Riksdag (Tysk-romerska riket)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ständiga riksdagens säte i Regensburg, gravyr av Matthäus Merian från 1640.

Riksdagen (latin: Dieta Imperii; tyska: Reichstag) var en beteckning för riksständernas församling i Tysk-romerska riket. Det var en utveckling av högmedeltidens hovdagar där rikets förnämsta adelsmän och präster sammanträdde på order av kejsaren eller romarnas kung för att diskutera enskilda feodalherrar. Den tysk-romerska riksdagens befogenheter och sammansättning förändrades dramatiskt över århundradena men formaliserades först i slutet på 1400-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I början hölls riksdagarna utan fasta regler på kejsarens förfrågan, men de utvecklades så småningom från s.k. hovdagar till en institution som slutligen nämndes i riksförfattningen 1495. Fram till 1500-talet hölls riksdagarna med olika mellanrum omväxlande i en biskopsstad och i en riksstad. Riksdagen var riksständernas sätt att utöva makt mot kejsaren de två parternas relation fastslogs inte förrän efter trettioåriga kriget 1648.[1] I westfaliska freden bestämdes att kejsaren var tvungen att acceptera riksdagens beslut vilket i stort utplånade den kvarvarande centralmakt som fanns i riket.

Sedan 1663 fanns det den så kallade ständigt församlade riksdagen (tyska: Immerwährender Reichstag) i Regensburg, dvs. riksdagen hölls inte längre i olika städer med stora mellanrum utan blev en sorts parlament som inte längre upplöstes efter varje sittning. Dessutom kom inte längre fursterna själva till riksdagen, utan deras sändebud.

Riksdagen existerade fram till 1806 då Tysk-romerska riket löstes upp under Napoleonkrigen. Den efterföljdes dock senare av andra riksdagar och församlingar för de tyska staterna, se Reichstag (olika betydelser).

Invigning av den kejserliga riksdagen i Regensburg. På tronen sitter kejsaren och bredvid honom kurfurstarna. Längs salens vänstersida sitter de världsliga furstarna. Längs högersidan sitter de andliga furstarna. I förgrunden sitter riksstädernas representanter. Gravyr från 1675.

Sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Se även: Riksstånd

Sedan år 1489 utgjordes den kejserliga riksdagen av tre kollegier för varje riksstånd enligt den medeltida tyska ståndsindelningen. Varje riksstånd hade initiativrätt och absolut veto mot de andra två.[1] Inom ständerna gällde enkel majoritetsprincip förutom i religionspolitiska frågor. Kejsarens egna propositioner behandlades först av Kurfursterådet och därefter Riksfursterådet. Om dessa två röstade för föll det på riksstäderna att godkänna förslaget för att därefter ratificeras av kejsaren.

Kurfursterådet[redigera | redigera wikitext]

Kurfursterådet (tyska: Kurfürstenrat) representerade det första ståndet, kurfurstarna, och var det förnämsta av riksdagens tre kollegier. Rådet hade ursprungligen sju röster, en för varje kurfurste erkänd i 1356 års gyllene bulla. Dessa var tre andliga:

Fyra världsliga:

Antalet varierade de kommande århundradena men uppgick vid 1700-talets slut till åtta. De tre ärkebiskoparnas kurfurstendömen försvann år 1803 under franska revolutionskrigens sekularisering och antalet sjönk därmed till fem. Istället upphöjdes fyra nya världsliga kurfurstar och antalet röster i rådet var år 1806 nio.

Talman var ärkebiskopen av Mainz i egenskap av riksärkekansler.[1]

Riksfursterådet[redigera | redigera wikitext]

Riksfursterådet (tyska: Reichsfürstenrat) var den kejserliga riksdagens andra kollegium och representerade riksfurstarna, det andra ståndet. Rådet var uppdelat i en andlig och en världslig bänk som vid 1700-talets slut hade totalt 100 röster varav 94 enkla och 6 kollektiva.[1] Röstberättigade var världsliga furstar som riksgrevar och riksomedelbara friherrar liksom andliga furstar som furstbiskopar och furstabbotar.

Ledamöter kunde ha antingen en enkel, personlig röst (tyska: Virilstimme) eller en kollektiv röst (tyska: Kuriatstimme). Enkla röster var fram till 1582 bundna till en ätt och vidd ättens utdöende kunde ett furstehus alltså förlora sin rösträtt. Efter 1582 kopplades rösterna istället till territorium. Detta innebar att en furste som styrde flera olika stater kunde samla på sig flera röster. Så hade huset Hohenzollern totalt åtta röster i Riksfursterådet.

De ickefurstliga ledamöterna som förfogade över de minsta territorierna indelades i särskilda bänkar där de röstade. Bänkens segrande röstsida avgjorde dess kollektiva röst. Totalt fanns sex kollektiva röster i hela Riksfursterådet, var och en lika mycket värd som en enskild enkel röst för furstar. Världsliga bänkar för ickefurstliga grevar och friherrar:

  • Wetterauiska grevebänken
  • Schwabiska riksgrevekollegiet
  • Frankiska riksgrevekollegiet
  • Westfaliska grevebänken

Andliga bänkar för ickefurstliga riksprelater.

