsammans med nyförvärven. Men det var ändå något som saknades. United behövde en forward som kunde matcha Liverpools Ian Rush, som vann ligan 82, 83 och 84. United var aldrig långt efter och slutade ofta trea eller fyra i ligan, men var aldrig heller särskilt nära att rå på Liverpool.

Uniteds chans på troféer var istället i de inhemska cuperna. 1983 hade klubben tagit sig till final i både ligacupen och FA-cupen. I ligacupen fick man se sig slagna av Liverpool med 2-1 efter att Liverpool avgjort i förlängning, men istället slog man lilla upstickaren Brighton and Hove Albion över två matcher, där den först något chockartat slutat 2-2, men matchen efter slutade med ett övertygande 4-0-resultat till Uniteds fördel.

Tack vare att Norman Whiteside hade en förmåga att höja sig till de viktiga matcherna lyckades man även 1985 att vinna FA-cupen, när man finalslog Everton med 1-0, och Whiteside gjorde matchens enda mål. United hade även tidigare under matchen fått backen Kevin Moran utvisad.

Detta var Atkinsons andra FA-cuptitel på tre år, men 18 månader senare fick han sparken eftersom att han misslyckats med att knuffa Liverpool av den engelska fotbollstronen. Inte ens när han startade säsongen 85/86 med tio raka segrar lyckades man ta hem ligatiteln.

Sir Alex Ferguson-eran (1986-2013)

I november 1986 lyckades man till slut anställa en vinnande manager. Alex Ferguson kom senast från Aberdeen, där han vunnit allt som gick att vinna i skotsk fotboll, plus att att han även lett sitt lag till seger över Real Madrid i Cupvinnarcupen.

Ferguson visade sig ha talang för tränaryrket, men han behövde tid för att bygga laget. Klubben visade tålamod när man bara slutade på elfte plats efter både första och andra säsongen. Efter att ha värvat ett par nya spelare visade det sig att tålamodet snart betala sig.

Säsongen vändningen kom, 1992-93

Säsongen 1991-92 hade Manchester United inte vunnit ligan på 25 år. Laget var stor favorit att vinna efter att ha varit i ledningen under större delen av säsongen men laget började svikta inför de avslutande matcherna. Med enbart tre omgångar kvar gick Leeds United för första gången upp i ledningen efter att Manchester United förlorat hemma mot Nottingham Forest samtidigt som Leeds vann sin match. Men laget hade fortfarande saken i egna händer då de hade en match mindre spelad, en hängmatch borta mot redan nedflyttningsklara West Ham. Men West Ham vann matchen med 1-0, och när Manchester United i omgången därefter även förlorade borta mot Liverpool samtidigt som Leeds United vann sin match blev Leeds klara mästare och Manchester United-fansen grät. Att förra storlaget Liverpool FC "tappat stinget" gav ingen tröst. Säsongen därefter - 1992-93 - inleddes klubbens hittills största och längsta glansperiod. För första gången på ett över ett kvarts sekel var Manchester United åter ligamästare i England. Sedan dess har bara fyra andra lag (Blackburn, Arsenal, Chelsea och Manchester City) lyckats vinna ligan enstaka år. United har sedan 1992/93 vunnit engelska ligan 11 gånger av 17 möjliga, vunnit Champions League 2 gånger - och inte minst passerat Liverpool i den engelska maratontabellen.

Dominans i Premier League

Den nuvarande managern Sir Alex Ferguson har haft enorma framgångar under de 21 år som Premier League har existerat.

Efter en lång svacka under 1970 och 80-talet blev Manchester United i början av 1990-talet åter en kraft att räkna med i engelsk fotboll. Hösten 1986 blev Alex Ferguson (numera sir Alex Ferguson) manager/tränare och 26 år senare innehar han fortfarande jobbet. Skotten förvandlade laget till att bli en segermaskin. 1991 vann man Cupvinnarcupen men mycket mer skulle komma. 1993 blev Manchester för första gången sedan 1967 engelska mästare. 1994 försvarade man titeln. Man vann även ligan 1996 och 1997. 1994 och 1996 vann man dubbeln, det vill säga både ligan och FA-cupen. Lagets stora stjärna var den kontroversiella fransmannen Eric Cantona.

