Mandeism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mandeism (eller mandaeanism) är en religion med Johannes Döparen i centrum och med gnostisk prägel.[1] med ungefär 100 000[2] utövare i hela världen, främst i Irak och södra Iran. Ett antal mandéer utvandrade under 1990-talet till Sverige.[3],[2] Orsaken är att de inte fått ett erkännande som bokens folk och därför inte fått sina giftermål godkända vilket medfört att deras barn betraktats som utomäktenskapliga.[3] Kristenheten, med den katolska kyrkan och Inkvisitionen i spetsen, har fört ett framgångsrikt utrotningskrig[källa behövs] mot alla former av gnostiska läror. Att mandéerna ändå lyckats överleva inom islams domäner är att de tidvis med viss framgång lyckats hävda sig som bokens folk, och därmed accepterats och skyddats, genom att beteckna sig själva som abrahamitiska och som sabianer – en forntida monoteistisk tro av gåtfullt ursprung som tillsammans med judar och kristna omnämns tre gånger i Koranen.[4]

Mandeismens heliga skrift är Ginza, som betyder "skatt".[5]

Enligt mandeismen sändes Manda d'Haije som frälsare i tidens begynnelse för ett erbjuda människorna den insikt eller gnosis som kan befria själen från fångenskapen i materien och återföra den till dess ursprung i den himmelska ljusvärlden.[3] De troende kallas ibland sabier av det arameisk-mandeiska ordet "sabe" för "döpt" (i vatten). Emellanåt har muslimer betraktat dem som ättlingar till de mytiska sabianerna, som omnämns i Koranen och tolkande verk och som också hade problem med att få ett erkännande som Bokens folk. Religionsvetare har dock anfört bevis för att mandéer och sabianer i praktiken är två olika religiösa grupper i södra Irak och Iran,[6] och även koranlärda har påpekat detta [4]

Det viktigaste sakramentet är dopet genom nedsänkning i rinnande vatten, något upprepas flera gånger under den troendes livstid. De troende kallas ibland sabier av det arameisk-mandeiska ordet "sabe" för "doppad" (i vatten). Mandéerna vördar Johannes Döparen men anser Jesus vara en falsk profet.[3] Dopen i Irak sker vanligen i floden Tigris, som rituellt kallas för Jordan. Floderna som har sina källor i de kurdiska bergstrakterna anses symboliskt springa upp i de himmelska ljusregionerna. Mandeismen är utpräglat dualistisk som i gnosticismen och motsatsparen gott–ont, ljus–mörker, själ–materia är därför viktiga. Läran innefattar förbud mot att häda, döda, begå självmord, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, skilsmässa begå våldshandlingar,.

Mandeer började under 1990-talet komma som flyktingar till Sverige och kallar sig här al-mandaer. Mandeiska föreningar finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Föreningen i Stockholm ger ut tidskriften Alsada. För att räknas som mandean så måste båda föräldrarna vara mandean.

Innehåll

Referenser [redigera]

  1. ^ Wibeck, Sören (2003). Religionernas historia. Om tro. hänförelse och konflikter. Historiska media. Sid. 116-117. ISBN 91-85377-01-5 
  2. ^ [a b] Henrik Ennart (2007-05-23). ”Hotad minoritet får svensk fristad”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15522141.asp. Läst 2007-12-21. 
  3. ^ [a b c d] Ewald, Stefan (huvudförfattare) (1990, sv upplaga 1996). Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. Sid. 325. ISBN 91-37-11539-1 
  4. ^ [a b] Muhammads Al-Munajjid, Shaykh (2008). ”The Sabians ... Who were they?”. Islam Question & Answer. http://www.islam-qa.com/en/ref/49048. Läst 2 september 2011. 
  5. ^ Online Encyclopedia. ”Mandeans”. Ursprungligen en artikel införd i Volume V17, Page 557 of the 1911 Encyclopedia Britannica.. http://encyclopedia.jrank.org/MAL_MAR/MANDAEANS.html. Läst 2 september 2011. 
  6. ^ Hämeen-Anttila, Jaakko i, Panaino & Pettinato (red) (2002). Ideologies as Intercultural Phenomena. International Association for Intercultural Studies of the MELAMMU Project. Sid. 90 

Litteratur [redigera]

  • Mandeismen: de sista gnostikerna, Johannes Döparens lärljungar / Diar Al-Haydar. - 2012. - ISBN: 978-91-578-0600-0, Nya Doxa, Nora, 2012.

Externa länkar [redigera]

Se även [redigera]