Johan Henric Kellgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Henric Kellgren
Johan Henric Kellgren
Johan Henric Kellgren
Född 1 december 1751
Floby socken,  Sverige
Död 20 april 1795 (43 år)
Yrke Lyriker
Kritiker
Tidningsman
Nationalitet  Sverige
Språk Svenska
Johan Henric Kellgren, relief av Sergel

Johan Henric Kellgren, född 1 december 1751 i Floby socken i Skaraborgs län, död 20 april 1795, var en svensk lyriker, kritiker och tidningsman samt docent i latinsk vitterhet 1774.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kellgren var son till prosten Jonas Kellgren i Floby i Västergötland och dennes hustru Christina Elisabeth von Wulff.[1] Med goda vitsord från Skara gymnasium där han gick i fem år sändes han 1768 till Kungliga Akademien i Åbo, där han 1772 tog filosofie magister och 1774 anställdes som docent i vitterhet. Kellgren var medlem av det 1770 stiftade sällskapet Aurora i Åbo - en finsk utgrening av Utile Dulci - och publicerade anonymt i dess tidskrift flera dikter (1773–1776). Skaldestycket Mina Löjen lade grunden till hans namnkunnighet.

År 1777 ankom han till Stockholm, där han fått anställning som privatlärare i generallöjtnanten, sedermera fältmarskalken Johan August Meijerfeldts hus. Nya prov på sin skaldebegåvning gav han nu i dikter, som dels förekom i Carl Christoffer Gjörwells Samlaren, dels prisbelönta av Vitterhetsakademien (En ynglings inträde i verlden), intogs i dess handlingar. Den 29 oktober 1778 började han tillsammans med sin vän, sekreteraren Carl Peter Lenngren utgivandet av tidningen Stockholms-Posten, där han blev Sveriges förste teaterkritiker. Han gjorde sig känd både som skald och som kvick och skarp polemiker i upplysningens anda.[2]

Kellgren tilldrog sig kung Gustav III:s uppmärksamhet genom en av honom författad prolog till ett skådespel, som gavs på Drottningholm med anledning av tronarvingens förväntade födelse. Han fick nu av kungen en konstnärspension, som ytterligare ökades, när han först förordnades till kunglig bibliotekarie och sedan till hans handsekreterare. Kellgren blev 1777 blivit inte endast ledamot utan även sekreterare i det bekanta vittra samfundet Utile Dulci. 1785 utsågs han tillsammans med Abraham Niclas Clewberg till kunglig hovcensor och blev vid Svenska Akademiens instiftelse 1786 en av de tretton av kungen utnämnda ledamöterna samt genom lottning dess förste direktör. Han invaldes som ledamot 111 av Kungliga Musikaliska Akademien den 18 april 1788.[3]

Kellgrens av naturen svaga hälsa gick emellertid under vid ett alltför ansträngande intellektuellt arbete och han avled, ogift, av lungsot i Stockholm endast 43 år gammal den 20 april 1795. Sina två sista år i livet ägnade han främst åt att ordna sina skrifter, under stort lidande.

Bland Kellgrens dikter märks kärlekslyrik som Den nya skapelsen, satirer, till exempel Man äger ej snille för det man är galen (1787) och Dumboms lefverne (1791), där Salig Dumbom är huvudperson. Dumbom tros syfta på Per Enbom.[4] Kellgren skrev också förordet till Bellmans Fredmans epistlar, trots den tidigare aversion mot denne som han givit uttryck åt i dikten Mina löjen (1777):

Anacreon, var är ditt lov, en annan rövat har din lyra
som kvick i fylleriets yra, förtjusa lärt Priapi hov

Då han i Mina löjen talade om den ”Svenske Homerus”, som ”snarkar i hvarenda rad”, syftade han på Erik Skjöldebrand.[5]

I Ljusets fiender argumenterar Kellgren för ett fasthållande av upplysningsidéerna, trots att ”ell’n är lös på Söder”, det vill säga att människor i och med franska revolutionen börjat missbruka dessa. Han slöt sig i filosofiskt avseende till Voltaire och den franska konstuppfattningen.

Kellgren skrev tillsammans med Gustav III operorna Gustaf Wasa (1786)[6] och Gustaf Adolph och Ebba Brahe (1788). Han utkämpade även Sveriges första stora litterära fejd med Thomas Thorild mellan 1782 och 1792. Under och efter denna strid utvecklades emellertid hans smak då han gjorde bekantskap med skrifter av Jens Baggesen, Friedrich Gottlieb Klopstock och han började intressera sig för andra länders litteratur än Frankrikes, särskilt den nyvaknade danska.

Johan Henric Kellgren begravdes på Sankt Jacobs kyrkogård i vars mur sedan en minnessten blev insatt. Johan Tobias Sergel förevigade hans anletsdrag i en medaljong.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hennes mor gifte om sig Aminoff, och Christina Elisabeth synes därför ibland ha använt styvfaderns släktnamn. För hennes härstamning, se Genos 2(1931), s. 103-104
  2. ^ Goring Rosemary, Levander Marianne, Levander Hans, red (1998). Vem är vem i världslitteraturen: författarlexikon från A till Ö. Stockholm: Rabén Prisma. Libris 7408286. ISBN 91-518-3115-5 , s. 176
  3. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84. Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  4. ^ SAOB
  5. ^ Erik Skjöldebrand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
  6. ^ C.J. Lénström (1839), Svenska poesiens historia II, s. 649

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Abenius, Margit (1931). Stilstudier i Kellgrens prosa. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 8206189 
  • Burman, Carina (1988). Vältalaren Johan Henric Kellgren: [The orator Johan Henric Kellgren]. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 23. Uppsala: Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ. Libris 7746140. ISBN 91-85178-17-9 
  • Burman, Carina (1987). Västgöten Johan Henric Kellgren. Skrifter från Skaraborgs länsmuseum, 0349-4829 ; 8. Skara: Skaraborgs länsmuseum. Libris 7753031. ISBN 91-85884-35-9 
  • Böttiger, Carl Wilhelm (1874). Samlade skrifter. Bd 5, Minnesteckningar. Stockholm: Beijer. sid. 81-202. Libris 54640. http://runeberg.org/bcwsaml/5/0085.html  - Denna minnesteckning upplästes på Svenska Akademiens högtidsdag 1867.
  • Ek, Sverker (1933). Kellgren och Gustav III. Stockholm. Libris 2628446 
  • Ek, Sverker (1943). Kellgren som kritiker i Stockholms Postens tidigare årgångar. Stockholm. Libris 2628447 
  • Hanson, Thelma (1962). Två Kellgrensstudier. Uppsala. Libris 10106439 
  • Josephson, Ragnar (1955). Bellman, Kellgren, Sergel. Stockholm: Natur och kultur. Libris 22220 
  • Sylwan, Otto (1939). Johan Henric Kellgren: levnad och författarskap. Populärvetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola. Ny följd, 99-0270315-1 ; 9. Stockholm: Bonnier. Libris 8198455 
  • Tigerstedt, Eugène Napoleon (1966). Johan Henric Kellgren. Svenska författare, 99-0158538-4. Stockholm: Natur och kultur. Libris 356968 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Förste ämbetsinnehavaren
Svenska Akademien,
Stol nr 4

1786–1795
Efterträdare:
Johan Stenhammar