Norrlands artilleriregemente

Från Wikipedia
För regementet som var känt som Norrlands artilleriregemente mellan 1998 och 2000, se Bodens artilleriregemente.

Norrlands artilleriregemente
(A 4)
Vapen för Norrlands artilleriregemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnNorrlands artilleriregemente
Datum1893–1983, 1990–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
Del avMilo NN (1942–1983)
ÖAG (1983–1990)
Milo NN (1990–1993)
Milo N (1993–2000)
StorlekRegemente
HögkvarterÖstersund
ÖvningsplatsGrytans skjutfält
BeskyddareSankta Barbara
Valspråk"Framåtanda, fältmässighet, sammanhållning"
FärgerOrange     
Marsch"Norrlands artilleriregementes marsch" (Hyltén) [1]
Årsdagar28 september,
4 december
DekorationerNorrlartregMM (1997)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Förbandsstandar m/1938
Förbandsstandar m/1986
Minnesmedalj m/1997
Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund, 1930-tal.
Före detta Norrlands artilleriregementes kanslihus. Numera en del av Mittuniversitetet.
7,5 cm kanon M/1902-33 BOFORS "Friedrich Krupp von Essen" vid Hemvärnsmuseet.

Norrlands artilleriregemente (A 4), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–1983 och återigen åren 1990–1997. Förbandet var förlagt inom Östersunds garnison i Östersund.[2][3][4][5][6]

Historia

Norrlands artilleriregemente bildades den 1 oktober 1893 genom att regementet successivt tillfördes enheter från Första Svea artilleriregemente, Första Göta artilleriregemente och Wendes artilleriregemente. Den 3 mars 1893 utsågs överste Ernst Boheman som regementets första chef. Den 28 september 1893 tillfördes 9. batteriet vid Första Svea artilleriregemente, vilket hade varit detacherat i Härnösand. Vid Norrlands artilleriregemente namngavs batteriet Frösö kompani och blev regementets 1:a batteri (kompani). Den 28 september blev regementets högtidsdag. År 1894 tillfördes regementet V. artilleridivisionen (5:e artilleridivisionen) ur Första Göta artilleriregemente, vilken varit detacherade till Karlsborgs fästning.[5] Samma år tillfördes även delar av de två divisioner som Wendes artilleriregemente hade haft detacherade till Landskrona.[2]

Den 6 juni 1910 bildades en 3:e division (III. divisionen) vid regementet. Divisionen förlades dock aldrig i Östersund, utan blev detacherade till Boden.[4]

Regementet erhöll 1914 beteckningen A 4 efter att tidigare ha betecknats No 4. Regementet uppsatte 1919 ett särskilt bergsbatteri, 12. batteriet, sedermera beväpnat med 10,5 cm bergshaubits m/24.[5] Åren 1893–1927 utgjorde Norrlands artilleriregementes anställda och deras anhöriga en så kallad icke-territoriell församling.

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att det detachement regementet hade i Boden, skulle avskiljas från regementet och bilda ett eget självständigt förband. Den 31 december 1927 upplöstes detachementet, för att den 1 januari 1928 bilda Norrbottens artillerikår.[4]

Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades att regementet 1942 skulle sätta upp ett dubbleringsregemente, ett så kallt fältregemente, som fick beteckningen A 24. År 1944 utökades organisationen med en granatkastardivision.[5]

Regementet var först av alla regementen att provköra lastbil, men trots detta så avhästades det den 31 augusti 1958, vilket var sist av alla artilleriregementen och sista året med grundutbildning av hästanspänt artilleribatteri var 1953-1954. Batterichef var kapten William Grut. År 1954 började regementet motoriseras,[4] samtidigt blev 10,5 cm haubits m/40 huvudsystem vid regementet.[5]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Norrlands artilleriregemente som ingick i Östersunds försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Jämtlands fältjägarregemente (I 5) sammanslogs den 1 juli 1974 med Östersunds försvarsområde (Fo 22), vilket namnändrades samtidigt till Jämtlands försvarsområde, och bildade försvarsområdesregementet I 5/Fo 22, ett så kallat A-förband.[7]

Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Norrlands artilleriregemente från att utredas av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut undantogs regementet tillsammans med Gotlands artilleriregemente (A 7), Bodens artilleri­regemente (A 8/Fo 63) och Bergslagens artilleriregemente (A 9) av regionalpolitiska skäl. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Detta skulle då medföra att grundutbildningskontingenten vid A 6 skulle kunna fördelas på Wendes artilleriregemente (A 3), Bergslagens artilleriregemente (A 9), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8). Värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 skulle då bli tillräckligt stor för att medge grundutbildning av en fältstark bataljon. Dock slutade försvarsbeslutet med att inget artilleriregemente avvecklades i fredsorganisationen.[8] Istället upplöstes regementsstaben A 4 i krigsorganisationen, vilken hade varit knuten till Nedre norra arméfördelningen.[5]

Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergs­lagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Bakgrunden till att Norrlands artilleriregemente undantogs, var på grund av tidigare riksdagsbeslut om att lokalisera Arméns tekniska skolas (ATS) till Östersund. Istället föreslogs en avveckling av Smålands artilleriregemente.[9] Genom avvecklingen av Smålands artilleriregemente tillfördes Norrlands artilleriregemente två artilleribataljoner. Därmed bestod regementes krigsorganisation av tio bataljoner.[5]

Den 30 juni 1983 upphörde regementet som egen myndighet, då det uppgick i försöksorganisationen Östersunds armégarnison. En organisation som samtliga arméförband i Östersund samlades inom. Organisationen leddes av försvarsområdesbefälhavaren vid I 5/Fo 22.[4]

I försvarsbeslutet 1992 ansåg regeringen att Norr­lands artilleriregemente tillsammans med Bodens artilleriregemente skulle bibehållas. Detta då regeringen i sin proposition ansåg att de båda regementena behövdes för att utbilda artilleriförband för norrlandsförhållanden. Dock så ansåg regeringen att de två arméförbanden i Östersund, Norr­lands artilleriregemente och Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22), skulle upplåta del av sina kasernområden för att samlokalisera myndigheter i Ös­tersund inom huvudprogrammen operativ ledning och gemensamma myn­digheter.[10] Då försvarsbeslutet inte medförde någon förändring i fredsorganisationen, gjorde istället en reducering i krigsorganisationen, då två artilleribataljoner vid regementet upplöstes.[5]

Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisationen Östersunds armégarnison, och regementet blev återigen en självständig myndighet den 1 juli 1990.[4] År 1993 högtidlighöll regementet sitt 100-årsjubileum. Samma år inleddes utbildning haubits m/77B, vilket medförde att regementet 1995 intog ledningen av utvecklingen av artilleriets stridsteknik.[5] Den 30 juni 1994 upphörde regementet att vara en egen myndighet, då samtliga förband, staber och skolor inom försvaret samlades den 1 juli 1994 inom en ny myndighet, Försvarsmakten.

I försvarsbeslutet 1996 etapp 2 skulle krigsorganisationen minskas, bland annat genom att avveckla en brigad inom Norra militärområdet. Försvarsmakten föreslog en avveckling av Fältjägarbrigaden. Men regeringen förordade istället en avveckling av Lapplandsbrigaden i Umeå, detta för att vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband. Dock så föreslog regeringen samtidigt i sin proposition att Norrlands artilleriregemente tillsammans med Nedre Norra arméfördelningen och försvarsområdesstaben i Östersund skulle avvecklas. I propositionen undantogs motsvarande förband i Boden, det vill säga Övre Norra arméfördelningen och Bodens artilleriregemente. Detta enligt regeringen på grund av närheten till gränszonen och de goda verksamhetsbetingelserna i Bodens garnison.[11]

Den 13 december 1996 antog riksdagen regeringens försvarsproposition, vilket medförde att Norrlands artilleriregemente skulle avvecklas.[6] I regeringens proposition bedömde regeringen att de enheter som skulle avvecklas, kunde utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna skull samtidigt vara avslutade före den 1 januari 2000.[11] Regementet var vid denna tidpunkt Sveriges modernaste artilleriregemente med utbildning enbart på Haubits 77A och B.[6]

