Julian Assange

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julian Assange
Född Julian Paul Assange
3 juli 1971 (43 år)
Townsville, Queensland, Australien
Nationalitet Australier
Yrke/uppdrag Journalist, programmerare

Julian Assange ([əˈsɑːnʒ]), född 3 juli 1971 i Townsville, Queensland, Australien,[1] är en australisk journalist, programmerare och nätaktivist, mest känd för sitt engagemang inom den internetbaserade whistleblower-plattformen Wikileaks.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Assange föddes i Townsville på den australiska östkusten. Hans mor, Christine Hawkins, separerade från hans far, John Shipton, redan innan Assange var född.[2] Hon gifte sig i stället med teaterregissören Brett Assange. Paret Assange drev en mindre teater tillsammans i Lismore. De specialiserade sig på dockteater.[3]

När Julian Assange var åtta år skildes hans mor från Brett Assange, som han betraktade som sin riktiga far. Hon inledde ett förhållande med en annan man som var musiker.[1] De fick en son tillsammans. Förhållandet var stormigt och tog slut tre år senare. Assange och hans halvbror undervisades till stor del i hemmet av deras mor, som inte ville att "deras själar skulle knäckas av skolsystemet".[4] Assange bodde på många olika platser i Australien under sin uppväxt. När han var 14 år gammal hade han och hans mor flyttat vid inte mindre än 37 tillfällen. De bodde på Magnetic Island i tre omgångar, 1971, 1976 och 1982.[5]

Assange har studerat programmering, matematik och fysik vid Central Queensland University[6] och University of Melbourne.[1][7] Han har arbetat både i Australien och i flera andra länder, som bland annat Kina, Iran, USA och Storbritannien.[8]

Från 1994 bodde Assange i Melbourne och sysselsatte sig som programmerare och utvecklare av fri programvara.[9] 1995 skrev han Strobe, den första fria portskannern baserad på öppen källkod.[10]

Assange tilldelades 2008 Economist Index on Censorship Award[8] och 2009 Amnesty International Media Award (New Media)[11] för att ha rapporterat om avrättningar utan föregående rättegång.

Engagemang i Wikileaks[redigera | redigera wikitext]

Assange är medlem i Wikileaks styrelse, bestående av nio medlemmar, och är en framstående talesman i media för organisationen. Han har också beskrivits som webbplatsens redaktör[12] och grundare.[13] Även om han inte använder den senare termen om sig själv,[14] har han medgivit att han har den sista beslutanderätten i huruvida dokument ska publiceras på webbplatsen.[15] Precis som alla andra som är involverade i Wikileaks är Assange inte betald av organisationen, utan jobbar som volontär.[14] I april 2010 sade sig Assange vara beredd att placera delar av Wikileaks verksamhet i Sverige.[16]

Wikileaks servrar finns i Sverige, därför att landet har en grundlagsskyddad yttrandefrihet. För att skyddas av denna lag krävs kanske att organisationen har en ansvarig utgivare i Sverige, varför Julian Assange har sökt arbetstillstånd i Sverige, dock utan framgång.[17]

90 000 hemliga NATO-dokument som rör USA:s krigföring i Afghanistan har publicerats på Wikileaks, tillsammans med en säkerhetsklassad video filmad genom kameran på en amerikansk stridshelikopter i Irak, som visar hur helikopterbesättningen skjuter ihjäl civila reportrar från Reuters med helikopterns automatkanon.[18]

Talesmän för amerikanska myndigheter uppmanar andra länder att undersöka om läckorna strider mot deras säkerhetslagstiftning.[19]

Misstankar om sexualbrott[redigera | redigera wikitext]

