Större snabelsvärmare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Större snabelsvärmare
Större snabelsvärmare
Större snabelsvärmare
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Fjärilar
Lepidoptera
Familj Svärmare
Sphingidae
Underfamilj Macroglossinae
Släkte Deilephila
Art Större snabelsvärmare
D. elpenor
Vetenskapligt namn
§ Deilephila elpenor
Auktor Linné, 1758
Större snabelsvärmare
Större snabelsvärmare
Hitta fler artiklar om djur med

Större snabelsvärmare (Deilephila elpenor) är en fjäril i familjen svärmare (Sphingidae) som kan ses hovrande vid blommor i skymningen för att suga nektar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den större snabelsvärmaren har ett vingspann på mellan 50 och 70 millimeter, honan är något större än hanen men hanen har något kraftigare och lite längre antenner. Kroppen är olivgrön med rosaröda linjer. Framvingarna är olivgröna med rosaröda inslag. Bakvingen är svart innerst och rosaröd ytterst. Den mindre snabelsvärmaren är snarlik men är mindre och har en mer diskret olivgrön färg på bakvingen. Larven är som fullvuxen 70 till 80 millimeter lång och kan vara antingen brunsvart eller, mindre vanligt, grön.

Larv och puppa Larv och puppa
Larv och puppa

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den större snabelsvärmaren finns i Sverige från Skåne till Ångermanland. I Norden finns den också i Danmark, södra Norge och Finland. Den finns i en stor del av Europa och vidare österut till Stilla havet och Japan.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Den större snabelsvärmaren finns i många olika miljöer, som till exempel lövskog, skogsbryn, gläntor, hyggen och ängsmarker. Den kan ses i skymningen svävande som en kolibri framför olika blommor som den suger nektar av, till exempel kaprifol, syren, tjärblomster, glimmar, vänderot, floxar och såpnejlika. Den har ett bra mörkerseende.[1] Flygtiden är från mitten av maj till mitten av augusti i södra Sverige. I norr något senare. Äggen läggs enstaka eller parvis på värdväxten som främst är dunörtsväxter, måror och balsaminväxter, i Sverige oftast på mjölkört och gulmåra. Larven är fullvuxen i augusti eller i början på september och vandrar då iväg för att hitta en lämplig förpuppningsplats. Om larven blir skrämd intar den en skräckställning genom att dra ihop de främre segmenten vilket gör att ögonfläckarna förstoras. Den förpuppar sig i markskiktets förna. Puppan övervintrar, ibland till och med två vintrar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Elpenor kommer från Elpenor i den grekiska mytologin som förvandlas till gris. Larvens skräckställning kan påminna om ett gristryne.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michaela Lundell. Blick för nya lösningar i Vem ska bort? Naturskyddsföreningen. 2010. ISBN 978-91-558-0039-0.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-58-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]