Clemens V

Från Wikipedia
Version från den 25 november 2014 kl. 02.39 av Maundwiki (Diskussion | Bidrag) (fixad wikilänk)
Clemens V
Påve 1305–1314
NamnBertrand de Got
Föddcirka 1260
Död20 april 1314
FöreträdareBenedictus XI
EfterträdareJohannes XXII
Påve i 8 år, 10 månader och 15 dagar

Clemens V (latin, den milde), född Bertrand de Got cirka 1260, död 20 april 1314, var påve från den 5 juni 1305 till sin död, 20 april 1314, och ärkebiskop av Bordeaux från 1299.

Biografi

Clemens V härstammade från en occitansk släkt och anses av många historiker ha varit en av de sämre påvarna. Anledningen till kritiken berodde bland annat på den nepotism som han utövade vid tillsättandet av olika poster. Som ett exempel fick under hans pontifikat fem av hans släktingar rang som kardinal. Kritiken gäller också de eftergifter han gjorde mot det franska kungahuset. Påverkad av Filip den sköne, förlade han sitt residens till Frankrike, först till Bordeaux och Poitiers, senare till Avignon (1309). Därmed började för påvedömet 70 år under franskt inflytande, i kyrkans historia känd under namnet "den babyloniska fångenskapen". Under inflytande av Filip medverkade Clemens V till tempelherreordens undergång, liksom han fritog kungen från delaktighet i Nogarets överfall på Bonifatius VIII och upphävde åtskilliga av denne påve utfärdade konstitutioner, bland andra de bekanta bullorna Clericis laicos och Unam sanctam.

Genom en i Poitiers den 12 augusti 1308 utfärdad bulla benämnd Regnans in caelis, lät Clemens kalla till ett koncilium (allmänt kyrkomöte) i Vienne. Clemens samling av mötets dekret, tillökad med egna dekretaler, är känd under namnet "de klementinska konstitutionerna" och var av honom ämnad att utgöra dekretalernas sjunde bok, men stadfästes först av hans efterträdare.

Till Henrik VII av Tyskland var Clemens förhållande ursprungligen gott. Sedan Henrik 29 juni 1312 erhållit kejsarkronan och råkat i strid med Robert av Neapel, hotade han honom med interdikt.

Källor

Företrädare:
Benedictus XI
Påve
1305–1314
Efterträdare:
Johannes XXII