Ringhals kärnkraftverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ringhals kärnkraftverk
Ringhals.JPG
Reaktor 3 och 4 på Ringhals kärnkraftverk
Plats Biskopshagen, Väröhalvön, Varbergs kommun
Land Sverige Sverige
Ägare Ringhals AB, (Vattenfall 70,4%, E.ON 29,6%)
Togs i kommersiell drift R1: 1 januari 1976 (41 år)
R2: 1 maj 1975 (42 år)
R3: 9 september 1981 (36 år)
R4: 21 november 1983 (33 år)
Reaktorer
Aktiva reaktorer, brutto (netto) 4 (3 900 MW)
Kapacitet
Årsproduktion för 2004 28 TWh (all time high)
Medelproduktion under 5 år 23 TWh/år
Total produktion > 800 TWh (2015)
Ringhals på kartan över Sverige
Red pog.svg
Ringhals
Ringhals på kartan över Sverige.
Elproduktion för de 4 reaktorerna vid Ringhals 1974-2016, källa IAEA PRIS
Elproduktion vid Ringhals 1974-2016

Ringhals kärnkraftverk är ett kärnkraftverk i Varbergs kommun i Halland. Det är beläget på Väröhalvön, cirka 20 km norr om kommunens centralort Varberg.

Verket har fyra reaktorer (Ringhals 1, Ringhals 2, Ringhals 3 och Ringhals 4). De har en sammanlagd effekt på drygt 3 900 MW och en möjlig årsproduktion på cirka 25 TWh, vilket är ungefär en sjättedel av den elektricitet som konsumeras i Sverige. På Ringhals arbetar cirka 1 600 personer, vilket gör det till Varbergs kommuns tredje största arbetsgivare. Under revisionstid (när reaktorerna ställs av för underhåll) medverkar många entreprenörer och konsulter så att arbetsstyrkan ibland mer än fördubblas.

Verket ägs och drivs av Ringhals AB, som i sin tur ägs av Vattenfall AB (70,4 procent) och E.ONs dotterbolag E.ON kärnkraft Sverige AB (29,6 procent).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Planering och byggnation, 1965-1983[redigera | redigera wikitext]

1965 började Vattenfall köpa mark på Väröhalvön, i dåvarande Värö landskommun, och året efter bestämdes namnet på den blivande anläggningen till Ringhals. 1966–1967 begärdes offerter för de två första reaktorerna. Kunglig majestät beviljade 1968 tillstånd för uppförandet av dessa reaktorer och en kokvattenreaktor (R1) beställdes från ASEA-Atom och en tryckvattenreaktor (R2) från Westinghouse. Den 20 februari 1969 togs första spadtaget för R1, och året därefter (1970) började R2 byggas, som kom i kommersiell drift före R1 (1975 resp 1976). Redan nästföljande år 1971 beställdes från Westinghouse ytterligare två tryckvattenreaktorer, Ringhals 3 och 4, som började byggas 1972. Området var nu en av Europas största arbetsplatser med tidvis över 3 000 arbetare.

1974 började provdriften för R2 och den 17 augusti 1974 levererades den första strömmen från Ringhals. Denna sommar visade sig vara mycket manetrik vilket gav stora problem då maneterna täppte till rensanordningarna i kylvattenintaget. Tonvis med maneter rensades bort från renshusen och lades upp i stora högar som ruttnade och luktade illa. Detta beskrevs i tidningar som "naturens egen motståndsrörelse mot kärnkraften". Renshusen byggdes om till betydligt högre kapacitet, och har därefter kunnat hantera förekommande ansamlingar av maneter.

1977 var Ringhals 3 klar för start, men fick inte laddas med bränsle på grund av den då nyss stiftade så kallade villkorslagen. Denna krävde att man före laddning kunde visa upp avtal för upparbetning och förvaring av använt bränsle, alternativt en redovisning om säker slutförvaring av ej upparbetat bränsle. Sådan redovisning togs fram, och den 27 mars 1979 gavs tillstånd att ladda Ringhals 3. Dagen efter inträffade Harrisburgolyckan och det beslöts om folkomröstning i kärnkraftsfrågan. I den så kallade rådrumslagen bestämdes att inga reaktorer fick startas före omröstningen. I folkomröstningen om kärnkraften fick de två JA-linjerna majoritet och Ringhals 3 laddades, med första infasning mot kraftnätet 7 september 1980 och kommersiell drift 9 september 1981. I november 1983 togs Ringhals 4 i kommersiell drift, och i och med detta avslutades en lång period som en byggarbetsplats för att istället fullt ut vara en anläggning för elproduktion.

