Carl Wahlbom

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Wahlbom. Självporträtt.

Johan Wilhelm Carl Wahlbom, född 16 oktober 1810 i Kalmar, död 21 april 1858 i London, var en svensk militär, gymnastiklärare och konstnär. Han var elev vid Konstakademien cirka 1829–38, senare ledamot av konstakademin och professor i teckning. Wahlbom var en av Sveriges mest populära historiemålare under 1800-talet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Under de tidiga ungdomsåren i Stockholm, då Wahlbom med nöd drog sig fram på en lärarplats vid Lings gymnastikinstitut, sysslade han gärna med figurer i starka kontrapostställningar. Han tecknade grupper som Loke och Sigyn och omfattande kompositioner som Slaget på Fyrisvall. Mest kända är hans teckningar till "Frithiofs saga" och till "Asarna" av Ling. Det var också nu som han började teckna scener ur Sveriges historia under 1500- och 1600-talen. Den serie "Fosterländska bilder" (utgiven i litografi 1837), med vilken han väckte en viss uppmärksamhet, är en föregångare till de målade svenskhistoriska kompositioner, han senare utförde. Innan han 1838 lämnade Sverige, hade han utfört ett litet antal reliefer och grupper, såsom Kains ånger och Satyr lekande med den lille Bacchus, vilka i likhet med teckningarna vittna om hans livliga intresse för rörelsemotiven.

Efter överflyttningen till Paris 1838 fortsatte Wahlbom sina studier i teckning och modellering. Under åtskillig tid arbetade han på illustrationer till en engelsk upplaga av Fryxells "Gustaf Adolfs historia". Han gjorde på uppdrag av en engelsk förläggare studieresor i Tyskland, men bokverket kom aldrig till stånd på grund av förläggarens konkurs.

Den tyske målaren Franz Xaver Winterhalter intresserade sig för honom och det var dennes och Per Södermarks uppmuntran, som kom den unge konstnären att måla sina första tavlor i olja, ett par studier i Teniers' anda. Under de första åren av 1840-talet såg en hel serie historietavlor i mindre format dagen, och han fick sälja åtskilliga till konstföreningen, såsom Maria Eleonora i kyrkan i Weissenfels vid sin gemåls kista och Malin Sture och Erik Stenbock. 1842 fick Wahlbom 1842 ett resestipendium av Akademien. Påföljande år lämnade han Paris och begav sig till Rom. Här vände han sig till en ny ämneskrets, som skulle öppna nya möjligheter för honom. Han har givit sig ut på Campagnan och studerat dess människor och djur. Hästen blir nu det främsta föremålet för hans skildring. Då han senare återupptog de historiska ämnena, drog han nytta av dessa häststudier för sina ryttarstrider.

Efter ett par år hemma i Sverige, då han blir medlem av Akademien och vice professor, beger sig Wahlbom åter till utlandet. Han vistas en tid i Bryssel och fortsätter att måla hästar. Det är tavlor i mindre format som se dagen.

Konstnärens hälsa är emellertid bruten. Under långa perioder är han oförmögen till arbete. Han vistas ett år i Paris och från 1853 i Rom, där han fullbordar några av sina kända historietavlor, Gustav II Adolf vid Stuhm, en omredigering av den äldre kompositionen på samma motiv, Natten efter slaget vid Lützen, båda inköpta av Josefina av Leuchtenberg, samt Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen(1855), vilken förvärvades av den svenska staten. I sin Plöjande gosse och liknande verk, i vilka den tekniska skickligheten inte framträder så demonstrativt, har han kanske givit sina konstnärligt mest övertygande skapelser. Efter ytterligare ett par år av sjukdom slutade Wahlbom sina dagar i London 1858. Wahlbom är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[1], Nationalmuseum[2] i Stockholm, Uppsala universitetsbibliotek[3] och Kalmar konstmuseum[4],.

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göteborgs konstmuseum
  2. ^ Nationalmuseum
  3. ^ Uppsala universitetsbibliotek
  4. ^ Kalmar konstmuseum

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]