Todor Zjivkov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zjivkov (höger) i samkväm med Rumäniens likasinnade diktator, Nicolae Ceaușescu, i Sofia 1979.

Todor Christov Zjivkov (bulgariska: Toдор Xpиcтoв Живков), född 7 september 1911 i Pravets, död 5 augusti 1998 i Sofia, var Bulgariens ledare från 4 mars 1954 till 10 november 1989. Kommunist. Han var den politiske ledare i en Warszawapaktsstat som satt längst på sin post.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Zjivkov föddes i den lilla byn Pravets. Han var son till fattiga bönder och flyttade i sin ungdom till Sofia för att söka arbete och en bättre framtid. Som yngling blev han marxist och anslöt sig 1932 till Komsomol, det olagliga Bulgariska kommunistpartiets ungdomsförbund. Under andra världskriget steg Zjivkov i ställning inom partiet och medverkade till att organisera en motståndsrörelse mot den tyska ockupationsmakten. Efter kriget började Zjivkov få allt mer betydelsefulla poster i den nya sovjetstödda regeringen, bland andra posten som befälhavare för den mäktiga Folkmilisen. På denna post ansvarade han för massarresteringar av tusentals politiska meningsmotståndare.

1951 blev han fullvärdig medlem av politbyrån, och blev 1954 förste sekreterare för partiets centralkommitté. Han var då den yngste av alla ledare i Warszawapaktens medlemsländer. Under de första två åren då Zjivkov var förste sekreterare var den stalinistiske Vălko Tjervenkov fortfarande landets verklige ledare, men denne tvingades från makten 1956 under avstaliniseringen i Östeuropa efter Nikita Chrusjtjovs avståndstagande från Josef Stalin. 1965 överlevde Zjivkov ett kuppförsök av oppositionella officerare och partimedlemmar. Detta var det första kuppförsöket i en kommuniststat någonsin. 1968 understödde Zjivkov den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien med bulgariska trupper, något som bidrog till ökade spänningar med Rumänien, som fördömde invasionen. Zjivkov var dessutom ordförande för Bulgariens statsråd och därmed statschef från 7 juli 1971 till 17 november 1989.

Zjivkov undertryckte med hårdhet alla oppositionella uttryck i Bulgarien och hans regering fängslade tusentals dissidenter. Han har också kopplats till mordet på dissidenten Georgi Markov. Zjivkov genomförde även kollektiviseringar av jordbruket. Zjivkov stöddes av Chrusjtjov och blev nära vän med Leonid Brezjnev. Han blev känd för sitt starka, nästan undergivna, stöd till Sovjetunionen under kalla kriget. Vid ett tillfälle föreslog han till och med att Bulgarien skulle slås ihop med Sovjetunionen, med hänvisning till deras gemensamma slaviska arv. Georgi Markov, som senare blev mördad på Zjivkovs order, sade att "[Zjivkov] tjänade Sovjetunionen mer ihärdigt än de sovjetiska ledarna själva gjorde." Han var också vän med ledare som Fidel Castro, Muammar al-Gaddafi och Yassir Arafat.

Zjivkov försökte föra fram sina barn, dottern Ljudmila och sonen Vladimir, inom kommunistpartiet. Ljudmila blev medlem av politbyrån och kulturminister. Hon framförde egensinniga idéer som inte uppskattades av det gamla gardet, och vissa hävdar att hennes tidiga död 1980 berodde på sovjetisk inblandning. Vladimir hade för vidlyftiga alkoholvanor för att komma högre i politiken än till ledningen för Komsomol. Vid slutet av sin tid vid makten gjorde Zjivkov flera försiktiga försök att modernisera Bulgarien, såsom att införa utspädda varianter av glasnost och perestrojka, samtidigt som höll landet under sin kontroll. Emellertid misslyckades han med att förhindra det kommunistiska systemets sönderfall och sitt eget fall. Kampanjen att tvinga landets etniska turkar att byta till bulgariska namn bidrog till att fälla honom.

I slutet av 1989 avsattes Zjivkov från ordförandeskapet och uteslöts ur kommunistpartiet. Han blev arresterad i januari 1990, och dömdes två år senare till sju års fängelse för förskingring. På grund av hans bräckliga hälsa tilläts han avtjäna sitt straff i husarrest. Todor Zjivkov dog av lunginflammation 1998.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln grundar sig på en översättning av en:Todor Zhivkov 27 oktober 2005

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Vălko Tjervenkov
Bulgariens ledare
1954-1989
Efterträdare:
Stanko Todorov
Föregångare:
Vălko Tjervenkov
Generalsekreterare i Bulgariens kommunistiska parti
1954-1989
Efterträdare:
Ingen
Föregångare:
Anton Jugov
Bulgariens premiärminister
1962-1971
Efterträdare:
Stanko Todorov
Föregångare:
Ny titel
Ordförande i Bulgariens statsråd
1971-1989
Efterträdare:
Petar Mladenov