Drift, ombyggnader och andra händelser 1984–2017[redigera | redigera wikitext]

1986 fattade regeringen beslut om att reaktorerna i Ringhals, Forsmark och Oskarshamn skulle förses med möjlighet till filtrerad tryckavlastning eller "haverifilter" för att begränsa utsläppen av radioaktiva ämnen vid olycksförlopp med stora härdskador ("härdsmältor"). Dessa anordningar infördes och togs i drift vid årsskiftet 1988/89. Barsebäck införde motsvarande anordningar redan 1985.

1988 fattade Riksdagen beslut om att en av reaktorerna vid Barsebäck skulle tas ur drift senast 1995 och vid Ringhals senast 1996. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet enades dock 1991 om att riva upp 1988 års beslut.

2002 beslöt Ringhals styrelse att ansöka hos regeringen om en effekthöjning på Ringhals 3, samtidigt som en miljöprövning av verksamheten enligt den nya miljöbalken inleddes. 2004 firade Ringhals 30 år i drift och slog produktionsrekord med 28 TWh producerad el och en tillgänglighet på över 90 procent.

I mars 2006 kom miljödomen som gav (miljö)-tillstånd enligt nya miljöbalken för befintlig drift samt planerade effekthöjningar på Ringhals 3 och 4[1].

2008 trädde nya föreskrifter i kraft angående "fysiskt skydd" med skärpta krav på barriärer mot intrång samt kontroller vid inpassage av personer, fordon och gods. Kontrollerna innefattar bland annat "flygplatskontroll" vid personpassage och avsökning av gods med bombhund.

Våren 2009 inleddes omfattande moderniseringar av Ringhals 1 och 2 som avsågs bli färdiga hösten 2009. På grund av olika svårigheter och förseningar kom verken inte igång förrän våren 2010, vilket kombinerat med en ovanligt kall vinter gav höga elpriser och negativ publicitet om "opålitlig" kärnkraft. Denna negativa publicitet återkom hösten 2011 då samtliga 4 reaktorer var ur drift en kortare tid.

Under perioden juli 2009 till juni 2013 var Ringhals satt under särskild tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten på grund av att myndigheten bedömde att det fanns brister som på sikt skulle kunna ha äventyrat reaktorsäkerheten.[2] I juni 2013 upphävdes den särskilda tillsynen efter att Ringhals förbättringsarbete gett resultat.[3]

I juni 2012 upptäcktes en klump sprängdeg "stor som en mindre knytnäve", dock utan antändningsanordning, vid en rutinkontroll av en inpasserande truck. Under en tid införde samtliga kärnkraftverk en förhöjd skyddsnivå (nivå två av fyra), men inga ytterligare fynd gjordes och ingen kunde heller bindas till fyndet.[4][5][6]

Den 31 juli 2012 informerade Ringhals i en skrivelse till SSM att man under första halvan av 2012 kan ha anlitat uppdragstagare som borde ha godkänts av SSM. SSM anhöll därför den 16 augusti 2012 i en skrivelse till åklagarkammaren i Halmstad om att åklagare skulle ta ställning till om Ringhals gjort sig skyldigt till brott mot kärntekniklagen och SSM:s föreskrifter om krav på godkännande av uppdragstagare[7]. Ytterligare några fall av uppdragstagare utan godkännande anmäldes på samma sätt den 1 oktober 2012[8]. Åklagarkammaren inledde en förundersökning men meddelade den 19 juli 2014 sitt beslut[9] att lägga ner denna då "gärningen är att bedöma som ringa fall och är därför inte brottslig" enligt 23 kapitlet 4 § andra stycket rättegångsbalken.