Den 31 december 1997 avvecklades Norrlands artilleriregemente. Vilket uppmärksammades i Östersund genom en avvecklingsceremoni, där den tillförordnade chefen A 4 överstelöjtnant Sten Bredberg överlämnade, via försvarsområdesbefälhavaren överste 1 Ove Fahlén, regementets standar till chefen A 8 överste Torsten Gerhardsson. Tillsammans med standaret övertog samtidigt Bodens artilleriregemente namnet Norrlands artilleriregemente men med bibehållen beteckning, A 8.[5]

Verksamhet

När regementet bildades 1893 bestod det till en början av två divisioner (bataljoner), men utökades 1910 med en division i Boden. År 1916 omfattade regementet fyra divisioner. Dock så utgick en division 1927, då den bildade ett självständigt förband, Norrbottens artillerikår.[5]

  • I. divisionen (1.-3. batt) uppsattes av 9.-10. batt/V. div. från Svea AR. (Härnösand och Stockholm). Beväpnades till en början med 8,4 cm kanon m/1881.
  • II. divisionen (4.-6. batt) uppsattes av 9.-10. batt/V. div. från Göta AR. (Karlsborg) Beväpnades till en början med 8,4 cm kanon m/1881.
  • III. divisionen (7-9. batt) uppsattes 1910 som ett detachement i Boden.
  • IV. divisionen (10-12. batt) uppsattes 1916 vid regementet. 12. batteriet organiserades 1916 som ett bergshaubitsbatteri, och beväpnades med 10,5 cm bergshaub m/24.

År 1957 tillfördes regementet två kårartilleridivisioner. År 1966 införs brigadartilleri, och artilleridivisionerna ombenämns som bataljoner. År 1985 tillförs regementet två artilleribataljoner från avvecklade Smålands artilleriregemente. Totalt omfattade regementet tio artilleribataljoner. År 1992 reducerades antalet bataljoner med två. Efter att regementet avvecklades, omfördelas fem bataljoner till två artilleriregementen, tre bataljoner till Bergslagens artilleriregemente och två till Bodens artilleriregemente.[5]

Vid avvecklingen av regementet var det Sveriges modernaste artilleriregemente med utbildning enbart på Haubits 77A/B. Dess krigsuppgift var att understödja norrlandsbrigader i anfallsstrid mot en mekaniserad angripare i väglös terräng, både sommar och vintertid. Regementets förband utbildades för att klara alla tänkbara klimat- och terrängförhållanden i nordligaste Sverige. Regementet var även ledande inom stridsteknikutvecklingen främst vad gällde hotbildsanpassat uppträdande. Totalt bestod regementet av 5200 man, varav 3700 man i fältförbanden.[6]

Grundutbildningskompanier

Vid regementet fanns totalt sju utbildningskompanier.

  • 1./A 4 Frösö kompani – pjäskompani och härstammar från 9:e batteriet vid A 1
  • 2./A 4 Fredriksskans kompani – utbildningskompani för övningstrupp till Artilleriskjutskolan (ArtSS).
  • 3./A 4 Järpens kompani – pjäskompani
  • 4./A 4 Borgsjö kompani/Livbatteriet – skolkompani och utbildning av kompani- och plutonsbefälsvärnpliktiga
  • 5./A 4 Ragunda kompani – stabskompani
  • 6./A 4 Härnösands kompani – utbildningskompani för 5-månaders värnpliktiga en kortare tid. Utbildade 1994/1995 regementsstabskompaniet.
  • 7./A 4 Duveds kompani – utbildningskompani av depåvärnpliktiga.

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

När regementet bildades 1893 förlades det till ett kasernområde vid Regementsgatan 25-27. Den 28 september 1893 hölls en ceremoni samtidigt som regementet officiellt flyttade in på kasernområdet. Ett kasernområde som ritats av O A Busch och Erik Josephson Inflyttningen på kasernområdet pågick sedan fram till den 1 oktober 1895. År 1904 gjorde en tillbyggnad, och 1919 uppfördes "kasern 4", och 1939 uppfördes "kasern 5".[4] Efter att regementet avvecklades förklarades den centrala delen av kasernområdet som Statligt byggnadsminne. Området såldes till Vasallen som sedan omställde det till civilverksamhet.[12] Sedan 2004 har Mittuniversitetet sitt campus på det före detta kasernområdet.

