Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1969
Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1969 räknas som den 29:e nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 1969 i Wiens Musikverein. Den dirigerades för 15:e gången gången av Willi Boskovsky. Det var den elfte nyårskonserten vars 2:a del sändes på TV via Eurovision. Det sändes också för fjärde gången på Intervision, TV-föreningen för de tidigare socialistiska staterna.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 24:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som Josef Krips introducerade denna titel, som behölls 1947 och därefter. Dessutom var det den 30:e Årsskifteskonserten, för vid årsskiftet 1939/40 gavs det en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades den av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Josef Krips.
Efter Clemens Krauss död 1954 valdes Willi Boskovsky enhälligt av orkestermedlemmarna till positionen som permanent dirigent för nyårskonserten, som han dirigerade för första gången 1955 (och fram till 1979). Willi Boskovsky är ihågkommen för att han dirigerade om inte hela, så åtminstone stora delar av konserten (mestadels valserna), med violinstråken och fiolen vilande på höften och upprepade gånger med sitt fiolspel förmådde orkestern att anamma hans speciella spelstil förde den till hakan för att överföra sin egen violinrelaterade fart till orkestern.[1]
Enskilda musikstycken ackompanjerades av balettinspelningar. Medlemmar ur baletten i Wiener Staatsoper dansade och koreografin gjordes av Dia Luca.[2]
Den andra delen av nyårskonserten sändes på TV. Det var ett Eurovision-program gemensamt producerat av österrikiska ORF och schweizisk TV. Det var dessutom den första nyårskonserten som sändes i färg.[3]
Genom ett samarbete 1966 med Intervision – en institution jämförbar med Eurovision i dåtidens socialistiska länder – som ORF och även finsk TV tillhörde, sändes Wienerfilharmonikernas nyårskonsert till Polen, Östtyskland, Rumänien och Ungern.[4]
Förutom i Österrike sändes programmet i Belgien, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Sverige, Schweiz, Finland, Norge, Spanien, Danmark, Luxemburg, Portugal, Irland och Jugoslavien.[5] Totalt sändes det i 21 länder.
Program[redigera | redigera wikitext]
1:a delen[redigera | redigera wikitext]
- Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Waldmeister
- Johann Strauss den yngre: I-Tipferl-Polka, Polka française, op. 377
- Eduard Strauss: Fesche Geister, Vals, op. 75*
- Josef Strauss: Die Emancipirte, Polka mazur, op. 282
- Johann Strauss den yngre: Banditen-Galopp, Polka schnell, op. 378
- Johann Strauss den yngre: Accelerationen, Vals, op. 234
2:a delen[redigera | redigera wikitext]
- Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Cagliostro in Wien
- Johann Strauss den yngre: Rosen aus dem Süden, Walzer, op. 388
- Johann Strauss den yngre: So ängstlich sind wir nicht, Schnellpolka (sic), op. 413
- Johann Strauss den yngre: Neue Pizzicato-Polka, op. 449
- Josef Strauss: Die Schwätzerin, Polka mazur, op. 144
- Josef Strauss: Auf Ferienreisen, Polka schnell, op. 133
- Johann Strauss den äldre: Seufzer-Galopp, op. 9
- Eduard Strauss: Bahn frei!, Polka schnell, op. 45
- Johann Strauss den yngre: Wein, Weib und Gesang, Vals, op. 333
- Johann Strauss den yngre: Intågsmarsch ur operetten Der Zigeunerbaron, o. op.
Extranummer[redigera | redigera wikitext]
- Johann Strauss den yngre: Tritsch-Tratsch-Polka, op. 214
- Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau (Vals), op. 314
- Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228
Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.[6]
De verk markerade med * stod för första gången på programmet till en Nyårskonsert.[7]
Weblänkar[redigera | redigera wikitext]
- Programmet till Nyårskonserten 1969 (förutom extranumren) på wienerphilharmoniker.at
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983.
- Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 87–88.
- ^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 174, sowie Schlussabspann des Konzertes.
- ^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 166.
- ^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 203.
- ^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 197, 203.
- ^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1969
- ^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.
| |||||||
