SSAB

För det förutvarande trafikföretaget, se Sundsvalls Spårvägs AB.

SSAB AB
SSAB Domnarvet i Borlänge
Org.nr	556016-3429
Typ	Publikt aktiebolag OMX: SSAB A
Huvudkontor	Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner	Sverker K. T. Martin-Löf Styrelseordförande E. Martin Lindqvist Koncernchef Vd
Bransch	Stål
Produkter	Färgbelagt stål Höghållfast tunnplåt Konstruktionsplåt Skyddsplåt Slitplåt Verktygs- och maskinstål M.fl.
Antal anställda	8 830 - December 2011
Historia
Grundat	1977
Avknoppat från	Gränges AB Norrbottens Järnverk AB Stora Kopparbergs Bergslags AB TGOJ
Ekonomi
Omsättning	▲  45,581 miljarder SEK
Rörelseresultat	▲  2,468 miljarder SEK
Vinst efter skatt	▲  1,56 miljarder SEK
Tillgångar	▲  63,439 miljarder SEK
Eget kapital	▲  30,768 miljarder SEK
Struktur
Dotterbolag	Division Grovplåt Division Tunnplåt Plannja AB Tibnor Division IPSCO
Övrigt
Webbplats	SSAB.se
Fotnoter	Siffror från 2011 års bokslut.

SSAB är en stålkoncern som idag är Nordens största tillverkare av handelsstål.

Verksamhet

SSAB bedriver främst produktion i Luleå, Borlänge, Oxelösund, Finspång, Montpelier (Iowa, USA) och Mobile (Alabama, USA) och har sitt huvudkontor i World Trade Center på Klarabergsviadukten 70 i Stockholm. 2010 hade SSAB cirka 8 700 anställda. Man producerar cirka 5,7 miljoner ton malmbaserat råstål per år (2010). Masugnar finns i Luleå och Oxelösund. SSAB:s huvudprodukter är tunnplåt (tillverkas i Borlänge och Luleå) samt grovplåt (tillverkas i Oxelösund) med inriktning på höghållfast konstruktions- och slitstål. Bland dotterbolagen kan nämnas Dickson Plåt Service Center (klippning av bland annat tunnplåt), Plannja (byggplåtsprodukter) och Tibnor som är SSAB:s handelsföretag. VD och koncernchef är sedan 2010 Martin Lindqvist som efterträdde Olof Faxander.

Historia

Svenskt Stål aktiebolag bildades 1978 efter ett riksdagsbeslut som en del i omstruktureringen av svensk stålindustri. Stålverksamheten i Stora Kopparbergs Bergslags AB (gruvor och Domnarvets Jernverk), Gränges AB (gruvor, järnverket i Oxelösund och järnvägsrörelsen TGOJ) samt statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) i Luleå övertogs av SSAB. Vid tidpunkten arbetade cirka 18 000 anställda i järnverk, gruvor, grossistföretag, järnvägsföretag och en lång rad av andra små och medelstora företag. Gruvorna, som till största delen låg i Bergslagen, lades ned ganska omgående. Grängesbergs och Dannemora gruvor kom dock att brytas i ytterligare ett antal år, och lades ned 1989 respektive 1992. Även järnvägsföretaget TGOJ avyttrades i två steg, 1982 och 1989, till Statens Järnvägar.

1970-talets stålkris blir starten för SSAB

Det var den under 1970-talet rådande internationella stålkrisen som blev starten till det arbete som ledde till SSAB. Domnarvets järnverk hade en komplicerad och alldeles för differentierad produktion och stod utan pengar till nödvändiga investeringar. Statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) var omodernt och ständigt förlustdrabbat och Gränges AB med Oxelösunds Järnverks AB var konkursmässigt. Ingen av ägarna ville investera mer pengar i de förlustdrabbade företagen, bara staten kunde rädda situationen och den dåvarande regeringen beslöt sig för att ingripa. En omstrukturering av branschen var nödvändig, och en statlig utredning, den så kallade Handelsstålsutredningen, tillsattes för göra upp planerna för hur man kunde gå tillväga. Handelsstålsutredningen, under ledning av Lars Nabseth, kom slutligen fram till att en ny sammanslagen statlig stålkoncern var det enda alternativet och NJA:s verkställande direktör Björn Wahlström fick uppdraget att föra förhandlingarna med de andra företagen.

