Stockholms allmänna kvinnoklubb

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den borgerliga kvinnoklubben, bildad 1887, se Kvinnoklubben.

Stockholms allmänna kvinnoklubb bildades den 11 juni 1892. Samma år anslöts klubben till Socialdemokratiska arbetarpartiet, SAP.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första socialistiska kvinnoföreningen i Sverige var Kvinnliga arbetarklubben i Malmö, som grundades 17 oktober 1888 och som räknades som den socialdemokratiska kvinnorörelsens början. Denna lades dock ned efter fyra år. Under socialdemokratins första år var inställningen till kvinnors organisation ambivalent: kvinnor nekades ibland medlemskap i fackföreningarna, och även om kvinnor blev medlemmar direkt från det socialdemokratiska partiets grundande 1889, och man från denna stund uppmanade kvinnor att bli medlemmar, avvisade dock partstistyrelsen bildandet av en klubb för kvinnor. De lokala klubbar som bildades för arbetarkvinnor de följande åren i Ystad, Lund, Norrköping, Göteborg och Örebro blev alla tillfälliga.

Stockholms allmänna kvinnoklubb blev alltså 1892 den första socialdemokratiska kvinnoklubb som blev en del av partiet och som betraktas som grunden till den organiserade socialdemokratiska kvinnorörelsen. Bland dess grundare fanns Alina Jägerstedt, Lotten Jäderlund, Elsa Löfgren, Elin Engström och Anna Söderberg. Öppningstalet hölls Emilie Rathou, som året innan hade vart den första kvinnliga talaren vid ett 1 maj-tåg. Bland dess mest kända pionjärmedlemmar under de följande åren kan nämnas Kata Dalström, Anna Sterky, Anna Lindhagen och Amanda Horney.

Klubben organiserade socialdemokratiska kvinnor genom att bilda lokala kvinnoklubbar, informera och organisera kvinnor i fackföreningsrörelsen och bilda fackföreningar för kvinnor. 1897 bildade klubben Kommittén för den kvinnliga agitationen, som bland annat organiserade kvinnliga politiska talare, och som 1902 bildade Kvinnornas fackförbund. Denna började i sin tur utge tidningen Morgonbris 1904. Den första socialdemokratiska kvinnokongressen sammanträdde i Stockholm i januari 1907 och valde då Socialdemokratiska kvinnokongressens verkställande utskott, som sedan höll kongress för landets kvinnoklubbar var tredje år.

Kvinnoklubben engagerade sig också mellan 1902 och 1921 i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, där Anna Lindhagen och Ruth Gustafson tillhörde dess främsta representanter.[1] Under första världskriget stödde den också den fredsförening som hade bildats av rösträttsföreningen.[1]

1920 slöt sig Sveriges socialdemokratiska kvinnoklubbar samman och bildade då Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hedvall, Barbro (2011). Vår rättmätiga plats: om kvinnornas kamp för rösträtt. Stockholm: Bonnier fakta. Libris 12141988. ISBN 978-91-7424-119-8

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]