Interneringsläger i Sverige under andra världskriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Matkö vid koncentrationslägret i Sveg.

Koncentrationsläger var i Sverige under andra världskriget ett sätt för svenska myndigheter att förtrycka primärt kommunister.[1][2][3] Socialdemokraten Tage Erlander var den högste politiska ansvarige för dessa hemliga koncentrationsläger.[1][4]

Fångarna tvingades till straffarbete och övervakades av beväpnade vakter, det finns brist på information kring dessa koncentrationsläger då Socialdemokrata regeringar varit aktiva i att hemligstämpla informationen.[4]

Från början var det svenska medborgare som skickades till koncentrationslägren men allteftersom kriget fortgick tog man även hand om utländska soldater från båda sidor. De svenska lägren kallas för koncentrationsläger, se exempelvis Tobias Berglunds och Niclas Sennertegs bok Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga.[1]

Det finns en debatt där vissa försöker att förminska händelserna mot de som fick utstå denna behandling genom att bland annat använda den förminskande termen Interneringsläger istället för det historiskt korrekta koncentrationsläger.[5] Termerna betyder dock egentligen samma sak[6] Ett tydligt tecken på att detta missförstånd är aktuellt är att inte ens artikelnamnet benämner fenomenet korrekt.

Arbetsförband[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget inkallades i Sverige mellan 600 och 700 värnpliktiga män till tjänstgöring i arbetstrupper och inkvarterades i särskilda läger. De flesta som inkallades till dessa läger var kommunister,[2] men där fanns också radikala socialdemokrater,[2] syndikalister, fackföreningsfolk, anti-nazister, tyska desertörer, så kallade Englandsvänner[källa behövs] och andra som klassades som "opålitliga element". Även indisciplinärer, värnpliktiga som gjort sig skyldiga till disciplinbrott skickades till lägren. Formellt benämndes lägren i de flesta fall arbetskompanier men de var i själva verket koncentrationsläger.[1][7]

Avsikten var att vad man inom militären uppfattade som samhällsfarliga och eventuellt landsförrädiska element skulle avtjäna sin lagstadgade beredskapstjänstgöring i enlighet med andra medborgare, men utan vapen i hand och utan att hota den militära disciplinen. Arbetskompanierna låg isolerade och de värnpliktiga fick inte bära vapen. Systemet var sanktionerat av den svenska samlingsregeringen (det enda partiet där som motsatte sig beslutet var folkpartiet), men det hela drevs som ett administrativt militärt projekt.

Vem som blev straffad med en vistelse i lägren baserades på uppgifter från säkerhetspolitisk underrättelsetjänst, civil övervakning, åsiktsregistrering och angiveri. Det skedde ingen rättegång eller dom innan besluten togs.[8]

Förläggningsorter[redigera | redigera wikitext]

Koncentrationslägren var förlagda till[9][10][11]:

Det fanns hela 14 koncentrationsläger runt om i landet.[1]

I maj 1941 planerades totalt tio kompanier för 3000-3500 värnpliktiga, men mot slutet av 1941 lades planerna på is efter ingripande av den socialdemokratiske försvarsministern Per Edvin Sköld. Sköld hade genom egna kontakter inom parti och fackföreningsrörelse fått insikt om omfattning och inriktning av inkallelserna till arbetstrupperna och utformade nya riktlinjer som medförde att dessa inkallelser i praktiken upphörde. Under 1943 stängdes det sista lägret. All dokumentation brändes. De flesta läger var inte arbetsläger, förutom Vindeln och Stensele där de tillfångatagna användes för att bygga en hemlig flygbas. I Storsien bedrevs tvångsarbete i form av vägbygge.

Efter kriget fick många som tjänstgjort i arbetskompanierna svårt att få arbete eftersom de fått en stämpel som "subversiva element".

Koncentrationsläger[redigera | redigera wikitext]

Koncentrationsläger för utländska soldater upprättades enligt Haagkonventionens krav på neutrala stater. Utländska soldater internerades bland annat i Långmora, Backamo och Smedsbo. Ryska soldater som rymt från tyska interneringsläger i Norge internerades bland annat på Krampenlägret i Skinnskattebergs kommun. Polska ubåtsmatroser internerades i Mariefred. Tyska krigsfångar internerades i Lagerlingen på Gotland. Tyska flyktingar och deserterade soldater på Rinkaby flygbas. Efter andra världskriget användes tre av lägren för flyktingar från Baltikum (inklusive 150 soldater) i Ränneslätt, Rinkaby och Gälltofta. Fram till hösten 1941 skickades de tyska desertörerna tillbaka enligt en hemlig instruktion utfärdad av Tage Erlander och Gustav Möller. Förmodligen blev de avrättade.[7]

