Hon dansade en sommar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hon dansade en sommar
GenreDrama
RegissörArne Mattsson
ProducentLennart Landheim
ManusVolodja Semitjov
Olle Hellbom
SkådespelareUlla Jacobsson
Folke Sundquist
Edvin Adolphson
OriginalmusikSven Sköld
ProduktionsbolagSvenska AB Nordisk Tonefilm
Premiär17 december 1951
Speltid103 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Hon dansade en sommar är en svensk dramafilm från 1951 i regi av Arne Mattsson. I huvudrollerna ses Ulla Jacobsson och Folke Sundquist.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen är berättad i form av en återblick. Den börjar med en begravning där prästen fäller oförsonliga ord om att "tung faller domen över förföraren". Bland de sörjande finns Göran Stendal. Han blir upprörd och förtvivlad över prästens ord och rusar ner till stranden. Där börjar han minnas den gångna sommaren och den döda. När återblicken börjar har Anders nyss tagit studenten och han förväntas nu fortsätta på högskolan efter sommaren. I väntan på det åker han ut på landet till sin farbror Anders. Göran har en lite nedlåtande syn på landet som enligt honom bebos av "de små måttens människor". Hos sin farbror möter han den 17-åriga Kerstin som gör ett djupt intryck på honom. Hon bor hos sin moster Anna och hennes man Fredrik. Kerstin är där för att hjälpa Anders med potatissättningen. På kvällen sjunger hon för Göran som ackompanjerer henne på luta och kärleken börjar spira på ett tydligt sätt. Något som farbror Anders observerar.

Göran kommer i kontakt med kontakt med bygdens ungdomar som försöker organisera föreningsverksamhet men motarbetas av socknens präst som är schartauanskt influerad och ser teater och dans som synd. Han vägrar därför upplåta samlingslokalen i skolhuset. Beslutet retar upp ungdomarna och de kastar sten på hans bil. Farbror Anders erbjuder nu ungdomarna att rusta upp en gammal lada som hör till gården. Ungdomarna sätter nu full fart med att göra detta varvid prästen uttalar sin straffdom över bygget. Görans kärlek till Kerstin växer men hon är hårt hållen av sina släktingar. På midsommarafton roar de sig med varandra men när Göran försöker kyssa Kerstin sliter hon sig loss och frågar förtvivlat varför han måste förstöra allt när det var som vackrast.

Föreningen planera nu att sätta upp pjäsen "Värmlänningarna" och man väljer att Göran och Kerstin skall göra huvudrollerna och man börjar repetera pjäsen. När höskörden skall bärgas skadas farbror Anders när hans hölass trängs av vägen av prästen som kör vårdslöst med sin bil. Anders bryter benet och måste läggas in på sjukhus. Göran lovar hjälpa Anders ogifta och religiösa dotter Sigrid att hjälpa till med gården. Görans studentkamrater kommer på besök och och Görans flickvän från staden fäller nedsättande ord om Kerstin. Hon drar sig undan oroad och svartsjuk.

Efter en repetition följer han Kerstin hem. Ett våldsamt åskväder utbryter och de flyr upp på vinden där de överraskas av moster Anna. Efteråt skickas Kerstin bort till främmande ort men Sigrid avslöjar för Göran var hon är. Han söker upp Kerstin och de möts vid stranden av en badsjö. Göran får Kerstin att övervinna sin blyghet och de vandrar avklädda ut i vattnet. Efteråt älskar de på stranden.

Görans far kommer nu ut på landet och och är upprörd över Görans val att vilja stanna kvar på landet. Fadern säger sig vara tacksam att ha sluppit "eländet i tid" och vill nu att Göran kommer tilbaka för sina studier. Efter ett uppträde mellan far och son ger Göran med sig och infinner sig till uppropet på högskolan. Men där är han helt frånvarande och svarar inte när hans namn ropas upp för hans tankar är nu helt hos Kerstin. Han beslutar sig för att bryta upp för gott och återvända ut på landet. En efterbliven dräng som tagit prästens straffdom på orden sätter eld på ladan men trots detta lyckas man genomföra premiären av "Värmlänningarna". Det blir stor succé och huvudrollsinnehavarna hyllas unisont. Efter sin triumf åker de uppfyllda av lycka hemåt på Görans motorcykel i sommarnatten. I en kurva möter de en vårdslös bilist som prejar dem av vägen och Kerstin kastas ner i diket. Där dör hon i Görans armar.

Filmen återvänder till nutid. Prästen fortsätter sitt strafftal men farbror Anders väljer nu att hålla ett försonande tal som blir en hyllning till livet och kärleken. Nere vid sjön upplever Göran nu att Kerstin talar till honom: "Jag heter Kerstin, glöm mig aldrig".

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Folke Sundquist och Ulla Jacobsson i den klassiska nakenscenen i Hon dansade en sommar (1951).

Filmens exteriörer inspelades i huvudsak i trakten kring Ödenäs utanför Alingsås (senare spelades TV-serien Hem till byn in i samma omgivning). Det omtalade nakenbadet filmades dock vid Sånka strax väster om Skoklosters slott. Från början var Gösta Folke påtänkt som regissör, men enligt en intervju som Torsten Jungstedt gjorde med Arne Mattsson i samband med en visning i SVT 2 18 april 1987 tyckte denne inte om boken varför regiuppdraget gick till Mattsson. Denne fick som "belöning" senare chansen att filma ett eget önskeprojekt, Kärlekens bröd. Filmen Ung sommar (1954) blev ett försök att återupprepa succén som dock inte blev någon större framgång.

