Zen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zen
Japanese buddhist monk by Arashiyama cut.jpg
Japansk sōtōzenmunk utövandes "Takahatsu".
Kinesiskt namn
Rikskinesiska Hanyu pinyin Chán
Rikskinesiska Wade-Giles Ch'an
Kantonesiska jyutping Sim
Shanghaikinesiska (wu) Zeu [zø]
Traditionell kinesisk skrift
Förenklad kinesisk skrift
Japanskt namn
Romaji = uttal Zen
Hiragana ぜん
Kanji
Koreanskt namn
Reviderad koreansk romanisering Seon
McCune-Reischauer Sŏn
Hangul
Hanja
Namn på Sanskrit
Romaniserat Dhyāna
Devanāgarī ध्यान
Vietnamesiskt namn
Quốc ngữ Thiền
Hán tự

Zen är en gren av mahayanabuddhismen som uppstod i Kina på 500-talet och därifrån spred sig till närliggande länder såsom Korea, Japan och Vietnam.[1] Till övriga delar av världen har zen tagit sig framförallt från Japan efter andra världskriget.

"Zen" är det japanska uttalet av kinesiskans "Ch'an" (ch'anna) som ljudmässigt kom att översätta sanskritordet "dhyana",[2] (ungefär "meditation").[3] Att hela denna gren tog namnet "zen", trots att meditation hela tiden varit den historiske buddhas, Siddharta Gautamas centrala verktyg, beror på att teori och övning inom Mahayanabuddhismen kom att utvecklas så pass att själva ursprunget med den självklara personliga övningen i enkel meditation åtminstone delvis kom i skymundan. "Zen" har många grenar och ingen fullständig gemensam teori och övning finns. Den gemensamma nämnaren är den personliga erfarenheten, det långsamma avvänjandet av präglade, förutfattade meningar och det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är.[4] Zen lär att människan är fri och samtidigt begränsas av de handlingar som väljs att utföras och att dessa handlingar förstärker de mönster individen redan är fångad i. Detta kallas i buddhismen för karma.

Grunden[redigera | redigera wikitext]

Kinesiska skrivtecknet för "ingenting", (kinesiska , japanska mu). Begreppet är en av ”nycklarna” till zen.

Zen menar att människan når förståelse av tillvaron eller snarare "blir den ursprungliga tillvaron" genom att öva närvaro i vardagen och med daglig sittande meditation (zazen) som dess nav. Genom att öva att leva i hängiven närvaro riktas all uppmärksamhet mot vardagens nödvändiga göromål där inget betraktas som mer "övning" än något annat. Skillnaden mellan den zen som utvecklades i pragmatiskt lagda Kina och den mer ursprungliga indiska buddhismen ligger delvis i att övningen tagit steget fullt ut mot vardagslivets praktiska göromål till skillnad mot ett liv i "andlig övning" vilket var det indiska sättet att utöva, grundat i en tusenårig tradition av yogiska övningar. Detta har visat sig vara ett steg i en popularisering av zen som kanske tidigare i historien inte skådats. Zen har fått möjligheten att bli en realistisk del av vardagen och ett existentiellt verktyg för gemene man.

Idag pratar man i huvudsak om två inriktningar (skolor), "Soto" och "Rinzai" (Kin."Tsaotung" och "Linji") vilka representerar två till synes polariserande sätt att se på tillvaron/zenövningen. "Soto" som tar fasta på tillvarons ursprungliga fulländning och således förespråkar en övning där man låter denna fulländning visa sig genom att man i zazen (zenmeditation) enbart håller sig vaken, närvarande och tillåter fysiska och mentala förändringar ske. En övning som lägger tonvikt på det aktiva och engagerade betraktandet. "Rinzai" använder så kallade "koan" eller "huato" (japanska "wa-to"), tillsynes paradoxala påståenden eller frågeställningar, som verktyg för att ge intellektet något att jobba med, men då det inte finns något svar på dessa "koan" eller "huato" tvingas vi till att öppna oss mot den tillvaro som är, bortom intellektets begränsning.

