Johan Henric Kellgren
.png)
Johan Henric Kellgren, född 1 december 1751 i Floby i Skaraborgs län, död 20 april 1795, var en svensk lyriker, kritiker och tidningsman samt docent i latinsk vitterhet 1774.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Kellgren var son till prosten Jonas Kiellgren och Christina Elisabeth, född von Wulff (eller möjligen Christina Elisabeth Aminoff enligt Kellgrens samlade skrifter från år 1796). Med goda vitsord från Skara gymnasium där han gick i fem år sändes han 1768 till Kungliga Akademien i Åbo, där han 1772 tog filosofie magister och 1774 anställdes som docent i vitterhet. Kellgren var medlem av det 1770 stiftade sällskapet Aurora i Åbo, och publicerade anonymt i dess tidskrift flera dikter (1773–1776).
År 1777 ankom han till Stockholm, där han fått anställning som privatlärare i generallöjtnanten, sedermera fältmarskalken Johan August Meijerfeldts hus. Nya prov på sin skaldebegåvning gav han nu i dikter, som dels förekom i Carl Christoffer Gjörwells Samlaren, dels, prisbelönta av Vitterhetsakademien, intogs i dess Handlingar. År 1778 började han tillsammans med sin vän sekreteraren Carl Peter Lenngren utgivandet av tidningen Stockholms-Posten, där han blev Sveriges förste teaterkritiker. Han gjorde sig känd både som skald och som kvick och skarp polemiker i upplysningens anda.[1]
Kellgren tilldrog sig kung Gustav III:s uppmärksamhet genom ett par till hovfester sistnämnda år författade prologer. Han fick nu av kungen en konstnärspension, som ytterligare ökades, när han först förordnades till kunglig bibliotekarie och sedan till hans handsekreterare. Kellgren blev 1777 blivit inte endast ledamot utan även sekreterare i det bekanta vittra samfundet Utile Dulci. 1785 utsågs han tillsammans med Abraham Niclas Clewberg till kunglig hovcensor och blev vid Svenska Akademiens instiftelse 1786 en av de tretton av kungen utnämnda ledamöterna samt genom lottning dess förste direktör. Han invaldes som ledamot 111 av Kungliga Musikaliska Akademien den 18 april 1788.[2]
Kellgrens av naturen svaga hälsa gick emellertid under vid ett alltför ansträngande intellektuellt arbete och han avled, ogift, av lungsot i Stockholm endast fyrtiofyra år gammal den 20 april 1795.
Bland Kellgrens dikter märks kärlekslyrik som Den nya skapelsen, satirer, till exempel Man äger ej snille för det man är galen (1787) och Dumboms lefverne (1791), där Salig Dumbom är huvudperson. Dumbom tros syfta på Per Enbom.[3] Kellgren skrev också förordet till Bellmans Fredmans epistlar, trots den tidigare aversion mot denne som han givit uttryck åt i dikten Mina löjen (1777):
- Anacreon, var är ditt lov, en annan rövat har din lyra
- som kvick i fylleriets yra, förtjusa lärt Priapi hov
Då han i Mina löjen talade om den ”Svenske Homerus”, som ”snarkar i hvarenda rad”, syftade han på Erik Skjöldebrand.[4]
I Ljusets fiender argumenterar Kellgren för ett fasthållande av upplysningsidéerna, trots att ”ell’n är lös på Söder”, det vill säga att människor i och med franska revolutionen börjat missbruka dessa. Han slöt sig i filosofiskt avseende till Voltaire och den franska konstuppfattningen.
Kellgren skrev tillsammans med Gustav III operan Gustaf Wasa (1782). Han utkämpade även Sveriges första stora litterära fejd med Thomas Thorild mellan 1782 och 1792. Under och efter denna strid utvecklades emellertid hans smak då han gjorde bekantskap med skrifter av Jens Baggesen, Friedrich Gottlieb Klopstock och han började intressera sig för andra länders litteratur än Frankrikes, särskilt den nyvaknade danska.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Noter
- ^ Goring Rosemary, Levander Marianne, Levander Hans, red (1998). Vem är vem i världslitteraturen: författarlexikon från A till Ö. Stockholm: Rabén Prisma. Libris 7408286. ISBN 91-518-3115-5 (inb.), s. 176
- ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84. Stockholm: Musikaliska akad.. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
- ^ SAOB
- ^ Erik Skjöldebrand i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1917)
- Källor
- Johan Henrik Kellgren i Karl Warburg, Svensk litteraturhistoria i sammandrag (6:e upplagan, 1904)
- Johan Henrik Kellgren i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)
- Forser Tomas, Heed Sven Åke, red (2007). Ny svensk teaterhistoria. 1, Teater före 1800. Hedemora: Gidlund. Libris 10415996. ISBN 978-91-7844-739-8 (inb.)
[redigera] Externa länkar
- Wikisource har verk av eller om Johan Henric Kellgren.
- Johan Henric Kellgren, författarpresentation i Projekt Runeberg
- Samlade skrifter – Litteraturbanken
- Introduktion av Lotta Lotass – Litteraturbanken
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Svenska Akademien, Stol nr 4 1786–1795 |
Efterträdare: Johan Stenhammar |