1999 kom den största triumfen då man vann "trippeln" (UEFA Champions League, Premier League och FA-cupen). Manchester United vände sensationellt Champions League-finalen genom två mål på övertid mot Bayern München. Matchhjältar blev Ole Gunnar Solskjaer och Teddy Sheringham. Norrmannen Solskjaer, även kallad "supersub", har haft stora framgångar i sin fotbollskarriär med Manchester United FC. I laget spelade klubbens framgångsrika "75:or" som kommit upp från klubbens ungdomsled, såsom Gary Neville, Nicky Butt och David Beckham. Andra stora profiler i laget var den irländske mittfältaren Roy Keane och den walesiske vänsteryttern Ryan Giggs samt den danske stjärnmålvakten Peter Schmeichel. Manchester United vann också år 2010-2011

Malcolm Glazer tar över

2003 började Malcolm Glazer köpa aktier i Manchester United och 2005 stod det klart att Glazer med familj tagit över hela kontrollen av den anrika fotbollsklubben. Manchester United-fansen blev mycket upprörda och demonstrerade mot övertagandet. Som en opponering mot Malcolm Glazers maktövertagande av klubben, skapade en skara fans en ny fan-klubb, FC United of Manchester.

När Glazer köpte klubben fick han ta ett lån på fem miljarder kronor av de åtta miljarderna han betalade. För att han ska ha råd att betala tillbaka pengarna höjdes biljettpriserna med 12% till årets säsong.

2007–

Inför säsongen 2007/2008 var Chelsea favoriter till ligasegern hos de flesta experterna^[vilka?] med Manchester United och Arsenal FC som främsta utmanare. Under säsongen kom klubben dock att vinna både ligan och Champions League. Ligatiteln var klubbens 17:e totalt och den 10:e sedan 1993. Klubbens tredje seger i Champions League säkrades via straffsparksläggning mot Chelsea.

Säsongen 2008/2009 vann laget återigen Premier League och gick även detta år vidare till finalen i UEFA Champions League, men denna gång blev det förlust – 0–2 mot spanska FC Barcelona. 2009/2010 lyckades Manchester bara vinna Carling Cup – Premier League-titeln försvann till Chelsea och i Champions League åkte man ut i kvartsfinalen mot tyska Bayern München. Säsongen efter, 2010/2011, blev däremot en bra säsong: Manchester United tog hem Premier League och gick förbi Liverpool i antal ligatitlar – 19 totalt, flest i den engelska fotbollshistorien. United lyckades även ta sig till sin tredje Champions League-final på fyra år, och ställdes likt senast mot Barcelona. Även denna gång lyckades spanjorerna vinna, slutresultat skrevs till 3–1 där Uniteds mål gjordes av Wayne Rooney.

Säsongen 2011/2012 blev inte lika framgångsrik. I ligan blev man besegrade av den lokala konkurrenten Manchester City, som hamnade på samma poäng, men hade bättre målskillnad. Inte heller i Champions League lyckades man nå några framgångar. Laget slutade på tredje plats i gruppen och åkte ur redan innan slutspelet. Istället fick man spela Europa League där Athletic Bilbao blev för svåra i åttondelsfinalen.

Revanchen väntade dock inte på sig. Säsongen efter säkrade man ligatiteln med fyra omgångar kvar. Det var totalt den 20 ligatiteln, och den 13 Premier League-titeln under Sir Alex Ferguson. I Champions League vann man komfortabelt gruppen, men lottades mot Real Madrid i åttondelsfinalen och åkte ur turneringen. Sir Alex Ferguson fick november 2012 en staty rest efter sig utanför Old Trafford.

Ekonomi och supporterstöd

Manchester United Football Club hör, förutom de sportsliga framgångarna, till superklubbarna såväl ekonomiskt och vad gäller supporterstöd. Klubben har sedan mitten av 1990-talet hört till världens allra rikaste, både vad gäller omsättning och marknadsvärde. Många år omsatte man mest pengar av alla klubbar men har sedan säsongen 2004/2005 tappat toppositionen till de spanska giganterna Real Madrid och FC Barcelona. Marknadsanalytiker anser emellertid att klubben är värd ännu mer än Real Madrid och Barcelona och senaste säsongen steg omsättningen mer än Real Madrids. Enligt de senaste undersökningarna ska United vara världens rikaste och populäraste klubb.

Manchester Uniteds ekonomiska styrka avspeglar sig tydligt i klubbens aktiviteter på transfermarknaden. I början av februari 2011 hade fyra av de tio dyraste köpen någonsin i Premier League haft Manchester United som köpare:

• Dimitar Berbatov – £ 30,75 miljoner, från Tottenham 2008.
• Juan Sebastián Verón – £ 28,1 miljoner, från Lazio 2001.
• Rio Ferdinand – £ 26 miljoner, från Leeds United 2002.
• Wayne Rooney – £ 25,6 miljoner, från Everton 2004.