Övningen har av en kinesisk zenmästare, Yunmen (900-talet) beskrivits som:

"Bara gå när du går, bara sitt när du sitter, Framför allt, tveka inte."

Här följer ännu en liknelse som skapats för att förklara innebörden av zen:

En bekymrad ung fisk simmade upp till havets kloke gamle.
- Folk pratar så mycket om något som kallas havet, men vad är detta hav? sa fisken.
- Havet är det som finns runt omkring dig, svarade den gamle.
- Men varför kan inte jag se det?, frågade den unga fisken oroat.
- Havet är inom dig och utanför dig. Du föddes i havet och du kommer att dö i havet.
Havet omsluter dig, precis som din egen hud, svarade den gamle.

Fiskarna vet inte att de lever i sjöar och floder, vi människor förstår inte att vi lever i en odelbar, föränderlig och ständigt skapad värld.

Portal:Buddhism

Buddhismen

Buddha
Nirvana
Kanoniska skrifter
Theravada
Mahayana
Tibetansk buddhism
Buddhistiska riktningar
Karma
De fyra sanningarna
Åttafaldiga vägen
Zen
Bodhisattvor
Tempel
Personligheter
Portal:Buddhism

Zens rötter[redigera | redigera wikitext]

Bodhidharma, ett träsnitt av Tsukioka Yoshitoshi, 1887.

Någon gång på 500-talet korsade den buddhistiske munken Bodhidharma havet mot Kina från Indien i syftet att sprida zen. [5]

I Kina hade redan buddhismen börjat skjuta rötter sedan några hundra år, och den dåvarande kejsaren Wudi såg fram emot att träffa den lärde från grannlandet. Mötet med Bodhidharma blev dock inte riktigt vad kejsaren hade räknat med. Han hade kanske väntat sig beröm för de kloster och pagoder han byggt och de sutror (buddhas ord i skrift) han låtit kopiera när han frågade vilken förtjänst allt detta hade givit honom. Från Bodhidharma fick han svaret att det inte alls givit honom några som helst förtjänster. När han sedan fortsatte att fråga om den högsta undervisningen fick han svaret "Inget är heligt, allt är tomhet". Förvånad av de provocerande svaren frågade han till sist Bodhidharma "Vem är du?" varpå Bodhidharma enligt legenden svarar "Vet ej" och sedan lämnar kejsaren för att på berget Shaolin i nio år leva undangömt i väntan på att någon med en mognad övning och redo att förstå hans undervisning ska hitta till honom. Dessa år beskrivs enligt myten som att Bodhidharma oavbrutet satt zazen framför en vägg och har utvecklats till en ikon inom zen.

Spridning i väst[redigera | redigera wikitext]

Zen har introducerats till väst sedan 1920-talet. Speciellt den zenbuddhistiske författaren, översättaren och pionjären D. T. Suzuki har bidragit till att sprida kunskap om zen till väst.[6]

I samband med andra världskriget spred sig zen till USA och Europa. Vissa västerlänningar som tillbringat längre perioder i Asien och genomgått zenträning återvänder hem och etablerar zencenter. Den numer bortgångne zenläraren Philip Kapleau, verksam i Rochester, USA är en viktig anledning till att zen slagit rötter i västerländsk jord. En annan är Taisen Deshimaru, grundare av Association Zen Internationale (AZI) år 1970, i Frankrike. Andra lärare genomgår sin träning på hemmaplan med främst japanska zenlärare i USA, till exempel Shunryu Suzuki i San Francisco, Eido Shimano i New York och Taizan Maezumi i Los Angeles.