I augusti 2010 besökte Julian Assange Sverige för att presentera Wikileaks senaste offentliggörande.[20] Under besöket anhölls Assange av jouråklagaren i sin frånvaro[21] misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande[22] av två kvinnor. Anhållandet hävdes knappt ett dygn senare, den 25 augusti, av ordinarie åklagare Eva Finné,[21] och misstankarna ändrades till ofredande.[23] Den 1 september återupptogs förundersökningen, nu av överåklagare Marianne Ny och rubriceringen ändrades till att återigen gälla våldtäkt.[24] Den 18 november häktades Assange i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt [25] och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen.[26] Den 16 december släpptes Julian Assange fri mot borgen.[27] Den 24 februari 2011 beslutade en brittisk domstol att Julian Assange ska utlämnas till Sverige.[28] Det överklagades, och en ny rättegång om utlämning genomfördes 12-13 juli 2011. Den 2 november 2011 beslutade High Court i England att man avslår hans överklagan och att han fortfarande ska utlämnas till Sverige.[29] Den 19 juni 2012 framkom att Assange sökt politisk asyl i Ecuador och därmed befann sig på landets ambassad i London.[30] Den 16 augusti 2012 kom beskedet att Ecuador beviljat honom asyl.[31] Nio personer som ställde borgen för Assange har därför av en brittisk domstol beordrats betala 93 000 pund till det brittiska statsverket.[32] Den 16 juli 2014 prövade Stockholms tingsrätt återigen häktningsskälen och fann att Assange alltjämt var på sannolika skäl misstänkt för brott och att häktningen skulle bestå.[33] Den 16 november 2014 beslutade Svea hovrätt, efter att Assange överklagat dit, att han skulle vara fortsatt häktad. Men i sitt beslut riktade hovrätten skarp kritik mot åklagaren i målet, Marianne Ny, för att inte göra tillräckligt för att driva förundersökningen framåt.[34]

Filmprojektet Mediastan[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2013 släpptes dokumentärfilmen Mediastan som Julian Assange producerat tillsammans med svensken Johannes Wahlström, som var regissör. Filmens undertitel är "The WikiLeaks roadmovie". Den handlar om WikiLeaks publicering av hundratusentals läckta diplomattelegram och om den censur (både självpåtagen och från myndigheternas sida) som hotar journalistikens oberoende i många länder i västvärlden och i Asien.[35]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Enligt en artikel av Tobias Brandel publicerad i Svenska Dagbladet den 17 januari 2011 skulle många inom Wikileaks vid den tidpunkten ha tröttnat på vad Brandel beskriver som toppstyrning och att Assange framhäver sin egen person. Brandel hävdar att Assanges uttalande om Sverige som "feminismens Saudiarabien" och att han riskerar att hamna i Guantánamo och avrättas om han utlämnas till Sverige, skulle ha fått personer som stött Assange att "skruva generat på sig".[36]

Tidningen Expressen hävdar, dock utan att uppvisa bevis, att de har ett pm som visar att Wikileaks och/eller Julian Assange (tillsammans med företaget Ullman PR) bedriver en kampanj för att granska privatekonomin för några svenska journalister som kritiserat Assange.[37] Wikileaks talesperson Kristinn Hrafnsson menar att Expressen fabricerar bevis. Expressen vägrade att delta i en TV-debatt med Hrafnsson.[38][39] Den mänskliga-rättigheter bloggen Professorsblogg (Prof. Marcello Ferrada de Noli), som citerades flitigt av WikiLeaks sajter mellan 2010-2012, förde tesen att det var tvärtom; nämligen, att det var Expressen som ”initierade ett mediadrev mot WikiLeaks och Assange som stöd till de svenska myndigheterna”, en kampanj som enligt författaren skulle ha följts av övriga medierna och TV.[40] [41]

Självbiografi[redigera | redigera wikitext]

I december 2010 sålde Assange rättigheterna till sin biografi för över 1 miljon pund (SEK 10,7 milj). Han sade då, enligt brittiska Sunday Times, att han kände sig tvungen att skriva boken för att kunna betala sina kostnader för juridisk rådgivning och kunna fortsätta med WikiLeaks och dess arbete.

Bokrättigheterna såldes till det Edinburgh-baserade förlaget Canongate (Storbritannien) och Alfred A. Knopf (Nordamerika), och även till andra förlag i Europa: Feltrinelli (Italien), Kiepenheuer and Witsch (Tyskland), Laffont (Frankrike), Text (Australien), Random House/Mondadori (Spanien), De Geus (Holland), Objektiva (Portugal), Font (Norge), Norstedts (Sverige), och Companhia das Letras (Brasilien). Enligt Guardian skulle alla länder samordna utgivningen av boken.[42]

Men i juni 2011 drog sig Assange ur projektet, enligt förlaget Canongate kunde han inte betala tillbaka förskottsbeloppet och förlaget bestämde sig för att ge ut biografin ändå.

