Stridsvagn 122
| Stridsvagn 122 | |
|---|---|
 Stridsvagn 122. | |
| Typ | Stridsvagn |
| Ursprungsplats | (Väst)tyskland, Sverige |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1996–idag |
| Krig | Inga per 2014 |
| Produktionshistoria | |
| Producerad | 1994–2002 |
| Tillverkare | Krauss-Maffei; Bofors-Hägglunds-Åkers krutfabrik |
| Antal tillverkade | 120 |
| Varianter | strv 122, strv 122B, strv 121, bgpbv 120, ingpbv 120 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 62 ton |
| Längd | 7,72 m |
| Bredd | 3,7 m |
| Höjd | 3,0 m |
| Besättning | 4 |
| Pansar | Komposithålpansar med keramfyllning plus tilläggsskydd. |
| Primär beväpning | 120 mm L44 slätborrad kanon |
| Sekundär beväpning | 2 x 7,62 mm Kulspruta 94 |
| Motor | MTU MB 873
|
| Effekt/vikt | 17,74 kW/t (24,19 hk/t) |
| Upphängning | Torsionsfjädring |
| Markfrigång | 0,5 m |
| Bränslekapacitet | 1 200 liter[1]
|
| Operativ räckvidd | 550 km |
| Hastighet | 68 km/h (väg) 50 km/h (terräng) |
Stridsvagn 122 (strv 122) är sedan 1995-2000 svenska arméns stridsvagn som ersatt både stridsvagn 103 och stridsvagn 101R/102R/104 och planeras att användas framåt 2030. Stridsvagn 122 är en svensk vidareutveckling som bygger på den tyska stridsvagnen Leopard 2, som vann i konkurrens med franska Leclerc och amerikanska M1 Abrams. Upphandlingen var den dittills största Försvarets materielverk haft ansvar för och involverade stora delar av den svenska vapenindustrin för att sköta vidareutveckling och licenstillverkning.
Historia
Val av Leopard 2
Mot slutet av 1980-talet och början av 1990-talet hade Försvarets materielverk (FMV) bedrivit försök med moderna stridsvagnar såsom M1 Abrams, Leopard 2 och T-72 för att hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen. Resultaten visade att en ny stridsvagn behövdes omgående, särskilt i ljuset av verkan stridsvagnarna i Kuwaitkriget hade. Den projekterade utvecklingen av Stridsvagn 2000 bedömdes inte längre hållbar (högre kostnad, men främst för lång tid innan den var färdig) så våren 1991 föreslog regeringen inköp från utlandet, vilket fastställdes i försvarsbeslutet 1992. Upphandlingen "Stridsvagn Ny" startade september 1991 och var den största upphandlingen av ett utländsk vapensystem som genomförts av Försvarets materielverk, som från hösten 1992 genomförde omfattande körprover och vintertester med amerikanska M1A2 Abrams och den - från programmet för tyska federala försvarsmakten - förbättrade versionen Leopard 2 Improved medan franska Leclerc fanns på plats först januari 1993 med ett par vagnar ur deras förserie. Brittiska Challenger 2 hade dragit sig ur på egen begäran i juni 1992. Dessutom bedrevs omfattande tekniska prov:
- Skjutprov med relevant hotammunition mot delskrov av de olika stridsvagnarnas skyddsmoduler i chassi och torn både med och utan det ballistiska tilläggsskydd som utvecklats av Åkers krutbruk i samarbete med tyska Ingenieurbüro Deisenroth. Detta tillägg visade sig öka skyddsnivån med så mycket som 50–100 procent på både den franska och den amerikanska stridsvagnen (som en överraskad amerikansk fyrstjärnig general upptäckte vid en genomgång av resultaten). Dessa prov skedde både i respektive hemland och på Försvarets Försöksplats Karlsborg (FFK).
- Försvarets forskningsanstalt (FOA) hjälpte till med de omfattande kartläggningarna av signaturer inom olika våglängdsområden för att fastställa hur väl de olika vagnarna kunde upptäckas med till exempel radar, IR och så vidare.
