Pete Seeger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pete Seeger
Pete Seeger2 - 6-16-07 Photo by Anthony Pepitone.jpg
Pete Seeger, 2007
Född 3 maj 1919
USA Manhattan, New York, New York, USA
Död 27 januari 2014 (94 år)
USA New York, New York, USA
Genre(r) Folk, protestsång
Roll Sångare, musiker, låtskrivare, politisk aktivist
Instrument Sång, gitarr, banjo
År som aktiv 1939 - 2014
Skivbolag Folkways Records, Columbia, CBS, Vanguard Records, Sony Wonder, Sony
Relaterade artister Almanac Singers, The Weavers, Woody Guthrie, Arlo Guthrie, Tao Rodríguez-Seeger, Leadbelly

Peter "Pete" Seeger, född 3 maj 1919 i New York, död 27 januari 2014 i New York, var en amerikansk sångare, banjospelare, gitarrist och låtskrivare. Pete Seeger hade stor betydelse för den amerikanska politiska folkmusiken under 1950- och 1960-talen. Tre av hans mest kända låtar är "If I Had a Hammer", "Turn! Turn! Turn!", och "Where Have All the Flowers Gone" som har spelats in av många artister över hela världen, både inom och utanför folkmusikgenren.

Seeger har mottog två Grammy Awards i kategorin "traditionella folkmusikalbum", 1997 för Pete och 2009 för At 89. 1993 tilldelades han Grammy Lifetime Achievement Award. Han valdes 1996 in i Rock and Roll Hall of Fame som en "tidig influens". 2011 tilldelades han återigen en Grammy i kategorin "bästa musikalbum för barn".[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Pete Seegers far Charles Seeger var musikvetare som tidigt började att intressera sig för icke-västerländsk musik. Petes halvsyskon, Mike och Peggy hade också framgångsrika karriärer. Mike Seeger bildade New Lost City Ramblers. Pete Seeger studerade vid Avon Old Farms i Connecticut och därefter på Harvard University tills han lämnade universitetet i mitten av 1930-talet under sitt andra studieår. 1935 fick han ett stipendium att delta i det idealistiska ungdomsläget Camp Rising Sun,[2] i Rhinebeck i New York, en upplevelse som han fortfarande bär med sig.[källa behövs]

I slutet av 1930-talet och under det tidiga 1940-talet efter att Seeger hade avbrutit sina journaliststudier vid Harvard träffade och influerades han av många framstående musiker som till exempel Woody Guthrie och Leadbelly. Han träffade Guthrie vid en "Grapes of Wrath-konsert" för kringflackande arbetare och de båda påbörjade därefter sitt musikaliska samarbete.

1943 gifte han sig med Toshi-Aline Ohta. Pete och Toshi fick tre barn, Danny, Meka och Tinya. Toshi dog den 9 juli 2013, endast 9 dagar före hennes och Petes sjuttionde bröllopsdag [3]

Musikerkarriär[redigera | redigera wikitext]

Pete Seeger, 1944

Seeger var under 1940-talet med och grundade folkmusikgrupperna Almanac Singers, med Millard Lampell, Lee Hays och Woody Guthrie, och The Weavers, med Lee Hays, Fred Hellerman och Ronnie Gilbert. The Weavers hade stora hits i början av 1950-talet innan de svartlistades under McCarthyismen. I augusti 1955 kallades han inför rätta för att vittna inför kommittén för oamerikanska aktiviteter (HUAC) där han vägrade att namnge personliga och politiska organisationer med hänvisning till att det var ett brott mot hans rättigheter enligt det första tillägget i den amerikanska konstitutionen.

Seeger började en solokarriär 1958 och är känd för låtar som "If I Had a Hammer" (skriven tillsammans med Lee Hays), "Turn, Turn, Turn" (omskriven efter Predikaren i Gamla testamentet) och "We Shall Overcome" (baserad på en andlig sång).

Pete Seeger, 1955

Utveckling av banjon[redigera | redigera wikitext]

1948 skrev Seeger den första versionen av sin klassiska How to Play the Five-String Banjo, en bok som har fått många musiker att börja spela banjo. Han fortsatte med att utveckla den långhalsade banjon, eller Seegerbanjon som den också kallas som är tre greppband längre än en vanlig banjo och stämd en liten ters lägre.

Folkrörelsen[redigera | redigera wikitext]

Seeger fick inflytande på 1960-talets folkrörelse i Greenwich Village. Han hjälpte till att grunda Broadside Magazine och Sing Out. För att beskriva den nya tidens folksångare, där många sånger hade en politisk inriktning, skapade han begreppet "Woody's children" (Woodys barn) med syftning på Woody Guthrie som vid den tiden hade blivit en legendarisk person. Han sjöng, och förknippades, ofta med sången "Joe Hill".

I mitten av 1960-talet var han värd för en folkmusikshow i TV som hette Rainbow Quest och som hade inbjudna musiker som spelade traditionell folkmusik. Bland gästerna fanns Johnny Cash, June Carter, The Stanley Brothers och Doc Watson.

