Presidentvalet i Ukraina 2010

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Presidentvalet i Ukraina 2010
Ukraina
2004 ←
7 februari 2010
→ 2014

  Viktor Janukovytj Julia Tymoshenko
Nominerad Viktor Janukovytj Julia Tymosjenko
Parti Regionernas Parti Fäderneslandsförbundet
Röster 12 481 266 11 593 357
Andel 48,95 % 45,47 %

Второй тур (победители по округам).png

Valresultatet i 2:a valomgång Janukovytj (blå) - Tymosjenko (gul).

President före valet

Viktor Jusjtjenko
Vårt Ukraina

President efter valet

Viktor Janukovytj
Regionernas Parti

Lesser Coat of Arms of Ukraine.svg

Presidentvalet i Ukraina 2010 ägde rum 17 januari och 7 februari 2010.

Den tidigare premiärminister Viktor Janukovytj vann valet. Han fick i andra valomgången 48,95 procent av rösterna mot 45,47 procent för premiärminister Julia Tymosjenko. 4,36 procent hade valt alternativet "emot båda kandidaterna".[1] Janukovytj vann valet med nästan 3,5 procentenheters marginal, vilket motsvarar 887 909 röster. Valdeltagandet i andra valomgången angavs till 69,1 procent, motsvarande 24,6 miljoner av de röstberättigade ukrainarna.

Den centrala valkommissionen förklarade 14 februari Janukovytj till vald president av Ukraina. Kommissionens ordförande Volodimir Sjapoval bekräftade resultatet som visade att Janukovitj besegrat Timosjenko.[2] Utländska observatörer ansåg att valet av allt att döma gick rätt till.

Ukrainas president väljs för en period av fem år i direkta, allmänna val. Ingen kan väljas till mer än två på varandra följande presidentvalsperioder. Valet 2010 är det femte presidentvalet i Ukraina sedan självständigheten 1991. För att kandidera i presidentvalet måste man vara fyllda 35 år, ha ukrainskt medborgarskap, ha bott i Ukraina minst tio år före valdagen och behärska landets officiella språk, ukrainska. Valet var organiserat i 225 valdistrikt i Ukraina och på 113 platser utomlands.

Tymosjenkos anklagelser om valfusk och falska vallöften[redigera | redigera wikitext]

Båda parter anklagade varandra för valfusk, bland annat genom att skjutsa folk till vallokalerna och "hjälpa" ovanligt många att rösta i sina hem.[3] Den ukrainska valkommissionen och den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSEs valobservatörer på plats rapporterade att de inte hade belägg för att Janukovitj segrat med hjälp av valfusk. Det rapporterades en del fusk från några observatörer, men inte i en skala som verkade planerad från högsta ort eller som påverkade valresultatet.[4][5] OSSE berömde dessutom valet som en "imponerande uppvisning i demokrati" och uppmanade landets politiska ledare att "lyssna till folkets dom" - så nära en uppmaning till Tymosjenko att erkänna sig besegrad som det går att komma.[6]

Nato, EU och USA var alla snabba att gratulera Janukovytj till segern. Först ut bland EU-ledarna att gratulera Janukovytj var Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som fyra dagar efter valet kallade valet "en seger för den ukrainska demokratin". USA:s president Barack Obama lovordade samma dag valet i Ukraina och önskade Janukovytj framgång. Från Ryssland kom välgångsönskningarna redan två dagar efter valet. Trots detta vägrade Tymosjenko att erkänna sig besegrad.[7] Hon tänkte inte avgå som premiärminister och vägrade att erkänna den nyvalda presidenten Janukovytj då hon anser att han ha lurat väljarna med vallöften om sociala reformer. Hon riskerade att skapa politiskt kaos i Ukraina. Så länge en politisk maktstrid rasade borde inte Internationella valutafonden betala ut nödvändiga lån till Ukraina.[8]