Hon dansade en sommar är en av svensk films publikt sett mest framgångsrika filmer genom tiderna, och även internationellt sett en stor framgång. Den tilldelades som första svenska film Guldbjörnen vid Filmfestivalen i Berlin 1952. Eftersom det saknas tillförlitlig publikstatistik från denna tid kan man bara göra en skattning. Ett halvår efter premiären uppgav den filmbolaget närstående tidskriften Scen och Salong (7/1952) att den setts av 1,5 miljoner åskådare. En senare siffra angiven i Filmboken II sid 521 anger 2,8 miljoner åskådare i Sverige.

I filmen medverkar även den legendariske cyklisten Gustaf Håkansson ("Stålfarfar") kort i en liten scen som patient i en sjukstuga.

Den på sin tid riksbekante frågesportprofilen Ejnar Haglund medverkar också, som en av gästerna på Görans studentskiva.

Debatt om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen är baserad på romanen Sommardansen från 1949 av Per Olof Ekström. Romanen belönades i en nordisk romanpristävling utlyst av LT:s förlag under mottot "Människor och problem på landsbygden i nutiden". Den kan ses som en del i en mer omfattande debatt om fördes främst inon jordbrukarpressen om det som kallades landsbygdens kultur, där Ekström var en av de mer flitiga debattörerna. Skiljelinjen i debatten gick förenklat uttryckt mellan anhängarna av en konservativ landbygdskultur byggd på gammaldags värderingar och en modernitetsbejakande syn där man inte minst var positiv till utveckling av landsbygden genom studier och föreningsverksamhet. Ekström stod tydligt för den senare linjen i debatten och det uttrycks klart i romanen men mindre påtagligt i filmen. Filmen fick också kritik på den punkten. Tidningen Studiekontakt, som var ett organ för Svenska Landsbygdens Studieförbund som stod nära organisationen Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU), tog upp detta i sin recension (feb 1952): "Men var finns den stora del av romanen som handlar om landsbygdens föreningsliv med Klas Wiberg som centralfigur? Visserligen skymtar problemen där, men de har ställts i en delvis annan dager, och tyngdpunkten är lagd vid brytningen mellan den gamla schartauanska trosuppfattningen och det nya, som stormar fram genom föreningsliv och ungdomlig aktivitet". Några år senare gav Ekström sin egen syn på det hela: "Allt i boken som avsåg att ge en nyanserad bild av modern svensk landsbygd skalades bort tills den banala (eller tidlösa) kärnan återstod". Publikmässigt blev stoffet alltså skickligt sorterat." ("Självdeklaration" i SLU-Bladet 14-15/1954)

Filmen blev vad man kallar en skandalsuccé, främst på grund av att det unga kärleksparet badar nakna tillsammans och Ulla Jacobssons nakna bröst syns i närbild i en kärleksscen. Filmens moraliska aspekter liksom prästporträttet blev föremål för debatt. Prästens fördömande ord ekar onekligen av vad som framfördes i den tidigare debatten om det s k "dansbaneeländet". I filmen säger prästen: "Det unga släktet är inne på fel väg [-] Inte heller landsbygden har förskonats. Falska profeter finns överallt [-] Detta söndagsidrottande och vanhelgande av sabbatsdagen, söndagsdans och slippriga sånger", vilket kan jämföras med vad den bekante "Tvåkersprästen" Gustaf Grände (1900-1980) skrev i en insändare (Scen och Salong 7/1941): "Över hela landet tränger en våg av smuts, skam och swingkultur. Den kommer från storstädernas danslokaler och gör just nu sitt segertåg bland landsbygden och de mindre städernas ungdom."

Gustaf Grände och Karl Kilbom från filmbolaget möttes i en offentlig debatt (refererad i Filmjournalen 21/1951) som i mycket sammanfattar hela striden om filmens moral och filmens prästporträtt. Grände hävdade att prästporträttet var en lögn, sådana präster fanns inte och filmen hade gjort stor skada genom sin karikatyr. Kilbom försvarade inte oväntat filmen och menade att det inte alls var fråga om en karikatyr utan att sätta intoleransen, enkannerligen den prästerliga vid skampålen. Grände ville inte hålla med och befarade att publiken, även den i utlandet, skulle uppfatta filmprästen som representativ för prästerskapet och det var i linje med de han betecknade som alla "småhandlare" i kulturdebatten som angrep prästerna och refererade till den då aktuella Hedenius-debatten. Kilbom tyckte dock att det fanns många aktuella exempel på intolerans och nämnde bl a biskop Bo Giertz. De två debattörerna kom även in på filmens moraliska aspekter. Grände angrep filmens nakenscener som han ansåg rent förförande på många hyggliga flickor och refererade till en barnavårdsman som hävdat att filmen skullle få många utomäktenskapliga barn på sitt samvete. Återigen uttryckte Grände sin syn på dansen som ett föreningslivets gift, något som Kilbom delvis höll med om men han efterlyste positiva initiativ från kyrkan och sammanfattade hela debatten med att prästerna stod på samma nivå som prästen i filmen med intoleransen mot ungdomen och föreningslivet.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

DVD[redigera | redigera wikitext]

Filmen gavs ut på DVD 2007.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referens[redigera | redigera wikitext]

Qvist, Per Olov (1986): Jorden är vår arvedel. Landsbygden i svensk spelfilm 1940-1949 (Akademisk avhandling). Uppsala. Filmhäftet. ISBN 91-7900-096-7 (debatten om landsbygdens kultur sid 71-76, filmen närmare behandlad sid 227-230)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]