Ålsten

	Stadsdelen Ålsten på sommaren 2007. Stadsdelen Ålsten på sommaren 2007.
Kommun	Stockholm

Ålsten är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun och är en del av Bromma trädgårdsstad. Ålsten ligger vid Mälaren samt gränsar till stadsdelen Höglandet i väster samt till stadsdelarna Smedslätten och Äppelviken i öster. I norr ligger gränsen vid vägen Västerled, som gränsar till stadsdelarna Stora Mossen och Abrahamsberg.

Ålsten är huvudsakligen ett villaområde, med radhus längs Ålstensgatan och ett visst inslag av skog. År 2007 hade Ålsten 3 380 invånare och en yta (exklusive vatten) av 133 hektar.

Allmänt

Namnet

Stadsdelen Ålsten har fått sitt namn efter Ålstens gård vid nuvarande Brantstigen 12 uppe på klippan väster om Ålstensängen. Det äldsta namnet är Asunda, som finns omnämnt 1339. Från 1418 kan man på baksidan av ett pergament läsa "Alasten" och på ett annat "Aswnda". Fram till emot 1500-talets mitt hette Ålsten "Åsunda". Först år 1568 blev namnet Ålsten allmänt använt. Om första delen av namnet skulle syfta på mansnamnet Ale, så borde namnet ha varit Alesten, enligt en forskare.

Stenen i vattnet utanför Ålstensgatans förlängning kallas i gamla skrifter för Kungssal'n. Denna "kungssadel" tror en del forskare kan ha något med sägnen om Kungshatt att göra.

Namnet Asunda kan syfta på det jättestora klippblocket, det vill säga flyttblocket, i sluttningen vid båthamnen i Ålstensparken och har utpekats som upphovet till namnet Ålsten. Under medeltiden gick vattnet mycket högre upp. Då kan stenen ha använts vid fiske.^[1]

Ålstenen, som ligger i Ålstensparken, är ett cirka nio meter högt flyttblock vid Mälaren, ligger bredvid ålstensvarvet som har bryggor och uppläggningsplatser för fritidsbåtar och som disponeras av Ålstens Båtsällskap. Eventuellt är det denna sten som givit namn åt orten.

Vikingatida gravfält

Vid östra delen av Ålstensängen ligger ett vikingatida gravfält (RAÄ 2) från yngre järnålder (550-1050 e.Kr.). När gravfältet anlades var Ålstensängen en vik av Mälaren. Gravfältet låg då endast några meter över Mälarens yta och kan nog dateras till vikingatid (800-1050 e.Kr.). På gravfältet finns minst 7 gravar, 4 runda och 3 rektangulära stensättningar.

Naturen

Naturen är till stora delar kuperad, där ursprungsmiljön kanske tydligast framgår vid stadsdelsgränsen i öster, där skogsområdena Storskogen och Nyängsparken ligger. Vegetationen är av blandskogstyp och marken består till stora delar av blottat berg. I söder utmed Mälaren ligger Ålstensskogen, som dock till största delen tillhör Smedslättens område, med sin strandpromenad samt Ålstensängen och Ålstensparken väster om Per Albins Väg, där strandpromenaden fortsätter fram till Ålstenshamnen och Ålstensbryggan.

Villabyggandet

År 1905 köpte Stockholms stad Ålstens egendom för 16 öre kvadratmetern. I början av 1920-talet styckades området i tomter. Flertalet tomter uppläts under åren 1921-1925. Stadsplanen för Ålsten fastställdes 1923. Längs Ålstensgatan skulle enligt stadsplanen uppföras radhus. Det lockade dock inte några byggnadsföretagare. Senare byggdes radhusen av byggmästare Olle Engkvist. Flertalet villor i Ålsten byggdes mot slutet av 1920-talet. Omkring år 1934 var de sista villorna färdiga. Området mellan Västerled och Nyängsvägen fick dock sina villor först 1938. Ålstensskogen och Ålstensparken räknas också in i Ålstensområdet. Spårvägslinje 12 drogs fram till hållplatsen Ålstens Gård, den öppnades i augusti 1924. Senare drogs spårvagnslinjen hela vägen ut till Nockeby - Nockebybanan. Under slutet av 1990-talet renoverades hela spårvagnslinjen och sedan flera år rullar en ny generation spårvagnar på denna bana.

I Ålstensskolan har Prins Carl Philip, Christer Fuglesang och Kronprinsessan Victoria varit elever.

Gatunamnen

Stadsdelen Ålsten fick sitt namn 1926 och de flesta gatorna fick sina namn 1924-1925. I namnen på gatorna i Ålsten ville man "framhålla terräng och lokala förhållanden". Enligt namnberedningens Gösta Langenfelt skulle man "se på terrängen, innan namnen gavs, för att om möjligt få uppslag till särpräglade namn", ibland med "lantliga motiv", "fåglar", "däggdjur" eller "stenar". Några exempel på namn på gator i Ålsten är Betesgränd, Brötvägen, Bågvägen, Djupdalsvägen, Flöjelgatan, Furusångsvägen, Gladbacken, Gnejsvägen, Granitvägen, Hackspettsvägen, Hallingsbacken, Hökvägen, Järpstigen, Kiselgränd, Kummelvägen och så vidare. Örnbogatan fick sitt namn 1924 och tillhör kategori "lantliga motiv" och gatan går på en hög klippa ovanför Mälaren. "De på kartan placerade villorna tycktes mig ligga som örnbon på berget", enligt Gösta Langenfelt. Langenfelt var språkman, lektor och skriftställare. Nedanför Örnbogatans högt belägna villor går 12:ans spårvagn. År 1989 hedrades konstnären Einar Forseth (1882-1988) med att ett litet parkområde vid Djupdalsvägen fick namnet Einar Forseths Park. Forseth bodde åren 1925-1981 i en villa vid Hallingsbacken i Ålsten och han var främst känd för sina mosaiker i Stockholms stadshus.^[2]

De två största genomfartsvägarna är Alviksvägen och Nyängsvägen.