Detachement

Boden

Den 1 april 1910 förlades III. divisionen ur regementet till Norrbottens kavallerikårs kasern på Sveavägen i Boden, och bildade detachement A 4 B. Detachement började verka officiellt den 6 juni 1910 och avvecklades den 31 december 1927, för att bilda Norrbottens artillerikår.

Sundsvall

I juni 1940 förlades ett detachement ur regementet till Sundsvall, för att där bilda en utbildningscentral för luftvärnet. I juli 1940 namnändrades detachementet till Utbc A 4. I oktober 1940 avvecklades detachement.

Övningsplatser

Till regementet hörde tre övningsplatser, Grytans skjutfält, Hokrenlägret i Mörsil och Björnängelägret i Åre. Grytans skjutfält påbörjades att uppföras 1893, och kom totalt att omfatta dryga 3.500 hektar. Hokrenlägret och Björnängelägret användes för vinterutbildning av förband och skolor från hela Sverige. Björnängelägret eldhärjades under 1970-talet och återstoden revs.[12] Regementet hade även en lägerplats vid Fyrvalla, Lövbergalägret. Detta läger revs dock 1981, för att ge plats år Arméns tekniska skola.[13][4]

Heraldik och traditioner

Regementet tilldelades sitt förbandsstandar av kung Gustav V på hans födelsedag den 16 juni 1938. Vid avvecklingen av regementet övertog Bodens artilleriregemente regementets traditioner, standar och namn. Den 30 juni 2000 avvecklades Bodens artilleriregemente, eller Norrlands artilleriregemente, som det då benämndes. Från den 1 juli 2000 förs standaret och dess traditioner av Artilleriregementet.[2]

Batteriet som tillfördes från Härnösand, 9. batteriet, härstammar från artilleriet på Cronstads skans, och V. artilleridivisionen från Första Göta artilleriregemente härstammar från Stedingkska regementet.

I samband med att Norrlands artilleriregemente avvecklades instiftades 1997 Norrlands artilleriregementets förtjänstmedalj i silver (NorrlartregMM). Vid regementet har det även instiftats ett hedersplakett.[2]

Material vid förbandet

Regementets första artilleripjäser 8,4 cm kanon m/1881. År 1906 påbörjades en ombeväpning till 7,5 cm kanon m/02. År 1916 beväpnades två divisioner med 10,5 cm haubits m/10. År 1919 tillfördes 10,5 cm bergshaub m/24 till bergshaubitsbatteriet. I samband med att regementet avhästas 1954 blir 10,5 cm haubits m/40 regementets huvudpjäs. Åren 1973–1974 görs de första försöken vid regementet med 15,5 cm haubits 77A. Och 1979/1980 inleds värnpliktsutbildning på m/77A. År 1993 inleds värnpliktsutbildning 15,5 cm haubits 77B.[5]

Regementschefer

Regementschefer verksamma vid regementet.[3]

  • 1893–1898: Överste Ernst Boheman
  • 1898–1907: Överste Herman Birger Holmberg
  • 1907–1913: Överste Olof Erland Hofstedt
  • 1913–1916: Överste Arvid Edmund Rudling
  • 1916–1922: Överste Hugo Nordenfelt
  • 1922–1927: Överste Johan Georg Sylvan
  • 1927–1934: Överste Georg Ohlson
  • 1934–1939: Överste Per Falk
  • 1939–1942: Överste greve Carl-Gustaf Hamilton
  • 1942–1943: Överste Carl Årmann
  • 1943–1947: Överste Fernando Odenrick
  • 1947–1952: Överste Thorsten Berggren
  • 1952–1959: Överste Stig Lindström
  • 1959–1965: Överste Göran Schildt
  • 1965–1975: Överste Lennart Brant-Lundin
  • 1975–1979: Överste Sven Ragnar Eugén Holmberg
  • 1979–1982: Överste Thure Östberg
  • 1982–1985: Överste Lars-Olof Strandberg
  • 1985–1987: Överste Dan Albin Snell
  • 1987–1992: Överste Sten Sture Gustaf Ankarcrona
  • 1992–1994: Överste Lennart Uller
  • 1994–1996: Överste Lars Lagrell
  • 1996–1997: Överste Torsten Gerhardsson
  • 1/10–31/12-1997: Överstelöjtnant Sten Bredberg (Tf.)

