Anna Sundqvist

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anna Sundqvist
Anna Sundqvist i TV-programmet Babbel 1986
Anna Sundqvist i TV-programmet Babbel 1986
FöddAnna Irene Sundqvist
17 maj 1943
Solna, Stockholms län, Sverige
Död1 augusti 2010 (67 år)
Danderyd, Stockholms län
Andra namnAnna Sundqvist Berg
Aktiva år19631998
MakeRolf Berg
(1977–2010; hennes död)
Bästa kvinnliga biroll
1988 Omaka par
IMDb SFDb

Anna Irene Sundqvist Berg, född Sundqvist den 17 maj 1943 i Solna, Stockholms län, död 1 augusti 2010 i Danderyd, Stockholms län,[1] var en svensk skådespelare, sångare och revyartist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anna Sundqvist gjorde sin debut redan som fyraåring då hon sjöng i radioprogrammet Barnens brevlåda. Vid 15 års ålder vann hon finalen av talangtävlingen Riksparaden. 1958 gjorde hon revydebut hos Pekka Langer och blev därefter engagerad hos Casino. Hon fick sitt genombrott i musikalen Stoppa världen, jag vill hoppa av mot Jan MalmsjöScalateatern 1963. Därefter följde en lång rad musikaler bland annat Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig, Ungkarlslyan och My Fair Lady. Hon har kallats för Sveriges Liza Minnelli.

Hon samarbetade med Povel Ramel i den sista Knäppupp-revyn De sista entusiasterna där hon gestaltade den hysteriska skrattmåsen Gaggan. Beppe Wolgers anlitade henne till sin revy Du grabbar på Idéonteatern. Hon medverkade i CasinorevynIntiman 1973 och var primadonna i två av Peter Flacks revyer i Örebro under 1980-talet.

Anna Sundqvist tilldelades Guldmasken för bästa kvinnliga biroll i komedin Omaka par (1987) och medverkade två år senare i farsen Happy End, båda på Maximteatern i Stockholm. I tv har hon medverkat i bland annat Povel Ramels Semlons gröna dalar (1977), Varuhuset (1988) och Pratmakarna (1991).

I mitten av 1990-talet minskade plötsligt anbuden och karriären klingade av. Hon konstaterade i en intervju att hon var för ung för att spela gammal och för gammal för att spela ung. Hon hedrades med Stallbrödernas pris Revyräven 1998.

Anna Sundqvist var från 1977 gift med försäljaren Rolf Berg.[2] Hon är gravsatt i minneslunden på Danderyds kyrkogård.[3]

Filmografi (komplett)[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

TV-serier[redigera | redigera wikitext]

Tv-medverkan[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1960 Medverkande 11 44 99, revy
Stig-Ossian Ericson Casinoteatern[5]
1964 Hedy la Rue Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig
Frank Loesser, Abe Burrows, Jack Weinstock och Willie Gilbert
Folke Abenius Oscarsteatern[6][7]
1965 Medverkande Du grabbar, revy
Beppe Wolgers och Åke Söderqvist
Claes von Rettig Idéonteatern
1966 Irene Molloy Hello, Dolly!
Michael Stewart och Jerry Herman
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[8]
1967 Medverkande Svendska revyn, revy
Svend Asmussen och Beppe Wolgers
Mille Schmidt Idéonteatern
Viola Milda makter!
Clark Gesner
Jackie Söderman Idéonteatern[9]
1968 Medverkande De sista entusiasterna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Hasse Ekman Idéonteatern[10]/
Turné[11]
1969 Marge Ungkarlslyan
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon
Ivo Cramér Oscarsteatern[12]
1970 Stasi Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach
Isa Quensel Oscarsteatern[13]
1971 Gröna hissen
Avery Hopwood
Isa Quensel Maximteatern[14]
1972 Medverkande Sånt folk!, revy
Carl Zetterström
Lars Amble Maximteatern[15]
1977 Eliza Doolittle My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Henny Mürer Oscarsteatern[16]
1979 Grace Farrell Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Stig Olin Folkan[17]
1980 Fru Peachum Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Lars Göran Carlson Parkteatern[18]
1983 Saraghina Nine
Maury Yeston
Gene Nettles Oscarsteatern[19][20]
1987 Vera Omaka par
Neil Simon
Lars Amble Maximteatern[21]
1989 Happy End
Brian Cooke och Johnnie Mortimer
Lars Amble Maximteatern[22]
1994 Fräulein Kost Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff
Lars-Erik Liedholm Intiman[23]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok
  2. ^ Dagens Nyheter, 4 oktober 1977, sid.14
  3. ^ FinnGraven
  4. ^ Dagens Nyheter, 14 augusti 1982, sid. 29
  5. ^ Revyer och musical till nyår”. Dagens Nyheter: s. 9. 30 december 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-30/353/9. Läst 21 januari 2016. 
  6. ^ ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25049&pos=76. Läst 26 juni 2015. 
  7. ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015. 
  8. ^ Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (18 november 1967). ”Snobben på Idéon: En intelligent serie som blir inställsam”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1967-11-18/313/16. Läst 22 januari 2016. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (11 april 1968). ”Luftspel på Idéon: Sydow förträfflig i rolig första akt”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-04-11/100/14. Läst 22 januari 2016. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (26 juni 1968). ”Ny klassiker av Martin Ljung”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-06-26/170/12. Läst 22 januari 2016. 
  12. ^ Barbro Hähnel (13 september 1969). ”Variationsrik Kulle i 'Ungkarlslyan': Rush, fart och annorlunda musik”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-13/248/12. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ ”Czardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  14. ^ Barbro Hähnel (11 september 1971). ”'Gröna hissen' inte rolig längre”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-11/246/12. Läst 30 oktober 2016. 
  15. ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016. 
  16. ^ Marcus Boldemann (24 september 1977). ”'My Fair Lady' på Oscars: Ladyn lever än”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-09-24/260/20. Läst 22 augusti 2015. 
  17. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1980). ”Charmigt lustspel utan Brechts beskhet”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-06-06/152/22. Läst 8 mars 2018. 
  19. ^ ”Nine”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25050&pos=106. Läst 15 juni 2015. 
  20. ^ Marcus Boldemann. ”'Nine' på Oscars: Utstuderad fantasi”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-25/260/43. Läst 30 augusti 2015. 
  21. ^ Ingegärd Waarenperä (27 september 1987). ”'Omaka par' på Maxim: Kvinnlig komedikonst”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-27/262/24. Läst 25 januari 2016. 
  22. ^ Marcus Boldemann (4 oktober 1989). ”Komedipremiär på Maxim: Duktiga aktörer tappar taget”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-10-04/269/28. Läst 29 oktober 2016. 
  23. ^ Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]