Assanges självbiografi The Unauthorised Autobiography, är skriven av spökskrivaren Andrew O’Hagan[ej i angiven källa] och gavs ut i oktober 2011. På svenska heter den ”Memoarer är prostitution” - en omtvistad självbiografi. Den gavs ut i februari 2012.[43]

Flera andra böcker har redan gjorts om WikiLeaks och Julian Assange. Till exempel WikiLeaks: Inside Julian Assange's War on Secrecy (Guardian Books), skriven av journalisterna David Leigh & Luke Harding, och den tidigare WikiLeaks-talesmannen Daniel Domscheit-Bergs avslöjande bok om världsfenomenet han lämnade hösten 2010; WikiLeaks: Historien bakom sajten som förändrade hela världen (Bokförlaget Forum) /org: Inside WikiLeaks - My Time with Julian Assange at the World's Most Dangerous Website (Random House).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Raffi Khatchadourian (7 juni 2010). ”No secrets; Julian Assange’s mission for total transparency”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/reporting/2010/06/07/100607fa_fact_khatchadourian?currentPage=all. Läst 28 juli 2010. 
  2. ^ Richard Guilliatt (15 juni 2013). ”For John Shipton, the Wikileaks Party isn't just a political cause”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/news/features/like-father-like-son/story-e6frg8h6-1226663757794. Läst 20 december 2014. 
  3. ^ Dominic Feain (29 juli 2010). ”WikiLeaks founder's Lismore roots”. The Northern Star. http://www.northernstar.com.au/news/wikileaks-founders-lismore-roots/595626/. Läst 20 december 2014. 
  4. ^ Stuart Rintoul och Sean Parnell (11 december 2010). ”Julian Assange, wild child of free speech”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/in-depth/wikileaks/julian-assange-wild-child-of-free-speech/story-fn775xjq-1225969230839. Läst 20 december 2014. 
  5. ^ Glenda Kwek (8 december 2010). ”Magnet for trouble: how Assange went from simple island life to high-tech public enemy number one”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/technology/technology-news/magnet-for-trouble-how-assange-went-from-simple-island-life-to-hightech-public-enemy-number-one-20101208-18pb3.html. Läst 20 december 2014. 
  6. ^ Frazer Pearce (18 december 2010). ”Assange studied at CQU”. The Morning Bulletin. http://www.themorningbulletin.com.au/news/wikileaks-mastermind-usq-university-julian-assange/725740/. Läst 21 december 2014. 
  7. ^ Robert Manne (Mars 2011). ”Julian Assange: The Cypherpunk Revolutionary”. The Monthly. http://www.themonthly.com.au/issue/2011/march/1324265093/robert-manne/cypherpunk-revolutionary. Läst 21 december 2014. 
  8. ^ [a b] ”Julian Assange”. The Centre for Investigative Journalism. http://www.tcij.org/about-2/teachers-and-speakers/julian-assange. Läst 1 juni 2010. 
  9. ^ Lagan, Bernard (10 april 2010). ”International man of mystery”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/technology/technology-news/international-man-of-mystery-20100409-ryvf.html. Läst 16 juni 2010. 
  10. ^ ”strobe-1.06: A super optimised TCP port surveyor”. The Porting And Archive Centre for HP-UX. http://hpux.connect.org.uk/hppd/hpux/Networking/Admin/strobe-1.06/. Läst 16 juni 2010. 
  11. ^ ”Amnesty Media Awards Shortlist 2009”. amnesty.org.uk. 11 juni 2009. Arkiverad från originalet den 2012-05-25. http://archive.is/mVnY. Läst 1 juni 2010. 
  12. ^ McGreal, Chris (5 april 2010). ”WikiLeaks reveals video showing US air crew shooting down Iraqi civilians”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2010/apr/05/WikiLeaks-us-army-iraq-attack. 
  13. ^ Richard Guilliat (30 maj 2009). ”Rudd Government blacklist hacker monitors police”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/news/rudd-government-blacklist-hacker-monitors-police/story-e6frg8yx-1225718288350. 
  14. ^ [a b] ”Leak-o-nomy: The Economy of WikiLeaks”. http://stefanmey.wordpress.com/2010/01/04/leak-o-nomy-the-economy-of-WikiLeaks. 