Slutrapporten med givna offerter var färdig i december 1993 och konstaterade att Leclerc visserligen hade bra potential men inte på långa vägar var tillräckligt färdigutvecklad för svenska behov. Valet stod alltså mellan Leopard 2 som var överlägsen vad gällde rörlighet, vapensystem och skydd och M1A1 som excellerade i driftsäkerhet/underhåll och ledningssystem. Trots en prissänkning med 1 miljard och erbjudande om personlig överläggning mellan Clinton och statsminister Bildt förordades Leopard 2, som antogs av regeringen 20 januari 1994 efter att M1A1 övervägts en sista gång och slutförhandlingarna tog vid om de 120 vagnar som skulle beställas, med en option på ytterligare 90 stycken om så skulle behövas.
Kontraktet - som förutom köp och licensproduktion av stridsvagn Leopard 2 S även omfattade underhålls- och utbildningssystem - kunde undertecknas den 20 juni 1994 med Krauss-Maffei Wehrtechnik, där de tjugonio första nya Leopardstridsvagnarna sattes samman i Tyskland. Resterande 91 vagnar licensbyggdes i Sverige – Bofors med ansvar för tornet och Hägglunds som ansvariga för chassi och slutlig integration. Det första exemplaret levererades till FMV i december 1996 för typkontroll (där den som andra stridsvagn med 12 centimeter kanon gavs beteckningen Stridsvagn 122) och den sista levererades till Försvarsmakten 2002.
Därigenom ingår Sverige i en så kallad ”Användarklubb” benämnd CHARTA LEOBEN eller ”Leopardklubben” (där även länder som brukar Leopard 1 ingår) – totalt 17 länder däribland Chile, Danmark, Finland, Kanada, Norge, Polen, Portugal, Singapore, Turkiet och Österrike. I början av 2000-talet ledde Sverige ett internationellt samarbete med Holland, Norge, Tyskland och Schweiz avseende utveckling av ett minskydd till Leopard 2. Resultatet blev mycket lyckat och denna uppgradering är nu införd på Stridsvagn 122B.
Vidareutveckling
I augusti 2013 tillkännagav[2] Cecilia Widegren såsom vice ordförande i försvarsutskottet att regeringen miljardsatsar på försvaret då Försvarsmakten ska få genomföra den planerade renovering som stoppades[3] av Genomförandegruppen 2008. Vid närmare granskning visade sig att "satsningen" dels bestod av sedan flera år undanlagda medel från försvarsbudgeten, dels att inte alla stridsvagnar omfattades. I slutet av augusti 2013 förtydligar försvarsministerns sekreterare att av försvarets totalt 120 stridsvagnar kommer 56 vagnar att omfattas av projektet, övriga 64 – inklusive de 14 st som i början av oktober 2013 skeppades till Gotland[4] – förrådsställs utan åtgärder. Resterande kommer, förutom nya förslitningsdelar som t.ex. blybatterier och packningar även att uppgraderas med ledningssystemet Stridsledningssystem bataljon (SLB), som också planeras att tillföras stridsfordon 90 vid deras livstidsförlängning, som komplement till nuvarande Tank Command and Control System (TCCS). Vidare åtgärder är TIM (vagnchefens sikte), nytt kommunikationssystem, modulärt 360° ballistiskt skydd istället för koncentrerat till fronten, systemförberedelse för användning i internationella missioner och anpassning för olika klimatzoner.[5] Av de 56 aktiva stridsvagnarna planerades 14 stycken att vara 122B, d.v.s. färdigställda med extra skydd och klimatkontroll för utlandstjänst. Möjligen kan REMO utföras på ett mindre antal (6–14) ytterligare, som då kan användas som utbytesvagnar vid reparation och underhåll, men det beror på utfallet av de förhandlingar med systemleverantören, tyska bolaget Krauss Maffei Wegmann, som FMV inledde under sommaren 2013.[6][7] Strv 122C beräknas kunna tillföras förbanden 2015–2018. I april 2016 meddelade FMV att 88 st stridsvagn 122 kommer moderniseras och renoveras. Arbetet kommer utföras av tyska Krauss-Maffei Wegmann och kommer fortgå under 8 år.[8]