Det förväntades att Tymosjenko trots allt ville erkänna presidentvalet, så det kom därför som en överraskning att hon en knapp vecka efter presidentvalet bröt tystnaden och i ett tv-tal förklarade att hon inte accepterade det officiella valresultatet utan ville överklaga det i domstol.[1][9] Parlamentet röstade ja till att Janukovytj kunde tillträda presidentposten. 238 parlamentsledamöter röstade ja till en tillträdesceremoni den 25 februari, förslaget krävde 226 röster för att gå igenom. Julia Tymosjenkos block röstade inte.[10]

Det kom därför som en överraskning att en ukrainsk domstol dagen efter, den 17 februari, tillfälligt upphävde valresultatet. Däremot tog domstolen inte ställning till om Janukovytj kunne tillträda presidentposten som planerad. I väntan på att domstolen skulle studera de uppgifter om valfusk som Tymosjenko lagt fram upphävdes valkommissionens officiella resultatbesked att Janukovytj vann i tre dagar. Vice ordförande för Regionernas parti Boris Kolesnikov uppgav att domstolarna hade betraktat 24 käromål av Julia Tymosjenkos block och gett avslag på dem alla.[11][12]

Hon hävdar fortfarande att valfusk förekom vid hundratals vallokaler och att den OSSE observatörer kan vittna om detta. Utländska observatörer anser att valet den 7 februari av allt att döma gick rätt till och OSSE:s företrädare har med kraft avfärdat Tymosjenkos påståenden.[13]

Tymosjenko har vägrat erkänna sig besegrad.

Janukovytj installation och försök till regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Janukovytj övertog presidentposten från Viktor Jusjtjenko den 23 februari 2010.[14] Tymosjenko var fortfarande premiärminister, men med en bräcklig majoritet i parlamentet.[8]

Efter flera veckors arbete lyckades det Janukovytj att skapa ett parlamentariskt underlag för att avsätta Tymosjenko. Parlamentet antog 3 mars en misstroendeförklaring mot Tymosjenko. Därmed tvingades hon och hennes regering avgå 4 mars. Förslaget om misstroendeförklaring lades fram av Janukovytjs parti Regionernas parti, och 243 av de 450 parlamentsledamöterna röstade ja till förslaget. Tymosjenkos före detta vice premiärminister Oleksandr Turtjynov utnämndes till expeditionsministär tills en ny regering kunde bildas.[15] Janukovytj parti Regionernas parti förhandlade med flera andra partier i parlamentet och fick stöd av kommunisterna, Litvinblocket och flera avhoppare från Jusjtjenkos koalitionspartier. Därför fick Janukovytj en majoritet bakom sig i parlamentet.[16]

Janukovytj namngav under förhandlingerna sina kandidater till premiärministerposten och såg tre personer som tänkbara: affärsmannen Serhij Tihipko, förre utrikesministern Arsenij Jatsenjuk och den ryskfödde förre finansministern Mykola Azarov som till sist blev den som utmämndes till premiärminister den 11 mars. Av de tre var det bara Azarov som tillhörde Regionernas parti. Både Tihipko och Arsenjuk ställde själva upp i presidentvalet men slogs ut i första omgången.