  15. ^ ”Inside WikiLeaks’ Leak Factory”. Mother Jones magazine. 2010-03-12. http://motherjones.com/politics/2010/04/WikiLeaks-julian-assange-iraq-video?page=3. Läst 9 april 2010. 
  16. ^ Wikileaks grundare om satsningen på Sverige, Aftonbladet 30 april 2010.
  17. ^ Hemligstämplat - Så arbetar Wikileaks, Svenska Dagbladet 2010-12-05
  18. ^ ”Vi fick lära oss att hata”, Aftonbladet 2 februari 2012.
  19. ^ Philip Shenon (10 augusti 2010). ”U.S. Urges Allies to Crack Down on WikiLeaks”. thedailybeast.com,. http://www.thedailybeast.com/blogs-and-stories/2010-08-10/a-western-crackdown-on-wikileaks. 
  20. ^ Assange: Pentagon utnyttjar medier mot Wikileaks, Aftonbladet 14 agugusti 2010.
  21. ^ [a b] Assange överväger stämning mot staten, Aftonbladet. Hämtad 18 september 2010
  22. ^ Sexbrottsmisstankarna en världsnyhet. Dagens Nyheter. 21 augusti 2010.
  23. ^ Åklagare: Misstankarna mot Julian Assange kvarstår. Dagens Nyheter. 24 augusti 2010.
  24. ^ Dagens Nyheter, 1 september 2010: Assange våldtäktsmisstänkt
  25. ^ Ström Sofia (18 november 2010). ”Julian Assange kommer att efterlysas”. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/julian-assange-kommer-att-efterlysas_5694301.svd. Läst 18 november 2010. 
  26. ^ Assange gripen Svenska Dagbladet 2010-12-06
  27. ^ Magnus Hellberg (14 december 2010). ”Julian Assange släppt mot borgen”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/1.2254490/julian-assange-slappt-mot-borgen. Läst 15 januari 2011. 
  28. ^ Domstolsbeslut 24 februari 2011
  29. ^ Julian Assange to be extradited to Sweden: UK High Court på tubu.in (engelska), läst 2011-12-20
  30. ^ ”Assange söker asyl i Ecuador”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/assange-soker-asyl-i-ecuador. Läst 20 juni 2012. 
  31. ^ ”Assange får asyl i Ecuador”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/assange-far-asyl-i-ecuador. Läst 16 augusti 2012. 
  32. ^ Reuters: WikiLeaks founder Assange’s bail guarantors ordered to pay out 2012-10-08.
  33. ^ ”Beslut i fråga om häktning i utevaro”. Sveriges domstolar. http://domstol.se/Om-Sveriges-Domstolar/Sveriges-Domstolars-pressrum/Nyheter-och-pressmeddelanden/Beslut-i-fraga-om-haktning-i-utevaro--Decision-concering-a-detention-order/. Läst 16 juli 2014. 
  34. ^ ”Kritik mot åklagarna i Assangemål”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritik-mot-aklagarna-i-assangemal_4120507.svd. Läst 16 december 2014. 
  35. ^ ”US Release of Mediastan - WikiLeaks' Fifth Estate Challenger”. WikiLeaks. https://wikileaks.org/Press-Release-US-Release-of.html. Läst 17 december 2014. 
  36. ^ ”Stjärnläckan får konkurrens”. Svenska Dagbladet. 17 januari 2011, 23.21. Senast ändrad: 17 januari 2011, 23.37. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/wikileaks-far-konkurrens-det-lacker-som-ett-sall-pa-natet_5871569.svd#. Läst 2011-01-18. 
  37. ^ Organisationen kartlade svenska journalister, Expressen 2012-03-06.
  38. ^ Wikileaks och Expressen i nytt storbråk, Dagens media 2012-03-06
  39. ^ Vi tänker inte smutskasta Sverige, debattartikel på svt.se av Kristinn Hrafnsson, talesperson för WikiLeaks, 2012-03-05.
  40. ^ M Ferrada-Noli (23 Feb 2012). ”Anatomy of an untruthful scoop: Sweden’s psychological warfare against WikiLeaks, and the political case VS Julian Assange. Part One”. professorsblogg.com. http://professorsblogg.com/2012/02/23/anatomy-of-an-untruthful-scoop-swedens-psychological-warfare-against-wikileaks-and-the-political-case-vs-julian-assange-part-one/. 
  41. ^ M Ferrada-Noli (3 March 2012). ”Plan Z: the latest campaign anti-WikiLeaks in the Swedish media”. professorsblogg.com. http://ferrada-noli.blogspot.se/2012/03/swedens-plan-z.html. 
  42. ^ ”Canongate to publish Julian Assange memoirs”. The Guardian. 7 januari 2011, 14.34. http://www.guardian.co.uk/edinburgh/2011/jan/07/edinburgh-assange-book-canongate-wikileaks. Läst 2011-02-01. 
  43. ^ Julian Assange: ”Memoarer är prostitution.” En omtvistad självbiografi., recension, DN.se.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]