Alma Braathen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Alma Braathen
PseudonymBrodjaga
FöddAlma Charlotte Svanhild Braathen
27 februari 1906
Gällö, Jämtland
Död26 juni 1967 (61 år)
Sundsvall
YrkeJournalist
NationalitetSvensk
Verksam1924-1967

Alma Charlotte Svanhild Braathen, född 27 februari 1906 i Gällö i Jämtland, död 26 juni 1967 i Sundsvall, var en svensk journalist. Hon arbetade under många år på Dagens Nyheter[1] och verkade där under signaturen "Brodjaga". Hon har bland annat uppmärksammats för sina intervjuer och reportageresor i 1930- och 1940-talets Europa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alma Braathen var dotter till disponent Olaf A. Braathen och hans maka Margareta, född Olson. Alma hade en äldre syster Carin och en yngre bror Sten. Familjen flyttade till Hovids sågverk[2] på Alnön utanför Sundsvall, där fadern först arbetade tillsammans med sin bror G P Braathen och sedan efterträdde denne. Barndomen i disponentbostaden vid Hovids sågverk framstår i Alma Braathens berättelser som en idyll. När hon skulle börja på Sundsvalls läroverk för flickor flyttade syskonen till sin mormor som bodde på Storgatan 33. Alma Braathen var stark och vig, men råkade ut för en fallolycka i ungdomen och skadade ryggen. Efter lång sjukhusvistelse kom hon som konvalescent till Katti Anker Møller i Norge, en av landets ledande feminister.[3]

Efter att ha genomgått Sundsvalls läroverk för flickor 1915-1922 studerade hon 1926 vid kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Därefter följde sociala studier i England[förtydliga] och en tid vid Socialpolitiska institutet i Stockholm, där hon diplomerades år 1928.

Resor i Europa[redigera | redigera wikitext]

Efter studierna blev hon och en studiekamrat bjudna på en båtresa till Italien. De reste från Göteborg den 2 juli 1928 med Svenska Lloyds lastångare Bernicia.[4] Den 12 juli passerades Gibraltar och sedan fortsatte fartyget till Savona i Italien där Alma Braathen och hennes resesällskap debarkerade. Braathen beskriver i sin "Luffarbok" att hon lärt känna Neapel, Pompeji, Rom, Florens och andra intressanta städer. Planen var att resa hem med tåg från Venedig i mitten av augusti.[5]

Orientexpressen[redigera | redigera wikitext]

I Venedig bestämde sig Braathen för att resa till Orienten. Hon lämnade in det mesta av sitt bagage och köpte en tredjeklassbiljett på Orientexpressen till Aten. Hon mötte spännande människor under resan som tog tre dygn. I Aten stannade hon i tre veckor och bestämde sig för att resa till Palestina sjövägen. Hon besökte de heliga platserna och fick sitt första giftermålsanbud. Sedan följde en vådlig bussresa till Beirut och en ny sjöresa till Egypten. Hon klättrade upp för Cheopspyramiden och såg "Tusenåriga syner glida förbi". Hon reste sedan till Konstantinopel med engelsk passagerarbåt och buss. Därefter reste hon hem för att fira jul med syskon och föräldrar.[5]

Då man reser som luffarturist, blir man utan vidare ceremonier en del av de miljöer, som man kastas in i. Man möter så många "verkliga människor", man lär sig förstå deras tänkesätt och det är nästan alltid spännande.
– Alma Braathen Som luffarturist i Orienten

Ryskt reportage[redigera | redigera wikitext]

År 1931 intervjuade Braathen en kvinnlig styrman på ett ryskt fartyg i Värtahamnen i Stockholm. De fick så god kontakt att hon fick följa med fartyget till Leningrad. Det första mötet med det sovjetiska samhället blev chockartat. Allting var grått och "överallt trashankar, män, kvinnor och barn". Men kulturhusen för arbetare och barn imponerade. Alma Braathen reste vidare till Moskva och träffade Alexandra Kollontaj. Kollontaj gav henne namnet "Brodjaga", ryska för "luffare", vilket sedan blev Alma Braathens signatur. Hon fick också tillfälle att intervjua författaren Vera Inber och filmregissören Sergej Eisenstein.[3]


