Svarthalsad dopping
| Svarthalsad dopping Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Starkt hotad[2] | |
.jpg) Svarthalsad dopping i häckningsdräkt. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Doppingfåglar Podicipediformes |
| Familj | Doppingar Podicipedidae |
| Släkte | Doppingsläktet Podiceps |
| Art | Svarthalsad dopping P. nigricollis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Podiceps nigricollis | |
| Auktor | Brehm, 1831 |
| Utbredning | |
 | |
.jpg) | |
Svarthalsad dopping (Podiceps nigricollis) är en vida spridd fågelart som tillhör familjen doppingar.
Utseende och läte
Svarthalsad dopping är något mindre än svarthakedoppingen och har en knubbig kropp, fluffiga fjädrar baktill, toppig hjässa, brant panna, spetsig och tunn svart näbb och en elegant hållning. Den blir 28-34 centimeter lång, har ett vingspann på 56-60 centimeter, väger 250-600 gram och könen är lika.
En adult fågel i sommardräkt är omisskännlig med bruna luftiga fjädrar på sidan och i baken, svart rygg, hals och huvud med gula örontofsar och röd iris. I vinterdräkt är den mörkgrå på rygg, baksidan av halsen och på hjässan, Den mörka teckningen bakom ögat är mer tydlig än hos svarthakedoppingen. Kroppssidan, baken, bröstet, strupen och sidan av huvudet är ljust gråvita.
I flykten skiljs den lättast från svarthakedopping på den toppiga hjässan och att framkanten på ovansidan vingen är helt mörk medan svarthakedoppingen har vita mindre täckare.
Revirlätet är ett mjukt poo-ii-tjk och vid spel och revirhävdning har den också en låg, vibrerande, hård drill.
Utbredning och taxonomi
Världspopulationen har ett stort utbredningsområde på norra halvklotet och den häckar vid sjöar i Europa, Asien, Afrika och Amerika. Dess fyra huvudhäckningsområden är västra och mellersta Nordamerika, östra Europa och västra Asien, nordöstra Kina, och södra Afrika. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar men i exempelvis Västeuropa finns det ett flertal stannfågelspopulationer och den Afrikanska populationen är stannfåglar. Den nordamerikanska populationen övervintrar främst i sjöar i sydvästra USA och Mexiko, och utefter USA:s västkust. Merparten av den västpalearktiska flyttande populationen övervintrar utefter Västeuropas kuster, vid Kaspiska- och Svarta havet, i sjöar i Turkiet, och i vikar runt Medelhavet och Persiska viken. Den östasiatiska populationen övervintrar främst utefter Japans kust och Kinas sydostkust.
Taxonomi
Den delas ofta in i tre underarter:[3]
- P. n. nigricollis – häckar i Europa och västra Asien och i östra Asien.
- P. n. gurneyi – häckar i centrala delarna av östra Afrika och i södra Afrika.
- P. n. californicus – häckar i Nordamerika och norra Sydamerika.
Den sedan 1977 utdöda colombiadoppingen (Podiceps andinus) som häckade i sjöar norr om Bogotá i tempererade Anderna kategoriserades av vissa som en underart till svarthalsad dopping (P. n. andinus).
Förekomst i Sverige
Utbredningsmässigt är Sverige ett randområde för den svarthalsade doppingen och det svenska beståndet är ganska sårbart. Alfred Brehm skrev i början av 1900-talet att den i Sverige bara är en tillfällig gäst men att den sågs allt oftare. Den svenska populationen består av flyttfåglar. I 2010 års rödlistning kategoriserades arten som starkt hotad (EN). Denna bedömning kvartstår i 2015 års rödlista.[2] Tidigare var den upptagen som sårbar (VU).
Ekologi
Den lägger vanligen fem till sex ägg som ruvas av båda föräldrarna i cirka tre veckor. När ungarna lämnat boet bärs de ibland på en vuxens rygg, till och med under vattnet. Liksom alla doppingar återfinns den alltid vid eller precis i närheten av vatten, eftersom dess ben sitter så pass långt bak och den inte kan gå utan bara skjuta kroppen framför sig med benen. Den är en skicklig simmare och dykare och jagar byten under vattnet. Födan består av fisk, vatteninsekter och larver. Den föredrar att fly från faror genom att dyka framför att flyga, även om den lätt kan lyfta från vattnet.
Status och hot
På global nivå har svarthalsad dopping ett mycket stort utbredningsområde och stor population, dock med oklar utveckling.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN uppfattar att den inte är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till 3,9-4,2 miljoner individer, varav 46.400-77.500 par häckar i Europa.[1]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Podiceps nigricollis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ [a b] Artdatabankens rödlista 2015
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
Källor
- Black-necked Grebe i engelskspråkiga Wikipedia 12 september 2005
- Sorthalset lappedykker i danskspråkiga Wikipedia 12 september 2005
- ArtDatabankens artfaktablad
- Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
- Lars Larsson (2001) Birds of the WOrld, CD-rom
- Peter Harrison (1985) Havsfåglar, ISBN 91-46-14667-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör svarthalsad dopping.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wiktionary har ett uppslag om svarthalsad dopping.