  • Schwabiska riksprelatkollegiet
  • Rhenska riksprelatkollegiet

Talman för den andliga bänken var ärkehertigen av Österrike och talman för den världsliga bänken var hertigen av Bayern. Talman för hela Riksfursterådet var omväxlande den världslige ärkehertigen av Österrike och den andlige ärkebiskopen av Salzburg. Anledningen att en sekulär furste förde ordet på den andliga bänken var att Österrike inte fick igenom sina anspråk på att föra den världsliga bänkens talan.

Riksstädernas kollegium[redigera | redigera wikitext]

Det sista riksståndet enligt 1489 års riksdagsuppdelning var riksstäderna. Deras röst hade mindre vikt än de andra två och kunde ignoreras helt för furstliga angelägenheter. Först år 1582 fastslogs riksstädernas inflytande i riksdagen. Medlemmarna hade enskilda röster men delades upp på två bänkar:

  • Schwabiska stadsbänken
  • Rhenska stadsbänken

Precis innan franska revolutionskrigens utbrott 1792 var 14 städer representerade på den rhenska bänken och 37 på den schwabiska.[2] Kollegiets talan fördes av den riksstad som var värd för den sammanträdda riksdagen, sedan 1663 alltid Regensburg.

Städer och platser, där hov- och riksdagar hölls[redigera | redigera wikitext]

År Stad Ordförande Händelse
754 Quierzy    
777 Paderborn    
782 Lippsringe   Annektering av Sachsen
788 Ingelheim am Rhein   Avsättning av Tassilo III
799 Paderborn   Karl den store kommer överens med påven Leo III om kröning av kejsaren
806 Diedenhofen   Uppdelning av riket i tre delar
817 Aachen    
829 Worms    
831 Aachen    
835 Diedenhofen    
872 Forchheim Ludvig den tyske  
874 Forchheim Ludvig den tyske Frågor angående ärv och efterträdande
887 Tibur    
889 Forchheim Arnulf av Kärnten  
892 Forchheim Arnulf av Kärnten Planering av krig mot slaverna
896 Forchheim Arnulf av Kärnten  
903 Forchheim Ludvig barnet Dödsdom till den babenberger rebellen Adalhard
907 Forchheim Ludvig barnet Samtal över angrepp av ungeriska trupp i Sachsen och Bayern
911 Forchheim   Val av Konrad I till kung
914 Forchheim Konrad I Beslut om krig mot hertig Arnulf I av Bayern
926 Worms Henrik I av Sachsen  
952 Lechfeld nära Augsburg Otto den store  
961 Forchheim Otto den store  
967 Ravenna Otto den store  
972 Quedlinburg    
976 Regensburg    
983 Verona   Val av Otto III
1066 Tibur    
1076 Worms Henrik IV  
1077 Augsburg    
1098 Mainz Henrik IV  
1105 Ingelheim Henrik IV  
1119 Tibur Henrik V  
1122 Worms Henrik V  
1147 Frankfurt am Main    
1152 Merseburg Fredrik I Barbarossa  
1157 Bisanz Fredrik I Barbarossa  
1158 ronkaliska fält Fredrik I Barbarossa  
1165 Würzburg Fredrik I Barbarossa  
1168 Bamberg Fredrik I Barbarossa
och Henrik VI
 
1180 Gelnhausen Henrik VI  
1181 Erfurt Henrik VI  
1188 Mainz Henrik VI  
1196 Frankfurt am Main Henrik VI  
1235 Mainz Fredrik II  
1287 Würzburg Adolf av Nassau  
1338 Frankfurt am Main    
1379 Frankfurt am Main    
1356 Nürnberg Karl IV Goldene Bulle
1389 Eger Wenzel av Luxemburg Lantfred av Eger
1495 Worms Maximilian I Evig lantfred; Rikskammarrätten; Rikspfennig
1496/97 Lindau    
1497/98 Freiburg    
1500 Augsburg    
1505 Köln    
1507 Konstanz    
1512 Trier    
1518 Augsburg   Förhör av Martin Luther genom Kardinal Thomas Cajetan
1521 Worms Karl V Befragning av Martin Luther, Ediktet i Worms
1522 Nürnberg I    
1522/23 Nürnberg II    
1524 Nürnberg III    
1526 Speyer I   Wormser ediktet upphörs
1529 Speyer II   Återupptagning av Wormser ediktet och Protestation till Speyer
1530 Augsburg   Augsburgska bekännelsen
1532 Regensburg    
1541 Augsburg    
1542 Speyer    
1542 Nürnberg    
1543 Nürnberg    
1544 Speyer    
1548 Regensburg   Augsburgska interim
1550/51 Augsburg    
1555 Augsburg   Augsburgska religionsfred
1557 Regensburg    
1559 Augsburg    
1566 Augsburg    
1567 Regensburg    
1570 Speyer    
1576 Regensburg    
1582 Augsburg    
1594 Regensburg    
1597/98 Regensburg    
1603 Regensburg    
1608 Regensburg    
1613 Regensburg    
1640/41 Regensburg    
1653/54 Regensburg    
1663-1806 i Riksdagssalen av Regensburgs rådhus
som Immerwährender Reichstag (Ständig riksdag)
   

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Riksstånd i Nordisk familjebok (första upplagan, 1889)
  2. ^ Riksstäder i Nordisk familjebok (första upplagan, 1889)