Kim Il Sung

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kim Il Sung
김일성

Officiellt porträtt av Kim Il Sung

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
8 juli 1994
Titeln skapad 5 september 1998 genom författningstillägg.

Ämbetsperiod
28 december 19728 juli 1994
Företrädare Position skapad
Efterträdare Position avskaffad
(Utsedd till Republikens evige president)

Ämbetsperiod
30 juni 19498 juli 1994
Efterträdare Kim Jong-il

Ämbetsperiod
9 september 194828 december 1972
Efterträdare Kim Il

Född 15 april 1912
Mankeidai, Heian-nandō, Generalguvernementet Korea
Död 8 juli 1994 (82 år)
Pyongyang, Nordkorea
Politiskt parti Koreas arbetarparti
Maka Kim Jong-suk (d. 1949)
Kim Song-ae
Militärtjänst
I tjänst för  Sovjetunionen,  Nordkorea
Försvarsgren Sovjetunionens väpnade styrkor, Koreanska Folkarmén
Grad Generalissimus (Taewonsu)
Kim Il Sung
Chosŏn'gŭl 김일성
Hancha 金日成
McCune-Reischauer Kim Ilsŏng
Reviderad romanisering Gim Il-seong
Kim under ett besök i Östtyskland, 1984.

Kim Il Sung (ursprungligen Kim Songju, 金成柱), född 15 april 1912 i Mangyŏngdae, Heian-nandō, Generalguvernementet Korea (i nuv. Nordkorea), död 8 juli 1994 i Pyongyang, var Nordkoreas ledare och de facto diktator,[1] från 1948 fram till sin död 1994, till 1972 som premiärminister och därefter som president.

Den 5 september 1998 förklarades han genom ett tillägg till grundlagens preambel vara Republikens evige president.[2]

Ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Kim Il Sung föddes den 15 april 1912 i Mangyongdae, vid Taedong-flodens bädd i Pyongyang (Nordkoreas nuvarande huvudstad), två år efter det att Korea införlivats med Japan som "Generalguvernementet Korea". Officiell historieskrivning hävdar gärna att hans familj tillhörde arbetarklassen och var aktiva i den kommunistiska gerillan,[3] medan andra källor menar att familjen snarare tillhörde Koreas övre medelklass då fadern först arbetade som småskollärare och sedan utbildade sig till apotekare, två yrken vars status var relativt hög. Familjen var även troende kristna (då hans morfar var en protestantisk präst), något som nordkoreanska källor menar var "en täckmantel för deras revolutionära aktiviteter".[4]

Officiell nordkoreansk litteratur pekar gärna på att Kim Il Sung blev relegerad från skolan redan under mellanstadiet, på grund av sina "revolutionära aktiviteter".[5] Andra källor menar dock att den unge Kim egentligen blev relegerad för klassiska pojkstreck och bus, som egentligen inte hade någon nämnvärd revolutionär koppling.[6]

Motståndsår[redigera | redigera wikitext]

Japan invaderade Manchuriet 1931 var hans far död. Hans mor, som var kommunist, gav Kim hans fars två pistoler och Kim drog upp i bergen för att organisera det nationella motståndet. Han började med åttio man, men gerillan växte och kom slutligen att omfatta 10 000 man. En ”autonom koreansk regering” bildades längs den koreanska gränsen till Manchuriet och därifrån kunde Kim och hans gerilla göra räder längre in i Korea för att bland annat förstöra japanska garnisoner.

Agitatorer och organisatörer sändes till Koreas olika städer för att bilda ”Unionen för moderlandets befrielse” där Kim Il Sung, vid 23 års ålder, blev ordförande. ”Unionen” hade ett tiopunktsprogram som bland annat innefattade nationellt oberoende, politisk demokrati, jordreform samt åtta timmars arbetsdag. Samtidigt började japansk press skriva om ”den kejsarefientlige banditen Kim Il Sung” och ett pris sattes på hans huvud. Efter 14 års kamp, 1945, kapitulerade Japan och gerillan hälsades som befriare av det koreanska folket. Den amerikanske journalisten Anna Louise Strong beskriver hur Kim Il Sung, vid sitt första framträdande i Pyongyang, hälsades med oerhörda ovationer och Kim kunde strax därpå väljas till provisorisk president vid den första församlingen av delegater från de nordliga provinserna.

Statsledaren[redigera | redigera wikitext]

Kim Il Sungs mausoleum.

Som ledare för landet valdes han senare också i allmänna val, som genomfördes i hela nationen. Valet godkändes dock inte av de amerikanska styrkorna, som ockuperade södra delen av landet, varpå de tillsatte en från USA influgen exil-korean; Syngman Rhee.

Kim Il Sung ledde den norra delen av Korea (Demokratiska Folkrepubliken Korea) från dess grundande år 1948 och fram till sin död 1994, först som premiärminister och ordförande i det Koreanska arbetarpartiet och från 1972 som landets president.

