Arriva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arriva PLC
Huvudkontor Storbritannien Sunderland, Storbritannien
Nyckelpersoner David Martin (VD)
Tjänster Järnvägstransporter
Antal anställda 44 000 (2010)
Historia
Grundat 1938
Uppköpt av Deutsche Bahn
Struktur
Moderbolag Deutsche Bahn
Övrigt
Webbplats www.arriva.co.uk
En buss som körs av Arriva i Sigtuna, Stockholms län för SL.
SL i samarbete med Arriva, Saltsjöbanan.
Arrivas depå i Neglinge, Saltsjöbanan.

Arriva är ett brittiskt bolag med huvudkontor i Sunderland som bedriver persontransporter på järnväg, buss, handikappstrafik och färjor i ett stort antal länder. Arriva är sedan 2010 ett helägt dotterbolag till Deutsche Bahn.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Företaget ursprung är en butik för begagnade motorcyklar i Sunderland, som startades 1938 av TSK Cowie.[1] Hans son Tom Cowie (1922-2012), som från 1946 hade kört taxi, återstartade verksamheten 1948 när bensinransoneringen upphörde.[2] Han expanderade med en filial i Newcastle 1952 och köpte en motsvarande rörelse i Edinburgh 1960. Under 1960-talet expanderade företaget, som 1964 blev T Cowie Ltd., till att även omfatta bilförsäljning. 1965 blev man återförsäljare av Vauxhall. På 1970-talet tillkom leasingverksamhet för bilar, och 1979 köptes det London-baserade bussföretaget Grey-Green, som blev kärnan i den senare transportrörelsen. Ytterligare uppköp av bussföretag respektive leasingföretag gjordes under 1980- och 1990-talen.

Namnbytet till Arriva skedde år 1997, då också det första utländska företagsköpet skedde, Unibus i Danmark.[1] 1999 bestämde sig Arriva för att fokusera på transportverksamheten, och ett antal återförsäljar- och leasingverksamheter såldes under åren fram till 2003. Biluthyrningsverksamheten såldes 2006.

År 2010 köptes Arriva av Deutsche Bahn.[1]

Verksamhet i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Arriva har omfattande verksamhet i 12 europeiska länder: Danmark, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern.[3]

Verksamhet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Arriva etablerades på den svenska marknaden genom köpet av BusDanmark 1999, då ägare till Ödåkra Buss. Ödåkra buss hade vunnit en rad anbud för Länstrafiken Malmöhus i början av 1990-talet och då blivit uppköpt av Bus Danmark (före detta Hovedstadsområdets Trafikselskab (HT) i Köpenhamn). Den svenska verksamheten fick leva vidare under namnet Ödåkra buss eftersom namnet Bus Danmark inte accepterades av svenska PRV.

Ödåkra Buss har bland annat trafikerat linje 220 Landskrona-Helsingborg-Höganäs, Landskrona-Svalöv, Malmö stad Kirseberg, Lunds stad, skolbussarna i Höganäs och Helsingborg.

Efter att företaget ombildats till Arriva 1999 vann man 2001 och 2003 trafik åt Jönköpings Länstrafik och kör nu stadsbussarna i Jönköping samt i Gislaveds kommun. Efter upphandlingen 2007 vann Arriva all tätortstrafik i Jönköping från och med juni 2008. I juni 2011 kom Arriva dock att upphöra med all busstrafik i Jönköping kommun på grund av avtalet inte följdes. Detta ledde till en ny upphandling där Keolis vann det nya avtalet.

Under 2004 köpte man Orusttrafikens verksamhet i Skåne och 2005 började man köra Malmö-Trelleborg, Malmö-Falsterbonäset samt några regionlinjer kring Trelleborg. Arriva står även för stadstrafiken i Helsingborg med nya moderna biogasbussar och har där på fem år ökat bussresandet med omkring 50 procent.

Sedan den 17 juni 2007 driver Arriva Pågatågstrafiken i Skåne, hösten 2010 togs de nya Pågatågen X61 i drif

Storstockholms Lokaltrafk[redigera | redigera wikitext]

