Argo (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Argo
Genre Thriller
Regissör Ben Affleck
Producent Grant Heslov
Ben Affleck
George Clooney
Manus Chris Terrio
Baserad på The Master of Disguise av Antonio J. Mendez
The Great Escape av Joshuah Bearman
Skådespelare Ben Affleck
Bryan Cranston
Alan Arkin
John Goodman
Originalmusik Alexandre Desplat
Fotograf Rodrigo Prieto
Klippning William Goldenberg
Produktionsbolag GK Films
Smokehouse Pictures
Distribution Warner Bros.
Premiär 31 augusti 2012
Speltid 120 minuter[1]
Land USA
Språk Engelska
Persiska
Budget $44,5 miljoner[2]
Intäkter $232 324 128[2]
IMDb SFDb

Argo är en amerikansk thrillerfilm från 2012 i regi av Ben Affleck och med manus av Chris Terrio.[3]

Oscarsgalan 2013 utsågs Argo till "Bästa film"[4]; på Golden Globe-galan 2013 utsågs Argo till "Bästa film – drama", och Ben Affleck fick där priset som "Bästa regissör".[5]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Argo är baserad på en verklig händelse och tar avstamp från den 4 november 1979 i Teheran där den iranska revolutionen pågår. När USA:s ambassad stormas[6] tas all personal som gisslan förutom sex amerikaner som flyr till den svenska och den kanadensiska ambassaden[7] och som senare gömmer sig i den kanadensiska ambassadörens residens, men de iranska revolutionärerna är dem på spåren. Detta då de upptäcker att de sex amerikanerna saknas bland gisslan. Iranska barn får då i uppgift att återskapa de pappersdokumenten som ambassadpersonalen strimlade i en dokumentförstörare. Detta för att de nya iranska myndigheterna skall kunna få personuppgifter om och bilder på de sex saknade.

Amerikanska UD planerar med hjälp av CIA att genomföra en operation för att få ut de sex amerikanerna ur Iran. CIA anlitas som rådgivare med Jack O'Donnell (Bryan Cranston) och Tony Mendez (Ben Affleck) med i planeringsmötena. Bland annat planeras att ta de sex till gränsen till Irak med hjälp av cyklar. CIA-agenten Tony Mendez lyckas övertyga CIA om en räddningsoperation där de sex ska låtsas att de ingår i ett kanadensiskt filmteam som varit på rekognoseringsresa för en sci-fi-film kallad Argo efter planeten där handlingen ska utspelas. Mendez får idén från filmen "Apornas planet". Filmen iscensätts med hjälp av John Chambers (John Goodman) och producenten Lester Siegel (Alan Arkin). Mendez åker via Turkiet till Iran för att träffa amerikanarna i den kanadensiska ambassadörens hem och ge dem deras falskeligen skapade kanadensiska identitetshandlingar.

Efter två dagar ska aktionen starta men Mendez får ett meddelande att aktion har ställts in. Detta för att inte skapa en konflikt med en planerad militär fritagning av gisslan på ambassaden, men efter ett inre övervägande agerar Mendez ändå. Hans chef O'Donnell måste nu återfå tillståndet att agera för att kunna få fram flygbiljetterna och i sista stund ges godkännandet av president Jimmy Carter. Gruppen åker ut till flygplatsen som bevakas bl.a. av det iranska revolutionsgardet. De klarar sig igenom de tre kontrollerna men vakterna från iranska revolutionsgardet i den sista kontrollen får information om vilka de är kort tid efter att de lämnat deras kontroll. De försöker då stoppa flyget men planet hinner lyfta. När Swissair-planet meddelar att man lämnat iranskt luftrum kan de sju amerikanarna andas ut.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Trivia[redigera | redigera wikitext]

Ben Affleck ville initialt att Brad Pitt skulle spela Tony Mendez, men Pitt kunde inte på grund av andra projekt som han var igång med.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Argo". British Board of Film Classification (BBFC). Retrieved September 18, 2012.
  2. ^ [a b] ”Argo (2012)”. Box Office Mojo. September 1, 2012. http://www.boxofficemojo.com/movies/?id=argo.htm. Läst April 27, 2013. 
  3. ^ ”Argo på SFDb”. Svensk filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=76252. Läst 10 januari 2013. 
  4. ^ ”The Nominees”. The Oscars. http://oscar.go.com/nominees. Läst 25 februari 2013. 
  5. ^ ”Här är de nominerade – och vinnarna”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article16064933.ab. Läst 14 januari 2013. 
  6. ^ 30 år efter ockupationen lever arvet kvar, Sveriges Radio, publicerad 2009-11-04, läst 2015-05-23.
  7. ^ Rafflande läsning om gisslandramat i Iran Svenska Dagbladet, publicerad 2007-04-04, läst 2015-05-23.
  8. ^ Stansfield Turner

Källor[redigera | redigera wikitext]