Ulf Kristersson

Från Wikipedia
Version från den 30 december 2017 kl. 17.03 av Kvarnhjul (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 94.191.130.204 (diskussion) till senaste version av Larske)
Ej att förväxla med Ulf Kristofferson.
Ulf Kristersson

Ulf Kristersson 2017 i SR/Studio Ett om minusräntan.
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
1 oktober 2017
Företrädare Anna Kinberg Batra
Tid i befattningen
5 oktober 2010–3 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Cristina Husmark Pehrsson
Efterträdare Annika Strandhäll
Mandatperiod
1994–1998
1998–2000
2014–2018
Valkrets Södermanlands län, plats 179
Uppdrag i riksdagen
Lista
Ordinarie ledamot
Vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet
Född Ulf Hjalmar Kristersson
29 december 1963 (60 år)
Sverige Lund, Sverige
Politiskt parti Moderaterna
Yrke Civilekonom

Ulf Hjalmar Kristersson, född 29 december 1963 i Lund, är en svensk moderat politiker. Han är partiledare för Moderaterna sedan 2017 och var Sveriges socialförsäkringsminister från 2010 till 2014.

Den 1 september 2017 meddelade Kristersson att han stod till valberedningens förfogande för att efterträda Anna Kinberg Batra som partiledare för Moderaterna.[1] Den 21 september 2017 nominerades han av en enig valberedning till ny partiledare,[2] och den 1 oktober 2017 tillträde han som partiledare.

Uppväxt och utbildning

Kristersson bodde i Lund som barn till fem års ålder.[3] Han är sedan uppvuxen i Torshälla utanför Eskilstuna. Han gick på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna och studerade sedan nationalekonomi vid Uppsala universitet. Han var under studietiden aktiv vid Södermanlands-Nerikes nation och var bland annat dess programsekreterare. På majmiddagen 2013 blev han hedersledamot vid nationen.

Politisk karriär

Ungmoderat och riksdagsledamot

Mellan 1988 och 1992 var han ordförande för Moderata Ungdomsförbundet. Vid förbundsstämman i Lycksele 1992 förlorade Kristersson ordförandevalet mot utmanaren Fredrik Reinfeldt.[4] År 1994 utgavs Kristerssons bok Non-working Generation på Timbro förlag.[5]

Från valet 1991 till våren 2000 var Kristersson riksdagsledamot för Stockholms stad och var under några år även vice ordförande för Moderaterna i Stockholm. I riksdagen satt han huvudsakligen i socialförsäkringsutskottet, men också i utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och riksdagens revisorer. År 2000 lämnade han riksdagen och anställdes i det börsnoterade företaget Connecta i Stockholm. Efter fusionen med Information Highway bildades Adcore AB och Kristersson blev företagets kommunikationsdirektör.[4] Han har också varit styrelseordförande i Adoptionscentrum.

Efter valet 2002 blev Kristersson finanskommunalråd i Strängnäs.[4] Inför valet 2006 var han ordförande i den moderata partiledningens familjepolitiska arbetsgrupp. Efter valsegern i Strängnäs 2006 blev han istället socialborgarråd i Stockholm.[4]

Under 2008 var Kristersson ordförande i Moderaternas migrations- och integrationspolitiska arbetsgrupp och inför valet 2010 var han ordförande i Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp. Han var även moderaternas talesperson i social- och familjepolitiska frågor.

Statsråd och ekonomisk talesperson

Efter valet 2010 tillträdde han, som socialförsäkringsminister i regeringen Reinfeldt.[4] Han första uppdrag var, att se över sjukförsäkringsreformen och att genomföra ett antal förändringar. Dessa presenterades under våren 2011 och var en del av regeringen budgetproposition inför 2012. I samband med detta vägrade Kristersson att följa riksdagens beslut om hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas.

Ulf Kristersson utsågs i december 2014 till Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson.[4]

Partiledare

Den 1 oktober 2017 efterträdde han Anna Kinberg Batra som Moderaternas partiledare vid en extrainsatt partistämma.[6]

Familj

Kristersson är gift med Birgitta Ed och är bosatt i Strängnäs. Paret har tre barn.[4]

Kristersson uppmärksammades 2008 för att ha hyrt en fyrarumslägenhet av Ersta Diakonisällskap. Detta kritiserades eftersom Erstas syfte är att hjälpa utsatta människor. Hans arbetsgivare Stockholms stad köpte tjänster av sällskapet.[7]