Planer och beslut om avveckling[redigera | redigera wikitext]

I vissa avseenden är reaktorerna designade för 40 års livslängd, vilket R1 och R2 uppnådde 2016 resp 2015. Under perioden 2009 till 2015 genomfördes ombyggnader, moderniseringar och säkerhetshöjande åtgärder för Ringhals 1 och 2 som skulle möjliggöra drift under ytterligare 10 år fram till 2025. Samtidigt medförde de under samma tid fallande elpriserna alltmer försämrad lönsamhet, och i oktober 2015 fattade ägaren Vattenfall beslut om att stänga Ringhals 1 och 2 år 2020 respektive 2019, dvs efter 44 års drift istället för planerade 50.

För Ringhals 3 och 4 har på liknande sätt genomförts ombyggnader, moderniseringar och säkerhetshöjande åtgärder för att kunna driva reaktorerna fram till 60 års livslängd, det vill säga fram till 2041 resp 2043.

Reaktorer[redigera | redigera wikitext]

Ringhals har en kokvattenreaktor och tre stycken tryckvattenreaktorer. Ringhals är det enda kärnkraftverket i Sverige som har tryckvattenreaktorer.

Ringhals 1[redigera | redigera wikitext]

Ringhals 1
Start 1976
Stängning 2020
Typ Kokvattenreaktor
Termisk effekt 2 540 MW
Nettoeffekt 865 MW
Tekniska data

Första spadtaget till Ringhals 1 (R1) togs 20 februari 1969. R1 är den enda kokvattenreaktorn i Ringhalsverket och reaktoranläggningen beställdes från ASEA-Atom. Turbinen och generatorn beställdes från English Electric. Huvudleverantörerna anlitade i sin tur underleverantörer för olika komponenter. Till exempel tillverkades reaktortanken vid Babcock & Wilcox anläggningar i Glasgow, Scotland, men kom att försenas på grund av strejker och kvalitetsproblem. Färdigställandet av reaktortanken kom att subkontrakteras av B&W till Ishikawajima-Harima Heavy Industries i Japan, som trots den extra sjötransporten Scotland-Japan-Ringhals lyckades arbeta in delar av förlorad tid och leverera reaktortanken 1971. Även driftsättningen av turbinanläggningen kom att försenas av bland annat vibrationsproblem, och bidrog till att R1 hade sin första kriticitet 20 augusti 1973, första fasning mot nät 14 oktober 1974, men kommersiell drift först den 1 januari 1976.

Ursprungliga effekten var 730 MW men har efter flera modifieringar, bland annat genom byte av lågtrycksturbiner 2012, höjts till 865 MW.[10]

Den 15 oktober 2015 beslutades det att Ringhals 1 kommer att stängas redan 2020.[11]

Ringhals 2[redigera | redigera wikitext]

Ringhals 2
Start 1975
Stängning 2019
Typ Tryckvattenreaktor
Termisk effekt 2 660 MW
Nettoeffekt 900 MW
Tekniska data

Ringhals 2 som är en tryckvattenreaktor levererades av Westinghouse. Uppförandet påbörjades den 1 oktober 1970, första fasning mot nät skedde 17 augusti 1974 och kommersiell drift inleddes 1 januari 1975, och blev därmed den första driftsatta reaktorn i Ringhalsverket. R2 fick efter kort tid stora problem med korrosion och läckage i sina ånggeneratorer. Med stora underhållsinsatser och ökande kunskap om vattenkemi så kunde problemen hanteras, men efter 14 års drift byttes ånggeneratorerna 1989 ut till nya av modernare konstruktion och med bättre material i tuber. Samtidigt höjdes den termiska effekten från 2 440 till 2 660 MW. De nya ånggeneratorerna har nu (2017) varit i drift i 28 år med få problem och hög tillgänglighet.

Inledningsvis var flera komponenter direktkylda med havsvatten, vilket gav stora problem med korrosion och beväxning. 1977 installerades en mellankylkrets som avhjälpte dessa problem.

Under perioden maj 2009–februari 2010 genomfördes en omfattande modernisering av kontroll- och styrutrustning, där bland annat ett helt nytt kontrollrum utrustat med digital teknik installerades.