Klubben brukar utnämna sig själva till världens populäraste klubb. Mer oberoende undersökningar ger mer svävande svar, framförallt för att det går att mäta populariteten på flera olika sätt (flest medlemmar i klubben, högst publiksnitt, flest supporterklubbar etcetera). Det råder dock ingen tvekan om att klubben hör till världens allra populäraste med stora supporterskaror inte bara i England, utan i hela världen, möjligen med undantag av Syd- och Mellanamerika. Man jobbar emellertid hårt på att öka klubbens popularitet i även den delen av världen och man har sedan 2000 noterat en uppgång i supporterstödet även i Latinamerika.

Vad gäller publiktillströmning har man sedan lång tid tillbaka det högsta publiksnittet bland klubbarna i Premier League. De senaste åren har det legat på ungefär 76 000 vilket innebär att hemmaarenan Old Trafford är fullbesatt praktiskt taget varje match. Old Traffords publikkapacitet har via utbyggnader ökat med över 30 000 sedan mitten av 1990-talet

Med alla framgångar senaste 15-årsperioden tyder allt på att klubben kommer att tillhöra "supermakterna" inom klubbfotbollen under överskådlig framtid. Vissa^[vilka?] har påpekat att klubben har stora skulder eftersom nuvarande ägaren Malcolm Glazer finansierade köpet med stora lån. Men med allt fetare TV-avtal och en ständigt ökande omsättning anser många^[vilka?] att den oron är obefogad.

Tröjleverantörer genom tiderna

Namn	Företagets ursprung	Startade	Gick/Går ut	Värde
Umbro	England	-	1975	-
Admiral	England	1975	1980	-
Adidas	Tyskland	1980	1992	-
Umbro	England	1992	2002	-
Nike	USA	2002	2015	£302,9m

Sponsorer

Tröjsponsorer genom tiderna

Wayne Rooney och Anderson i AIG-prydda Man Utd-tröjor.

Namn	Företagets ursprung	Bransch	Startade	Gick/Går ut	Värde
Sharp	Japan	Elektronik	1982	1999	-
Vodafone	England	Mobiltelefoni	2000 2004	2004 2005	£30m £9m
AIG	USA	Försäkringar	2005	2010	£56,5m
Aon	USA	Försäkringar	2010	2014	£80m
Chevrolet	USA	Bilindustri	2014	2021	$80m/år

Övriga sponsorer

Namn	Företagets ursprung	Bransch	Startade	Gick/Går ut	Värde
Aigo	Kina	Elektronik	2009	2014	-
Bwin	Gibraltar	Vadslagning	2012	-	-
Chevrolet	USA	Bilar	2012	2017	-
DHL	Tyskland	Logistik	2011	2015	£40m
Epson	Japan	Kontorsmaterial	2010	-	-
Hublot	Schweiz	Klockor	2008	2011	£12m
Kansai Paint	Japan	Målarfärg	2013	2016	-
Singha	Thailand	Öl	2010	2016	-
Turkish Airlines	Turkiet	Flygbolag	2010	-	-
Thomas Cook	England	Resebolag	2010	-	-
Kumho Tires	Sydkorea	Däck	2007	2011	-
Smirnoff	Ryssland	Dryck	2008	-	£10m
Castillero del Diablo	Chile	Vin	2010	-	-
Viagogo	England	Biljetter	2006	-	-

Tabellplaceringar

Premier League-placeringar genom tiderna
Plats	92/93	93/94	94/95	95/96	96/97	97/98	98/99	99/00	00/01	01/02	02/03	03/04	04/05	05/06	06/07	07/08	08/09	09/10	10/11	11/12	12/13
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20

Spelare

Truppen 2012/2013

Korrekt per den 10 januari 2013

Nr Land Pos Namn 1   MV David de Gea 2   F Rafael 3   F Patrice Evra (Vicekapten) 4   F Phil Jones 5   F Rio Ferdinand 6   F Johnny Evans 7   MF Antonio Valencia 8   MF Anderson 10   A Wayne Rooney 11   MF Ryan Giggs 12   F Chris Smalling 13   MV Anders Lindegaard 14   A Javier Hernández {{Spelartrupp_klubb/ 15   F Nemanja Vidić 16   MF Michael Carrick 17   MF Nani 18   MF Ashley Young 19   A Danny Welbeck 20   A Robin van Persie 22   MF Paul Scholes 23   MF Tom Cleverley 24   MF Darren Fletcher 25   MF Nick Powell 26   MF Shinji Kagawa 28   F Alexander Büttner 40   MV Ben Amos

