Viktor Janukovytj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Viktor Janukovytj
Віктор Янукович


Ämbetsperiod
25 februari 2010–22 februari 2014
Premiärminister Julia Tymosjenko (2007-2010)
Oleksandr Turtjynov (tf., 2010)
Mykola Azarov (2010-2014)
Företrädare Viktor Jusjtjenko
Efterträdare Oleksandr Turtjynov (tillförordnad)
Petro Porosjenko (valt)

Ämbetsperiod
4 augusti 2006–18 december 2007
President Viktor Jusjtjenko
Vicepremiärminister Mykola Azarov
Företrädare Jurij Jechanurov
Efterträdare Julia Tymosjenko
Ämbetsperiod
28 december 2004–5 januari 2005
President Leonid Kutjma
Vicepremiärminister Mykola Azarov
Företrädare Mykola Azarov (tf.)
Efterträdare Mykola Azarov (tf.)
Ämbetsperiod
21 november 2002–7 december 2004
President Leonid Kutjma
Vicepremiärminister Oleh Dubyna (2001-2002)
Mykola Azarov (2002-2005)
Företrädare Anatolij Kinach
Efterträdare Mykola Azarov (tf.)

Ämbetsperiod
14 maj 1997–21 november 2002
Företrädare Serhij Poljakov
Efterträdare Anatolij Blyznjuk

Född Viktor Fedorovytj Janukovytj
9 juli 1950 (64 år)
Sovjetunionen Jenakijevo, Ukrainska SSR, Sovjetunionen
(idag Jenakijeve, Ukraina)
Nationalitet Ukraina Ukrainsk
Politiskt parti Obunden (2010–)
Övrig politisk
anknytning
КПСС.svg Ukrainas kommunistiska parti (före 1991)
Regionernas parti
(2003–2010)
Maka Ljudmyla Janukovitj
Barn Oleksandr
Viktor
Alma mater Donetsks nationella tekniska universitet
Ukrainska akademin utrikeshandeln
Religion Ukrainsk-ortodoxa
Namnteckning Viktor Janukovytjs namnteckning

Viktor Fedorovytj Janukovytj (ukrainska: Ві́ктор Фе́дорович Януко́вич, lyssna ; ryska: Ви́ктор Фёдорович Януко́вич, Viktor Fjodorovitj Janukovitj), född 9 juli 1950 i Jenakijeve, oblastet Donetsk, Ukraina (dåvarande Jenakijevo, Ukrainska SSR, Sovjetunionen), är Ukrainas före detta president. Han har tidigare också varit Ukrainas premiärminister.

Janukovytj vann i presidentvalet i Ukraina 2010 över förre premiärministern Julia Tymosjenko och svor den 25 februari ämbetseden som Ukrainas nye president och övertog presidentposten från Viktor Jusjtjenko. Janukovytj var tidigare premiärminister i tre perioder: 20022004, 2004–2005 och 20062007.

Den 22 februari 2014 avsattes Viktor Janukovytj som president av Ukrainas parlament, som ett resultat av de så kallade Euromajdan-protesterna.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Janukovytj föddes den 9 juli 1950 i staden Jenakijeve i oblastet Donetsk i östra Ukraina. Han flyttade senare till, och växte upp i, staden Jenakijeve i en rysktalande familj med vitrysk bakgrund. Modern, som var sjuksköterska, avled när han var två år och när fadern dog när Janukovytj var tonåring. Han bodde sedan hos sin farmor/mormor.

