Podemos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Podemos
"Vi kan"
Logotipo Podemos.svg
Land Spanien Spanien
Talesperson(er) Pablo Iglesias Turrión
Grundat 16 januari 2014
Antal medlemmar 442 154[1]
Politisk ideologi Demokratisk socialism
Vänsterpopulism[2]
Politisk position Vänster
Politisk grupp i Europaparlamentet GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentet
Röstandel
7,98 %
Mandat
5 / 54
Deputeradekammaren
Röstandel
21,1 %
Mandat
71 / 350
Regionala parlamenten
Mandat
134 / 1 248
Webbplats
www.podemos.info
Spanien politik
Politiska partier
Val

Podemos (svenska "Vi kan") är ett spanskt vänsterparti som uppstod i januari 2014 ur proteströrelsen mot korruption, nedskärningar och social ojämlikhet[3]. En av partiets grundare och talespersoner är Pablo Iglesias Turrión, professor i statsvetenskap, skribent och TV-personlighet. Partiet fick cirka 8 procent av rösterna i valet till Europaparlamentet 2014 och tilldelades fem mandat i Europaparlamentet. Partiet tillhör GUE/NGL-gruppen där bland annat svenska Vänsterpartiet ingår. I parlamentsvalet 2015 blev Podemos det tredje största partiet med 20,66% av rösterna[4]. Partiet har för närvarande över 415 000 medlemmar.[5] Inför nyvalet till det spanska parlamentet i juni 2016 bildade Podemos valalliansen Unidos Podemos ("Vi kan tillsammans") med mindre vänsterpartier, däribland Izquierda Unida och blev återigen landets tredje största politiska kraft med 21,1% av rösterna[6][7].

Historia[redigera | redigera wikitext]

I samband med finanskrisen 2008 sprack den spanska bostadsbubblan, arbetslösheten steg och den socialdemokratiska regeringen inledde betydande nedskärningar i de offentliga utgifterna. Protesterna mot denna politik tog sig uttryck i demonstrationer och den löst sammansatta rörelsen Los Indignados ("de indignerade")[8]. Podemos tog sitt avstamp i ett manifest med titeln "Mover ficha: convertir la indignación en cambio político" ("Flytta spelpjäsen: omvandla upprördheten till politisk förändring") vilket publicerades den 13 januari 2014 i den digitala tidningen Público[9]. Skriften underströk nödvändigheten att omformulera de gångna årens protester i ett politiskt alternativ med sikte på att ta plats i det europeiska parlamentet efter valet fem månader senare. Manifestet skrevs under av knappt trettio journalister, kulturpersonligheter, akademiker och aktivister. Pablo Iglesias Turrión hörde inte till de personer som skrev under manifestet men likväl förklarades han till en av rörelsens talespersoner.

Inför EU-valet hade Podemos ambitionen att samla 50 000 namnunderskrifter i stöd för partiets politik (enligt egna uppgifter lyckades partiet med detta inom 24 timmar). Dessutom vinnlade sig partiet om att program och kandidatlistor skulle komma till stånd i en öppen process med partiets anhängare. Slutligen eftersträvades samarbete med liksinnade politiska krafter i Spanien, t.ex. vänsterpartiet Izquierda Unida[10].

Politik[redigera | redigera wikitext]

Podemos har beskrivits som vänsterradikalt, anti-kaptialistiskt och EU-kritiskt och jämförts med det grekiska partiet Syriza[11][12].

I det ursprungliga partiprogrammet ingår punkter som 35-timmars arbetsvecka, medborgarlön, höjd minimumlön samt införandet av en maximumlön, regel att privatiseringar endast ska vara godkända efter folkomröstningar, krav på uppehållstillstånd till alla papperslösa, straffbefrielse för ockupanter av tomma bostäder, möjlighet till förstatligande av företag enligt vissa riktlinjer, nedmontering av gränskontroller, regel att politiska möten och protokoll ska göras offentliga enligt ett antikorruptionsprogram samt förespråkande av regioners rätt till självbestämmande, t.ex. Katalonien och Baskien[13].

Partiet strävar efter att implementera en gräsrotsdemokratisk strategi i utformningen av sin politik; partiprogrammet utvecklades i diskussion med tusentals deltagare och kandidaterna till EU-parlamentet nominerades i öppna omröstningar[14]. Snarare än att begränsa diskussionen till det ideologiska spektrumet mellan höger och vänster har partiets ledande företrädare lagt ett retoriskt fokus på spänningen mellan folket och "la casta" (kasten eller den politiska eliten). Detta har lett till att Podemos anklagats för populism och för att söka enkla lösningar på komplexa problem[15][16]. I viss bemärkelse har partiet inte tagit avstånd från anklagelsen om populism, utan har snarare kunnats se förespråka en omvärdering av det negativt konnoterade begreppet[8]. Vid sidan av dessa anklagelser från etablerade politiska partier har Podemos också kritiserats från socialistiskt håll för att vara för marknadsanpassat och pro-kapitalistiskt[17].

Opinionsundersökningar[redigera | redigera wikitext]

Efter partiets första stora politiska framgång i och med inträdet i Europaparlamentet våren 2014 har dess popularitet stigit kraftigt i opinionsundersökningarna. I slutet av 2014 låg Podemos på liknande nivåer som de största spanska partierna PP och PSOE [18]. OpinionPollingSpainGeneralElectionNext.
Blå färg är PP, röd färg är PSOE, lila färg är Podemos.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

I de spanska regionalvalen i maj 2015 gick Podemos starkt framåt framför allt i storstadsregioner som Madrid, Barcelona och Valencia[19][20].

