Kangxi-kejsaren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kangxi-kejsaren
Regeringstid 16611722
Företrädare Shunzhi
Efterträdare Yongzheng
Gemål Xiaochengren, Xiaozhaoren, Xiaoyiren, Gong Ren
Personnamn 愛新覺羅玄燁 (Àixīn-Juéluó Xuányè, manchuiska: Aisin-Gioro Hiowan Yei)
Tempelnamn 聖祖 (Shengzu)
Ätt Aisin Gioro
Född 4 maj 1654
Den förbjudna staden
Död 20 december 1722 (68 år)
Peking
Begravd Östra Qinggravarna, Zunhua

Kangxi-kejsaren (kinesiska: 康熙帝, Kāngxīdì; manchuiska: Elhe taifin), egentligt namn Xuányè (玄燁), var den fjärde kejsaren av Qing-dynastin, men den andre Qing-kejsaren som härskade över hela Kina, från 1661 till 1722. Han är känd som en av den kinesiska historiens mest betydande kejsare.

Förmyndarskap[redigera | redigera wikitext]

Xuanye var Shunzhi-kejsarens tredje son och ett bidragande skäl till att han blev korad till tronföljare var att han överlevt smittkoppor som barn och därför var immun mot ett sjukdom som då skördade många liv bland manchuer och mongoler - inte minst Xuanyes egen far som avled i sjukdomen.[1] Han blev kejsare vid sju års ålder med regeringstiteln Kangxi och efter instruktioner från hans fader styrdes riket av ett råd av fyra prinsregenter, Oboi, Sonin, Ebilun och Suksaha. Efterhand framstod Oboi som den starkaste av de fyra och blev i realiteten Kinas härskare. När Kangxi var fjorton år gammal 1667 avsatte han Oboi med bistånd av sin farmor, den mäktiga änkekejsarinnan Xiaozhuang

Konsolidering av Qingväldet[redigera | redigera wikitext]

Som regent spelade Kangxi spelade en viktig roll för att konsolidera Qingdynastins välde över det egentliga Kina samt över andra territorier som Mongoliet och Taiwan. 1673-81 undertryckte hans trupper de "tre förläningarnas uppror" i södra Kina, vilket ledde till att Qingdynastin fick direkt kontroll över hela det egentliga Kina och att garnisoner ur de Åtta fänikorna placerades i södra Kina.

1684 intogs Taiwan från Minglojalister som hållit ön sedan Koxinga erövrat den från holländarna 1661. Under 1680-talet ledde kejsaren personligen kampanjer mot den Zungarernas ledare Galdan, som hade ockuperat khalkha-monoloernas land. Kriget ledde till att khalkha-mongolerna föll i armarna på Qing och att Yttre Mongoliet föll under Qingväldet.

Kangxi i rustning

Under Kangxi hade Kina sitt första krig med Ryssland, vilket slutade genom Fördraget i Nertjinsk (1689). Ryssland fick tillåtelse att årligen sända en karavan till Peking dels för handelsändamål, dels för att överbringa den tribut i skänker, som det åtagit sig att erlägga.[2] 1660 fick fransmännen och 1670 engelsmännen rätt att handla på Kina.

Kangxi sammanhöll med kraft sitt rike, genom en väl ordnad kurirpost möjliggjordes en stark centralisering av förvaltningen.[3]

Kulturella projekt[redigera | redigera wikitext]

Han var även stor gynnare av kinesiska litteraturen, förberedde den stora encyklopedin Qinding tushu jicheng (欽定圖書集成) i 020 band (utkom 1725), och han utgav det heliga ediktet, innehållande etiska och politiska regler. Under hans överinseende sammanställdes också Kangxi-ordboken år 1710-16, som fortfarande är ett standardverk för kinesiska tecken.

Hans regeringstid på 61 år gör honom till den kinesiska kejsare som suttit längst på tronen

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Peter Perdue, China Marches West (Harvard University Press, 2005), ss. 45-47.
  2. ^ Sebes, Joseph, and Thomas Pereira. The Jesuits and the Sino-Russian Treaty of Nerchinsk (1689): The Diary of Thomas Pereira. Rome: Institutum Historicum S.I., 1962.
  3. ^ John King Fairbank and Ssu-yü Têng. "On the Transmission of Ch'ing Documents." Harvard Journal of Asiatic Studies 4, no. 1 (1939): 12-46.
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kina, 1904–1926.
  • Hummel A.W., red (1943-1944) (på eng). Eminent Chinese of the Ch'ing period (1644-1912). Washington. Libris 8109911 
  • Kangxi; Spence Jonathan D. (1974) (på eng). Emperor of China: self-portrait of K'ang-hsi. London: Jonathan Cape. Libris 4713830. ISBN 0-224-00940-0 
  • Oxnam, Robert B. (1975) (på eng). Ruling from horseback: Manchu politics in the Oboi regency 1661-1669. Chicago. Libris 4718978. ISBN 0-226-64244-5 
  • Spence, Jonathan D. (1966) (på eng). Ts'ao Yin and the K'ang-hsi emperor, bondservant and master. Yale historical publications. Miscellany, 0084-3350 ; 85. New Haven: Yale Univ. Press. Libris 8205136. ISBN 0-300-04277-9 (2. pr., 1988 (inb.)