År 1968 och 1970 dömdes och fängslades Janukovytj för rån och misshandel. Det har på sistone hävdats att domen annullerades 1978, men detta har inte dokumenterats. Janukovytj beskyddades länge av Georgij Beregovoj, en sovjetisk kosmonaut med ukrainsk bakgrund. Beregovoj var då medlem i den sovjetiska riksdagen, högsta sovjet, och sades skydda en oskyldigt dömd yngling för att gynna sin karriär.[källa behövs] 1972 anställdes Janukovytj som elektriker vid ett lokalt bussföretag, och han slutförde senare teknikum. 1980 tog han examen vid Donetsks polytekniska institut, som maskiningenjör. Efter detta anställdes han som överdirektör vid ett transportföretag i Jenakijeve, och gick med i det sovjetiska kommunistpartiet. Detta var början på en snabb karriär inom transportbranschen. Janukovytj politiska karriär började 1997, då han fick en post inom den lokala ledningen i Donetsk. 2001 tog Janukovytj masterexamen inom internationell rätt.

Motståndarnas kritik av Janukovytj[redigera | redigera wikitext]

Janukovytj har av sina motståndare kritiserats för att ha kontakter inom den organiserade brottsligheten sedan 1980-talet. Han har också kritiserats för att ha kontakter till den så kallade Donetskij-klanen, en östukrainsk grupp inom affärer och politik, och dess ledare Rinat Achmetov. Dock finns det inga juridiska domar som stödjer detta. Hans motståndare har också hävdat att han hemligt samarbetat med KGB. Argumenten för detta är att det annars varit omöjligt för en före detta fånge att åstadkomma allt han åstadkommit. Det finns dock inga dokumenterade bevis för dessa påståenden.[källa behövs]

Janukovytjs modersmål är ryska, som är det klart dominerande språket i sydöstra delarna av Ukraina, och på Krim. Han började på allvar lära sig att aktivt tala statsspråket ukrainska i samband med att han inledde sin karriär som rikspolitiker; Janukovytjs talade ukrainska är relativt god även om uttal och ordval emellanåt uppvisar påverkan från hans ryska modersmål. Den skriftliga kompetensen är som i många fall av sen språkinlärning mer eftersatt; vid publicering av handskrivna dokument av honom visade det sig att han gjorde flera stavfel på ukrainska, bland annat stavade han fel på både sin titel, position och sin frus namn. Den ryska Janukovytj talar skiljer sig också märkbart främst fonologiskt från standardryska talad i Ryssland, och har en utpräglat ukrainsk karaktär. Politiska motståndare har använt Janukovytjs och andra ukrainska politikers språkliga särdrag som ett politiskt vapen i syfte att misskreditera dem som obildade och oukrainska. Ofta anklagas de för att varken kunna tala ukrainska eller ryska utan i stället enbart språka på surzjyk, ett samlingsnamn för en serie blandformer mellan ukrainska och ryska.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Janukovytj är medlem i den rysk-ortodoxa kyrkan. Han är gift med Ljudmyla Oleksandrivna Janukovytj och har två söner, Oleksandr och Viktor Janukovytj, som sedan 2006 sitter i Parlamentet för Regionernas parti.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Demonstrationer i Donetsk till stöd för Viktor Janukovytj efter presidentvalet i 2004

Janukovytj blev 1996 viceguvernör Donetsk oblast och guvernör 14 maj 1997. Han hade ämbetet fram till 21 november 2002 då han blev premiärminister i Ukraina han satt från till 21 november 2002 – 7 december 2004 och återkom som premiärminister efter tre veckor 28 december 2004. Den 5 januari 2005 efterträddes han av Julia Tymosjenko. I presidentvalet i Ukraina 2004 var han en av huvudkandidaterna till att efterträda Leonid Kutjma som president och stöddes av den då sittande regeringen och presidenten Kutjma. Han fick även stöd av Rysslands president Vladimir Putin; detta berodde på Janukovytjs proryska politik med löften om att styra Ukraina med en ryskvänlig inriktning.

