Stormhattshumla
| Stormhattshumla | |
 Stormhattshumla vid plisterplanta. Märk den långa tungan! | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Megabombus[1] |
| Art | Stormhattshumla B. consobrinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus consobrinus | |
| Auktor | Dahlbom, 1832 |
 Stormhattshumla som besöker prakttry innan stormhatten börjat blomma. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stormhattshumla (Bombus consobrinus) är en stor humla som är Jämtlands landskapsinsekt[2].
Beskrivning
Humlan är varmt orange på hela mellankroppen och främre delen av bakkroppen. Därefter följer ett svart band.[3] Bakkroppsspetsen, de två sista segmenten, är gråa till blekgula.[3][4] Arten har en mycket lång tunga, anpassad efter de djupa stormhattsblommorna som är dess huvudsakliga näringskälla.[2]
Ekologi och utbredning
Humlan är specialiserad på nordisk stormhatt och följer dess utbredning.[5] Arten kan också i mindre utsträckning besöka kransblommiga växter som plistrar (se bild ovan) och ärtväxter.[4] Den förekommer i norra Skandinavien mellan 59° och 69° N, i Ryssland (där den är en typisk tajgaart) söderut till 51° N (Saratovregionen), i norra Asien från Sibirien till Kamtjatka, Mongoliet, Kina (Gansu), Manchuriet, Korea och Japan.[6] Den föredrar skogsbryn, -gläntor och ängar. Utanför taigan kan den även påträffas i blandskog.[4]
Den är även påträffad i Ungern.[7] I Sverige är den vanlig i fjälltrakterna från Härjedalen till Lule lappmark. Den är sällsynt i kusttrakterna.[3] I Finland har den påträffats i Norra Karelen.[8]
Status
Arten är sällsynt i Ryssland, och populationerna minskar, främst på grund av habitatförlust genom modernt skogsbruk (kalhyggen), uppodling av naturlig ängsmark och utbredd användning av bekämpningsmedel.[4]
Källor
- ^ ”Megabombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/mg.html. Läst 12 januari 2015.
- ^ [a b] Rune Hedberg (2013). ”Humlan”. Alingsåstraktens Biodlarförening. http://kupan.se/?page_id=44. Läst 25 mars 2015.
- ^ [a b c] G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter sid. 110-111 ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ [a b c d] ”Bombus consobrinus в Красной книге Республики Татарстан (Bombus consobrinus i republiken Tatarstans rödlista)” (på ryska). Tatarstans rödlista. ООПТ России (Administrationen för Rysslands naturskyddsområden). 22 juni 2009. http://oopt.aari.ru/rbdata/1105/bio/36242. Läst 25 mars 2015.
- ^ Goulson, Dave (2006). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. sid. 113, 200. ISBN 978-0-19-955307-5
- ^ Rasmont P. & Iserbyt I. (1 mars 2012). ”Atlas of European Bees: genus Bombus” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umh.ac.be/hymenoptera/page.asp?id=169. Läst 21 november 2012.
- ^ Discover Life (utbredningskarta)
- ^ Juho Paukkunen. ”Ukonhattukimalainen — Bombus consobrinus Dahlbom, 1832 Stormhattshumla”. Finlands artdatacenter. http://ws.luomus.fi/lajitietokeskus/taksoni/MX.204727?locale=sv#show. Läst 22 november 2014.