Gulmåra
| Gulmåra | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Gentianaordningen Gentianales |
| Familj | Måreväxter Rubiaceae |
| Släkte | Måror Galium |
| Art | Gulmåra G. verum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Galium verum | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Gulmåra (Galium verum) är en växt med många små gula blommor.
Innehåll |
Beskrivning [redigera]
Den har trådsmala, till formen barrlika blad, 8 till 12 i kansar, och gula (från vitgula till orangegula) blommor i mycket rikliga och täta blomställningar. Stjälken är fyrkantig.
Efter mitten av juli, alltså efter slåttern, utvecklar den de svällande, lysande och angenämt doftande blomställningarna under flera veckors tid. Vanligen blommar arten mera tillfälligt och i svagare exemplar under eftersommaren och hösten. I förhållande till stjälk och blad har ingen anan nordisk växt en så yppig och överdådig blomskrud.
Dess växtplatser är ganska torra och varma så att den från ängsbackarna följer vägkanter och dikesväggar och drar sig upp på kullar, berg och stenrösen.
Utbredning [redigera]
Etymologi [redigera]
- Galeum kommer av grekiska γαλα (gala) = mjölk. Besläktat med detta är γαλιον (galion) = löpe. Linné valde namnet galeum därför att gulmåra har förmåga att ysta mjölk på liknande sätt som löpe. Denna egenskap beror på gulmårans innehåll av kiseldioxid, som har sura egenskaper, även oegentligt kallad kiselsyra.[1] Gulmåra kallas därför ibland mjölkysta.
- Verum kan härledas från latin verus = äkta.
Bygdemål [redigera]
Enligt en legend i Bibeln födde Jungfru Maria Jesus i ett stall och lade det nyfödda barnet i en krubba bäddad med halm. Enligt svensk tradition från det gamla bondesamhällets tid bestod halmen av gulmåra, som därför i folkmun kom att kallas Jungfru Mariæ sänghalm. En variant är Jungfru Marias vagge-gräs;[2] Förr skilde man inte mellan örter och gräs, utan det vi i dag menar med örter kallades då också gräs, Krubban blev en vagga i svensk överförd bemärkelse,
En annan benämning med liknande syftning är viloreda,[3] d.v.s. en "inredning där någon vilar".
I Västergötland förekommer även den folkliga benämningen honinggräs. [4] Honing är ett äldre ord för det som vi idag kallar honung, och man torde därmed ha menat att de välluktande blommorna hade en doft av honung.
Någon gång kan man i litteraturen se ett påstående att det var Jungfru Maria själv som låg i en säng bäddad med gulmåra, men det torde vara en nutida misstolkning av Jungfru Marie sänghalm.
Användning [redigera]
Växtfärgning [redigera]
Blommorna ger gul färg.
Roten ger särskilt god röd färg
Medicinsk användning [redigera]
Som naturläkemedel:[1]
- Utvärtes vid sårbehandling som adstringerande medel.
- Invärtes kramplösande och urindrivande.
Noter
- ^ [a b] Örtmedicin och växtmagi, sida 138, Det_Bästa, Stockholm 1982, ISBN 91–7030–073–9
- ^ Jungfru Marias vagge-gräs i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 271, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 261, Gleerups, Lund 1862…1867 / faksimilutgåva Malmö 1962 [2]
Externa länkar [redigera]
- Den virtuella floran - Gulmåra
- Gulmåra i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Gulmåra
![[3]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rubia/galiu/galivern.jpg){kind=link}
![[4]](http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rubia/galiu/galiverv.jpg){kind=link}