Läsdrama

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Programbladet till uppförandet av Faust i Weimar i samband med Goethes åttioårsfirande.

Ett läsdrama är ett litterärt verk i dramatisk form, men som anses olämpligt att uppföras på scenen, utan i stället är tänkt att läsas.

Begreppet läsdrama har sitt ursprung i romantikens litteratur då man gärna blandade genrer. Dramer som ursprungligen skrevs som läsdramer har med senare teknik och estetik gjorts spelbara på teatern. Exempel på detta är Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke och Amorina.

Ett drama som ofta omtalats som läsdrama är Johann Wolfgang von Goethes Faust, speciellt del två. Goethe misslyckades själv sätta upp Faust (del ett) på hovteatern i Weimar och tvivlade därför på att det var möjligt. Men redan under hans livstid gjordes uppsättningar på andra teatrar. 1819 uppfördes scener ur dramat på lustslottet Monbijou i Berlin. Föreställningen regisserades av greve Carl von Brühl och huvudrollen spelades av Pius Alexander Wolff som studerat den för Goethe själv. 1829 skedde urpremiären av del ett i sin helhet på hovteatern i Braunschweig i regi av August Klingemann. Denna föreställning turnerade i Tyskland och en version av den uppfördes i Weimar i samband med Goethes 80-årsdag.

Till och med William Shakespeares pjäser Hamlet,[1] Kung Lear[2] och Romeo och Julia har kallats läsdramer som man bara kan tillgodogöra sig genom litterärt studium och som vulgariseras på scenen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gösta M. Bergman: Den moderna teaterns genombrott sid 205, Stockholm 1966
  2. ^ Ann Fridén: "Att vara eller inte vara" - Shakespeare på kunglig scen i 1800-talets Stockholm i Claes Rosenqvist & Kerstin Derkert (red): Den svenska nationalscenen : traditioner och reformer på Dramaten under 200 år sid 107, Höganäs 1988, ISBN 91-7024-484-7
  3. ^ Ann Fridén: "Att vara eller inte vara" - Shakespeare på kunglig scen i 1800-talets Stockholm i i Claes Rosenqvist & Kerstin Derkert (red): Den svenska nationalscenen : traditioner och reformer på Dramaten under 200 år sid 104, Höganäs 1988, ISBN 91-7024-484-7

Källor[redigera | redigera wikitext]