Arriva bedriver sedan 1 mars 2009 bussverksamhet åt SL då man tog hem anbudet på garagen för trafikområdena Sigtuna / Märsta, Upplands-Väsby, Vallentuna och Ekerö.[4] Den 22 november 2011 offentliggjorde SL [5] att Arriva tar över trafiken för upphandlingen E20 som är uppdelad i två block; 1 Tvärbanan, Nockebybanan, Saltsjöbanan och busstrafiken i Solna/Sundbyberg, Sollentuna, Bromma samt block 2 som omfattar Roslagsbanan och busstrafiken i Norrort (Täby, Vaxholm, Åkersberga). Avtalet gäller i 8 år, med 4 års möjlighet till förlängning. Trafikstart för block 1 var 20 augusti 2012 och för block 2 den 7 januari 2013. Det blev en hel del rad av inkörningsproblem, förseningar och inställda turer på flera busslinjer när Arriva tog över busstrafiken efter Keolis i block 1 åt SL. Flera bussförare slutade, då de tyckte att arbetsmiljön blev sämre[6]. En bussförare blev annat trakasserad och varnad av Arriva för ha för korta ben[7][8][9]. Problem minskade inte när Arriva tog över busstrafiken i Norrort (block 2) den 7 januari 2013 efter Keolis. Det blev kaos i busstrafiken[10][11] Klagomålen ökade med 700% enligt SL[12], då många bussturer var inställda och försenade. Problemen blev så stora att man i Österåkers kommun valde att chartra egna bussar för att elever skulle kunna komma till sina skolor[13]. Punktligheten låg på 86 procent i januari 2013 enligt SL och enligt avtal med Arriva skulle den ligga minst på 91 procent, vilket Arriva bröt i avtalet med SL.[11] Inte ens varannan buss kom i tid enligt statistik från SL[14]. Problemen fortsatte och den 13 februari 2013 gjorde Polisen en kontroll i Täbygaraget efter tips från bussförare om att Arriva varmkör bussar på tomgång. Polisen kom fram till att Arriva begick lagbrott i miljöbalken genom att de körde bussar på tomgång i minst 30 minuter och därmed upprättades en polisanmälan mot bussbolaget[15][16]. Problemen med busstrafiken minskade inte och de var så stora att SL begärde en handlingplan av Arriva i februari 2013 kring hur man skulle komma tillrätta med flera problem kring fordon, körschema, bussramper och inom planering. Den 8 februari 2013 kom Arriva ut med en handlingplan där man lovade att man skulle komma tillrätta med de stora problemen i busstrafiken i mars 2013 efter sportlovet[17]. Inom handlinsplanen ingick nya tjänstepaket (dvs körscheman) och hur man skulle komma tillrätta med problemen kring fordon, bussramper och kommunikationsutrustning.[17] Busstrafiken stabiliserades och började ligga på en acceptabel nivå. Dock var kundnöjheten och punktligen mycket lägre jämfört med året innan (dvs mars 2012) när Keolis bedrev busstrafik åt SL i Norrort. Vitesbeloppet för Arriva åt SL blev på rekordhöga 177 miljoner kr, vilket är det största vite som någonsin krävts ut av en operatör i svensk kollektivtrafik[18].

Arriva bedriver alla lokalbanetrafik i Stockholm med undantag för Lidingöbanan och Stockholms Spårvägar som bedrivs av SS på uppdrag av SL.

Arriva tog den 14 juni 2009 över som tågoperatör för persontrafiken på Kinnekullebanan efter Transdev (dåvarande Veolia Transport), och sommaren 2011 började även Arriva att köra Östgötapendeln sedan man blivit uppköpta av Deutsche Bahn.

Den 19 juni 2010 tog Arriva över regionbusstrafiken i södra Halland och stadsbussarna i Halmstad. Kontraktet med Hallandstrafiken löper på åtta år och målsättningen är att öka bussresandet i kommunen med 120 procent.[källa behövs]

I februari 2011 blev Arriva Sverige AB ett självständigt bolag inom Arriva-koncernen efter att tidigare ha varit en del av Arriva Skandinavien a/s med huvudkontor i Köpenhamn.[19]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Arriva: History and growth: Overview, läst 2013-01-01
  2. ^ Sir Tom Cowie: Founder of a transport empire, The Independent 2012-02-01
  3. ^ Arriva: Overview, läst 2013-01-01
  4. ^ Arriva laddar inför trafikstart i Stockholm, 2012-08-10
  5. ^ SL (2011-11-22). ”SL Pressmeddelande E20”. Pressmeddelande. Läst 2011-11-22.
  6. ^ ”Förarnas protestmöte mot Arriva”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/forarnas-protestmote-mot-arriva. Läst 21 november 2015. 
  7. ^ ”Elsiv varnad efter 31 år”. http://arbetet.se/2013/02/14/varnad/. Läst 21 november 2015. 
  8. ^ ”Bussförare varnad för fel benlängd”. SvD.se. http://www.svd.se/bussforare-varnad-for-fel-benlangd. Läst 21 november 2015. 
  9. ^ ”Busskaoset är ett pris vi får betala”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article16294449.ab. Läst 21 november 2015. 
  10. ^ ”Kaos i busstrafiken – men Arriva slipper böter”. Metro. http://www.metro.se/nyheter/kaos-i-busstrafiken-men-arriva-slipper-boter/EVHmjh!RNerxx23qVoqo/. Läst 21 november 2015. 
  11. ^ [a b] ”Miljoner i viten för Arriva” (på sv-SE). Bussmagasinet. http://www.bussmagasinet.se/2013/02/miljoner-i-viten-for-arriva/. Läst 21 november 2015. 
  12. ^ ”Arriva får betala 174 miljoner i vite för busskaos”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/boter-for-busskaos. Läst 21 november 2015. 
  13. ^ ”Så lät det när Arriva fick uppdraget av SL:”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/sa-lat-det-nar-arriva-fick-uppdraget-av-sl. Läst 21 november 2015. 
  14. ^ ”Nu ska bussarna i Norrort gå i tid”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/nu-ska-bussarna-ga-i-tid-enligt-arriva. Läst 21 november 2015. 
  15. ^ ”Arriva tomkör bussar för att spara tid”. SvD.se. http://www.svd.se/arriva-tomkor-bussar-for-att-spara-tid. Läst 21 november 2015. 
  16. ^ ”Arriva polisanmäls för miljöbrott” (på sv-SE). Bussmagasinet. http://www.bussmagasinet.se/2013/03/arriva-polisanmals-for-miljobrott/. Läst 21 november 2015. 
  17. ^ [a b] ”Busstrafiken i Stockholm Norrort - Arriva”. arriva.se. http://arriva.se/sv/content/busstrafiken-i-stockholm-norrort. Läst 21 november 2015. 
  18. ^ ”Arrivas rekordböter till SL bantades med 70 miljoner” (på sv-SE). Bussmagasinet. http://www.bussmagasinet.se/2014/06/arrivas-rekordboter-till-sl-bantades-med-70-miljoner/. Läst 21 november 2015. 
  19. ^ Arriva Sverige, läst 2013-01-01

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]