Stridsvagn 121
Under samma tid som förhandlingarna om Leopard 2 pågick slog Tyskland, genom sammanslagningen mellan Öst- och Västtyskland, i taket för antalet stridsvagnar som kunde innehas enligt nedrustningsavtalet från 1990 och Två plus fyra-fördraget från samma år. För att minska fordonsparken och möta kraven från de olika avtalen, erbjöds Sverige ett ytterst förmånligt leasing-avtal om 160 stycken Leopard 2A4 som tecknades 12 augusti 1994 (och därigenom avbröt de halvårslånga försök med de toppmoderna T-80U som lånats in för att se om de var ett gångbart alternativ). Eftersom leveransen påbörjades samma månad blev dessa de första stridsvagnarna med 12 cm kanon i svenska armén och fick därför namnet Stridsvagn 121 (vilket förkortas strv 121). Redan i slutet av 1994 var alla 160 stridsvagnarna överskeppade till Sverige, där de enda modifieringar som gjordes innan de skickades ut till förbanden var att efter teknisk genomgång förse dem med svensk radioutrustning, reflexer och belysning för vägtrafik samt måla om dem med svenskt kamouflagemönster. Samtliga vagnar utgick ur freds- och krigsorganisationen år 2000, och förrådsställdes. År 2011 löstes leasingkontraktet med Tyskland. Sex vagnar demonterades i Skövde på Försvarsmaktens markverkstad, för att sedan skickas till RUAG i Schweiz för ombyggnation till Ingenjörbandvagn 120. I februari 2014 uppgavs det i media att hundra av de ursprungligen 160 Stridsvagn 121 återgick till Tyskland. Där de antingen skulle renoveras och säljs vidare eller skrotas.[9] I september 2013 köpte den Indonesiska armén 103 vagnar från Tyskland av den modell, Leopard 2A4, som den svenska Stridsvagn 121 var baserad på.[10]
Övriga
Leopardens skrov används också som bas för andra fordon, då dessa tillhör Leopard 2-familjen har de många vitala komponenter gemensamma med strv 121/122 vilket förenklar underhållet.
Bärgningsbandvagn 120 (bgbv 120) som är den svenska varianten av Bergepanzer 3 Büffel vilken är en bärgningsvagn (till först och främst stridsvagn 121 och stridsvagn 122) och ersatte bgbv 81. Bgbv 120 beställdes vid halvårsskiftet 1999, en av de sista dagarna den omförhandlade optionen var giltig. I en första omgång beställdes 10 stycken därefter har ytterligare fyra stycken beställts. Totalt är det tio kompletta vagnar samt fyra utbildningsvagnar utan motoraggregat. Leverans av den första bgbv 120 ägde rum den 6 juni 2002 och den sista levererades till FMV i november 2003. En av dem har uppgraderats med extra skydd för användning i utlandstjänst och levererades 2011 som bärgningsbandvagn 120B.
Ingenjörbandvagn 120 (ingbv 120) är ett ingenjörs/fältarbetsfordon – byggt i samarbete med Holland – som dessutom kan användas vid katastrofinsatser (till exempel jordbävningar). De sex vagnar som beställts började levereras hösten 2011.
