Kärnkraft i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Produktionen från de svenska kommersiella reaktorerna 1964–2009

Kärnkraft i Sverige produceras 2018 via åtta aktiva kärnreaktorer, fördelade på tre anläggningar: Forsmarks kärnkraftverk (tre reaktorer), Oskarshamns kärnkraftverk (en reaktor) och Ringhals kärnkraftverk (fyra reaktorer). De två reaktorerna i Barsebäck stängdes 1999 respektive 2005, två reaktorer har stängts i Oskarshamn 2015 respektive 2017, och ytterligare två reaktorer i Ringhals ska stängas 2019 respektive 2020[1].

I Sverige har kärnkraft sedan 1970-talet genererat en stor del av landets elkraft, på senare år ofta runt 40 procent. Via beslut om successiv avveckling och ersättning bland annat via förnyelsebara energikällor kommer denna siffra efter hand att minska.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Se även: R1 (reaktor) och Studsvik
Ringhals kärnkraftverk.
Barsebäck

Forskningsreaktorer[redigera | redigera wikitext]

Den första reaktorn i Sverige var Reaktor 1, R1, som startades juli 1954. R1 låg insprängt i berget, 27 meter[2] under KTH-området i Stockholm och användes ända fram till 1970-talet för forskning och utbildning av ingenjörer. En bidragande orsak till byggandet av R1 var att kunna göra forskning och experiment nödvändiga för ett svenskt kärnvapenprogram[2], men den hade inte kapacitet att producera klyvbart material i användbara mängder för militära ändamål.

Senare byggdes en större forskningsreaktor, den så kallade R2-reaktorn i Studsvik. Den togs i bruk 1960 och användes förutom forskning även för framställning av tekniskt användbara isotoper.

Ågestaverket[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första kärnkraftverk (R3) där ändamålet inte bara var forskning eller utbildning var Ågestaverket – ett kraftvärmeverk som från 1964 fram till 1974 levererade el (10 MW) och samtidigt försörjde Farsta med fjärrvärme (omvandlat från 55 MW).[3] Driften blev lönsam först i samband med oljekrisen 1973. Året därpå tvangs reaktorn dock stängas på grund av höjda säkerhetskrav som den inte klarade.[3] Reaktorn är numera förseglad i avvaktan på att rester av radioaktiva ämnen skall avklinga.

Tanken på effektiv samtidig produktion av el och värme gav dock inspiration till den så kallade Närförläggningsutredningen, vars betänkande kom 1973. Någon ytterligare tillämpning av denna produktionsprincip kom dock aldrig till stånd, trots att Naturvårdsverket vid de olika tillståndsförhandlingar som fördes vid den svenska kärnkraftens utbyggnad påtalade dess fördelar, inte minst för att slippa befarade negativa effekter från att släppa ut 70 procent av fissionsprocessens energi i sjön. De utredningar som kraftproducenterna presenterade pekade på dålig ekonomi i sådana alternativ för de senare förläggningarna i Barsebäck och Forsmark. Någon seriös diskussion om fjärruppvärmning av Köpenhamn från Barsebäck är inte känd.

Marvikenverket[redigera | redigera wikitext]

Sveriges andra kärnkraftverk (R4) var Marvikenverket, som byggdes vid Marviken nära Norrköping. Avsikten med verket var att både kunna producera el samt ha ha förmågan att ta fram klyvbart material för en tänkbar svensk atombomb, och uppfördes till stora kostnader under 1960-talet. Kravet att kunna producera klyvbart material (plutonium) från naturligt uran komplicerade konstruktionen genom att till exempel kräva anordningar för bränslebyte under drift, samtidigt som drift med naturligt uran minskade möjlig effekt jämfört med anrikat uran.

Bygget präglades av beslutsvånda och tekniska problem, och kärnkraftverket kom aldrig att tas i bruk bland annat eftersom Sverige år 1968 ratificerade icke-spridningsavtalet vilket slutgiltigt stängde planer på svenska kärnvapen. När uranmarknaden blev friare fanns inte heller behovet av att kunna producera elkraft från inhemskt naturligt uran med tungvattenreaktorn.

Kommersiell kärnkraftsproduktion från 1972[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första större kommersiella reaktor, Oskarshamn 1, togs i drift 1972 vid Oskarshamns kärnkraftverk. 1975 togs de första reaktorerna i bruk i både Ringhals och Barsebäck, medan Forsmarks kärnkraftsverk började leverera el 1980. Alla svenska kärnkraftverk placerades vid kusten för att få god tillgång till kylvatten. I Forsmark drog man viss nytta av spillvärmen i kylvattnet genom att med detta värma vattnet i en havsvik, där man tidigare hade ett hägn för avel av utrotningshotade sälar.

Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2–4 är av svensk konstruktion (utvecklade av Asea Atom). Tre av de fyra Ringhalsreaktorerna är amerikanska, byggda av Westinghouse.