Utlånade spelare

Nr Land Pos Namn 21   A Ángelo Henríquez (i Wigan Athletic fram till den 30 juni 2013) 27   A Federico Macheda (i VfB Stuttgart fram till den 30 juni 2013) 33   MF Bébé (i Rio Ave fram till den 30 juni 2013) 38   F Michael Keane (i Leicester City fram till den 30 juni 2013)

Nr Land Pos Namn 50   MV Sam Johnstone (i Walsall fram till den 30 juni 2013) —   F Fábio (i Queens Park Rangers fram till den 30 juni 2013) —   MF Wilfried Zaha (i Crystal Palace fram till den 30 juni 2013)

Reservlaget/akademin

För Manchester United FC:s reserv- och akademilag, se Manchester United FC:s reserv- och akademilag.

Berömda spelare

• Carlos Tévez
• Juan Sebastián Verón
• Jesper Olsen
• Peter Schmeichel
• Bill Foulkes
• Wayne Rooney
• Brian Greenhoff
• Jimmy Greenhoff
• Steve Bruce
• Lou Macari
• Sir Bobby Charlton
• Andy Cole
• Steve Coppell
• Tommy Docherty
• Ray Wilkins
• Duncan Edwards
• David Beckham

• Paul Ince
• Gary Neville
• Gary Pallister
• Bryan Robson
• Paul Scholes
• Teddy Sheringham
• Rio Ferdinand
• Patrice Evra
• Eric Cantona
• Denis Irwin
• Roy Keane
• Giuseppe Rossi
• Robin van Persie
• Edwin van der Sar
• Ruud van Nistelrooy
• Jaap Stam
• George Best

• Norman Whiteside
• Ole Gunnar Solskjaer
• Cristiano Ronaldo
• Nemanja Vidic
• Willie Morgan
• Gordon Strachan
• Darren Fletcher
• Denis Law
• Brian McClair
• Gerard Piqué
• Henrik Larsson
• Jesper Blomqvist
• Dwight Yorke
• Diego Forlán
• Tim Howard
• Mark Hughes
• Ryan Giggs

Ledarstrukturen

• Ägare: Familjen Glazer via Red Football Shareholder Limited
• Hedersordförande: Martin Edwards

Manchester United Limited

• Ordföranden: Joel Glazer & Avram Glazer
• Verkställande direktör: David Gill
• Operativ chef: Michael Bolingbroke
• Reklamchef: Richard Arnold
• Chefdirektör: Ed Woodward
• Direktörer: Bryan Glazer, Kevin Glazer, Edward Glazer & Darcie Glazer

Manchester United Football Club

• Direktörer: David Gill, Michael Edelson, Sir Bobby Charlton, Maurice Watkinss
• Klubbsekreterare: John Alexander
• Assisterande klubbsekreterare: Ken Merrett
• Ambassadör: Bryan Robson

Tränarstab för A-laget

• Tränare: Alex Ferguson
• Assisterande tränare: Mike Phelan
• A-lagstränare: René Meulensteen
• Målvaktstränare: Eric Steele
• Konditionstränare: Tony Strudwick
• Fystränare: Mike Clegg
• Chef för mänsklig utveckling: Dr. Richard Hawkins
• Reservlagstränare: Warren Joyce
• Chefsscout: Jim Lawlor
• Europeisk chefscout: Martin Ferguson
• Akademichef: Brian McClair
• Chef för ungdomsfotboll: Jimmy Ryan

Medicinsk personal

• Klubbläkare: Dr. Steve McNally
• Assisterande klubbläkare: Dr. Tony Gill
• Chefsfysiolog: Rob Swire

Tränarhistoria

Datum	Namn	Noteringar
1878–1892	Okänd
1892–1900	A. H. Albut
1900–1903	James West
1903–1912	Ernest Mangnall
1912–1914	John Bentley
1914–1922	Jack Robson
1922–1926	John Chapman	Första tränaren från utanför England
1926–1927	Lal Hilditch
1927–1931	Herbert Bamlett
1931–1932	Walter Crickmer
1932–1937	Scott Duncan
1937–1945	Walter Crickmer
1945–1969	Matt Busby
1969–1970	Wilf McGuinness
1970–1971	Matt Busby
1971–1972	Frank O'Farrell	Första tränaren från utanför Storbritannien
1972–1977	Tommy Docherty
1977–1981	Dave Sexton
1981–1986	Ron Atkinson
1986–2013	Alex Ferguson	Både flest vunna titlar och som suttit längst som tränare i Manchester Uniteds historia
2013-	David Moyes

Se även

• FA Premier League
• FC United of Manchester

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Manchester United FC.
  Bilder & media
• Manchester United