Johan Tobias Sergel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Tobias Sergel
Johan Tobias Sergel.jpg
Litografi av Alexander Wetterling efter ett original av Elias Martin.
Född 28 augusti 1740
Stockholm
Död 24 februari 1814 (73 år)
Stockholm
Fält Skulptör, tecknare, bildhuggare
Utbildning Ritareakademien
Priser Vasaorden, 1782
Ritareakademiens stora guldmedalj 1761
Självporträtt 1793

Johan Tobias Sergel, även skrivet Sergell, född 28 augusti 1740, död 26 februari 1814, var en svensk bildhuggare, målare, tecknare och riddare av Vasaorden.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Tobias Sergel var son till det tyska konstnärsparet Christoffer Sergell och Elisabet Swyrner, vilka flyttat till Sverige året innan sonen föddes. Fadern var hovbrodör, liksom systrarna Anna Brita och Maria Sofia Sergel.

Sergels talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av Jean Eric Rehn och Jacques Adrien Masreliez. År 1757 började han som elev hos den från Frankrike inkallade Pierre Hubert L'Archevêque, som modellerade Gustav II Adolfs staty, Stockholm. Han assisterade också denne vid utförande av två statyer för kungliga slottet. En annan viktig händelse i hans tidiga utveckling var hans möte med gravören Per Floding, som introducerade honom i den nyantika stilen.

Studieresa till Frankrike och Italien[redigera | redigera wikitext]

Vid nitton års ålder fick Sergel fast lön på Kungliga slottsbyggnadsstaten, och två år senare erhöll han Ritareakademiens stora guldmedalj. År 1767 kunde han genom ett reseunderstöd på 3.000 daler silvermynt göra en studieresa till Paris, Rom och Neapel. Under ett år fördjupade han sig i de antika konstverken, ett år under vilket han själv inte producerade någonting. Skulpturer med inspiration från hans utlandsvistelse är bland andra Vattennymfen (hans första självständiga verk), Vilande Faun och Den döende Otryades. Ludvig XV av Frankrike beställde av honom skulpturen Amor och Psyke, men kungen dog medan verket bara var halvfärdigt. Det köptes då i stället av Gustav III, som alltmer hade börjat intressera sig för den lovande konstnären.

Arbete i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Efter tolv år utomlands kallades han till Sverige av Gustav III. Något motvilligt reste han till Stockholm – han hade just valts in som medlem i den franska konstakademien – och utnämndes till kunglig bildhuggare. Han hade också erbjudits av Katarina II att bosätta sig i Ryssland, men tackat nej till anbudet. Amor och Psyke skulpterades nu färdigt. År 1780 blev han professor vid Konstakademien och 1782 riddare av Vasaorden. Trots de stora framgångarna och många amorösa äventyr var Sergel ibland melankolisk och brottades stundom med självmordsplaner.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

En avgörande förändring i hans liv inträffade när han 1783 träffade värdshusflickan Anna Rella Hellström. Hon blev hans älskarinna, och deras kärleksmöten skildrade han i flera humoristiska och starkt erotiska teckningar, men också i innerliga skildringar av familjelivet. Efter en resa med Gustav III flyttade Sergel och Anna Rella in i en ateljévåning i sedermera Sergelhuset i kvarteret Beridarebanan söder om Hötorget i Stockholm. Anna Rella födde Sergel fyra barn, av vilka två överlevde. Tiden med henne och barnen var den lyckligaste tiden i hans liv. Åren blev inte så många: hon dog redan 1796. Under de sista arton åren av sitt liv blev han såväl hovintendent som adlad. Hans grav finns på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Johan Tobias Sergel är representerad på Bonniers porträttsamling och verk finns också på Hotell Sergel Plaza i Stockholm. Han har lånat sitt namn åt bland annat Sergels torg, Sergelarkaden och Sergelgatan i Stockholm samt Sergels väg i Malmö.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Antonsson, Oscar (1942). Sergels ungdom och romtid. Sveriges allmänna konstförenings publikation, 99-0481499-6 ; 50. Stockholm: Norstedt. Libris 633540 
  • Bjurström, Per (1976). Sergel tecknar. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 7602143. ISBN 91-7100-099-2 
  • Brising, Harald (1914). Sergels konst. Stockholm: Norstedt. Libris 635210 
  • Göthe, Georg (1898). Johan Tobias Sergel: hans lefnad och verksamhet. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 640896 
  • Göthe, Georg (1921). Johan Tobias Sergels skulpturverk. Stockholm: Norstedt. Libris 302622 
  • Josephson, Ragnar (1955). Bellman, Kellgren, Sergel. Stockholm: Natur och kultur. Libris 22220 
  • Josephson, Ragnar (1956). Sergels fantasi.. Stockholm. Libris 1325324 
  • Looström, Ludvig (1914). Johan Tobias Sergel: en gustaviansk tidsbild. Stockholm: Cederquists grafiska. Libris 633532 
  • Marttila, Esa K. (2006). Till monumentens försvar: en studie i Sergels konst. Studier i konsthistoria, 1104-442X ; 28. Umeå: Institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet. Libris 11224647. ISBN 91-7264-129-0 
  • Sergel, Johan Tobias (1900). Sergelska bref: efterskrift till "Johan Tobias Sergel, hans lefnad och verksamhet". Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1644452 
  • Sergel och hans romerska krets: europeiska terrakottor 1760-1814. Nationalmusei utställningskatalog, 0585-3222 ; 636. Stockholm: Nationalmuseum. 2004. Libris 9496637. ISBN 91-7100-702-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]