SSAB

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det förutvarande trafikföretaget, se Sundsvalls Spårvägs AB.
För den petrokemiska industrin, se Svenska skifferoljeaktiebolaget.
SSAB AB
SSAB Borlänge.jpg
SSAB Domnarvet i Borlänge
Org.nr 556016-3429
Typ Publikt aktiebolag
OMXSSAB A
Huvudkontor Sverige Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner Sverker K. T. Martin-Löf
Styrelseordförande
E. Martin Lindqvist
Koncernchef Vd
Bransch Stål
Produkter Färgbelagt stål
Höghållfast tunnplåt
Konstruktionsplåt
Skyddsplåt
Slitplåt
Verktygs- och maskinstål
M.fl.
Antal anställda 8 695 - December 2012
Historia
Grundat 1978
Grundare Sveriges riksdag
Avknoppat från Gränges AB
Norrbottens Järnverk AB
Stora Kopparbergs Bergslags AB
Ekonomi
Omsättning 39,404 miljarder SEK
Rörelseresultat -96 miljoner SEK
Vinst efter skatt 15 miljoner SEK
Tillgångar 58,619 miljarder SEK
Eget kapital 28,769 miljarder SEK
Struktur
Dotterbolag Division Grovplåt
Division Tunnplåt
Plannja AB
Tibnor
Division IPSCO
Övrigt
Webbplats SSAB.se
Fotnoter Siffror från 2012 års bokslut.[1]

SSAB, tidigare Svenskt Stål AB, är en stålkoncern som idag är Nordens största tillverkare av handelsstål.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

SSAB har tillverkningsenheter i Luleå, Borlänge, Oxelösund, Finspång, Montpelier (Iowa, USA) och Mobile (Alabama, USA) och har sitt huvudkontor i Stockholm. År 2010 hade SSAB cirka 8 700 anställda. Företaget tillverkar cirka 5,7 miljoner ton malmbaserat råstål per år (2010). Masugnar finns i Luleå och Oxelösund. SSAB:s huvudprodukter är tunnplåt, som tilllverkas i Borlänge och Luleå, och grovplåt, som görs i Oxelösund, med inriktning på höghållfast konstruktions- och slitstål. Bland dotterbolagen kan nämnas Dickson Plåt Service Center (klippning av bland annat tunnplåt), Plannja (byggplåtsprodukter) samt Tibnor, som är SSAB:s handelsföretag. VD och koncernchef är sedan 2011 Martin Lindqvist.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Svenskt Stål bildades 1978 efter ett riksdagsbeslut, som en del i omstruktureringen av svensk stålindustri. Stålverksamheten i Stora Kopparbergs Bergslags AB (gruvor och Domnarvets Jernverk), Gränges AB (gruvor, järnverket i Oxelösund och järnvägsrörelsen TGOJ) samt statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) i Luleå övertogs av SSAB. Vid tidpunkten arbetade cirka 18 000 anställda i järnverk, gruvor, grossistföretag och järnvägar. Gruvorna, som till största delen låg i Bergslagen, lades ned ganska omgående. Grängesbergs och Dannemora gruvor kom dock att brytas i ytterligare ett antal år, och lades ned 1989 respektive 1992. Även järnvägsföretaget TGOJ avyttrades i två steg, 1982 och 1989, till Statens Järnvägar.

1970-talets stålkris blir starten för SSAB[redigera | redigera wikitext]

Den under 1970-talet rådande internationella stålkrisen blev utgångspunkt för SSAB:s bildande. Domnarvets järnverk hade en komplicerad och splittrad produktion och saknade medel till nödvändiga investeringar. Statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) var omodernt och förlustdrabbat, samtidigt som Gränges AB med Oxelösunds Järnverks AB var konkursmässigt. Ingen av ägarna ville investera mer pengar i sina företag. Den av staten tillsatta Handelsstålsutredningen under ledning av Lars Nabseth föreslog en ny sammanslagen statlig stålkoncern och NJA:s verkställande direktör Björn Wahlström fick i uppdraget att leda förhandlingar om detta.

Domnarvet, NJA och Oxelösund blir ett företag[redigera | redigera wikitext]

SSAB Domnarvet
SSAB Oxelösunds Järnverk

Ägandet i det nya företaget fördelades 1978 på de tidigare ägargrupperingarna med 50 procent på Statsföretag och 25 procent vardera på Gränges och Stora Kopparberg. Till verkställande direktör valdes Björn Wahlström med uppdrag att omstrukturera företaget. Tillverkningsenheter lades ned och investeringar koncentrerades till ett fåtal produkter och till ett fåtal orter. År 1982 blev det första vinståret. Stora Kopparbergs och Gränges andelar i SSAB löstes ut 1981 respektive 1986.

En av landets största industriinvesteringar genomfördes med en tunnplåtsanläggning i Borlänge för att göra bilplåt med högre kvalitet.

SSAB Tunnplåt och SSAB Oxelösund bildas[redigera | redigera wikitext]

På basis av en ny strukturplan 1987 beslöts att koncentrera verksamheten till tunplåtsområdet och att avveckla olönsamma produktionsenheter och produktprogram. Således avvecklades gruvverksamheten i Grängesberg och Dannemora 1989 respektive 1992.

Under 1988 omorganiserades återigen SSAB. Järnverken i Borlänge och Luleå slogs ihop till dotterbolaget SSAB Tunnplåt AB. Oxelösunds järnverk blev ett dotterbolag under namnet SSAB Oxelösund AB. Ett tredje dotterbolag, SSAB Profiler, bildades också, men såldes senare till Ovako Steel. Eftersom en överkapacitet fanns inom metallurgin, nedlades Domnarvets elektrostålverk 1989.

Efter det att verksamheten vänts till vinst, börsnoterades företaget 1989 och sålde staten 1992 resterande aktier i SSAB.

År 1989 förvärvades Korrugals bandlackeringslinje i Finspång och en ny stegbalksugn byggdes i Borlänge. I Luleå invigdes den så kallade Sträng 5. SSAB Laminated Steel AB i Ronneby som tillverkar laminerad tunnplåt under produktnamnet Dobel införlivades 1992 med SSAB Tunnplåt och 1994 invigdes Betsträcka 3 i Borlänge. Två av de hittills största investeringarna i SSAB är det nya förparet[förtydliga]k i bredbandverket[förtydliga] i Borlänge 1999 och en ny masugn i Luleå 2000.

Samgående med Rautaruukki[redigera | redigera wikitext]

Aktieägarna i det finländska stålföretaget Rautaruukki erbjöds i januari 2014 att byta sina aktier till aktier i SSAB[2]

Verkställande direktörer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bokslut & Nyckeltal - SSAB AB”. AllaBolag.se. http://www.allabolag.se/5560163429/bokslut. 
  2. ^ SSAB köper Rautaruukki”. Dagens industri. 22 januari 2014. http://www.di.se/artiklar/2014/1/22/ssab-koper-rautaruukki/. Läst 22 januari 2014. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Jonsson, Sverker (2009). Skuta på stormigt hav: SSAB under tre decennier. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, 0347-4283 ; 45. Stockholm: Jernkontoret. Libris 11323587. ISBN 978-91-977783-0-5 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]