Lövgroda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lövgroda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hyla arborea01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Groddjur
Amphibia
Ordning Stjärtlösa groddjur
Anura
Familj Lövgrodor
Hylidae
Släkte Hyla
Art Lövgroda
H. arborea
Vetenskapligt namn
§ Hyla arborea
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med
Lövgroda i Österrike.

Lövgroda eller vanlig lövgroda (Hyla arborea) är en art i familjen lövgrodor (Hylidae).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den finns i större delen av södra och centrala Europa med nordgräns i höjd med södra Jylland, södra Skåne och sydligaste Litauen. Den saknas i större delen av Ryssland.[2] Östgränsen går från västra Vitryssland, större delen av Ukraina, Turkiet, Georgien och Azerbajdzjan.[1] Den är enda företrädaren för familjen i Nordeuropa. I Sverige finns den endast i södra Skåne, och där endast sällsynt. Den dog ut i östra Skåne på 1940-talet. I Sydskåne har den gått framåt på senare år, och togs 2005 bort från svenska rödlistan. I dag (2006) beräknas populationen i Skåne vara omkring 30 000 par.[3]

I övriga Norden finns den endast i fem områden i Danmark; på Bornholm, på Fyn, på Als och i Sydostjylland.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den är gräsgrön på ovansidan, med ett svart, ofta gulkantat streck på sidorna, på undersidan vitaktig. Hannen har brun strupe, som kan blåsas upp till en stor boll. Kroppslängden kan uppgå till 5 cm.[5]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Lövgrodor lever i träd och buskar. Äldre lövgrodor kan ofta klättra högt upp i lövverket, medan de yngre håller sig nära marken. Den hoppar med stor skicklighet från blad till blad och fångar insekter (även larver).[6] Den undviker alltför tät och mörk skog.[1]

Leken och yngelutvecklingen sker i stillastående vatten som sjöar, dammar och sankmarker, ibland även i mindre vattensamlingar som diken och pölar.[1] Under parningstiden, som i Danmark och Skåne infaller under april till juni, kväker hannarna flitigt, särskilt nattetid. Också senare under sommaren kan man höra dess klingande läte, som kan höras på minst en kilometers håll.[7]

Lövgrodan blir könsmogen vid omkring 3 års ålder, och kan normalt bli upp till 9 år gammal. I fångenskap har som mest 22 år uppnåtts.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Wolfgang Böhme, Sergius Kuzmin, David Tarkhnishvili, Vladimir Ishchenko, Boris Tuniyev, Theodore Papenfuss, Steven Anderson, Max Sparreboom, Ismail Ugurtas, Pedro Beja, Franco Andreone, Per Nyström, Benedikt Schmidt, Brandon Anthony, Agnieszka Ogrodo (2006). ”Hyla arborea” (på en). IUCN Red List. http://www.iucnredlist.org/details/10351. Läst 2009-01-14. 
  2. ^ Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på dk). Nordens padder og krybdyr. København: Gads Forlag. Sid. 149-150. ISBN 87-12-02982-3 
  3. ^ Nyström, Per (2006-10-04). ”Utvärdering av åtgärdsprogram för bevarande av lövgroda (Hyla arborea)” (pdf). Länsstyrelsen i Skåne län. http://www.m.lst.se/NR/rdonlyres/820862F8-469A-4500-824D-C9AA7F8D0A62/0/UtvarderingAGPLovgroda.pdf. Läst 2009-01-14. Okänd parameter medförfattare
  4. ^ Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe Nordens padder og krybdyr sid. 150
  5. ^ Ibid. sid. 150-151
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur och kräldjur. Norstedts. Sid. 187. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe Nordens padder og krybdyr sid. 152-155
  8. ^ Ibid. sid. 156

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]