Användning på förband
Den 20 januari 1994 beslöt regeringen Bildt att införskaffa 120 stycken Leopard 2 Improved (Stridsvagn 122) med option på 90 stycken vagnar samt leasing av 160 stycken Leopard 2A4 (Stridsvagn 121) från Tyskland. Norrbottensbrigaden (MekB 19), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Skånska dragonbrigaden (PB 8) skulle i nämnd ordning tillföras Stridsvagn 122. För att PB 8 skulle tillföras Stridsvagn 122 krävdes dock att Sverige utnyttjade optionsrätten på de resterande 90 vagnarna. Dock så var inställningen negativ inom armén till att Sverige över huvud taget skulle komma att utnyttja optionsrätten då det ansågs att materielanslaget behövdes till andra ändamål. Detta medförde att PB 8 valde att enbart gå vidare med Stridsvagn 121.[11]
Stridsvagn 121 kom därför att fördelades på Södra skånska brigaden (MekB 7), Skånska dragonbrigaden (MekB 8) och Södermanlandsbrigaden (MekB 10). Sedan 2002 har stridsvagnen utgått ur krigsorganisationen, och förrådsställdes i syfte att sälja dom i samarbete med den tyska staten. I februari 2014 uppgavs det i media att hundra av de ursprungligen 160 Stridsvagn 121 återgick till Tyskland. Där de antingen skulle renoveras och säljs vidare eller skrotas.[9]
Kvar i den svenska krigsorganisationen finns sedan 2002 endast Stridsvagn 122, vilka var fördelade på Norrbottens regemente (I 19), Skaraborgs regemente (P 4) och Södra skånska regementet (P 7). I framtida insatsorganisation (IO-14) planeras tre stridsvagnskompanier strv 122 att ingå, av vilka två kommer att organiseras och utbildas av P 4 och ett på I 19. Under 2011 mottog Försvarsmakten de fyra första av totalt 14 stycken Stridsvagn 122B (ett kompani) och en Bärgningsbandvagn 120B, vilka i grunden är befintliga vagnar som modifierats. Dessa är avsedda för utlandstjänst.[12] Under 2012 användes Stridsvagn 122 ytterst sparsamt och utbildning på vagnarna skedde endast vid P 4 i Skövde och vid I 19 i Boden. Sedan införandet nyttjades vagnarna enligt ett rullande schema så att slitaget spreds jämnt över vagnparken. Detta upphör i.o.m. renoveringen av 42 stycken till 122C, som ska vara fast placerade vid respektive förband i enlighet med IO-14.[6] Ett kompani (14 st) strv 122B kommer dessutom att vara tillgängligt för utlandstjänst.
Konstruktion
Grunden är Leopard 2 som är konventionellt utformad med främre delen av skrovet avdelat: föraren till höger, ammunitionslager till vänster, och det halongasbaserade eldsläckningssystemet bakom föraren. Motorpaketet är placerat i bakre delen av skrovet och det centrummonterade tornet huserar vagnchefen på höger sida, skytten lägre och framför chefen och laddaren på vänster sida.[13]
Samtliga har försetts Ra 180 och lokaltelefonsystem LTS 90 för intern kommunikation levererade av Ericsson. Dessutom finns Barracudas kamouflagenätssystem (Multi Spectrum Cover) – som förutom att bryta upp konturerna reducerar den infraröda värmestrålningen – att montera.
Till såväl Stridsvagn 122 som Stridsvagn 121 införskaffades den bästa pansarbrytande pilammunitionen som marknaden hade att erbjuda mot stridsvagnar. En äldre vinggranat byggdes om i Sverige för bekämpning av trupp och lätt skyddade mål.[källa behövs]
Stridsvagn 122 bygger precis som Leopard 2A5 på Leopard 2 Imp(roved), men skiljer sig från den med ett antal förbättringar.[14] Den största skillnaden är pansarskyddet som är helt omgjort med ett yttre tilläggsskydd av pansarstål från SSAB.[14] och skyddsmoduler från samarbetsprojektet[15] mellan Åkers Krutbruk och IDB med de förra som leverantör.[14] Vidare installerades genomslagsskydd mot substridsdelar för taket och betydligt tjockare luckor för besättningen. Slutligen installerades utstötnings- och splitterskydd på insidan. Även sidokjolarna modifierades[16], motorns kylsystem förseddes med branddetektor för att inte suga in eld och anpassade förrådslådor fästes på utsidan. Eftersom totalvikten ökat med nästan sju ton redan här förstärktes fjädringen med kraftigare torsionsstavar.
Kanonen är licenstillverkad av Bofors och baserad på den slätborrade 12 cm Rheinmetall Rh-120 L/44 som används i strv 121, men rekylbromsen är modifierad för möjliggöra en framtida uppgradering till samma L/55-eldrör som på Leopard 2A6 om så önskas. Dessutom byttes det hydrauliska tornriktningssystemet ut mot elektrisk drivning vilket också förbättrat precisionen. En främre kjol skyddar eldrörsgivaren och minskar även bildningen av slagskuggor.