Inspirerad av det Stora språnget i Kina, lanserade Kim Il-sung våren 1958 det mytologiska tusenmilahästen Chollima som en symbol för en liknande kampanj för att industrialisera landet och kollektivisera genom massmobilisering. För att se till att "Chollimarörelsen" inte skulle framstå som en kopia av kinesiska motpart lät den nordkoreanska propagandan kampanjen börja retroaktivt i december 1956, då Kim presenterade de första femårsplanen på ett möte med centralkommittén i Koreas arbetarparti.[7][8]

I mitten av 1960-talet imponerades Kim Il Sung av Nordvietnams Ho Chi Minh och hans mål att förena Vietnam genom gerillakrigföring och tänkte sig en liknande utveckling i Korea. Nordkorea kom nu att öka sin infiltration och subversiva verksamhet mot Sydkorea och USA. Dessa strävanden kulminerade 1968 i ett försök att storma det blå huset i Seoul och att mörda Sydkoreas president Park Chung-hee. Den nordkoreanska militären var också aggressivare vid den demilitariserade zonen, känt genom kapningen av det amerikanska militärbåten USS Pueblo. 1980 beslöt Kim Il-Sung att sonen Kim Jong-Il skulle bli hans efterföljare, vilket offentliggjordes vid partikongressen 1980.[9]

Efter Kim Il Sungs död valdes hans son, Kim Jong Il, och senare efter dennes död, hans sonson Kim Jong-un, till ledare för landet. Presidentposten avskaffades dock i och med Kim Il Sungs död. Alla funktioner som presidentämbetet innebar övertogs av andra statsfunktionärer, främst av Kim Jong Il och därefter av Kim Jong-un.

Paying Their Respects.jpg

Kim Il Sung var under sina år vid makten föremål för en extrem personkult och bland annat har enorma statyer över Kim Il Sung rests i Nordkorea. Även den nordkoreanska konstitutionen hyllar honom och pekar ut honom som "republikens evige president".[10] Idag bevaras Kim Il Sungs kropp i ett mausoleum i den byggnad där han tidigare arbetade.

Juche[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Juche

Under Kims tidiga antiimperialistiska kamp började han utveckla en tillämpning av marxismen på specifikt koreanska förhållanden som han kallade "Juche". Juche-ideologin har använts som vägledning under hela Nordkoreas existens. Utmärkande för juche-ideologin är föreställningen om ett Nordkorea som i alla avseenden är oberoende och fullt av självtillit: i utrikespolitiken, militärt och ekonomiskt. Grundläggande är att landet ska kunna förlita sig på enbart egna resurser.

Ideologin kan sammanfattas som "att det är folkets massor som är revolutionens herrar, och att det är folket och endast folket som utgör drivkraften i revolutionen och uppbyggnaden. På det individuella planet betyder det att varje människa är ansvarig för sitt eget öde och därmed också har förmåga att utmejsla sin egen framtid."[11]

Myter[redigera | redigera wikitext]

Under många år har myter om det isolerade landet och dess ledare spritts i västerländsk media. Några exempel är att Kim Il Sung, som 70-åring, under ett statsbesök i Kina skulle ha simmat över Yangtzefloden på lite drygt en timme. Och i samband med att Nordkoreas första golfbana öppnades i början av 1990-talet gått runt den på imponerade 70 slag utan att någonsin tidigare ha hållit i en golfklubba. Den senare myten har även påståtts gälla hans son.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.unhcr.org/refworld/country,,,,PRK,,4f3bc71ec,0.html
  2. ^ http://www.novexcn.com/dprk_constitution_98.html, hämtad 2012-02-07
  3. ^ Okänd: "Kim Il Sungs Revolutionära Verksamhet - kort biografi.", sidan 1. Svensk-Koreanska Föreningen, 1974
  4. ^ Lintner, B: "Dear Leader, Great Leader.", sidan 63. Silkworm Books, 2004
  5. ^ Okänd: "Kim Il Sung - Short Biography.", Volym ett. Pyongyang Foreign Languages Publishing House, 1972.
  6. ^ Lintner, B: "Dear Leader, Great Leader.", kapitel 3. Silkworm Books, 2004
  7. ^ Myers, B. R. (2010) (på eng). The cleanest race: how North Koreans see themselves and why it matters. Brooklyn,N.Y.: Melville House. Libris 11770533. ISBN 978-1-933633-91-6 , kapitel 1, "War and Reconstruction."
  8. ^ Kamrat Kim Il Sungs revolutionära verksamhet: kort historik. Stockholm: Svensk-koreanska föreningen. 1971. Libris 106531 , s. 171.
  9. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Kim_Il-sung
  10. ^ http://www.kcckp.net/en/great/constitution.php?1
  11. ^ Kim Il Sung Valda verk 5, Stockholm 1974, baksidan

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Staten grundades 1948
Nordkoreas ledare
1948-1994
Efterträdare:
Kim Jong-Il
Föregångare:
Kim Tu-bong
Nordkoreas arbetarparti
Generalsekreterare för Koreas arbetarparti
1949-1994
Föregångare:
Ingen
Nationella försvarskommissionens ordförande
1948-1993
Föregångare:
Ingen
Koreanska folkarméns överbefälhavare
1948-1991
Föregångare:
Ingen
Nordkoreas president
1972-1994
1998-
Republikens evige president
Efterträdare:
Utnämnd till evig president genom konstitutionstillägg 8 juli 1998