Ålstensgatan

Längs med Ålstensgatan finns en allé med päronträd och popplar och här finns de berömda radhusen, Per Albin-radhusen, som statsminister Per Albin Hansson bodde i. Radhusen uppfördes 1932–1933 av byggmästare Olle Engkvist och ritades av arkitekt Paul Hedqvist. Arkitekturen är typiskt funktionalistisk. På Stockholmsutställningen 1930 slog funktionalism i Sverige igenom. Stilen kallas ofta funkis och den arbetar med enkla gemetriska former och låter byggnaden uttrycka sin funktion och konstruktion utan traditionell ornamentik eller dekor.^[3]

Ålstensgatans radhus har totalt 94 radhus i 12 längor. Husen kostade cirka 3 000 kronor när de var nybyggda, att jämföra med nutida (2016) försäljningspriser om ca 13 miljoner kronor. Varje hus är något förskjutet i förhållande till grannbyggnaden så att de bildar en zickzacklinje, vilket ger varje radhusägare en privat zon på trädgårdssidan. Varje hus har en förgård på framsidan och trädgård på baksidan. Husen är uppförda i två våningar och har putsade ljusa, nästan vita fasader, svagt sluttande pulpettak och fönster i murlivet.

Radhusen såldes som bostadsrätter, men lockade till en början inte så många köpare. Det var först när statsminister Per Albin Hansson flyttade in i nr 40 som opinionen vände. Hans radhus fick en tillbyggnad mot trädgårdssidan..^[3]

Ett problem som vuxit med tiden är att många av husen är grundlagda på lera som sakta rör sig ner mot Mälaren. Detta problem har emellertid åtgärdats genom bland annat omfattande pålningsarbeten.

Vägen som går utmed Ålstensängen ned till Mälarens vatten har fått namn efter förre statsministern Per Albin Hansson, Per Albins Väg.

Ålstensgatan går i en rät linje från Ålstensskolan i norr till Alviksvägen i söder. Kring den norra delen finns butiker och flerfamiljshus.

Ålstensgatan är även en spårvagnshållplats på Nockebybanan. Banan för 12:ans spårvagn byggdes successivt ut västerut. 1923 förlängdes den till Smedslätten (Smedslättstorget), 1924 till Ålstensgatan där hållplatsen fick namnet Ålstenstorget (efter den öppna platsen på Ålstensgatan som i egentlig mening inte är ett torg) och fram till Ålstens gård, 1926 till Höglandstorget och 1929 till Källviken (nu Nockeby). Avståndet från Ålstensgatans hållplats till Alviks tunnelbanestation är 3,3 kilometer.

Ålstens gård

Ålstens gård, som ligger på en klippa väster om Ålstensängen, var ursprungligen en kungsgård uppförd av Gustav Vasa och belägen vid Mälarens strand.

Under Ålstens gårds tid bestod området i nuvarande Ålsten av betesmark, åker och äng, en skogsbacke och gårdsbebyggelse. Områdena vid Ålstens gård, Ålstensängen och Ålstensparken är sedan 1920-talet naturpark. Parken karaktäriseras främst av lövträd och buskage. På sin tid var parken mycket omskriven och modern. Marken är ovanligt örtrik med bland annat med mycket vitsippor och gulsippor. Skogspartiet i parken har stigar, som slingrar sig i sina ursprungliga sträckningar, gamla äppelträd, syrener och vildvuxna trädgårdsblommor. Här låg trädgården som tillhörde Ålstens gård. Åren 1900-1974 låg Sjövillan på kullen längst ner mot vattnet och man kan fortfarande se grunden av den. Vid Sjövillan fanns en flaggstång och runt hålet till flaggstången har den som reste stången ristat sitt namn i den våta cementen, "Lönnbom 1910". Skogvaktaren på Ålstens gård hette Lars Lönnbom och han bodde själv i Sjövillan från 1914 till början av 1920-talet.^[3]

Ålstens gård är en spårvagnshållplats på Nockebybanan. Här fanns tidigare en vändslinga för spårvagnen. 1924 hade spårvägslinjen förlängts till Ålstens Gårds hållplats. 1919 blev Nockebybanan nummer 12, "Tolvan". 1923 förlängdes 12:ans spårvägslinje till Smedslätten (Smedslättstorget), 1924 till Ålstensgatans hållplats och fram till Ålstens gård, 1926 till Höglandstorget och 1929 till Källviken vid Nockeby. Avståndet från Ålstens gårds hållplats till Alviks tunnelbanestation är 3,9 kilometer.