Rökkastarna från Wegmann är ersatta med Galix[17] rökkastarbatteri systemmodell 121 från GIAT – dock med hälften så många utskjutningsrör (4 st) – som har en kaliber på 80,5mm. Rökkastarna avfyrar rökgranater som skapar ett moln av tjock, IR-blockerande rök. Den ligger kvar i 1–2 minuter under vilka vagnen kan omgruppera utan insyn.[18]
Den främsta förbättringen var elektroniken ökade förmågan över alla andra samtida stridsvagnar. Dels smärre saker som att:
- föraren fick ljusförstärkare för mörkerkörning.
- vagnchefen fick en egen uppsättning av samma IR-sikte som skytten.
- eldledningsdatorn uppgraderades till att hantera 12 olika sorters ammunition.
Den verkliga revolutionen var det datoriserade ledningssystem som svenska Celsius Tech Systems AB vidareutvecklade från prototypen i 'Leopard 2 Improved' och kallade Tank Command & Control System (TCCS). Basen är en digital karta som visas på vagnchefens skärm, där både den egna vagnens och alla kända fordons exakta position visas. Dessutom kan övriga navigationsdata, taktisk och annan information, vagnstatus etc. visas allt efter behov. Eftersom all information delas fortlöpande mellan alla som använder samma system betyder det att alla omedelbart får veta vad en känner till, vilket gör att vilken vagn som helst kan leda upp till bataljonsnivå, inklusive eldledning av artilleri. Dessutom har föraren en skärm dit vagnchefen kan anvisa körriktning i form av brytpunkter.
Versioner
- Stridsvagn 121
.jpg)
Stridsvagn 121 skiljer sig från Leopard 2A4 endast vad gäller målningen och den svenska radioutrustningen.
- Stridsvagn 122
Detta är ursprungsversionen med 120 stycken tillverkade, varav 29 i Tyskland. Första leverans skedde i december 2006, från 2014 är kvarvarande vagnar förrådsställda som reserv i väntan på renovering eller skrotning.
- Stridsvagn 122B
Stridsvagn 122B är en renoverad och modifierad version av den ursprungliga Stridsvagn 122. Vagnen är bland annat försedd med ytterligare minskydd och modulärt AMAP kompositpansar från IBD Deisenroths dotterbolag; Åkers Krut Protection AB[19], vilket ger utökat skydd runt om mot explosivt formade projektiler, pansarspränggranater från raketgevär och sprängförsåt.[20] Trots detta har vikten endast ökat med 350 kg medan bredden är densamma som tidigare. 4 stycken av de 14 levererade är dessutom anpassade för användning i ökenklimat, bl.a. försedda med luftkonditionering.
- Stridsvagn 122B+,
Testbänk och teknikdemonstrator för FMV för utveckling av framtida versioner.
- Stridsvagn 122C
122 som genomgått en mindre REMO, där fokus ligger på att ersätta blybatterierna, och bygga upp ett reservdelslager för minst tre års förbrukning. Dessutom kommer – om budgeten tillåter – vagnchefssiktet uppgraderas, nya intern- och radiokommunikationssystem installeras så Stridledningssystem Bataljon kan komplettera TCCS. Slutligen ska de förberedas för att kunna montera samma extraskydd som används på 122B.[6][7][21] Leverans beräknas börja under 2015-2016[2].
- Bärgningsbandvagn 120 (bgbv 120)
Bepansrat bärgningsfordon lätt modifierad med främst ny stridsbogseringsutrustning, en bärgningssläde och mer lättarbetad bärgningsutrustning, starkare hjälpvinsch, ökat ballistiskt skydd, reducerad IR-signatur, uppgraderingsbar vapeninstallation, Galix-rökkastare samt ett lednings- och navigationssystem med backkamera.
- Ingenjörbandvagn 120 (Ingbv 120)
Ingenjörs/fältarbetsfordon med lätt beväpning, baserad på strv 121.
