Kärnkraft i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kärnkraft i Sverige produceras 2021 vid sex aktiva kärnreaktorer, fördelade på tre anläggningar: Forsmarks kärnkraftverk (tre reaktorer), Oskarshamns kärnkraftverk (en reaktor) och Ringhals kärnkraftverk (två reaktorer). De två reaktorerna i Barsebäck stängdes redan 1999 respektive 2005. Dessutom stängdes två reaktorer i Oskarshamn 2015 respektive 2017 och ytterligare två reaktorer i Ringhals den 30 december 2019[1] respektive den 31 december 2020[2].

I Sverige har kärnkraft sedan 1980-talet genererat mellan 35 och 50 procent av landets elkraft. Vid beslut om avveckling måste denna andel ersättas med andra energikällor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Se även: R1 (reaktor) och Studsvik
Ringhals kärnkraftverk.
Barsebäck

Forskningsreaktorer[redigera | redigera wikitext]

Den första reaktorn i Sverige var Reaktor 1, R1, som startades juli 1954. R1 låg insprängt i berget, 27 meter[3] under KTH-området i Stockholm och användes ända fram till 1970-talet för forskning och utbildning av ingenjörer. En bidragande orsak till byggandet av R1 var att kunna bedriva forskning och utföra experiment som ansågs nödvändiga för ett svenskt kärnvapenprogram[3]. Reaktorn hade dock inte kapacitet att producera klyvbart material i användbara mängder för militära ändamål.

Senare byggdes en större forskningsreaktor, den så kallade R2-reaktorn i Studsvik. Den togs i bruk 1960 och användes förutom forskning även för framställning av tekniskt användbara isotoper.

Ågestaverket[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Ågestaverket.

Sveriges första kärnkraftverk (R3) där ändamålet inte bara var forskning eller utbildning var Ågestaverket – ett kraftvärmeverk som från 1964 fram till 1974 levererade el (10 MW) och samtidigt försörjde Farsta med fjärrvärme (55 MW).[4] Driften blev lönsam först i samband med oljekrisen 1973. Året därpå tvingades reaktorn dock stängas på grund av höjda säkerhetskrav som den inte klarade.[4] Under 2020 påbörjade Vattenfall en demontering som planeras vara klar till 2024.

Tanken på effektiv samtidig produktion av el och värme gav inspiration till den så kallade Närförläggningsutredningen, vars betänkande kom 1973. Någon ytterligare tillämpning av denna produktionsprincip kom dock aldrig till stånd, trots att Naturvårdsverket vid de olika tillståndsförhandlingar som fördes vid den svenska kärnkraftens utbyggnad påtalade dess fördelar, inte minst för att slippa befarade negativa effekter av att släppa ut 70 procent av fissionsprocessens energi i havet. De utredningar som kraftproducenterna presenterade pekade på dålig ekonomi i sådana alternativ för de senare förläggningarna i Barsebäck och Forsmark. Någon seriös diskussion om fjärruppvärmning av Köpenhamn från Barsebäck är inte känd.

Marvikenverket[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Marviken.

Sveriges andra kärnkraftverk (R4) var Marvikenverket, som byggdes vid Marviken nära Norrköping. Avsikten med verket var att både kunna producera el och ha förmågan att ta fram klyvbart material för en tänkbar svensk atombomb, och uppfördes till stora kostnader under 1960-talet. Kravet att kunna producera klyvbart material (plutonium) från naturligt uran komplicerade konstruktionen genom att till exempel kräva anordningar för bränslebyte under drift, samtidigt som drift med naturligt uran minskade möjlig effekt jämfört med anrikat uran. Kravet att använda icke anrikat naturligt uran som bränsle gjorde det nödvändigt att använda tungt vatten som moderator, vilket innebär en mer komplicerad anläggning.