Den 10 maj 2011 uppstod en mindre brand i reaktorinneslutningen. Branden orsakades av en kvarlämnad och spänningssatt dammsugare. Vid brandtillfället var reaktorn avställd och tömd på bränsle och en rutinmässig test - täthetsprovning av inneslutningen - genomfördes. Trots att små mängder brännbart material förbrändes blev stora ytor och många komponenter förorenade av rök och sot och måste genomgå en omfattande sanering, och återstart kunde ske först den 2 april 2012.[12][13] De uteblivna intäkterna på grund av stoppet anges till cirka två miljarder kronor medan saneringskostnaderna uppskattas till 150–200 miljoner kronor.[14]

I ett föreläggande den 24 augusti 2012[15] krävde Strålsäkerhetsmyndigheten att den normala 10-års-undersökningen av tryckkärlet i Ringhals 2 2012 skulle utökas med att leta efter samma typ av sprickor som upptäckts i den belgiska kärnkraftverksreaktorn Doel 3. Provprogrammet utökades med att söka efter "lamineringar med huvudsakliga orienteringar parallellt med tryckkärlets mantelytor", och kunde visa att Ringhals 2 inte hade sådana defekter.[16]

Under tiden 16 augusti 2014 till den 26 november 2016 hade R2 ett över två år långt driftuppehåll på grund av korrosionsskador i tätplåten i bottendelen av inneslutningen. Stora mängder betong fick brytas upp för att kunna genomföra reparationsarbetet, som sedan verifierats med täthetsprovningar, inspektioner och provtagningar.[10]

Under sommaren 2015 byttes R2:s gamla lågtrycksturbiner ut mot nya vilket gav en ökning av utmatad effekt från cirka 865 till 900 MW. Samtidigt gjordes en omfattande säkerhetsmodernisering som förbättrade brandskydd och tillgänglighet hos flera säkerhetssystem.[17]

En extrainsatt bolagsstämma den 15 oktober 2015 beslutade att Ringhals 2 ska stängas redan 2019.[11]

Ringhals 3[redigera | redigera wikitext]

Ringhals 3
Start 1981
Typ Tryckvattenreaktor
Termisk effekt 3 144 MW
Nettoeffekt 1 070 MW
Tekniska data

Ringhals 3 togs i kommersiell drift den 9 september 1981 och är en tre-loops tryckvattenreaktor byggd av Westinghouse.

Kort efter start fick man problem med vibrationer och läckage i ånggeneratorerna, vilket löstes med en mindre omkonstruktion av inloppet hos dessa. Ånggeneratorerna fortsatte dock att vålla problem med bland annat korrosion och sprickbildning i tubpaketen vilket ledde till att samtliga 3 ånggeneratorer 1995 efter 14 års drift byttes ut till nya av modernare konstruktion och med bättre material i tuber. De nya ånggeneratorerna har nu (2017) varit i drift i 22 år med få problem och hög tillgänglighet.

Den 14 november 2006 inträffade en brand i en lokaltransformator tillhörande Ringhals 3. Lokaltransformatorn är placerad utomhus intill turbinbyggnaden och förser vid normaldrift elkraft till stationens egenförbrukning. Anordningar för att begränsa brandspridning samt alternativ kraftmatning till stationens säkerhetsfunktioner fungerade som avsett. En reservtransformator kunde anskaffas och installerades inom cirka en månad.

Den 8 augusti 2007 togs reaktorn åter i drift efter en revisionsavställning med effekthöjningsåtgärder som gett en ny nettoeffekt på cirka 1 070 MW. Utrymmet för effekthöjningen skapades dels genom bytet till större ånggeneratorer 1995 samt en höjning av den termiska effekten från 2 783 till 3 144 MW. Dessutom har verkningsgraden i turbinanläggningen ökat genom en utbyggd förvärmarkedja samt modernare turbiner med förfinad strömningsteknisk design. Den ökade verkningsgraden innebär att man för en given termisk effekt får en högre elektrisk nettoeffekt.

Den 21 augusti samma år drabbades en av de nya generatorerna av ett haveri genom en kortslutning orsakad av en skiftnyckel som glömts kvar inne i generatorn hos leverantören vid tillverkningen.[18] En reservgenerator kunde anskaffas och installerades inom cirka en månad.

