Karl Schlyter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl Schlyter
Schlyter, Karl - porträtt - AF - färgjusterat - litet.jpg
Karl Schlyter
Född21 december 1879[1]
Död25 december 1959[1] (80 år)
BegravdKlosterkyrkogården
MedborgarskapSvensk
SysselsättningPolitiker
BefattningLedamot av Sveriges riksdag (1919–1920)
Konsultativt statsråd (1921–1923)
Ledamot av Sveriges riksdag (1926–1949)
Sveriges justitieminister (1932–1936)
Politiskt partiSocialdemokraterna
Redigera Wikidata
För den tidigare svenske europaparlamentarikern, se Carl Schlyter.
Karl Schlyter (1879-1959).
Som ung lundastudent spelade Karl Schlyter boerpresidenten Paul Kruger i Lundakarnevalen 1900 mot Sam Ask som drottning Victoria.

Karl Johan Daniel Schlyter, född 21 december 1879 i Karlskrona, död 25 december 1959, var en svensk jurist och politiker (socialdemokrat). Han var konsultativt statsråd 1921-1923 och 1925-1926, justitieminister 1932-1936, ledamot av riksdagen 1919-1920 och 1926-1949 samt president i Hovrätten över Skåne och Blekinge 1929-1946.

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

Karl Schlyter var äldste son till filosofie doktor Gustaf Ragnar Schlyter (1845-1927), lektor i latin och hebreiska i Karlskrona, och Augusta Elisabeth, född Cederberg (1857-1929). Han var bror till Gustav Schlyter. I barndomshemmet fick Schlyter en närmast schartauansk uppfostran. Hans farfar, rättshistorikern Carl Johan Schlyter var hängiven schartauan och utgivare av alla Henric Schartaus skrifter.

Karl Schlyter tog studenten i Karlskrona 1897 samt avlade filosofie kandidat-examen i Lund 1898 i ämnena romanska språk, latin, nordiska språk samt praktisk och teoretisk filosofi. Han tog en 1899 en så kallad juridisk-filosofisk examen (historia och statskunskap) och blev juris kandidat 1901. Samtidigt som han arbetade med en doktorsavhandling i juridik, vilken aldrig blev klar, var Schlyter verksam som notarie vid Torna och Bara domsaga 1901-1905. Åren 1907-1910 arbetade Schlyter som adjungerad ledamot vid Hovrätten över Skåne och Blekinge, samt fiskal där 1912. Han flyttade 1910 till Stockholm efter att ha fått tjänst som tillförordnad revisionssekreterare.

Schlyter utsågs 1912 till utredare i Processkommissionen, en utredning som han var mer eller mindre aktiv i fram till 1927 då han slutligen lämnade den. Han var sakkunnig i justitiedepartementet i olika frågor 1912-18, i civildepartementet 1917-18, och utnämndes 1915 till hovrättsråd och blev 1916 revisionssekreterare. Åren 1923-29 var han häradshövding i Askims, västra- och östra Hisings samt Sävedals härads domsaga och 1929-46 hovrättspresident för Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Att Schlyter avbröt sin akademiska karriär hindrade inte att han blev utnämnd till juris hedersdoktor vid universiteten i Stockholm, då Stockholms högskola, (1927) och Köpenhamn (1949). Han var en av grundarna av Svensk Juristtidning, där han medverkade som redaktör 1916-1951. Han tog också initiativet till grundandet av Kriminalpolitiska sällskapet, ofta kallat "Schlyters akademi".

Schlyters politiska karriär började med att han 1906 gick med i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Redan 1917 var han på förslag till konsultativt statsråd (juristkonsult), en post han sedan erhöll den 13 oktober 1921 till 19 april 1923 samt mellan 8 maj 1925 och 7 juni 1926. Han var justitieminister 24 september 1932 till 19 juni 1936. Som riksdagsman i första kammaren representerade han 1919-1920 Blekinge och 1926-1948 Värmland. Schlyter var 1937-1947 ordförande i riksdagens första lagutskott och 1938-1956 var han ordförande i Strafflagsberedningen.

Karl Schlyter gifte sig 1905 med Elisabeth (Lisa) Scholander (1884-1974), dotter till grosshandlare Axel Scholander och Hilma, född Lundberg.

Kriminalvårdspolitik[redigera | redigera wikitext]

1932 tyckte han att 13 000 bötesfångar i fängelserna inte borde sitta där, och 1934 lade han fram ett program där han ansåg att ungdomar inte skulle sättas i fängelse, utan uppfostras och utbildas. Han tyckte inte heller att psykopater, sinnessjuka och alkoholister skulle sitta där. Han ville i stället inrikta sig mer på villkorlig dom och villkorlig frigivning med övervakning. Reformarbetet pågick i Sverige under 1930- och 40-talen, och kriminalvården skulle alltmer anpassa brottslingen till livet ute i samhället igen efter strafftiden. Hans politik förknippades med parollen "avfolka fängelserna".[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hovrättsfiskalen K.S- om kommunalstrejkan i Malmö. Malmö. 1908. Libris länk 
  • Domstolsreformen och stadsförvaltnigens omorganisation med särskild hänsyn till de smärre städerna. Stockholm: Förf. 1915. Libris länk 
  • Rättsskipning och förvaltning i städer under landsrätt. Stockholm: Förf. 1915. Libris länk 
  • Summa revisibilis : några exempel på uppskattning av processföremåls värde enligt den nya fullföljdslagen : ett föredrag. Stockholm: Norstedt. 1915. Libris länk 
  • De mindre städerna och den nya tingslagstiftningen. Stockholm. 1918. Libris länk 
  • Domsagoreformen och de unga juristerna. Stockholm. 1918. Libris länk 
  • Den danska rättegångsreformens genomförande beträffande underrätterna. [Stockholm]. 1919. Libris länk 
  • Häktning och förundersökning enligt tyska reformförslaget. [Stockholm]. 1920. Libris länk 
  • Processreformen : historik : domstolsorganisationen. Stockholm: [Nord. bokh.]. 1927. Libris länk 
  • Rättsfråga och sakfråga i högsta instans. København: Gyldendal. 1928. Libris länk 
  • Avfolka fängelserna! : tal å auditorium den 5 december 1934. Stockholm: Tiden. 1935. Libris länk 
  • Den straffrättsliga behandlingen av fosterfördrivning : teser och föredrag vid det sextonde Nordiska juristmötet i Oslo 1934. Oslo: Fabritius. 1934. Libris länk 
  • Olof Kinberg 70 år. [S.l.]. 1943. Libris länk 
  • Skyddsbalk : ett reformprogram. Göteborg: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. 1946. Libris länk 
  • Straffbalk eller skyddsbalk? : tretton års strafflagsreformer. Stockholm: Nord. bokh. 1946. Libris länk 
  • Träldom under lagen : några minnen. Göteborg. 1949. Libris länk 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jan-Olof Sundell, Karl Schlyter - en biografi (Stockholm 1998)
  • Värmländskt porträttgalleri omfattande Värmlands län och Karlskoga bergslag, red. Major B. Billman, Waldemar Zachrissons boktryckeri, Göteborg 1926 s. 20
  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1939, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1939 s. 735

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Karl J D Schlyter, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 6387
  2. ^ ”Kriminalvården”. Arkiverad från originalet den 23 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140723134651/http://kriminalvarden.se/sv/Startsida-skolportal1/Brott-och-straff/En-fangslande-historia/. Läst 14 augusti 2011. 
Företrädare:
Natanael Gärde
Sveriges justitieminister
1932–1936
Efterträdare:
Thorwald Bergquist