Bygget präglades av beslutsvånda och tekniska problem, och kärnkraftverket kom aldrig att tas i bruk bland annat eftersom Sverige år 1968 ratificerade icke-spridningsavtalet vilket slutgiltigt stängde planer på svenska kärnvapen. När uranmarknaden blev friare med större möjligheter att köpa anrikat uran fanns inte heller behovet av att kunna producera elkraft från inhemskt icke-anrikat naturligt uran med tungvattenteknologi.

Kommersiell kärnkraftsproduktion från 1972[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första större kommersiella reaktor, Oskarshamn 1, togs i drift 1972 vid Oskarshamns kärnkraftverk. 1975 togs de första reaktorerna i bruk i både Ringhals och Barsebäck, medan Forsmarks kärnkraftverk började leverera el 1980. Alla svenska kärnkraftverk placerades vid kusten för att få god tillgång till kylvatten. I Forsmark drog man viss nytta av spillvärmen i kylvattnet genom att med detta värma vattnet i en havsvik, där man tidigare hade ett hägn för avel av utrotningshotade sälar.

Alla reaktorer i dessa fyra verk utom Ringhals 2–4 är av svensk konstruktion (utvecklade av Asea Atom). Tre av de fyra Ringhalsreaktorerna är amerikanska, byggda av Westinghouse.

Avveckling från 1999[redigera | redigera wikitext]

1979 skedde Harrisburgolyckan i kärnkraftverket på Three Mile Island i Pennsylvania, vilket påverkade inställningen till kärnkraft i Sverige. Året därpå arrangerades en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. De vinnande alternativen Linje 1 och Linje 2, som på framsidan hade samma text, fick tillsammans ca 60 procent av rösterna, vilket innebar att två verk under uppförande skulle byggas färdigt samt tillsammans med fyra färdigbyggda verk skulle laddas med kärnbränsle och startas. Kärnkraften skulle därefter "avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd" och "ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma."

Riksdagen beslöt 1987 att i kärntekniklagen införa den så kallade tankeförbudsparagrafen, som ofta beskrivits som förbud mot kärnkraftsforskning. Den stadgade egentligen att "ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor". Paragrafen avskaffades 2007.[5]

1999 stängdes Reaktor 1 i Barsebäck, och 2005 stängdes den andra. Där spelade relationerna till Danmark in, eftersom Barsebäcks kärnkraftverk ligger väldigt nära Köpenhamn (Danmark saknar egna kärnkraftverk). Därefter har två av tre reaktorer i Oskarshamn stängts, liksom två av fyra reaktorer i Ringhals. Enligt ägaren Vattenfall år 2015 skedde det senare fem år tidigare än planerat, men "på affärsmässiga grunder", för att fortsatt drift skulle kräva orimligt dyra investeringar.[6] Bidragande faktorer var också att elpriserna var låga, och att en särskilt effektskatt hade införts[7] år 2000. Den avskaffades emellertid år 2018.[8]

Kraftverket i Barsebäck började rivas 2016 och ska enligt plan vara jämnat med marken omkring 2030.[9][10] Kraftproduktionen vid Barsebäckreaktorerna har ersatts med effekthöjningar vid andra reaktorer samt efter 2010 utbyggnad av vindkraft. Även oljeeldade värmekraftverk används för att klara effekttoppar under vintern.

Kärnkraftverk i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har haft 12 reaktorer exklusivt för elproduktion, men 2021 är 6 stängda och 6 i kommersiell drift. De är samtliga lättvattenreaktorer och använder anrikat uran som bränsle.