Tekniska data
| Beskrivning | Stridsvagn 121 | Stridsvagn 122 | Stridsvagn 122B | |||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Besättning: | Gruppchef, förare, skytt, laddare | |||||
| Motor: | MTU-12-cylinder-Dieselmotor MB 873-Ka 501, med dubbla avgasturbo. 47,600 cm3 cylindervolym, Maximalt 2,600 varv/minut | |||||
| Effekt: | 1,479 hästkrafter, 1,103 kWatt | |||||
| Drivlina: | RENK AG HSWL 354 hydromekaniskmekanisk växlingsbar automatväxellåda med fyra fram- och två backväxlar, retarder och skivbromsar. | |||||
| Upphängning: | Torsionsstavar med hydrauldämpning, fjäderupphängda returrullar. | |||||
| Längd inkl eldrör med tornet framåt: |
9,67 m | 9,97 m | 10,97 m | |||
| Bredd: | 3,75 m | 3,78 m | 3,78 m | |||
| Höjd: | 2,99 m | 2,99 m | 3,03 m | |||
| Markfrigång: | 0,54 m fram, 0,48 m baktill | |||||
| Vadningsdjup: | 1,400 m | |||||
| Vadningsdjup med snorkel: | 4,000 m ( Stridsvagn 122 kan ej vada djupare än 1,4m) | |||||
| Dikestagning: | 3,1 m | |||||
| Vertikal hindertagning: | 1,1 m | 1,1 m | ||||
| Tomvikt: | 52,0 ton | 57,3 ton | ||||
| Stridsvikt: | 55,2 ton | 62,5 ton | < 65 ton[19] | |||
| Maximal hastighet: | 68 km/h; bakåt 31 km/h | 72 km/h; bakåt 31 km/h | ||||
| Drivmedel: | 1,160 liter | |||||
| Bränsleförbrukning och räckvidd: |
Väg: ca 340 l/100 km, ca 340 km | |||||
| Rotationstid skrov(360°): | 10 sekunder | |||||
| Rotationstid torn (360°): | 10 sekunder; hydraulmanövrering | 9 sekunder; elmanövrering. | ||||
| Huvudbeväpning: | Slätborrad 120 mm Rheinmetall L/44 | |||||
| Sekundärbeväpning: | Koaxial kulspruta 94, kulspruta 94 på torntaket vid laddarens lucka, Wegmann rökkastare | Koaxial kulspruta 94, kulspruta 94 på torntaket vid laddarens lucka, 4 x 2 st Gallix rökkastare från GIAT | ||||
| Tornvikt: | 16 ton | 21 ton | ||||
| Ledningssystem: | Radio | Datakommunikation mellan vagnar med grafisk kartpresentation för order, målgivning mm. | ||||
| Skydd för | Leopard 2A1-A3 | Leopard 2A4 | Leopard 2A5 | Stridsvagn 122 |
|---|---|---|---|---|
| Glacisplatta Kärnprojektil: |
350–550 mm | 600 mm | 620 mm | 620–780 mm |
| Glacisplatta Pansarspränggranat: |
520 mm | 620–710 mm | 620–750 mm | 750–920 mm |
| Tornfront Kärnprojektil: |
500–550 mm | 590–690 mm | 850–930 mm | 920–940 mm |
| Tornfront Pansarspränggranat: |
810 mm | 810–1290 mm | 980–1730 mm | 1290–1960 mm |
| L/44 | L/55 (122B+) | |
|---|---|---|
| Kaliber | 120 mm | 120 mm |
| Längd eldrör: | 5280 mm | 6600 mm |
| Vikt eldrör: | 1190 kg | 1347 kg |
| Rohranbauteile: | 50 kg | 65 kg |
| Totalvikt: | 3780 kg | 4160 kg |
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Stridsvagn 122”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/mark/stridsvagn-122/. Läst 13 oktober 2014.
- ^ [a b] http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stridsvagnarna-miljardrustas_8408114.svd
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 april 2015. https://web.archive.org/web/20150409103055/http://www.regeringen.se/sb/d/10209/a/111475. Läst 4 april 2015.