Citat[redigera | redigera wikitext]

"Den svenska staten använder sig av brutala tvångs- och våldsmetoder för att eftertryckligt trampa ned den utländska antifascisten som likt en vrakspillra efter den tyska demokratins skeppsbrott kastats upp på svensk strand" - Arbetaren, 21 mars 1940[12]

"Det svenska folket får inte tolerera att oskyldiga människor kastas i fängelse och kvarhålles där på obestämd tid.'' - ''En skam för Sverige'' - Ny dag [13]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Media[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Tage Erlander bakom hemliga koncentrationsläger - P4 Sjuhärad”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=2282405. Läst 13 juni 2015. 
  2. ^ [a b c d] http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19995698.ab?teaser=true
  3. ^ Berglund , Sennerteg, Tobias, Niclas (2009). Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga. ISBN 9789127419179 
  4. ^ [a b] ”Tage Erlander var högsta chef för 14 svenska koncentrationsläger - Politikfakta” (på sv-SE). politikfakta.se. http://politikfakta.se/2013/04/tage-erlander-var-hogsta-chef-for-14-svenska-koncentrationslager/. Läst 6 mars 2018. 
  5. ^ Koncentrationsläger”. Forum för levande historia. http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/koncentrationslager. Läst 6 mars 2018. 
  6. ^ Koncentrationsläger”. Forum för levande historia. http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/koncentrationslager. Läst 6 mars 2018. 
  7. ^ [a b] Torkel Ivarsson, BT-journalist avslöjar svenska "koncentrationsläger" i ny bok, Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Borås Tidning
  8. ^ Kommunism i Sverige” (på sv). Wikipedia. 2017-12-28. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kommunism_i_Sverige&oldid=42267593. Läst 6 mars 2018. 
  9. ^ Koncentrationslägret i Axmar” (på sv). arbetarbladet.se. http://www.arbetarbladet.se/allmant/koncentrationslagret-i-axmar. Läst 6 mars 2018. 
  10. ^ Här låg de svenska koncentrationslägren” (på sv). Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/article19995698.ab/promo. Läst 6 mars 2018. 
  11. ^ Tjörnarp hade fångläger” (på sv-SE). Skånska Dagbladet. 2 september 2008. http://www.skd.se/2008/09/02/tjornarp-hade-fanglager/. Läst 6 mars 2018. 
  12. ^ Arbetaren. 1940. https://www.arbetaren.se/. Läst 6 mars 2018. 
  13. ^ ”"En skam för Sverige"”. Ny dag. 1942. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Boëthius, Maria-Pia (2001). Heder och samvete: Sverige och andra världskriget. Ordfront pocket, 99-3067554-X ([Ny utg.]). Stockholm: Ordfront. Libris 7634689. ISBN 91-7324-854-1 
  • Kieri, Gunnar; Sundström Ivar (1985). Första arbetskompaniet Storsien (3., omarb. och utvidgade uppl.). Stockholm: Arbetarkultur. Libris 7590120. ISBN 91-7014-190-8  [Kieris far var en av de internerade]
  • Molin, Karl (1982). Hemmakriget: om den svenska krigsmaktens åtgärder mot kommunister under andra världskriget. Stockholm: Tiden. Libris 7421083. ISBN 91-550-2785-7 
  • Rehn, Siv (2002). Internerad i norra Sverige: Krigsmaktens och Utlänningskommissionens interneringsläger i Norr- och Västerbotten under åren 1940-1945. Stockholm: Probus. Libris 8717391. ISBN 91-87184-72-9 
  • Tano, Ingemar (2000). Svenska kyrkan och Första arbetskompaniet Storsien : en granskning av hur Svenska kyrkan i Luleå stift genom biskop Jonzon förhöll sig till arbetskompaniet. Siknäs: I. Tano. Libris 3196661 
  • Berglund, Tobias; Sennerteg Niclas (2008). Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga. Stockholm: Natur och kultur. Libris 10654055. ISBN 978-91-27-02695-7 (inb.) 
  • Meyer, Frank (2009) (på no). Tyskerleirene.Tyske flyktninger i Norge, Danmark og Sverige 1938-1945. Oslo: Unipubforlag. ISBN 9788274773417 

Musik[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]