Avveckling från 1999[redigera | redigera wikitext]

1979 skedde Harrisburgolyckan i kärnkraftverket på Three Mile Island i Pennsylvania, vilket påverkade inställningen till kärnkraft i Sverige. Året därpå arrangerades en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige, vilket ledde till beslut om en successiv nedtrappning och avveckling. Den vinnande Linje 2 motsvarade att kärnkraften skulle "avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd" och att "ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma."

1999 stängdes Reaktor 1 i Barsebäck, och 2005 stängdes den andra. Där spelade relationerna till Danmark in, eftersom Barsebäcks kärnkraftverk ligger väldigt nära Köpenhamn (Danmark saknar egna kärnkraftverk). Därefter har två av tre reaktorer i Oskarshamn stängts, medan beslut fattats om stängning av två av fyra reaktorer i Ringhals.

Barsebäck är stängt och är tills vidare i servicedrift fram till rivning. Denna beräknas ske år 2023.[1] Den kraftproduktion som bortfallit genom avstängningen av Barsebäckreaktorerna håller man på att ta igen genom uppgraderingar av de återstående svenska kärnkraftverken.

Kärnkraftverk i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har 12 reaktorer för exklusiv elproduktion, varav 8 är i kommersiell drift (4 är stängda och för ytterligare 2 är avvecklingsbeslut fattat). De är samtliga lättvattenreaktorer och använder anrikat uran som bränsle. Dessutom drevs Ågestaverkets numera stängda tungvattenmodererade tryckvattenreaktor (driftstart 1963, avstängd 1974) med naturligt uran för effektiv kombinerad produktion av el och fjärrvärme (80 MW). I listningen nedan markeras avstängda reaktorer med kursiv text.

Dessutom finns två forskningsreaktorer i Studsvik, numera stängda. Deras uppgifter var bland annat att producera radioaktiva isotoper till sjukhus och industrin. Delar av forskningen kommer att bli kvar på orten. Reaktorerna nedmonteras i slutet av 2010-talet. Arbetet ska vara klart 2019.[7]

Produktionssiffror[redigera | redigera wikitext]

I Sverige stod kärnkraft för 34 procent[1] av svensk elektricitetsproduktion år 2015. Åren 2005–2010 utgjorde den 37–45 procent av elförsörjningen i Sverige, totalt 50–70 TWh årligen.[8] Att producera en kWh kostade år 2016 enligt ägarna 30–36 öre;[9][10] i dessa kostnader ingår skatter samt avgifter för omhändertagande av det använda kärnbränslet och för framtida rivning av kärnkraftverk.[11] Kostnaden varierar starkt beroende på bland annat kalkylräntan, beräknad livstid och investeringskostnader.[12] I internationella utredningar varierar priset mellan ungefär 40 och 150 öre per kWh[källa behövs].

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] [|Svensk Energi]. ”Elåret 2015”. http://www.svenskenergi.se/Global/Statistik/El%C3%A5ret/el%C3%A5ret2015_160429_web2.pdf. Läst 10 juni 2016. 
  2. ^ [a b] Svenska kärnvapenprogrammet Arkiverad 9 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine. P3 dokumentär, 30 mars 2008
  3. ^ [a b] ”Ågestaverket”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%A5gestaverket. Läst 17 juli 2018. 
  4. ^ [a b] ”Framtiden för R1 och R2, Ringhals - Vattenfall - Vattenfall” (på sv-SE). corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/ringhals/produktion-och-driftlage/framtiden-for-r1-och-r2/. Läst 15 december 2016. 
  5. ^ OKG. ”OKG - Oskarshamn 1”. www.okg.se. http://www.okg.se/sv/Om-OKG/Anlaggningar/Oskarshamn-1/. Läst 15 december 2016. 
  6. ^ OKG. ”OKG - Beslut fattat om förtida stängning av O1 och O2”. www.okg.se. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151019032246/http://www.okg.se/sv/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/Beslut-fattat-om-fortida-stangning-av-O1-och-O2/. Läst 14 oktober 2015. 
  7. ^ NU STÄNGER NEUTRONFABRIKEN FÖR GOTT”. NEWS FROM VATTENFALL. 22 mars 2016. https://news.vattenfall.com/sv/article/nu-st-nger-neutronfabriken-f-r-gott. Läst 17 juli 2018. 
  8. ^ Energimyndigheten - Tillförsel av el och fjärrvärme
  9. ^ ”Ekonomi, Ringhals - Vattenfall - Vattenfall” (på sv-SE). corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/ringhals/produktion-och-driftlage/ringhals-ekonomi/. Läst 14 september 2017. 
  10. ^ ”Fakta om Forsmarks ekonomi - Vattenfall” (på sv-SE). corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/forsmark/produktion-och-driftlage/ekonomi/. Läst 14 september 2017. 
  11. ^ Ägarna står för alla avgifter Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Svensk Kärnbränslehantering
  12. ^ Energimyndigheten (2010): Kärnkraften nu och i framtiden (Storlek: 292,76 kB, Sidor: 55)[död länk]