Regionernas parti kom sedan att tvingas regera i koalition.[17] Med enigheten mellan president och premiärminister fanns förutsättningar för politisk stabilitet i landet. Hade Janukovytj blivit tvungen att utlysa nyval var det troligt att hans parti skulle ha tappat mark.[8]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Förre Swedbank-chefen Serhij Tihipko fick 13,05 % av rösterna och blev 3:a i valet. Han var en av de tänkbara kandidaterna till premiärministerposten.
Kandidat - Parti 1:a val 17/1 1:a val 17/1 2:a val 7/2 2:a val 7/2
Viktor JanukovytjRegionernas parti 8 686 642 35,32 12 481 266 48,95
Julia TymosjenkoFäderneslandsförbundet 6 159 810 25,05 11 593 357 45,47
Serhij Tihipko — Självnominerad 3 211 198 13.05
Arsenij Jatsenjuk — Självnominerad 1 711 737 6,96
Viktor Jusjtjenko — Självnominerad 1 341 534 5,45
Petro SymonenkoUkrainas kommunistiska parti 872 877 3,54
Volodymyr LytvynNarodna Partija 578 883 2,35
Oleh TjahnybokUkrainska Frihetsunionen 352 282 1,43
Anatolij Hrytsenko — Självnominerad 296 412 1,20
Inna Bohoslovska — Självnominerad 102 435 0.41
Oleksandr MorozUkrainska Socialist Parti 95 169 0,38
Jurij KostenkoUkrainska folkpartiet 54 376 0,22
Liudmyla SuprunFolkets demokratiska parti 47 349 0,19
Vasilij Protyvsih — Självnominerad 40 352 0,16
Oleksandr Pabat — Självnominerad 35 474 0,14
Serhij Ratusjniak — Självnominerad 29 795 0,12
Mykhajlo Brodskyj — Självnominerad 14,991 0.06
Oleh Rjabokon — Självnominerad 8 334 0,03
Mot alla 542 819 2,20 1 113 055 4,36
Icke godkända 405 789 1,65 305 851 1,19
Totalt 24 588 268 100,00 25 493 529 100,00
Kartor som visar fördelningen av väljarsympatierna i den andra omgången av valet; andel av den totala nationella omröstning.
Viktor Jusjtjenko 7 februari, 2010, resultat (48,96 %)
Julia Tymosjenko 7 februari, 2010, resultat (45,48 %)

Ovanstående kartor bygger på den totala andelen av de nationella rösterna.

Kartor som visar fördelningen av väljarsympatierna i den andra omgången av valet; procentsatser som bygger på regional omröstning totalt.
Viktor Jusjtjenko 7 februari, 2010, resultat (48,96 %)
Julia Tymosjenko7 februari, 2010, resultat (45,48 %)

Första valomgången[redigera | redigera wikitext]

Sittande presidenten Viktor Jusjtjenko, som kom till makten efter den orangea revolutionen 2004, var chanslös. Redan inför valet fick han bara stöd av några få procent av väljarna, och i valet i fick han endast 5,45 % av rösterna.

Efter resultatet i den första valomgången stod valet mellan de två förhandsfavoriterna – Janukovitj som i första valomgången fick 35,33 % av rösterna och Tymosjenko som fick 25,04 %. Eftersom ingen kandidat kom att nå över 50 procent i första valomgången 17 januari blev det en andra omgång 7 februari med deltagande av de två kandidater som fått flest röster. Valdeltagandet i första valomgången var 67 procent, och enligt officiella siffror röstade 24 588 261 väljare.

Det var de två förhandsfavoriterna som gick vidare till andra omgången. I opinionsmätningarna inför valet fick Janukovitj det största stödet, med kring 33 procent. Han låg i dessa mätningar ungefär femton procentenheter före Tymosjenko.

Bland av de 16 andra kandidaterna fick förre Swedbank-chefen Serhij Tihipko 13,05 % av rösterna. Övriga var långt efter, och där ingick parlamentets talman Volodymyr Lytvyn, hans företrädare Arsenij Jatsenjuk och kommunistledaren Petro Symonenko. Den sittande presidenent Viktor Jusjtjenko ställde upp för omval men hade inte en chans. Stödet för honom hade sjunkit stadigt sedan den Orangea revolutionen. I alla opinionsmätningarna fram till valet fick han bara stöd av några få procent av väljarna, och i valet i fick han bara 5,45 % av rösterna.[18]

