John Candy

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
John Candy

John Franklin Candy, född 31 oktober 1950 i Newmarket, Ontario, död 4 mars 1994 i Durango, Mexiko, var en skotsk- och polskättad kanadensisk skådespelare och komiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Candy föddes i Newmarket i Ontario[1] som den andra sonen till Sidney och Evangeline Candy. Candy hade en två år äldre bror med namnet Jim.

Under high school-tiden planerade Candy att ge sig in på en karriär inom det militära och efter det planerade den då vältränade Candy ett liv som proffs i amerikansk fotboll. Dock förstördes hans planer genom en knäskada.

Fast Candy kunde först inte släppa idrotten helt. Han valde en journalistinriktningCentennial College i Toronto-förorten Scarborough. Som tillval tog han några dramakurser och blev plötsligt mer intresserad av skådespelaryrket än av att arbeta som sportjournalist.

Filmdebuten[redigera | redigera wikitext]

John Candy gjorde sin filmdebut i Class of '44 (1973) som är uppföljaren till Summer of '42 (1971). Han är dock bara med i cirka 32 sekunder av filmen som karaktären Paule som i scenen diskuterar sina planer för framtiden efter att han har tagit examen med sina klasskamrater (Hermie) Gary Grimes och (Oscy) Jerry Houser.

Second City TV[redigera | redigera wikitext]

Han jobbade mycket i TV där han fick finslipa sina komiska talanger. Han lärde känna bland andra Dan Aykroyd genom en serie barnprogram 1975. Aykroyd fick strax därpå sitt genombrott i den numera klassiska amerikanska humorserien Saturday Night Live.

Candy engagerade sig istället i den konkurrerande kanadensisk-amerikanska komedishowen Second City TV. Mellan 1976 och 1982 var denna en kreativ grogrund för en rad komiker och skådespelare, bland andra Rick Moranis, Harold Ramis, Eugene Levy, Catherine O'Hara och Martin Short.

Candy spelade flera odödliga karaktärer i serien och Emmy-belönades vid ett par tillfällen för sina insatser som manusförfattare. Snart började han också synas i biroller i lite större filmsammanhang.

Andra roller[redigera | redigera wikitext]

År 1979 spelade han mot Dan Aykroyd och John Belushi i Steven Spielbergs 1941. Aykroyd och Belushi såg även till att Candy fick rollen som Burton Mercer i Blues Brothers året därpå. Från 1980 och fram till 1994 medverkade han i över 30 biofilmer och ett tiotal TV-produktioner. Candy hade även en radioshow och försökte sig på att regissera med TV-filmen Hostage for a Day (1994).

Den tuffa tiden i början av 1990-talet och fram till Candys död[redigera | redigera wikitext]

År 1991 köpte han tillsammans med den kanadensiske ishockeyspelaren Wayne Gretzky och finansmannen Bruce McNall football-laget Toronto Argonauts. Laget vann den kanadensiska cupen under Candys första år som väldigt engagerad och omtyckt delägare. Inför säsongsöppningen 1994 hedrade man hans minne. Candy var även med om att starta nattklubbskedjan House of Blues tillsammans med Dan Aykroyd och James Belushi.

I början av 1990-talet hade Candy det tufft. Hans karriär gick inte vidare bra och de ekonomiska investeringarna i fotbollslaget Toronto Argonauts satte stor press på honom. Alla bekymmer resulterade i att han började äta, röka och dricka för mycket, vilket i sin tur ledde till att höfter och ben tog stryk och att hjärtat ansträngdes.

Han dog den 4 mars 1994 av en hjärtattack i sömnen under inspelningen av westernkomedin Wagons East i Durango i Mexiko.

John Candy var sedan den 27 april 1979 gift med Rosemary Margaret Hober. De fick två barn tillsammans, dottern Jennifer 1980 och sonen Christopher 1984.

Vid begravningen i Kalifornien den 9 mars närvarade bland många andra Chevy Chase, Tom Hanks, Rick Moranis, James Belushi, Bill Murray, Ed Harris, Martin Short och Dan Aykroyd, som även höll ett minnestal.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Guide to the cinema(s) of Canada: John Candy

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]