Till skillnad från Asien där utövare i buddhistkloster ofta, men inte alltid, ägnar all tid åt studier och övning lever de flesta västerländska zenutövare vanliga familjeliv som de flesta buddhister gör som för övrigt inte är munkar. I Japan uppstod i slutet av 1800-talet fenomenet med munkar som bildar familj, något som kan liknas vid den reformation Martin Luther i Europa stod för. Ett zenprästerskap har uppstått vilket skulle kunna ses som uppfyllandet av ett samhälleligt behov snarare än ett urvattnande av traditionen. I dagsläget är det normen i dagens Japan där få munkar väljer att fortsätta leva i celibat efter sin formella träning. Oftast erbjuder zencenter i väst lekmän gemensam zazen på morgnar och kvällar samt retreater under helger eller veckor. En nämnvärd zen-buddhistisk munk är poeten och artisten Leonard Cohen.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns flera olika inriktningar representerade - bland annat Zenbuddhistiska samfundet, Svenska Soto-zenföreningen, Stiftelsen Zenvägen och Malmö Chan Buddhistiska Tempel (kinesisk Linji-Ch'an från klostret Bailin).

Svenska Soto-zenföreningen (SSZF), grundad 1970, bygger på den japanske zenmästaren Taisen Deshimarus undervisning. SSZF är knuten till Association Zen Internationale vilken är den organisation som Taisen Deshimaru instiftade. Denna rörelses huvudtempel "La Gendronnière" ligger nära Blois i Loiredalen i Frankrike. Svenska Soto-zenföreningen finns representerad i Lund, Göteborg, Stockholm samt Uppsala. Föreningen anordnar varje år sesshins med lärjungar till Deshimaru Roshi. [7]

Zenbuddhistiska samfundet (ZBS) grundades 1982, och undervisar enligt den amerikanske zenläraren Philip Kapleau; en sammanfogning av Sotoskolan och Rinzaiskolan som initierades av Harada Sogaku Roshi, Japan. ZBS är även knuten till "The Cloud-Water Sangha" och är en församling, sangha, instiftad av Philip Kapleaus efterträdare Bodhin Kjolhede, Rochester, New York. ZBS finns representerad i Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala samt Umeå. ZBS har en gård i Fellingsbro, Zengården, där heltidsträning pågår året om och även attraherar utövare från övriga Europa.

Föreningen Zenvägen, f.d. stiftelsen RMC, grundad 1972, är en obunden organisation som under årens lopp bjudit in mästare och lärare från olika zenskolor, bl.a. Jacques Dropsy, Toni Packer, Gundula Meyer, Willigis Jäger, AMA Samy, Ton Lathouwers, Martine Batchelor, Gretha Aerts, Diane Rizetto, Reb Anderson och Shohaku Okumura. [8]

Malmö Chan Buddhistiska Tempel är knutet till det stora templet Bailin Chan Si från 700-talet i Hebei i Kina samt till den 4:e Patriarkens Kloster i Hubei. Överhuvud är stormästaren Jing Hui och abott är Chan Master Ming Hai. Verksamheten i Sverige leds av den Svenske Chan-läraren Ming Bao. Mindre filialer finns i Göteborg och Uppsala.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Harvey, Peter (1995). An introduction to Buddhism. Teachings, history and practices. Cambridge University Press 
  2. ^ Dumoulin, Heinrich (2005). Zen Buddhism: A History. Volume 1: India and China. ISBN 978-0-941532-89-1 
  3. ^ Kasulis, Thomas P. (2003). Ch'an Spirituality, i ”Buddhist Spirituality. Later China, Korea, Japan and the Modern World” red. Takeuchi Yoshinori 
  4. ^ Poceski, Mario. ”Attitudes Towards Canonicity and Religious Authority in Tang Chan”. The Zensite. http://www.thezensite.com/ZenEssays/HistoricalZen/Attitudes_Towards_Canonicity.htm. Läst 5 december 2013. 
  5. ^ McRae, John (2003). Seeing Through Zen. The University Press Group Ltd. ISBN 0-520-23797-8. http://books.google.se/books/about/Seeing_Through_Zen.html?id=z0v-xn-SZ_0C&redir_esc=y 
  6. ^ Aitken, Robert (1994). Förord till "A Buddhist Bible". Boston, Massachusetts: Beacon Press 
  7. ^ ”Soto Zen Buddhist Association – startsida”. SZBA – Soto Zen Buddhist Association. http://szba.org/. Läst 4 december 2013. 
  8. ^ ”Zenvägen startsida”. Zenvägen. http://www.zenvagen.se/. Läst 5 december 2013.