Han var en tidig försvarare av Bob Dylan men tyckte inte om det förvrängda elektriska soundet (distorsionen) som Dylan hade under 1965 års Newport Folk Festival, särskilt som det var svårt att höra texterna som han sjöng. Det finns många olika historier om vad som exakt utspelade sig. Vissa hävdar att Seeger faktiskt försökte att koppla ur utrustningen. Hans egen version var att när ljudteknikern vägrade att minska distorsionen sa Seeger: "Fan, om jag hade en yxa skulle jag hugga av kabeln".

Låtskrivare[redigera | redigera wikitext]

Seegers skrev många sånger som framgångsrikt spelats in av andra artister och grupper. "Where Have All the Flowers Gone" blev en hit för The Kingston Trio (1962), Marlene Dietrich, som spelade in den på engelska, tyska och franska (1962) och Johnny Rivers (1965). "If I Had a Hammer" blev en hit för Peter, Paul & Mary (1962) och Trini Lopez (1963) medan The Byrds fick stora framgångar med "Turn, Turn, Turn" i mitten av 1960-talet.

Till andra artister som gjort covers på Pete Seegers låtar hör Bob Dylan och Bruce Springsteen. Springsteen inspirerades av Seegers musik till att 2006 spela in albumet We Shall Overcome: The Seeger Sessions.

Sagoberättare[redigera | redigera wikitext]

Pete Seeger uppträdde på senare år sällan offentligt men under ett flertal år framträdde han på National Storytelling Festival i Jonesborough i Tennessee där han berättade sagor för barn.

Död[redigera | redigera wikitext]

Pete Seeger avled den 27 januari 2014, vid 94 års ålder.[4]

Politiska åsikter[redigera | redigera wikitext]

Pete Seeger, 1986

Seeger blev känd för sina starka politiska åsikter och sitt engagemang i de politiska vänsterorganisationerna, däribland USA:s kommunistiska parti. Hans politiska motståndare kallade honom nedsättande namn som till exempel "Stalins sångfågel", medan han av anhängare benämnts "Amerikas sjungande grep" och "Ett levande helgon" (Zollo 2005). Seegers och The Almanac Singers antikrigsskiva Songs for John Doe som släpptes 1941 följde Communist Partys officiella isolationistlinje (som var ett resultat av Molotov-Ribbentrop-pakten). Vid den tiden var Seeger starkt emot Franklin D. Roosevelt och vad han menade var presidentens svaga stöd för arbetarnas rättigheter. Efter att Tyskland hade brutit pakten var pacifismen i Songs for John Doe föråldrad och de exemplar som fanns av skivan togs snabbt bort från försäljningsdiskarna. Det som återsrod av skivexemplaren förstördes och idag finns endast ett fåtal exemplar kvar.

Efter att Sovjetunionen hade invaderats återgick Seeger till sin tidigare ställning som en stark förespråkare för ett agerande mot Tyskland. Han tog värvning i US Army där han tjänstgjorde i Stilla havet. Han lämnade Communist Party 1950, fem år innan en massflykt från partiet då Nikita Chrusjtjovs tillkännagav Stalins brott. Han blev antistalinist men behöll sina övertygelser om socialismen.

Seeger blev allmänt känd 1967 och 1968 för sin sång "Waist Deep in the Big Muddy" som handlade om en kapten i den amerikanska armén, "en stor idiot" som drunknade då han ledde sin pluton under en övning i Louisiana under andra världskriget. Seeger framförde sången på Smothers Brothers Comedy Hour efter diskussioner med CBS om att sångtexten skulle vara obehaglig. Även om sången klipptes bort från showen i september 1967 återvände han i januari 1968 och sjöng hela sången. Den var en anklagelse mot USA under Lyndon Johnsons ledning under det pågående Vietnamkriget. "Waist Deep in the Big Muddy" är inkluderad i CD-samlingen Pete Seeger's Greatest Hits från 2002. En annan text riktad mot Lyndon Johnson kan höras i Seegers framförande av Len Chandlers "Beans in My Ears" på albumet Dangerous Songs!?, där han anklagar "Mrs. Jay's little son Alby" för att ha bönor i örat och inte lyssna till andra människor. Alby Jay är menat att låta som LBJ, Lyndon B. Johnsons initialer.

Seeger var involverad i miljöorganisationen Clearwater Group som han grundade 1966. Organisationen har sedan dess arbetat med att belysa utsläppen i Hudson River och för att få den renare. Som en del av den insatsen byggdes slupen Clearwater 1969 som regelbundet seglar på floden som ett klassrum, scen och laboratorium med en besättning som arbetar ideellt. Clearwater Festival är en årlig tvådagarskonsert som hålls på stränderna vid floden i Croton Point i New York.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Louis August Jonas Foundation: Pete Seeger '35 receives Grammy for "Tomorrow's Children"
  2. ^ Camp Rising Sun webbplats
  3. ^ ”Toshi Seeger dead at 91”. Rollingstone. http://www.rollingstone.com/music/news/toshi-seeger-wife-of-pete-seeger-dead-at-91-20130711. Läst 12 juli 2013. 
  4. ^ http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article18251208.ab

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]