Mandeism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mandeism (eller (på engelska) mandaeanism) är en religion med Johannes Döparen i centrum och med gnostisk prägel.[1] med ungefär 100 000[2] utövare i hela världen, främst i Irak och södra Iran.

Mandéismens historia[redigera | redigera wikitext]

Mandeismens heliga skrift är Ginza, som betyder "skatt".[3]

Mandeismen kännetecknas av en stark dualism som har sina rötter i iransk religion, främst zoroastrism.

Enligt mandeismen sändes Manda d'Haije som frälsare i tidens begynnelse för ett erbjuda människorna den insikt eller gnosis som kan befria själen från fångenskapen i materien och återföra den till dess ursprung i den himmelska ljusvärlden.[4] De troende kallas ibland sabier av det arameisk-mandeiska ordet "sabe" för "döpt" (i vatten). Emellanåt har muslimer betraktat dem som ättlingar till de mytiska sabierna, som omnämns i Koranen och tolkande verk och som också hade problem med att få ett erkännande som Bokens folk. Religionsvetare har dock anfört bevis för att mandéer och sabier i praktiken är två olika religiösa grupper i södra Irak och Iran,[5] och även koranlärda har påpekat detta [6]

Det viktigaste sakramentet är dopet genom nedsänkning i rinnande vatten, något upprepas flera gånger under den troendes livstid. De troende kallas ibland sabier av det arameisk-mandeiska ordet "sabe" för "doppad" (i vatten). Mandéerna vördar Johannes Döparen .[4] Dopen i Irak sker vanligen i floden Tigris, som rituellt kallas för Jordan. Floderna som har sina källor i de kurdiska bergstrakterna anses symboliskt springa upp i de himmelska ljusregionerna. Mandeismen är utpräglat dualistisk som i gnosticismen och motsatsparen gott–ont, ljus–mörker, själ–materia är därför viktiga. Läran innefattar förbud mot att häda, döda, begå självmord, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, skilsmässa begå våldshandlingar,. För att någon skall räknas som mandé så måste båda föräldrarna vara mandéer.

Under kristendomens historia har gnostiska läror effektivt motarbetats av kyrkan[källa behövs]. Att mandéerna ändå lyckats fortleva inom islams domäner beror på att de tidvis med viss framgång lyckats hävda sig som bokens folk, och därmed accepterats och skyddats, genom att beteckna sig själva som abrahamitiska och som sabier – utövare av en forntida monoteistisk tro av gåtfullt ursprung som tillsammans med judar och kristna omnämns tre gånger i Koranen.[6]

Mandéism i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det första intresset för Mandeismen i Sverige kan hänföras till Matthias Norbergs översättning till latinet av Codex Nazaræus, liber Adami appellatus, en handskrift han funnit år 1777 i Paris och som bland annat innehöll en version av Ginza Rba. Denna översattes och utgavs i tryckt form åren 1815 till 1816 i Lund, och blev känd under namnet Adams bok.[7] Denna bok antas ha inspirerat Erik Johan Stagnelius till dikten Demiurgen.[8]

Ett antal mandéer utvandrade under 1990-talet till Sverige.[4][2] Orsaken är att de inte fått ett erkännande som bokens folk och därför inte fått sina giftermål godkända vilket medfört att deras barn betraktats som utomäktenskapliga.[4] Mandeer började under 1990-talet komma som flyktingar till Sverige och kallar sig här al-mandaer. Mandeiska föreningar finns i Stockholm, Göteborg och Malmö. Föreningen i Stockholm ger ut tidskriften Alsada. Det bor mer än 8 000 mandéer i Sverige[9] . Den första mandeiska kyrkan i Europa finns i Sandviken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wibeck, Sören (2003). Religionernas historia. Om tro. hänförelse och konflikter. Historiska media. Sid. 116-117. ISBN 91-85377-01-5 
  2. ^ [a b] Henrik Ennart (2007-05-23). ”Hotad minoritet får svensk fristad”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15522141.asp. Läst 2007-12-21. 
  3. ^ Online Encyclopedia. ”Mandeans”. Ursprungligen en artikel införd i Volume V17, Page 557 of the 1911 Encyclopedia Britannica. http://encyclopedia.jrank.org/MAL_MAR/MANDAEANS.html. Läst 2 september 2011. 
  4. ^ [a b c d] Ewald, Stefan (huvudförfattare) (1990, sv upplaga 1996). Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. Sid. 325. ISBN 91-37-11539-1 
  5. ^ Hämeen-Anttila, Jaakko i, Panaino & Pettinato (red) (2002). Ideologies as Intercultural Phenomena. International Association for Intercultural Studies of the MELAMMU Project. Sid. 90 
  6. ^ [a b] Muhammads Al-Munajjid, Shaykh (2008). ”The Sabians ... Who were they?”. Islam Question & Answer. http://www.islam-qa.com/en/ref/49048. Läst 2 september 2011. 
  7. ^ Norberg, Matthias (1815-1816) (på latin). Codex Nasaræus, liber Adami appellatus, syriace transscriptus, loco vocalium, ubi vicem literarum gutturalium præstiterint, his substitutis, latineque redditus. A Matth. Norberg. Lund: Berling. Libris 2410908 
  8. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Demiurg
  9. ^ *Sydsvenskan den 25 maj 2012

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Mandeismen: de sista gnostikerna, Johannes Döparens lärjungar / Diar Al-Haydar. - 2012. - ISBN 978-91-578-0600-0, Nya Doxa, Nora, 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]