Tio små negerpojkar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tio små negerpojkar
Författare Agatha Christie
Originaltitel And Then There Were None
Originalspråk Engelska
Land  Storbritannien
Genre Deckare
Utgivningsår 1939
Utgiven på
svenska
1940
Typ Roman
För ramsan, se Tio små negerpojkar (ramsa).

Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers, även Ten Little Indians, Ten Little Soldiers och And Then There Were None, 1939, sv. 1940) är en deckare skriven av Agatha Christie. Boken har sålt i omkring 100 miljoner exemplar och är därmed en av världens mest sålda böcker i alla kategorier.[1] Den svenska utgivaren Bonniers har från januari 2007 istället gett ut boken under titeln Och så var de bara en,[2] vilket liknar det namn boken haft i USA (And then there were none) alltsedan den första amerikanska upplagan utkom 1940.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Tio personer inbjuds till en liten ö utanför Englands sydkust. De har inte träffat varandra förut, eller arrangören (den som fixade så att de kom dit), den mystiske Mr Owen. När de kommer till ön, vars enda förbindelse med omvärlden är den motorbåt som kommer dit varje morgon med post och livsmedel, möts de av herr och fru Rogers, ett äldre äkta par som just anställts för att sköta om huset. Mr Rogers berättar att Mr Owen är sen och kommer först följande dag - gästerna gör sig hemmastadda och äter lyxmiddag senare samma kväll - samtidigt som vädret blåser upp utomhus.

Vid middagsbordet så bekantar sig gästerna också med tio små porslinsfigurer föreställande små svarta negrer, som i ramsan om de tio små negerpojkarna vilken hänger inramad i gästernas rum. Efter huvudrätten sätter Rogers på en skiva efter Mr Owens föreskrifter, en skiva som såg ut att innehålla ett musikstycke, men i själva verket var en inspelning med anklagelser riktade mot öns tio gäster - anklagelser om att de alla i själva verket är ostraffade mördare. Samtliga blir mycket upprörda och väntar sig en förklaring av Owen - Mrs Rogers svimmar och hjälps till sitt rum. En yngre man tömmer sitt whiskyglas och faller död ner - det visar sig att någon hällt gift i glaset.

Följande dag visar det sig att Mrs Rogers också blivit förgiftad - hon är död. Samtidigt dyker inte mannen som kommer varje morgon upp - han har uppenbarligen blivit beordrad att lämna gästerna ifred, de är alltså fast på ön utan möjlighet att kontakta omvärlden. Medan några finner paralleller med ramsan, försöker andra hitta den som ligger bakom morden och som förmodligen gömmer sig någonstans på ön. Ytterligare ett mord sker, och en av de kvarvarande sju drar slutsatsen att en av dem är mördaren. Det uppstår ett psykologiskt drama, där alla misstänker alla. Ingen vågar lita på någon. Ingen vågar gå ensam. De är fast på ön. Fler mord och mordförsök sker. Till slut finns bara ett fåtal kvar. Och de är alla fast beslutna att överleva...

Film-, TV- och teaterversioner[redigera | redigera wikitext]

Agatha Christie skrev en teaterversion av romanen, som hade premiär 1943. I denna version är slutet betydligt ändrat, pjäsen slutar lyckligare än boken.

Romanen har filmatiserats för TV och bio omkring tio gånger, ofta har handlingen förlagts till en annan miljö än i boken. Slutet i filmerna är oftast ändrat, till ett lyckligare slut i linje med teaterversionens slut.

Exempel på filmatiseringar:

  • ...och sen var ingen kvar (USA, 1945), amerikansk film i regi av René Clair.
  • Ten little Indians (Storbritannien, 1965), utspelar sig i österrikiska Alperna.
  • And Then There Were None (Frankrike/Spanien/Tyskland/Italien, 1974), utspelar sig i en iransk öken.
  • Desjat negritjat (Ryssland, 1987), en av få filmatiseringar som följer romanens slut.
  • Tio små negerpojkar (Storbritannien, 1989), utspelar sig på en safari i Afrika.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grabianowski, Ed (14 september 2007). ”21 Best-Selling Books of All Time”. HowStuffWorks. Arkiverad från originalet den 2012-05-25. https://archive.is/dRFm. Läst 13 februari 2012.  (engelska)
  2. ^ Rydén, Daniel (11 januari 2007). ”Bok får inte heta "Tio små negerpojkar"”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/bok-far-inte-heta-tio-sma-negerpojkar/. Läst 13 februari 2012.