Kartor som visar de fem främsta kandidaternas stöd i den första valomgången i procentenhet av den totala nationella omröstning.
Viktor Jusjtjenko (första omgången) – procentandel av den totala nationella omröstning (35,33%)
Julia Tymosjenko (första omgången) – procentandel av den totala nationella omröstning (25,05%)
Serhij Tihipko (första omgången) – procentandel av den totala nationella omröstning (13,06%)
Arsenij Jatsenjuk (första omgången) – procentandel av den totala nationella omröstning (6,96%)
Viktor Jusjtjenko (första omgången) – procentandel av den totala nationella omröstning(5,46%)
Total vote distribution (första omgången) – procentandel av den totala nationella omröstning


Valkampen[redigera | redigera wikitext]

Tymosjenko kom dagarna före andra valomgången ut med ett reklaminslag i ukrainsk TV. Där påstod hon att hon hade stöd och fått lyckönskningar av Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel, utan att fundera på att detta kunde klassas som intrång i andra staters inre angelägenheter. Bildmaterialet i reklaminslaget var i verkligheten från ett möte i München 7 februari 2009. Efter valets första omgång uppgav Tymosjenko att Serhij Tihipko, som kom trea, gick med på att bli premiärminister ifall hon vann valet. Och det blev Tihipko själv som fick komma med dementi.[19]

Det förekom en hel del "fula grepp" under valkampanjen. Tidningarna i Ukraina skrev om flygblad som spridits i västra Ukraina med uppmaningen "Rösta inte på judinnan". Tymosjenko har inte judisk bakgrund, men det är populärt i den här stärkt nationalistiska regionen att spela på de antisemitiska känslor. Frågan är särskilt laddad i västra Ukraina som har en besvärande historia i relationen till judar på grund av att ett stort antal ukrainska judar mördades av ukrainska nationalister under andra världskriget. Vem som låg bakom flygbladen är okänt. Janukovytjs stab tog bestämt avstånd från dem.[20]

Svininfluensan blev hösten 2009, mitt under valkampen, ett viktigt politiskt tema. I Ukraina dog officiellt 71 personer i influensa under oktober-november 2009, men bara ett fåtal av de döda konstaterades ha lidit av svininfluensan, A/H1N1. Den totala dödssiffran skiljde sig inte mycket från hur det brukar se ut under influensatider. Ändå stängde premiärminister Julia Tymosjenko landets skolor och universitet i tre veckor och president Viktor Jusjtjenko bad om hjälp med svininfluensan från EU, USA och till och med Nato. Oppositionsledaren Viktor Janukovytj och hans parti krävde hälsominister Vasyl Knjazevytjs avgång och genomförde uppmärksammade insamlingar för de drabbade.

Att pandemin fick så stor politisk uppmärksamhet kopplade många analytiker till presidentvalet, där Tymosjenko, Janukovytj och Jusjtjenko var bittra rivaler. De försökte utnyttja situationen till att stärka sina egna positioner och försvaga motståndarna. Ukraina varskodde om att presidentvalet kunde skjutas upp till maj om influensaläget förvärrades, något som aldrig skedde.[21]

Viktiga frågor i valkampen[redigera | redigera wikitext]

Janukovytj under sin tid som premiärminister vid ett möte 2006 med Rysslands dåvarande president Vladimir Putin. Janukovytj lovade i valkampen att styra Ukraina med inriktning på ett nära samarbete med Ryssland och att stärka det ryska språkets status i Ukraina.

De viktigaste frågorna som togs upp i valkampen var:

  • Ekonomin [22]
  • Sjukvård
  • Bostadspolitik
  • Ukrainas medlemskap i NATO och CSTO
  • Ukrainas integration i Europa
  • Relationerna mellan Ukraina och Ryssland [23][24]
  • Grundlagsreform
  • EM i fotboll 2012
  • Ryska språkets status i Ukraina

Opinionsmätningar[redigera | redigera wikitext]

Sista opinionsmätning gjort 5 - 13 december 2009.