Verk Enhet Teknik Effekt i MW[11] Driftstart Avstängd Kommentar
Ringhals
1 BWR 881 1976 2020 "Nu stängs reaktor 2"[1]
2 PWR 905 1975 2019 [1]
3 PWR 1 062 1981
4 PWR 1 120 1983
Forsmark 1 BWR 990 1980
2 BWR 1 118 1981
3 BWR 1 172 1985
Oskarshamn
1 BWR 473 1972 2017 okg.se anläggningar[12]
2 BWR 638 1975 2015 Beslut om förtida stängning O1 & O2[13]
3 BWR 1 450 1985 1400 MW före effekthöjning 2009
Barsebäck
1 BWR 600 1975 1999
2 BWR 600 1977 2005

Angivna elektriska effekter är ungefärliga och hämtade från IAEA PRIS.[11] Teknik: BWR = kokvattenreaktor, PWR = tryckvattenreaktor

Dessutom finns två forskningsreaktorer i Studsvik, R2 (reaktor) och R2-0. Båda togs i drift i maj 1960 men är numera stängda. Deras uppgifter var bland annat att producera radioaktiva isotoper till sjukhus och industrin. Delar av forskningen kommer att bli kvar på orten. Reaktorerna började nedmonteras i mars 2015, och 2016 ska bassängen demonteras. Arbetet ska vara klart 2019.[14]

Mellan 1963 och 1974 drevs dessutom Ågestaverket som var en tungvattenmodererad tryckvattenreaktor som använde naturligt uran. Anläggningen hade en elektrisk effekt på 12 MW och kunde leverera 68 MW fjärrvärme. Under 2020 påbörjade Vattenfall en demontering som planeras vara klar till 2024.

Elproduktion svensk kärnkraft 1971–2020[redigera | redigera wikitext]

Diagram produktion i svenska kärnkraftverk 1971-2020 (TWh/år)[redigera | redigera wikitext]

Diagrammet visar elproduktion i kärnkraftverk i Sverige i TWh/år. F1-F3 = Forsmark, O1-O3 = Oskarshamn, R1-R4=Ringhals och B1-B2 = Barsebäck. Bland notervärda bortfall kan nämnas det så kallade "5-reaktorstoppet" hösten 1992 med anledning av silhändelsen i Barsebäck, och år 2009 omfattande modernisering av R1, R2 och O3.

Total elproduktion Sverige per kraftslag 1970-2020 (TWh/år)[redigera | redigera wikitext]

I diagrammet är "Kraftvärme Ind" samtidig produktion av värme och elkraft i industri, typiskt i pappersindustrin med skogsråvara som bränsle. "Kraftvärme Uppv" är samtidig produktion av värme och elkraft i orter med fjärrvärme, ofta med skogsråvara men även fossila bränslen. "Övrig värmekraft" är fossileldade kondenskraftverk som Stenungsunds- och Karlshamnsverken, något som användes i viss utsträckning under 1970-talet, men därefter endast vid kortvariga bristsituationer. Data är från Ekonomifakta.[15]

Kärnkraftens andel av svensk elproduktion[redigera | redigera wikitext]

Diagrammet visar andelen kärnkraft av Sveriges elproduktion. Tidvis har kärnkraften stått för hälften av elproduktionen, men sedan stängningar av flera reaktorer under 10-talet är andelen numera (2021) cirka en tredjedel. Andelen påverkas även av hur annan produktion går, till exempel blev andelen kärnkraft 2003 över 50% beroende på en kombination av hög tillgänglighet hos kärnkraften och låg tillrinning i vattenkraften.

Produktionssiffror[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har andelen kärnkraft av svensk elektricitetsproduktion mellan 1980 och 2020 varierat mellan cirka 35 och 50 procent.[15]

Att producera en kWh kostade år 2016 enligt ägarna 30–36 öre;[16][17] i dessa kostnader ingår skatter samt avgifter för omhändertagande av det använda kärnbränslet och för framtida rivning av kärnkraftverk.[18] Kostnaden varierar starkt beroende på bland annat kalkylräntan, beräknad livstid och investeringskostnader.[19] I internationella utredningar varierar priset mellan ungefär 40 och 80 öre per kWh[källa behövs].