Bibliografi

Källor

  1. ^ Di. ”Kristersson kandiderar till M-ledare”. Di.se. http://www.di.se/nyheter/ulf-kristersson-kandiderar-till-m-ledare/. Läst 1 september 2017. 
  2. ^ Ulf Kristersson föreslås bli ny M-ledare 2017-09-21
  3. ^ ”Född i Lund, gillar Kent, gjort milen på 43.04. Här är allt du inte visste om Ulf Kristersson, Sydsvenskan”. https://www.sydsvenskan.se/2017-09-01/fodd-i-lund-gillar-kent-gjort-milen-pa-4304-har-ar-allt-du-inte-visste-om-ulf-kristersson. Läst 1 september 2017. 
  4. ^ [a b c d e f g] ”Kommunikatören får förvalta arvet” (på svenska). DN.SE. 1 september 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/kommunikatoren-far-forvalta-arvet/. Läst 1 oktober 2017. 
  5. ^ Eric Rosén (13 augusti 2012). ”Ulf Kristersson: "Den svenska modellen är som apartheid" - Dagens Arena”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/innehall/ulf-kristersson-den-svenska-modellen-ar-som-apartheid/. Läst 25 augusti 2017. 
  6. ^ ”Ulf Kristersson vill göra upp med S om invandringen” (på svenska). DN.SE. 1 oktober 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/ulf-kristersson-vill-gora-upp-med-s-om-invandringen/. Läst 1 oktober 2017. 
  7. ^ SVT.se - Nya ministern fick hyresrätt genom kontakter 2010-10-06
Företrädare:
Beatrice Ask 		Moderata Ungdomsförbundets förbundsordförande
1989–1992 		Efterträdare:
Fredrik Reinfeldt
Företrädare:
Margareta Olofsson 		Socialborgarråd i Stockholms stad
2006–2010 		Efterträdare:
Anna König Jerlmyr
Företrädare:
Cristina Husmark Pehrsson 		Sveriges socialförsäkringsminister
2010–2014 		Efterträdare:
Annika Strandhäll
Företrädare:
Ylva Johansson 		Arbetsmarknadsutskottets vice ordförande
2014 		Efterträdare:
Elisabeth Svantesson
Företrädare:
Anna Kinberg Batra 		Finansutskottets vice ordförande
2014–2017 		Efterträdare:
Elisabeth Svantesson
Företrädare:
Anna Kinberg Batra 		Moderaternas partiledare
2017– 		Efterträdare:
Innehar ämbetet


Externa länkar

v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för moderaterna under mandatperioden 2014–2018
Maria Abrahamsson • Amir Adan • Erik Andersson • Jan R. Andersson • Jörgen Andersson • Alexandra Anstrell • Sofia Arkelsten • Beatrice Ask • Lena Asplund • Anti Avsan • Hanif Bali • Lars Beckman • Finn Bengtsson • Erik Bengtzboe • Ulf Berg • Margareta B. Kjellin • Sten Bergheden • Per Bill • Tobias Billström • Ewa Björling • Gustav Blix • Carl-Oskar Bohlin • Helena Bonnier • Helena Bouveng • Katarina Brännström • Mikael Cederbratt • Margareta Cederfelt • Åsa Coenraads • Sotiris Delis • Ida Drougge • Catharina Elmsäter-Svärd • Annicka Engblom • Hillevi Engström • Karin Enström • Jan Ericson • Thomas Finnborg • Lotta Finstorp • Johan Forssell • Rene Francis • Sofia Fölster • Tina Ghasemi • Mats Green • Roland Gustbée • Pia Hallström • Ann-Charlotte Hammar Johnsson • Krister Hammarbergh • Anders Hansson • Gunnar Hedberg • Ulrika Heindorff • Lars Hjälmered • Gustaf Hoffstedt • Christian Holm • Johan Hultberg • Isabella Hökmark • Jonas Jacobsson Gjörtler • Pål Jonson • Ellen Juntti • Ulrika Karlsson • Anna Kinberg Batra • Dag Klackenberg • Ulf Kristersson • Olof Lavesson • Eva Lohman • Cecilia Magnusson • Betty Malmberg • Maria Malmer Stenergard • Gunilla Nordgren • Andreas Norlén • Marta Obminska • Lotta Olsson • Erik Ottoson • Jenny Petersson • Göran Pettersson • Maria Plass • Jessica Polfjärd • Lars Püss • Saila Quicklund • Fredrik Reinfeldt • Patrick Reslow • Edward Riedl • Jessica Rosencrantz • Jessika Roswall • Hans Rothenberg • Fredrik Schulte • Jesper Skalberg Karlsson • Lars-Arne Staxäng • Maria Stockhaus • Lisbeth Sundén Andersson • Elisabeth Svantesson • Michael Svensson • Cecilie Tenfjord-Toftby • Ewa Thalén Finné • Tomas Tobé • Hans Wallmark • Camilla Waltersson Grönvall • Jörgen Warborn • Per Westerberg • Cecilia Widegren • John Widegren • Niklas Wykman • Boriana Åberg • Anette Åkesson • Ann-Britt Åsebol
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ulf_Kristersson&oldid=42277294”