Källa: [25]

Kandidat Parti 1:a val 17/1 Val i ev. 2:a omgång 7/2
Viktor Janukovytj Regionernas parti 33,3% 46,7%
Julia Tymosjenko Fäderneslandsförbundet 16,6% 30,0%
Serhij Tihipko Självnominerad 7,4%
Arsenij Jatsenjuk Självnominerad 6,7%
Volodymyr Lytvyn Narodna Partija 4,1 %
Viktor Jusjtjenko Självnominerad 3,8%
Petro Symonenko Ukrainas kommunistiska parti 3,4%
Anatoliy Hrytsenko Självnominerad 3,2%
Andra 9,0% 13,2%
Mot alla 3,5% 3,6
Kommer inte att rösta 4,3% 4,5%
Osäker 9,0% 6,5%
totalt 100,0 % 100,0 %

3 038 personer från alla regioner i Ukraina deltog i undersökningen. Felmarginalen är inte större än 1,8%

Enligt en opinionsmätning av FOM-Ukraine i september/oktober 2009 förväntades valdeltagandet att bli över 85,1%

Efter 2 januari 2010, 15 dagar före valet, var det enligt ukrainsk lag inte längre tillåtet att offentliggöra opinionsmätninger.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Janukovytj förklaras som segrare i Ukraina - svt.se 10 februari 2010
  2. ^ Janukovitj förklarad segrare i Ukraina - DN.se 14 januari 2010
  3. ^ Janukovytjs ledning minskar - SvD 8 februari 2010
  4. ^ Janukovytj tvingas kompromissa - DN.se 2010-02-10
  5. ^ Janukovytj på väg mot valseger SVT-play 8 januari 2010
  6. ^ Påstått valfusk i Ukraina - svt.se 9 februari 2010
  7. ^ Janukovytj får omvärldens stöd - svt.se 12 februari 2010
  8. ^ [a b c] Tymosjenko orsakar kaos i Ukraina - svt.se 11 februari 2010
  9. ^ Tymosjenko utmanar valresultatet i Ukraina - DN.se 2010-02-13
  10. ^ Grön ljus för Janukovytj - svt.se 16 februari 2010
  11. ^ Situationen i Ukraina efter valet - Rysslands röst
  12. ^ i Ukraina upphävs tillfälligt - svt.se 17 februari 2010
  13. ^ Ukrainskt valresultat stoppat - DN.se 2010-02-17
  14. ^ ”Ny Viktor vid makten i Ukraina - DN 8 februari 2010”. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-viktor-vid-makten-i-ukraina-1.1040952. 
  15. ^ ”Ukrainas regering tvingas avgå - svt.se 3 mars 2010”. http://svt.se/2.22584/1.1913476/ukrainas_regering_tvingas_avga&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Utrikesnyheter+%28svt.se+-+Utrikesnyheter%29. 
  16. ^ ”Janukovitj tar över i Ukraina - SvD 8 februari 2010”. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/janukovitj-tar-over-i-ukraina_4231141.svd. 
  17. ^ ”Ukrainas nya ledning tar form – Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/utrikes/2010/02/21/ukrainas-nya-ledning-tar-form/?from=rss. ] 21 februari 2010]
  18. ^ Jusjtjenko hoppas på omval - SVT 27 oktober 2009
  19. ^ Kommer ukrainare att ta till gator? - Rysslands röst
  20. ^ Antisemitism - Ledarblogg - ekuriren.se 6 feb 2010
  21. ^ Skärpt gränskoll efter influensalarm - SVT 8 november 2009
  22. ^ Ukrainians blame Yuschenko (47%)and Tymoshenko (22%) for creating economic mess, Kyiv Post (August 20, 2009)
  23. ^ Relations between Russia and Ukraine: a New Era Must Begin, Dmitrij Medvedev (11 augusti 2009)]
  24. ^ Yushchenko calling on Medvedev to intensify Russian-Ukrainian dialog, Kyiv Post (19 augusti 2009)
  25. ^ Electoral Situation in Ukraine: 30 days to go, Research & Branding Group (December 17, 2009)