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Svt- nu stängs reaktor 2 på Ringhals kärnkraftverk”. Svt.se. https://svt.se/nyheter/lokalt/halland/nu-stangs-reaktor-2-pa-ringhals-karnkraftverk. Läst 30 december 2019. 
  2. ^ [|Svensk Energi]. ”Elåret 2015”. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011091731/http://www.svenskenergi.se/Global/Statistik/El%C3%A5ret/el%C3%A5ret2015_160429_web2.pdf. Läst 10 juni 2016. 
  3. ^ [a b] Svenska kärnvapenprogrammet Arkiverad 9 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine. P3 dokumentär, 30 mars 2008
  4. ^ [a b] ”Ågestaverket”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%A5gestaverket. Läst 17 juli 2018. 
  5. ^ Regeringens proposition 2005/06:76 Kärnsäkerhet och strålskydd (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF) Sid.15-16
  6. ^ Magnusson, Fredrik (28 maj 2019). ”Vattenfall: ”Beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 ligger fast””. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/vattenfall-beslutet-att-stanga-ringhals-1-och-2-ligger-fast. Läst 14 januari 2022. 
  7. ^ ”Klimat och kärnkraft debatteras – igen”. Vattenfall. https://group.vattenfall.com/se/nyheter-och-press/nyheter/2019/klimat-och-karnkraft-debatteras--igen. Läst 14 januari 2022. 
  8. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Lag (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer Svensk författningssamling 2000:2000:466 t.o.m. SFS 2017:401 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2000466-om-skatt-pa-termisk-effekt-i_sfs-2000-466. Läst 14 januari 2022. 
  9. ^ ”Barsebäckkraft.se - Företagspresentation”. Arkiverad från originalet den 20 juli 2012. https://archive.is/20120720161605/http://www.barsebackkraft.se/index.asp?ItemId=1507&OItemID=1507.  Barsebäckkraft.se - Företagspresentation
  10. ^ Dimitri Lennartsson (3 november 2018). ”Barsebäcksrivning hindrar kommunens planer”. SR Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7081754. 
  11. ^ [a b] ”IAEA PRIS - Power Reactor Information System - Country Statistics - Sweden”. IAEA - International Atomic Energy Agency. https://pris.iaea.org/PRIS/CountryStatistics/CountryDetails.aspx?current=SE. Läst 18 januari 2021. 
  12. ^ OKG. ”OKG - Oskarshamn 1”. www.okg.se. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220172811/http://www.okg.se/sv/Om-OKG/Anlaggningar/Oskarshamn-1/. Läst 15 december 2016. 
  13. ^ OKG. ”OKG - Beslut fattat om förtida stängning av O1 och O2”. www.okg.se. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151019032246/http://www.okg.se/sv/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/Beslut-fattat-om-fortida-stangning-av-O1-och-O2/. Läst 14 oktober 2015. 
  14. ^ NU STÄNGER NEUTRONFABRIKEN FÖR GOTT”. NEWS FROM VATTENFALL. 22 mars 2016. Arkiverad från originalet den 17 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180717125106/https://news.vattenfall.com/sv/article/nu-st-nger-neutronfabriken-f-r-gott. Läst 17 juli 2018. 
  15. ^ [a b] Christian Holmström (10 februari 2020). ”Elproduktion”. Ekonomifakta. https://www.ekonomifakta.se/fakta/energi/energibalans-i-sverige/elproduktion/. Läst 7 oktober 2020. 
  16. ^ ”Ekonomi, Ringhals - Vattenfall - Vattenfall”. corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/ringhals/produktion-och-driftlage/ringhals-ekonomi/. Läst 14 september 2017. 
  17. ^ ”Fakta om Forsmarks ekonomi - Vattenfall”. corporate.vattenfall.se. https://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/forsmark/produktion-och-driftlage/ekonomi/. Läst 14 september 2017. 
  18. ^ Ägarna står för alla avgifter Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Svensk Kärnbränslehantering
  19. ^ Energimyndigheten (2010): Kärnkraften nu och i framtiden (Storlek: 292,76 kB, Sidor: 55)