Pälsdjursuppfödning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pälsdjursuppfödning är en näringsgren som omfattar uppfödning av olika pälsdjur i syfte att tillvarata djurens pälsar för pälsverk. Bland de raser som föds upp finns bland annat mink, räv, chinchilla, iller, mårdhund, sumpbäver och tvättbjörn.

Historia och utveckling[redigera | redigera wikitext]

Uppfödningen av pälsdjur startade på allvar i slutet av 1800-talet, först av mink och sedan av räv. Idag är det vanligaste djuret mink. De flesta av världens pälsar kommer från europeiska jordbrukare. Den europeiska pälsdjursuppfödningen är koncentrerad till Danmark, Finland, Norge och Holland. Kina är världens största enskilda importör och exportör av pälsverk [1] Det finns 6000 pälsfarmer i EU. EU står för 67% av den globala minkproduktionen och 70% av rävproduktionen. Danmark är det ledande minkproducerande landet, och svarar för nästan 40% av världsproduktionen. På flera håll i världen är näringsgrenen kontroversiell och i delar av världen är den inte tillåten. .

Pälsfarmen[redigera | redigera wikitext]

Pälsfarmens konstruktion (Sverige)[redigera | redigera wikitext]

Skugghus i Wisconsin.

I Sverige föds sedan 2014 enbart minkar upp på pälsdjursfarmer för sin päls. Rävfarmningen fasades ut 2001 och 2014 stängde den sista chinchillafarmen, till följd av strängare regler för hållningen av djuren.[2]

Minkarna stallas vanligen upp i så kallade skugghus[3]. Husen är ca 5 m breda och 30-60 meter långa. I mitten av huset går fodergången och på vardera sidan om denna gång finns en rad med burar. Närmast mittgången ligger lyorna som är ca 30 cm breda och 20 cm djupa med isolerad botten. Lyan ligger i buren som i sin tur är ca 30 cm bred och upp till 90 cm lång. Varje bur är försedd med en färskvattennippel. Burgolvet är av nät, vilket möjliggör för djurets avföring och urin att falla ner på golvet under buren. I bolådan finns vintertid lite halm. Minkhonan föder en kull valpar om året, vanligen i april-maj. När valparna är ca fyra veckor gamla övergår de delvis från att dia till att äta fast föda. Efter avvänjningen placeras 2 minkar i varje bur och djuren får då mat två gånger om dagen fram till mitten av juli. Därefter sker utfordring en gång per dag. Djur vars päls skall bli pälsverk avlivas i slutet av november genom gasning med koldioxid.

Mat till mink (Sverige)[redigera | redigera wikitext]

Mink utfordras vanligen med en färskfoderblandning[3]:

  • 20-25 % slaktbiprodukter
  • 40-50 % fisk och fiskbiprodukter
  • 10-20 % allfoderblandning (vitaminer och en gröt på spannmål eller kokt potatis)
  • 15-25 % vatten

Sveriges största foderkök ligger i MjällbyListerlandet och har en kapacitet om ca 30 000 ton per år.

Förbjuden näringsgren[redigera | redigera wikitext]

Uppfödning av djur i akt och mening att använda deras päls i kommersiellt syfte är inte tillåtet i Österrike [4][5], Irland (med början av oktober 2009 och därefter utfasning under en treårsperiod) [6], Kroatien (med början 1 januari 2007 och därefter utfasning under en tioårsperiod)[7] och i Storbritannien [8]. I Schweiz är regelverket för denna typ av verksamhet mycket strikt, vilket lett till att det inte längre finns några pälsfarmer i drift[5].

Kontroversiell näringsgren[redigera | redigera wikitext]

Pälsdjursuppfödning framstår i samhällsdebatten som en kontroversiell näringsgren eftersom många motsätter sig denna verksamhet [9]. En opinionsundersökning från 2014 visar att 78 % av Sveriges befolkning inte tycker att det ska vara tillåtet att föda upp minkar i bur för deras päls. Det är en ökning på nio procentenheter sedan 2013. Endast 17 procent svarade att de vill att det ska vara tillåtet.[10] Kritiken handlar delvis om det faktum att djuren dödas enbart för pälsen, som anses vara är en onödig lyxprodukt som det finns fullgoda alternativ till.[11]. Men även de små burarna och stimulansfattiga miljöerna på farmerna möter mycket kritik såväl från djurrättsrörelsen som av myndigheter och veterinärer, bland annat för att inte leva upp till den svenska djurskyddslagens krav.[12] Djurrättsrörelsen hävdar även att många pälsfarmer sköts illa, något som påverkar djurens hälsa[13]. Kritiken har ibland gått så långt att pälsuppfödare hotats, att deras verksamhet störts och att djuren släppts ut ur burarna [14]. Cirka 90 procent dör till följd av frigivningen eftersom de inte är vana att jaga och saknar egna revir, och därmed svälter ihjäl.[15] De som släpper ut minkar försvarar sig med att om minkarna blir kvar på farmerna så dör istället 100 procent av djuren[16].

Miljöpåverkan[redigera | redigera wikitext]

Päls är energikrävande att producera – 15 gånger mer än fuskpäls.[17] Även en oberoende studie på farmer i Belgien och Nederländerna fann att päls är mycket mer skadligt för miljön än textilier.[18] Även utsläppen på minkfarmer har vållat problem, en rapport från länsstyrelsen i Blekinge skriver: "Troligt är att minkbranschen har bidragit till många förorenade områden med höga risker för både människor och miljön"[19]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BBC.co.uk läst 24 mars 2008
  2. ^ ”Expressen”. http://www.expressen.se/nyheter/sista-chinchillafarmen-kan-nu-tvingas-stanga/. Läst 2014-12-03. 
  3. ^ [a b] Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund
  4. ^ The Daily Telegraph, 13 maj 1999
  5. ^ [a b] Infurmation.com
  6. ^ https://archive.is/20120525145201/www.irishtimes.com/newspaper/ireland/2009/1012/1224256435882.html
  7. ^ fashionFINLAND.com, 2 januari 2007
  8. ^ Agra Europe, 4 januari 2002
  9. ^ ATL - Lantbrukets affärstidning 30 december 2000, läst 9 september 2009
  10. ^ ”Opinionsundersökning Demoskop/Djurens Rätt”. http://www.djurensratt.se/min-rost-for-minkarna/stark-opinion-mot-minkfarmning. Läst 2014-12-03. 
  11. ^ - Greenoption, ideellt projekt för alternativa konsumentval, läst 30 december 2009
  12. ^ Djurens Rätts faktabas
  13. ^ [1]
  14. ^ SVT 13 december 2006, läst 9 september 2009]
  15. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9810/10/mink.html Aftonbladet 1998-10-10, ”Jag grät när jag såg förödelsen”
  16. ^ http://djurensbefrielsefront.com/default.php?subaction=showfull&id=1121872748&archive=&start_from=&ucat=1&
  17. ^ “Smith, G.H. Energy study of real vs. Synthetic furs.” Fund for animals, Michigan. (1979)
  18. ^ ””Environmental Impact of Mink Farm Production” (2011)”. http://www.gaia.be/nl/gaia-bibliotheek/rapport/environmental-impact-mink-fur-production. Läst 2014-12-03. 
  19. ^ ”“Pälsdjursfarmer i Blekinge – förorenade områden” (2013)”. http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/rapporter/2013/Rapport%202013_1.pdf. Läst 2014-12-03. 

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]