Gulmåra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gulmåra
Galium verum01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Gentianaordningen
Gentianales
Familj Måreväxter
Rubiaceae
Släkte Måror
Galium
Art Gulmåra
G. verum
Vetenskapligt namn
§ Galium verum
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Gulmåra (Galium verum) är en växt med många små gula blommor.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Den har trådsmala, till formen barrlika blad, 8 till 12 i kansar, och gula (från vitgula till orangegula) blommor i mycket rikliga och täta blomställningar. Stjälken är fyrkantig.

Efter mitten av juli, alltså efter slåttern, utvecklar den de svällande, lysande och angenämt doftande blomställningarna under flera veckors tid. Vanligen blommar arten mera tillfälligt och i svagare exemplar under eftersommaren och hösten. I förhållande till stjälk och blad har ingen anan nordisk växt en så yppig och överdådig blomskrud.

Dess växtplatser är ganska torra och varma så att den från ängsbackarna följer vägkanter och dikesväggar och drar sig upp på kullar, berg och stenrösen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

  • Utbredningskarta Norden [3]
  • Utbredningskarta Norra halvklotet [4]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Galeum kommer av grekiska γαλα (gala) = mjölk. Besläktat med detta är γαλιον (galion) = löpe. Linné valde namnet galeum därför att gulmåra har förmåga att ysta mjölk på liknande sätt som löpe. Denna egenskap beror på gulmårans innehåll av kiseldioxid, som har sura egenskaper, även oegentligt kallad kiselsyra.[1] Gulmåra kallas därför ibland mjölkysta.
  • Verum kan härledas från latin verus = äkta.

Legender om gulmåra[redigera | redigera wikitext]

Enligt en legend i Bibeln födde Jungfru Maria Jesus i ett stall och lade det nyfödda barnet i en krubba bäddad med halm. Överfört till svensk tradition från det gamla bondesamhällets tid blev krubban en vagga, och halmen byttes mot gulmåra.

Någon gång kan man i litteraturen se ett påstående att det var Jungfru Maria själv som låg i en säng bäddad med gulmåra, men det torde vara en nutida misstolkning av bygdemålets Jungfru Marie sänghalm.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Förklaring

Honingsgräs Västergötland [2] Förr skilde man inte mellan örter och gräs, utan det vi i dag menar med örter kallades då också gräs.
Honing är ett äldre ord för det som vi idag kallar honung, och man torde därmed ha menat att de välluktande blommorna hade en doft av honung.

Jomfruris Småland (StrandaKinnevald)
Jumfru Majas sänghalm Småland (Västbo)
Jungfru Mariæ sänghalm
Jungfru Marias vaggegräs [3]
Moregräs Dalsland
Viloreda [4] En "inredning där någon vilar"


Användning[redigera | redigera wikitext]

Växtfärgning[redigera | redigera wikitext]

Blommorna ger gul färg.

Roten ger särskilt god röd färg

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Som naturläkemedel:[1]



Noter

  1. ^ [a b] Örtmedicin och växtmagi, sida 138, Det_Bästa, Stockholm 1982, ISBN 91–7030–073–9
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 261 [1], Gleerups, Lund 1862–1867 / faksimilutgåva Malmö 1962
  3. ^ Jungfru Marias vagge-gräs i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  4. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 271 [2], Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]