Ringhals 4[redigera | redigera wikitext]

Ringhals 4
Start 1983
Typ Tryckvattenreaktor
Termisk effekt 3 300 MW
Nettoeffekt 1 120 MW
Tekniska data

Ringhals 4 började byggas 1972, samma år som sin då blivande tvillingreaktor R3. Innan R4 startade hann man upptäcka de problem med inloppen till ånggeneratorerna som drabbade R3, och R4:s ånggeneratorer kunde byggas om innan den planerade starten 1981, och reaktorn startades först 19 maj 1982 med första infasning på kraftnätet 23 juni 1982. Den 21 november 1983 togs slutligen R4 i kommersiell drift. R4:s bästa produktionsår hittills är 2016 då man uppnådde en produktion på 8,3 TWh.[19]

Även R4:s ånggeneratorer kom att ge många problem med sprickbildning och korrosion, men genom att man tagit till vara drifterfarenheter från R2 och R3 och bland annat kunnat styra vattenkemi och renhet med stor noggrannhet har R4:s ånggeneratorer klarat sig bättre, och byttes 2011 efter 28 års drift.

Under tiden den 31 maj till 15 november 2011 genomfördes på R4 en av de mest omfattande revisionsavställningarna någonsin på Ringhals med stora moderniseringar och utbyten av komponenter i reaktorsystem och turbinanläggning. Bland annat byttes ånggeneratorer, tryckhållare, högtrycksturbiner, mellanöverhettare och nya lågtrycksförvärmare installerades. Anläggningsändringarna ger förutsättningar för en framtida effekthöjning. 2 februari 2015 lämnade Strålsäkerhetsmyndigheten godkännande om att ta Ringhals 4 i provdrift med en högsta termisk effekt om 3 300 MW från dagens nivå på 2 783 MW[20]. Detta möjliggör en elektrisk nettoeffekt på 1120 MW[21].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://lagen.nu/dom/mod/2006:70
  2. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/Brister-kvarstar-vid-Ringhals/
  3. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/Ringhals-myndigheten-upphaver-sarskild-tillsyn/
  4. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sprangmedel-hittat-pa-ringhals_7293373.svd
  5. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/sprangamne-pa-ringhals-bekraftas
  6. ^ http://www.nyteknik.se/nyheter/article3498016.ece
  7. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/Atalsanmalan-mot-karnkraftverket-i-Ringhals/
  8. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Myndighetshandling/Beslut/GD-beslut/2012/anmalan-om-mojligt-brott-mot-lagen-om-karnteknisk-verksamhet.pdf
  9. ^ Vice chefsåklagare Charlotte Österlund. Underrättelse om beslut 2014-07-19. Åklagarkammaren i Halmstad. Ärende AM-130268-12. 
  10. ^ [a b] Ringhals årsredovisningar 2014–2016. 
  11. ^ [a b] ”Ringhals 2 stängs redan 2019”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/halland/stangs-redan-2019. Läst 15 oktober 2015. 
  12. ^ SVT Arkiverad 15 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Nyheter/2011/rask-ringhals-brand-i-inneslutningen.pdf
  14. ^ http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3396131.ece
  15. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Myndighetshandling/Beslut/2012/beslut-om-utokad-provning-av-reaktortryckkarl-i-ringhals-2.pdf
  16. ^ http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/Ringhals-2-Inga-defekter-motsvarande-de-i-Doel-3/
  17. ^ ”Ringhals årsredovisning 2015”. https://issuu.com/efi4/docs/__rsredovisning_ringhals. Läst 2 juni 2017. 
  18. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 september 2012. https://archive.is/20120905053207/http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article45257.ece. Läst 25 februari 2012. 
  19. ^ ”Ringhals - produktionshistorik”. http://corporate.vattenfall.se/om-oss/var-verksamhet/var-elproduktion/ringhals/produktion-och-driftlage/produktionshistorik/. Läst 28 augusti 2017. 
  20. ^ ”Beslut om godkännande av förnyad säkerhetsredovisning och provdrift vid en högsta termisk effekt av 3 300 MW i Ringhals 4”. http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Nyheter/2015/beslut-om-godkannande-av-fornyad-sakerhetsredovisning-och-provdrift-vid-en-hogsta-termisk-effekt-av-3300-mw-i-ringhals4.pdf. Läst 27 februari 2015. 
  21. ^ ”Mer el från Ringhals 4”. Arkiverad från originalet den 27 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150227093113/http://corporate.vattenfall.se/nyheter/nyheter/2015/Februari/mer-el-fran-ringhals-4/. Läst 27 februari 2015. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]