Blåsningen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För det svenska TV-programmet, se Blåsningen (TV-program).
Blåsningen
(The Sting)
The Sting (1973 alt poster).jpeg
Genrekuppfilm
kamratfilm
komedifilm
dramafilm
RegissörGeorge Roy Hill
ProducentTony Bill
Julia Phillips
Michael Phillips
ManusDavid S. Ward
I större rollerPaul Newman
Robert Redford
Robert Shaw
Charles Durning
Ray Walston
Eileen Brennan
Harold Gould
Dana Elcar
Sally Kirkland
Jack Kehoe
Robert Earl Jones
Dimitra Arliss
John Quade
John Heffernan
Larry D. Mann
Paulene Myers
Jack Collins
Kathleen Freeman
Charles Dierkop
Arch Johnson
Brad Sullivan
Avon Long
OriginalmusikMarvin Hamlisch
FotografRobert L. Surtees
KlippningWilliam H. Reynolds
Teknisk information
ProduktionsbolagUniversal Studios
DistributionUniversal Studios
Netflix
Premiär
1973
25 december 1973
11 april 1974(Tyskland)[1]
Speltid129 minuter
LandUSA
Språkengelska
Budget5 500 000 USD
UppföljareBlåst igen...
UtmärkelserOscar för bästa film
National Film Registry
Oscar för bästa regi
Oscar för bästa klippning
Oscar för bästa originalmanus
Oscar för bästa kostym
Oscar för bästa scenografi
Oscar för bästa sångkomposition
National Board of Review: Top Ten Films
National Board of Review Award för bästa film
Nominerad förOscar för bästa manliga huvudroll
Oscar för bästa regi
Oscar för bästa foto
Oscar för bästa klippning
Oscar för bästa originalmanus
Oscar för bästa kostym
Oscar för bästa film
Oscar för bästa scenografi
Oscar för bästa sångkomposition
Oscar för bästa ljud
Mer information
IMDb SFDb Elonet

Redigera Wikidata

Blåsningen (originaltitel: The Sting) är en amerikansk kuppfilm från 1973 i regi av George Roy Hill, med Paul Newman och Robert Redford i huvudrollerna.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen utspelar sig i september 1936 i Chicago. När den talangfulle men lite naive svindlaren Johnny Hooker blåser affärsmannen och gangstern Doyle Lonnegan trampar han i klaveret så ordentligt att hans vän och kollega blir mördad. För att överleva länge nog för att kunna hämnas på Lonnegan tvingas han fly och söka hjälp av den professionelle bedragaren Henry Gondorff. Men Hooker "glömmer" nämna att han är jagad av den korrupte polisen Snyder som vill ha en del av det Hooker tjänat, och det riskerar att äventyra hela operationen.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

  • Filmen bygger på verkliga lurendrejerier som var vanliga under 1920- och 30-talen. Idén till just de blåsningar som skildras i filmen kommer bland annat från boken The Big Con av David W Maurer (1940).
  • Musiken i filmen, bland annat det berömda ragtime-temat "The Entertainer", skrevs av Scott Joplin runt sekelskiftet, och var alltså flera årtionden gammal när filmen utspelar sig. Musiken arrangerades om av Marvin Hamlisch.
  • En Oscar gick till filmen för "bästa film".
  • David S. Ward fick dessutom en Oscar för "bästa manus".

Musik i filmen i urval[redigera | redigera wikitext]

  • "Easy Winners" (1901), musik: Scott Joplin
  • "The Entertainer" (1902), musik: Scott Joplin
  • "Gladiolus Rag" (1907), musik: Scott Joplin
  • "Pineapple Rag (1908), musik: Scott Joplin
  • "Rag Time Dance" (1906), musik: Scott Joplin
  • "Solace" (1909), musik: Scott Joplin
  • "Listen to the Mockingbird" (1855), musik: Richard Milburn
  • "The Washington Post", musik: John Philip Sousa

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Internet Movie Database, läs online, läst: 14 april 2017.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]