Ljungpipare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ljungpipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult "sydlig" hona i juli.
Adult "sydlig" hona i juli.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Pipare och vipor
Charadriidae
Släkte Pipare
Pluvialis
Art Ljungpipare
P. apricaria
Vetenskapligt namn
§ Pluvialis apricaria
Auktor Linné, 1758
Adult ljungpipare i vinterdräkt
Adult ljungpipare i vinterdräkt
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ljungpipare (Pluvialis apricaria) är en fågel som tillhör familjen pipare och vipor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Adult ljungpipare i augusti som ruggar från sommar- till vinterdräkt.

Ljungpiparen mäter 25-28 centimeter lång,[2] har ett vingspann på 53-59 centimeter[2] och väger mellan 150 och 220 gram. Den är en ganska långbent vadare, med en något kompakt kropp, men mindre och något smalare än kustpiparen. De har gråbrun ovansida med beigegula och vita fläckar. På våren och under häckningstiden har den svart buk och svart strupe, inramad av en vit rand. Honorna är inte lika kontrastrika som hanarna men det finns en stor variation i den svarta färgningen, så att det inte alltid är möjligt att skilja könen åt.[2]

Den kan vara mycket svår att särskilja ifrån amerikansk- och sibirisk tundrapipare, medan den lättare skiljs ifrån kustpipare som saknar de gula tonerna i fjäderdräkten och som i flykten har bredare vingar som inte är lika spetsiga.[2]

Lätet är ett vemodigt entonigt "tryyyyt", som den ger ifrån sig med jämna mellanrum. Hanarna genomför spektakulär sångflykt på våren när de konkurrerar om häckningsplatserna.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Man brukar inte dela upp ljungpiparen i underarter utan menar att den är monotypisk. Dock finns det en variationsskillnad mellan den nordliga populationen, som kallas "altifron"-typ och den sydliga för "apricaria"-typ. De typiska nordliga fåglarna har en högre kontrast i fjäderdräkten och är svartare på bröstet och buken, medan den typiska sydliga ljungpiparen är blekare i teckningen och anlägger också en mindre komplett sommardräkt än de nordliga. De individuella variationerna är dock mycket stora.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ljungpipare är en flyttfågel som häckar i norra Europa, västra AsienSibiriska tundran, och på nordöstra Grönland.[3] Den övervintrar i Storbritannien, på Irland, lokalt i Västeuropa från Danmark och söderut till Portugal och kring Medelhavet, vilket även omfattar Nordafrika.[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar ljungpiparen över stora delar av landet. I norr häckar många på fjällhedar. Det största beståndet i södra Sverige finns på alvaretÖland. Båda den "sydliga" och den "nordliga" typen häckar i Sverige

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

En del av en flock på ca 3000 ex som rastade på Öja mosse Ystad. 5 nov 2013.
Pluvialis apricaria

Den häckar på vidsträckta högmossar, öppna bergsängar, kalfjällshedar, torrare myrmark, alvarsmark och på tundran.[2] Både hane och hona deltar i häckningsbestyren och växlar med varandra. Boet är en grund urgröpning på marken, som fodras med lite växtdelar. Honan lägger fyra ägg med 2-3 dagars mellanrum. Äggen är vanligen 52 x 35 millimeter stora och har gulbrun färg med mörkbrunt mönster. Äggen kläcks efter ungefär 30 dagar och ungarna kan genast livnära sig själva, men övervakas fortfarande av föräldrarna. Efter ungefär en månad är ungarna flygfärdiga. Ljungpipare födosöker på tundra och stränder, vilket även kan ske månupplysta nätter. De lever av insekter, kräftdjur och snäckor men även bär.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dununge av ljungpipare med ägg på ett färöiskt frimärke. På Färöarna häckar årligen cirka 1000 par.

Ljungpiparen är en av de fåglar som har haft ett stort antal dialektala namn. I Skåne hette den ljungvipa, i Halland ljungspole, i Småland myrpytta, lertrana och åkerhöna. På Öland kallades den alwargrim eller alvargrimma, i norra Sverige fjellhjerpe, hey-lo och fjellplistra medan den på samiska kallades hutti. Den har också tidigare kallats brockfogel.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Pluvialis apricaria Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 144-145. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Sven Nilsson. D (1858) Foglarna

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]