I december 2015 fick Podemos 20,66 procent av rösterna i valet till parlamentet och blev därmed Spaniens tredje största parti [21].

I valet i juni 2016 fick partiet 21,1 procent. [22].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Podemos | Portal de participación”. participa.podemos.info. https://participa.podemos.info/es. Läst 10 december 2016. 
  2. ^ Mudde, Cas (17 februari 2015). ”The problem with populism”. The Guardian. http://www.theguardian.com/commentisfree/2015/feb/17/problem-populism-syriza-podemos-dark-side-europe. Läst 15 maj 2016. 
  3. ^ ”Pablo Iglesias elected to head Spain's leftist Podemos party”. Agence France-Presse. 15 november 2014. http://news.yahoo.com/pablo-iglesias-elected-head-spains-leftist-podemos-party-190845050.html. Läst 18 december 2014. ”... Podemos, a fast-growing Spanish far-left party set up in January ...” 
  4. ^ ”Wahl in Spanien: Das vorläufige Endergebnis”. Der Spiegel Online. http://www.spiegel.de/politik/ausland/spanien-hochrechnungen-ergebnisse-alle-zahlen-a-1068689.html. Läst 21 december 2015. 
  5. ^ ”Iniciar sesión | Podemos”. participa.podemos.info. https://participa.podemos.info/es. Läst 21 december 2015. 
  6. ^ Hancox, Dan (12 juni 2016). ”Unidos Podemos: Spain's leftwing alliance hoping to end political impasse”. the Guardian. http://www.theguardian.com/world/2016/jun/12/unidos-podemos-spain-election-leftwing-alliance-united-left. Läst 23 juni 2016. 
  7. ^ Germany, SPIEGEL ONLINE, Hamburg. ”Wahl in Spanien: Alles beim Alten”. SPIEGEL ONLINE. http://www.spiegel.de/politik/ausland/spanien-konservative-gewinnen-wahl-jetzt-droht-langes-ringen-a-1099942.html. Läst 27 juni 2016. 
  8. ^ [a b] Elvander, Jonas. ”Hästsvans-vänster”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/magasinetarena/hastsvans-vanster/. Läst 21 december 2015. 
  9. ^ ”Intelectuales y activistas llaman a "recuperar la soberanía popular" con una candidatura para las europeas”. http://www.publico.es/politica/intelectuales-y-activistas-llaman-recuperar.html. Läst 29 december 2014. 
  10. ^ Cristina Alcalá. ”Las diez claves de la candidatura de Pablo Iglesias”. estrella digital. http://www.estrelladigital.es/articulo/espanha/persigue-candidatura-pablo-iglesias/20140117142444007982.html. 
  11. ^ Exit Rubalcaba”. The Economist. 31 maj 2014. http://www.economist.com/news/europe/21603040-socialist-leader-quits-after-humiliating-election-defeat-exit-rubalcaba. 
  12. ^ Thomas Seymat (29 december 2014). ”European left-wing leaders enthusiastic about Greece snap elections”. Euronews. http://www.euronews.com/2014/12/29/european-left-wing-leaders-enthusiastic-about-greece-snap-elections/. 
  13. ^ Emma Sofia Dedorson (11 juni 2014). ”Nya röda vågen sköljer in i Spaniens politik”. Dagens ETC. http://www.etc.se/utrikes/nya-roda-vagen-skoljer-i-spaniens-politik. 
  14. ^ Petter Larsson (16 juni 2014). ”Den spanska vänstern har slagit sig in från gatan”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/petter-larsson-den-spanska-vanstern-har-slagit-sig-in-fran-gatan/. 
  15. ^ Andreas Gustavsson (24 november 2014). ”Spanien kan vara botemedlet mot politisk depression”. Dagens ETC. http://www.etc.se/ledare/spanien-kan-vara-botemedlet-mot-politisk-depression. 
  16. ^ Santiago Zabala (2 december 2014). ”In Europe, not all populist parties are the same”. Al Jazeera America. http://america.aljazeera.com/opinions/2014/12/podemos-spain-politicspopulismeurope.html. 
  17. ^ ”Spain’s Podemos presents its pro-capitalist economic programme”. 9 december 2014. http://www.wsws.org/en/articles/2014/12/09/pode-d09.html. Läst 29 december 2014. 
  18. ^ Garea, Fernando. ”Podemos supera a PSOE y PP y rompe el tablero electoral”. El País. http://politica.elpais.com/politica/2014/11/01/actualidad/1414865510_731502.html. 
  19. ^ ”Podemos går starkt framåt”. http://www.etc.se/utrikes/podemos-gar-starkt-framat. Läst 31 maj 2015. 
  20. ^ Janzon, Beatrice. ”Politiska kartan ritas om i Spanien - Nyheter (Ekot)”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6172920. Läst 31 maj 2015. 
  21. ^ Holmgren, Mia. ”Ovisst efter valet i Spanien”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ovisst-efter-valet-i-spanien/. Läst 21 december 2015. 
  22. ^ Germany, SPIEGEL ONLINE, Hamburg. ”Spanien-Wahl: Konservative werden stärkste Kraft”. SPIEGEL ONLINE. http://www.spiegel.de/politik/ausland/spanien-konservative-verfehlen-absolute-mehrheit-a-1099887.html. Läst 26 juni 2016. 

Kategori:Partier som stöder basinkomst