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kungl Norrlands artilleriregemente 1893-10-01 – 1974-12-31
Norrlands artilleriregemente 1975-01-01 – 1983-06-30
Norrlands artilleriregemente 1990-07-01 – 1997-12-31
Beteckningar
No 4 1893-10-01 – 1914-09-30
A 4 1914-10-01 – 1983-06-30
A 4 1990-07-01 – 1997-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Östersunds garnison (F) 1893-10-01 – 1983-06-30
Östersunds garnison (F) 1990-07-01 – 1997-12-31
Grytans skjutfält (Ö) 1894-03-14 – 1997-12-31

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 206
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 193–195
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 291
  4. ^ [a b c d e f g h] Holmberg (1993), s. 27
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Norrlands artilleriregemente”. a4.artilleri.se. http://a4.artilleri.se/. Läst 11 juli 2016. 
  6. ^ [a b c d] ”Norrlands artilleriregemente - A 4”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 21 januari 1998. https://web.archive.org/web/19980121080344/http://www.mil.se/FM/arme/a4/a4.htm. Läst 11 juli 2016. 
  7. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 11 juli 2016. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 11 juli 2016. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 11 juli 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 11 juli 2016. 
  11. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 11 juli 2016. 
  12. ^ [a b] Berg (2004), s. 118-119
  13. ^ ”Översiktsplan för Fyrvalla Remonthagen”. ostersund.se. http://www.ostersund.se/download/18.20e0c0a51530f89a333f0685/1457605483270/F%C3%B6rdjupad+%C3%B6versiktsplan+f%C3%B6r+Fyrvalla+och+Remonthagen.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Tryckta källor

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Hagblom, Bengt, red (1993). Kungl. Norrlands artilleriregemente 1893-1993: beskrivning av regementet och vad som hänt där under dess första sekel. Östersund: Regementet. Libris 7448823. ISBN 91-630-0870-X (inb.) 
  • Hedberg, Jonas (1945). Blad ur norrlandsartilleriets historia.. Östersund. Libris 865353 
  • Lindahl, Sten, red (1997). Norrlands artilleri i beredskap 1939-1945. Östersund: Norrlandsartilleristen. Libris 7798721. ISBN 91-972969-1-0 
  • Norrlandsartilleristen (Tidskrift) (1939-ff) (Årgång 75-79 utkom 2017-12-dd) ISSN 1401-8284

Externa länkar

Denna sida är museimärkt och hålls inte längre uppdaterad. Den behålls främst av historiska skäl.
Se eventuellt diskussionssidan för mer information.
v • r
Svenska artilleriförband
Nuvarande
Tidigare
Artilleriregementet • Första Göta artilleriregemente • Andra Göta artilleriregemente • Första Svea artilleriregemente • Andra Svea artilleriregemente • Finska artilleriregementet • Raketkåren • Fyrverkarkåren • Svea artilleriregemente (A 1) • Göta artilleriregemente (A 2) • Wendes artilleriregemente (A 3) • Gotlands artillerikår (A 4) • Norrlands artilleriregemente (A 4) • Norrbottens artillerikår (A 5) • Upplands artilleriregemente (A 5) • Smålands artilleriregemente (A 6) • Gotlands artilleriregemente (A 7) • Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8) • Artilleriregementet (A 9) • Bergslagens artilleriregemente (A 9) • Positionsartilleriregementet (A 9) • Karlsborgs artilleriregemente (A 10) • Östgöta luftvärnsartilleriregemente (A 10) • Stockholms luftvärnsartilleriregemente (A 11) • Vaxholms artillerikår • Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19) • Artilleriets officershögskola (ArtOHS) • Arméns artillericentrum (ArtC) • Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) • Högre artilleriläroverket
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Norrlands_artilleriregemente&oldid=42226474”