- ^ http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2013/10/stridsvagnar-ater-pa-gotland/
- ^ http://www.ointres.se/2012-11-08_OH_Arsenalen.pdf
- ^ [a b c] http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/article3746549.ece
- ^ [a b] http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/article3746554.ece
- ^ http://www.nyteknik.se/fordon/miljardsatsningen-ska-ge-modernare-stridsfordon-6536374
- ^ [a b] ”Nu går stridsvagnarna i pension – i Tyskland” (Kvällsposten). expressen.se. http://www.expressen.se/kvallsposten/nu-gar-stridsvagnarna-i-pension--i-tyskland/. Läst 13 april 2014.
- ^ ”Indonesia takes delivery of first Leopard 2A4 tanks and Marder armoured vehicles from Germany”. armyrecognition.com. http://www.armyrecognition.com/september_2013_defense_industry_military_news_uk/indonesia_takes_delivery_first_leopard_2a4_tanks_and_marder_armoured_vehicles_from_germany_2509133.html. Läst 12 september 2016.
- ^ Grönquist, Hans (red.). P 2 - 50 år i Hässleholm. sid. 230-231. ISBN 91-630-5570-8
- ^ ”Försvarsmaktens delårsrapport 2011” (
PDF). forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 2 april 2012. https://web.archive.org/web/20120402041411/http://www.forsvarsmakten.se/upload/Huvuddokument_delarsredovisning.pdf. Läst 22 mars 2013.
- ^ ”Stridsvagn 122 - Strv122”. SoldF.com. http://www.soldf.com/strv122.html. Läst 22 mars 2013.
- ^ [a b c] Svenska Leopard Arkiverad 27 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Bakgrund till valet av Leopard 2” ( PDF). fmv.se. http://www.fmv.se/Global/Bilder/Projekt/Stridsfordon%20121,122%20Leopard/Bakgrund%20till%20valet%20av%20Leopard%202.pdf. Läst 22 mars 2013.
- ^ Frank Lobitz: Kampfpanzer Leopard 2 Internationaler Einsatz. Jochen Vollert-Tankograd Publishing, Erlangen 2009, ISBN 978-3-936519-09-9
- ^ ”Army guide -Galax”. army-guide.com. http://www.army-guide.com/eng/product719.html. Läst 22 mars 2013.
- ^ ”Stridsfordon 9040 - Strf9040”. soldf.com. http://www.soldf.com/strf9040.html. Läst 22 mars 2013.
- ^ [a b] http://www.ointres.se/2011-03-18_pansar_strv122b.pdf Pansar 1/2011 sid 4-5
- ^ ”New MBT122B Evolution with Unprecedented Protection” (PDF). IBD Deisenroth Engineering. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111008032615/http://www.ibd-deisenroth-engineering.de/news/items/MBT122B_with_new_Protection.html?file=tl_files%2Fresources%2Fcontent-pdfs%2F2010-12%20New%20MBT122B%20Evolution%20with%20Unprecedented%20Protection.pdf. Läst 28 december 2010.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 april 2014. https://web.archive.org/web/20140410111225/http://www.fmv.se/sv/Projekt/Stridsvagn-121-och-122-Leopard-2-/. Läst 22 september 2014.
- ^ Krapke, Paul-Werner (2003). Leopard 2 sein Werden und seine Leistung. sid. 97-99. ISBN 3-8334-1425-1
Webbkällor
- ”Bakgrund till valet av Leopard 2” ( PDF). fmv.se. http://www.fmv.se/Global/Bilder/Projekt/Stridsfordon%20121,122%20Leopard/Bakgrund%20till%20valet%20av%20Leopard%202.pdf. Läst 22 mars 2013.
Tryckta källor
- Instruktionsbok strv 122 (bok 1 av 3, kap 1)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stridsvagn 122.- Videoklipp av strv 122 upplagt av Försvarsmakten på Youtube
- Stridsvagn 122 på Försvarsmaktens webbplats
- Stridsvagn 122 på Försvarets materielverks webbplats
| |||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