Efter att Janukovytj officiellt segrat i presidentvalet 2004 anklagades han och den övriga regimen för valfusk. Detta ledde till omfattande protester i nordvästra delarna av Ukraina (den så kallade orangea revolutionen) vilket till slut ledde till att presidentvalet ogiltigförklarades av domstol och fick göras om. Efter den nya omgången blev Janukovitj besegrad av sin motståndare Viktor Jusjtjenko. Den 24 januari 2005 fick Janukovitj även avgå som premiärminister och efterträddes av Julia Tymosjenko som var en av de ledande politikerna i orangea revolutionen och en stark motståndare till den politik som Janukovytj förde. Hans parti, Regionernas parti fick drygt 30 % i det ukrainska parlamentsvalet den 26 mars 2006 och Janukovytj utsågs återigen till premiärminister den 3 augusti 2006, efter att försöken att bilda en orange koalitionsregering misslyckats. Han efterträdde då Jurij Jechanurov.

Janukovytj vann presidentvalet i Ukraina 2010. I första omgången 17 januari 2010, fick Janukovytj 35,32 procent av rösterna, ungefär tio procentenheter mer än Julia Tymosjenko. President Viktor Jusjtjenko ställde upp för omval men hade inte en chans och fick endast 5,45 procent av rösterna. Eftersom ingen kandidat fick över 50 procent i första valomgången blev det en andra omgång 7 februari mellan Janukovytj och Julia Tymosjenko. Janukovytj fick i andra valomgången 48,95 procent av rösterna mot 45,47 procent för premiärminister Julia Tymosjenko, 4,36 procent hade valt alternativet "emot båda kandidaterna".[2] Janukovytj övertog presidentposten från Viktor Jusjtjenko 25 februari 2010.[3]

Efter att Janukovytj i november 2013 valde att pausa förhandlingarna om ett samarbets- och frihandelsavtal med EU organiserade oppositionen massdemonstrationer, främst i Kiev och i de västra delarna av landet. Efter månader av våldsamma protester på Kievs gator beslutade parlamentet den 22 februari 2014 att Janukovytj skulle avsättas.[1] Kort därefter gick han i exil i Ryssland. Därefter öppnades hans hem upp för allmänheten, eftersom de nya makthaverna inte trodde att han skulle återvända.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ukrainian MPs vote to oust President Yanukovych”. BBC News. 22 februari 2014. http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-26302572. 
  2. ^ ”Janukovytj förklaras som segrare i Ukraina”. Rapport, Sveriges Television. 10 februari 2010. http://svt.se/2.22584/1.1882878/janukovytj_forklaras_som_segrare_i_ukraina. 
  3. ^ Ny Viktor vid makten i Ukraina”. Dagens Nyheter. 8 februari 2010. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-viktor-vid-makten-i-ukraina-1.1040952. 
  4. ^ Barbariets boningar klädda i guld”. Svenska Dagbladet. 5 mars 2014. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barbariets-boningar-kladda-i-guld_3328790.svd. 
  • Kohut, Zenon E.; Katchanovski Ivan., Nebesio Bohdan Y., Yurkevich Myroslav (2013) (på eng). Historical dictionary of Ukraine [Elektronisk resurs]. Historical dictionaries of Europe (Second edition.). Libris 16266253 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Politiska ämbeten
Företrädare:
Serhij Poljakov
Donetsks guvernör
1997–2002
Efterträdare:
Anatolij Blyznjuk
Företrädare:
Anatolij Kinach
Ukrainas premiärminister
2002–2004
Efterträdare:
Mykola Azarov
Tillförordnad
Företrädare:
Mykola Azarov
Tillförordnad
Ukrainas premiärminister
2004–2005
Efterträdare:
Mykola Azarov
Tillförordnad
Företrädare:
Jurij Jechanurov
Ukrainas premiärminister
2006–2007
Efterträdare:
Julia Tymosjenko
Företrädare:
Viktor Jusjtjenko
Ukrainas president
2010–2014
Efterträdare:
Oleksandr Turtjynov
Tillförordnad
Partipolitiska uppdrag
Företrädare:
Volodymyr Semynozjenko
Partiledare för Regionernas parti
2003–2010
Efterträdare:
Mykola Azarov