Pyongyang

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 39°1′N 125°45′O / 39.017, 125.75

Pyongyangregionen
Pyongyang; observera propagandan till vänster och de röda fanorna
En del av Pyongyang uppifrån

P'yŏngyang (P'yeongyang, hangul: 평양, hanja: 平壤) är huvudstaden och den största staden i Nordkorea, belägen i den nordvästra delen av landet, vid Taedonfloden. Staden hade 3 255 388 invånare vid den senaste folkräkningen (2008).[1]

Staden splittrades från provinsen Södra P'yongan år 1946 och blev då en egen provins i landet.

Innehåll

[redigera] Historia

Enligt legenden grundades staden redan år 2333 f.Kr. som Wanggŏmsŏng och blev en storstad i forna Go-Joseon. Arkeologiska utgrävningar har visat att platsen har varit bebodd länge och varit en viktig plats. Under en period var den huvudstad i Koguryo-kejsardömet. Under Joseondynastin var staden huvudstad i P'yŏngan-provinsen och senare för Södra P'yongan. Under den sovjetiska ockupationen blev Pyongyang huvudstad för Demokratiska folkrepubliken Korea när staten grundades 1948, medan man hoppades erövra kontrollen över Seoul.

Staden bombades sönder av USA under Koreakriget. Efter kriget byggdes staden upp med sovjetisk hjälp, och har därför mycket socialistklassicistisk arkitektur. Staden kännetecknas av breda avenyer och storslagna monument, såsom Återförenandebågen, Triumfbågen, Kim Il-Sung-mausoleet, Juche Tower och två av världens största idrottsarenor (Rungnado May Day Stadium och Kim Il-Sung Stadium). Ett antal stora hotell finns i staden. Stadens högsta byggnad är det 330 meter höga, icke-färdigställda Ryugyong Hotel.

[redigera] Transport

Pyongyang har ett tvålinjigt tunnelbanesystem med en total längd på 22,5 km där det även finns spårvagn och trådbussar. I den västra delen finns det inte speciellt mycket bilar utan lokalbefolkningen tar cykeln eller tunnelbanan istället. Turister tillåts bara åka mellan två tunnelbanestationer, tillsammans med guide, varför det är osäkert hur omfattande tunnelbaneförbindelserna verkligen är. På grund av brist på elektricitet används inte trafikljus utan istället dirigeras trafiken av unga kvinnor.

Nordkorean med cykel

Staden har även en flygplats, Sunan Capital Internationella Flygplats, som har veckovisa flygningar till Beijing och Shenyang i Kina samt Vladivostok i Ryssland och ett flertal japanska städer. Det går även tåg ifrån staden till Moskva och Beijing. En resa tar cirka 24 timmar från Pyongyang till Beijing och sex dagar från Pyongyang till Moskva.

Taedongfloden rinner genom staden och slutar vid hamnstaden Nampo cirka 50 km bort.

[redigera] Galleri

[redigera] Vänorter

[redigera] Externa länkar

[redigera] Källor

  1. ^ United Nations Statistics Division; Preliminary results of the 2008 Census of Population of the Democratic People’s Republic of Korea conducted on 1-15 October 2008 (pdf-fil)