Basinkomst som politisk fråga och systemskifte har först under 2000-talet fått viss uppmärksamhet i Turkiet. En stor del av landets befolkning får endast sporadisk ekonomisk hjälp i tider av arbetslöshet med mera och för dessa grupper skulle basinkomst vara en väsentlig förbättring avseende den ekonomiska tryggheten[1] Detta beror i sin tur på att de flesta bidrag och förmåner är knutna till formella lönearbeten samtidigt som bönder, informella arbetare i städerna och självanställda utgör merparten av landets befolkning.[2]
2012: Konferensen "Turkey Debates its Social Policies" arrangeras i ett samarbete mellan Koç University, MoFSP och Världsbankens Turkiet-avdelning. De akademiska artiklarna kritiserar exkluderande socialpolitik och förordar medborgarbaserade trygghetssystem..[4]
^Contextualizing welfare reforms and minimum income assistance in Turkey (läst 30 januari 2013). Primärkälla: Ayşe Buğra and Çağlar Keyder, New Poverty and the Changing Welfare Regime in Turkey (Ankara: UNDP, 2003). Se även Ayşe Buğra and Çağlar Keyder, “Arguing for Basic Income in Turkey: Main Challenges” (paper vid BIEN:s 10:e kongress 2004).