Domnarvet, NJA och Oxelösund blir ett företag

SSAB Domnarvet

SSAB Oxelösunds Järnverk

I slutet av 1977 bildades SSAB efter långdragna förhandlingar, och 1 januari året efter startade företaget sin verksamhet. Ägandet i det nya företaget fördelades på de tidigare ägargrupperingarna med 50 procent på Statsföretag och 25 procent vardera på Gränges och Stora Kopparberg. Till verkställande direktör valdes Björn Wahlström och genast inleddes arbetet med att strukturera företaget mot en mer rationell drift.

De följande åren kom mycket av tillverkningen också att läggas ned. Investeringar koncentrerades till de lönsamma produkterna och till de orter som hade de rätta förutsättningarna. År 1982 kom det första vinståret för SSAB. Stora Kopparbergs och Gränges andelar i SSAB löstes ut 1981 respektive 1986. År 1986 påbörjades också den privatisering som 1989 ledde till börsnotering. Efter detta kunde man på allvar även ta upp kampen med utländska konkurrenter. En förutsättning för detta var dock att tunnplåtstillverkningen vid Domnarvets Jernverk i Borlänge höjde kvaliteten, detta för att till exempel bilindustrin skulle fortsätta att vara kund. Detta resulterade i att en av en landets genom tiderna största industriinvesteringar, den så kallade Band 82 i Borlänge.

SSAB Tunnplåt och SSAB Oxelösund bildas

År 1987 utarbetades en ny strukturplan där det slogs fast att SSAB skulle koncentrera sin verksamhet till tunnplåtsområdet. De produktionsenheter och produktprogram man inte längre ansåg lönsamma skulle så fort som möjligt läggas ned. Därför avvecklades gruvverksamheten i Grängesberg och Dannemora 1989 respektive 1992 eftersom man vid tidpunkten väntade fortsatt prisfall för järnmalmsutvinningen.

Under 1988 omorganiserades SSAB, och kom då att börja likna dagens koncern med dotterbolag. För att kunna maximera de fördelar som fanns genom att samordna metallurgin och tunnplåtstillverkningen slogs järnverken i Borlänge och Luleå ihop till ett dotterbolag, SSAB Tunnplåt AB. Samtidigt blev också Oxelösunds järnverk dotterbolag under namnet SSAB Oxelösund AB. Ett tredje dotterbolag, SSAB Profiler, bildades också samtidigt men såldes senare till Ovako Steel-koncernen. Eftersom en överkapacitet fanns inom metallurgin nedlades Domnarvets elektrostålverk 1989.

Samtidigt med SSAB:s omorganisering ökade stålkonsumtionen i Västeuropa, och en viss stålbrist uppstod vilket gjorde det möjligt att höja priserna. Resultatet för SSAB 1988 blev därför en tredubbling av resultatet året innan. Ägarna tyckte därmed att var dags att sälja ut aktier till allmänhet och anställda, och året efter (det vill säga 1989) börsnoterades aktien på Stockholmsbörsen. Under 1992 sålde staten sina resterande andelar inom SSAB.

Sedan dess har en lång rad förändringar och investeringar har skett. År 1989 förvärvades Korrugals bandlackeringslinje i Finspång och en ny stegbalksugn byggdes i Borlänge. I Luleå invigdes den så kallade Sträng 5. SSAB Laminated Steel AB i Ronneby som tillverkar laminerad tunnplåt under produktnamnet Dobel införlivades 1992 med SSAB Tunnplåt och 1994 invigdes Betsträcka 3 i Borlänge.

Två av de hittills största investeringarna i SSAB är det nya förparet^{[förtydliga]} i bredbandverket^{[förtydliga]} i Borlänge (1999) och den nya masugnen i Luleå (år 2000).

I september 2011 offentliggjordes att SSAB är ett av de företag som kommer erbjuda praktikplatser inom ramen för Tekniksprånget, en nationell satsning för att säkra kompetensförsörjningen av ingenjörer tillsammans med sex andra teknikintensiva företag och med stöd av regeringen.

Verkställande direktörer

• 1978-1981: Björn Wahlström

• 1987?-1998: Leif Gustafsson
• 1998-2000: Torsten Sandin
• (t.f. 2000) 2001-2006: Anders Ullberg
• 2006-2010: Olof Faxander
• 2010- Martin Lindqvist

Se även

• Stålverk 80

Vidare läsning

• Jonsson, Sverker (2009). Skuta på stormigt hav: SSAB under tre decennier. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, 0347-4283 ; 45. Stockholm: Jernkontoret. Libris 11323587. ISBN 978-91-977783-0-5 (inb.) 

Externa länkar

• SSAB