Damen i svart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sången med samma titel hittas på Damen i svart med violer
Damen i svart
Genre Thriller
Regissör Arne Mattsson
Producent Rune Waldekranz
Manus Folke Mellvig
Lars Widding
Skådespelare Anita Björk
Sven Lindberg
Karl-Arne Holmsten
Annalisa Ericson
Isa Quensel
Nils Hallberg
Lena Granhagen
Lennart Lindberg
Originalmusik Torbjörn Iwan Lundquist
Produktionsbolag Sandrew Film&Teater AB
Premiär 1 februari 1958
Speltid 109 minuter
Land Sverige Sverige
Språk Svenska
IMDb SFDb

Damen i svart är en svensk thrillerfilm från 1958 i regi av Arne Mattsson. I huvudrollerna ses Anita Björk, Sven Lindberg, Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson. Filmen följdes av Mannekäng i rött, Ryttare i blått, Vita frun och Den gula bilen, där makarna Hillman fortsatte att lösa brott.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Privatdetektiverna John och Kajsa Hillman besöker vänner på Holmfors bruk när flera personer försvinner mystiskt. En ung dam försvinner en natt på bruket. Hon sågs gå iväg för att posta ett brev, och är därefter borta. Samma natt har "familjespöket" Svarta Damen varit synlig. Många har motiv och många har uppfört sig mystiskt...

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Damen i svart är den första i en serie om fem filmer om privatdetektiven John Hillman skrivna av Folke Mellvig och i regi av Arne Mattsson. I filmen gjorde skådespelaren Lena Granhagen sin filmdebut. Filmen hade premiär på biograf Olympia i Stockholm 1 februari 1958. Damen i svart utkom året efter filmpremiären i bokform.

Damen i svart är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).[1]

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Vid filmpremiären mottogs filmen överlag positivt. "Damen i svart är kanske den bästa thriller som gjorts här i landet." menade Robin Hood i Stockholms-Tidningen. Dock menade Nils Beyer i Morgon-Tidningen att handlingen var rörig och plottrig.

DVD[redigera | redigera wikitext]

Filmen finns utgiven på DVD.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gradvall et al 2009, nr. 27

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]