Pälsdjursuppfödning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pälsdjursuppfödning är en näringsgren som omfattar uppfödning av olika pälsdjur i syfte att tillvarata djurens pälsar för pälsverk. Bland de raser som föds upp finns bland annat mink, räv, chinchilla, iller, mårdhund, sumpbäver och tvättbjörn.

Historia och utveckling[redigera | redigera wikitext]

Uppfödningen av pälsdjur startade på allvar i slutet av 1800-talet, först av mink och sedan av räv. Idag är det vanligaste djuret mink. De flesta av världens pälsar kommer från europeiska jordbrukare. Den europeiska pälsdjursuppfödningen är koncentrerad till Danmark, Finland, Norge och Holland. Kina är världens största enskilda importör och exportör av pälsverk [1] Det finns 6000 pälsfarmer i EU. EU står för 67% av den globala minkproduktionen och 70% av rävproduktionen. Danmark är det ledande minkproducerande landet, och svarar för nästan 40% av världsproduktionen. På flera håll i världen är näringsgrenen kontroversiell och i delar av världen är den inte tillåten. .

Pälsfarmen[redigera | redigera wikitext]

Pälsfarmens konstruktion (Sverige)[redigera | redigera wikitext]

Skugghus i Wisconsin.

Djuren stallas vanligen upp i så kallade skugghus[2]. Husen är ca 5 m breda och 30-60 meter långa. I mitten av huset går fodergången och på vardera sidan om denna gång finns en rad med burar. Närmast mittgången ligger lyorna som är ca 30 cm breda och 20 cm djupa med isolerad botten. Lyan ligger i buren som i sin tur är ca 30 cm bred och upp till 90 cm lång. Varje bur är försedd med en färskvattennippel. Burgolvet är av nät, vilket möjliggör för djurets avföring och urin att falla ner på golvet under buren. I bolådan finns vintertid lite halm. Minkhonan föder en kull valpar om året, vanligen i april-maj. När valparna är ca fyra veckor gamla övergår de delvis från att dia till att äta fast föda. Efter avvänjningen placeras 2 minkar i varje bur och djuren får då mat två gånger om dagen fram till mitten av juli. Därefter sker utfordring en gång per dag. Djur vars päls skall bli pälsverk avlivas i slutet av november genom gasning med koldioxid.

För andra pälsdjur sker en liknande process.

Mat till mink och räv (Sverige)[redigera | redigera wikitext]

Mink och räv utfordras vanligen med en färskfoderblandning[2]:

  • 20-25 % slaktbiprodukter
  • 40-50 % fisk och fiskbiprodukter
  • 10-20 % allfoderblandning (vitaminer och en gröt på spannmål eller kokt potatis)
  • 15-25 % vatten

Sveriges största foderkök ligger i MjällbyListerlandet och har en kapacitet om ca 30 000 ton per år.

Förbjuden näringsgren[redigera | redigera wikitext]

Uppfödning av djur i akt och mening att använda deras päls i kommersiellt syfte är inte tillåtet i Österrike [3][4], Irland (med början av oktober 2009 och därefter utfasning under en treårsperiod) [5], Kroatien (med början 1 januari 2007 och därefter utfasning under en tioårsperiod)[6] och i Storbritannien [7]. I Schweiz är regelverket för denna typ av verksamhet mycket strikt, vilket lett till att det inte längre finns några pälsfarmer i drift[4]. Ytterligare länder har begränsat förbudet för pälsdjursuppfödning i detta syfte till att omfatta visa arter.

Kontroversiell näringsgren[redigera | redigera wikitext]

Pälsdjursuppfödning framstår i samhällsdebatten som en kontroversiell näringsgren eftersom många motsätter sig denna verksamhet [8]. Opinionsundersökningar visar att två tredjedelar av Sveriges befolkning vill ha ett förbud mot pälsdjursuppföding[9][10]. Kritiken handlar delvis om det faktum att djuren dödas enbart för pälsen, som anses vara är en onödig lyxprodukt som det finns fullgoda alternativ till.[11]. Men även de små burarna och stimulansfattiga miljöerna på farmerna möter mycket kritik såväl från djurrättsrörelsen som av myndigheter och veterinärer, bland annat för att inte leva upp till den svenska djurskyddslagens krav.[12] Djurrättsrörelsen hävdar även att många pälsfarmer sköts illa, något som påverkar djurens hälsa[13]. Kritiken har ibland gått så långt att pälsuppfödare hotats, att deras verksamhet störts och att djuren släppts ut ur burarna [14]. Cirka 90 procent dör till följd av frigivningen eftersom de inte är vana att jaga och saknar egna revir, och därmed svälter ihjäl.[15] De som släpper ut minkar försvarar sig med att om minkarna blir kvar på farmerna så dör istället 100 procent av djuren[16].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BBC.co.uk läst 24 mars 2008
  2. ^ [a b] Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund
  3. ^ The Daily Telegraph, 13 maj 1999
  4. ^ [a b] Infurmation.com
  5. ^ http://www.irishtimes.com/newspaper/ireland/2009/1012/1224256435882.html
  6. ^ fashionFINLAND.com, 2 januari 2007
  7. ^ Agra Europe, 4 januari 2002
  8. ^ ATL - Lantbrukets affärstidning 30 december 2000, läst 9 september 2009
  9. ^ [1]
  10. ^ Borgerlig valseger kan riva upp ny lag om minknäringen Fria Tidningar 12 maj 2006, läst 31 december 2009]
  11. ^ - Greenoption, ideellt projekt för alternativa konsumentval, läst 30 december 2009
  12. ^ Djurens Rätts faktabas
  13. ^ [2]
  14. ^ SVT 13 december 2006, läst 9 september 2009]
  15. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9810/10/mink.html Aftonbladet 1998-10-10, ”Jag grät när jag såg förödelsen”
  16. ^ http://djurensbefrielsefront.com/default.php?subaction=showfull&id=1121872748&archive=&start_from=&ucat=1&

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]