Innan Braathen lämnade Moskva lyckades hon ta sig in på en sluten teaterföreställning som bevistades av Sovjetunionens högsta ledning, Stalin, Molotov och Kalinin. Från Moskva gick färden vidare till Odessa i Ukrainska SSR. Där samlade hon material om kvinnors och barns situation.[5]

Till Gammalsvenskby[redigera | redigera wikitext]

I Odessa bestämde sig Alma Braathen att resa upp till Gammalsvenskby. Hon reste med båt österut till Dneprs mynning och sedan med tåg till provinshuvudstaden Cherson. Därifrån åkte hon med flodbåt uppför Dnepr till en liten ort Berislav och sedan vandring ut på steppen ett par mil.

Vid Alma Braathens besök 1931 hade flera gammalsvenskbybor återvänt efter ett år i Sverige. Även svenska kommunister hade sökt sig till Gammalsvenskby för att bygga det nya samhället. Hon visades runt på ett kollektivjordbruk, Sovjetunionens första kolchos.[5] Detta besök resulterade i en lång artikel i Vecko-Journalen år 1932, vilket i sin tur ledde till att Alma Braathen hamnade i GPU, den ryska säkerhetstjänstens arkiv i Cherson.

Publicistisk verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Sin journalistiska bana började hon vid Sundsvalls Tidning 1924, där hon tjänstgjorde under två år. Sedan följde uppdrag för tidskrifterna Tidevarvet, Vårt Land och folk och Hem i Sverige, År 1931 gjorde Braathen en reportageresa i Sovjetunionen, vilken gav upphov till reseskildringar i tidskrifter som Vecko-Journalen, Idun, Husmodern med flera.[6] Åren 1935-1938 var hon medarbetare i Svenska Journalen.

Dagens Nyheter[redigera | redigera wikitext]

Från 1939 arbetade hon som krigskorrespondent[7] under finska vinterkriget. Hon skrev bland annat för Dagens Nyheter där signaturen "Brodjaga" blev uppmärksammad. Hon fick möta soldater och flyktingar, reste in i Nordnorge och intervjuade norrmän och allierade. Vinterkriget upphörde i mars 1940 och hon fick fast anställning vid Dagens Nyheter. Efter andra världskriget reste hon till det krigsdrabbade Grekland samt till Palestina. Hon besökte också Turkiet, Mesopotamien och Egypten. Resan blev till tidningsartiklar samt boken Blå lyckofågel i Orienten. På 1960-talet gjorde hon reportageresor till Bulgarien, Sibirien och det nyligen självständiga Algeriet.[5]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Som luffarturist i Orienten. Uppsala: Lindblad. 1929. Libris 1317942 
  • Blå lyckofågel i Orienten. Stockholm: Natur o. kultur. 1949. Libris 1393787 

Artiklar[redigera | redigera wikitext]

  • ”Intervju om nomadskolorna”. Samefolkets Egen Tidning 1956:2,: sid. 5-6. 1956.  Libris 9348060

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dödsruna i Sundsvalls Tidning 1967-06-26.[död länk]. minnen.sundsvall.se. Läst 12 januari 2016.
  2. ^ "Alnö sågverkshistoria" Hovids sågverk. Läst 11 januari 2016.
  3. ^ [a b] http://www.st.nu/kultur/bocker/fran-hovid-och-ut-i-varlden
  4. ^ http://www.faktaomfartyg.se/bernicia_1920_b_1.htm
  5. ^ [a b c d e] Petersson, Birgit (2014). Brodjaga - luffare och journalist: en biografi över Alma Braathen. Möklinta: Gidlund. Libris 16467042. ISBN 9789178449088 
  6. ^ http://runeberg.org/pk/1936/0092.html
  7. ^ http://www.aftonbladet.se/kultur/article11931831.ab

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Petersson, Birgit (2014). Brodjaga – luffare och journalist: en biografi över Alma Braathen. Möklinta: Gidlund. ISBN 9789178449088 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]