Hoppa till innehållet

Gao Xingjian

Från Wikipedia
Gao Xingjian Nobelpristagare i litteratur2000
Gao Xingjian, september 2012.
Född4 januari 1940[1][2][3] (86 år)
Ganxian, Kina
Medborgare iKina och Frankrike
Utbildad vidBeijing Foreign Studies University
Nanjing Jinling Gymnasium
SysselsättningFörfattare[4], dramatiker, litteraturkritiker, filmregissör, målare[4], översättare, manusförfattare
Politiskt parti
Kinas kommunistiska parti (–)
Utmärkelser
Nobelpriset i litteratur (2000)[5][6]
Hedersdoktor vid Provence universitet Aix-Marseille I (2001)[7]
Kommendör av Hederslegionen (2022)[8][9]
Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong
Redigera Wikidata

Gao Xingjian (kinesiska: 高行健), född 4 januari 1940 i Ganzhou i Jiangxi,[10] är en kinesisk författare, dramatiker och målare.[10] Sedan 1987[10] är han bosatt i Frankrike och sedan 1997[11] fransk medborgare. 2000 erhöll han Nobelpriset i litteratur.

Fram till 1970-talet

[redigera | redigera wikitext]

Gao studerade inom den statliga kinesiska skolan, och mellan 1957 och 1962 på Pekings institut för utländska språk.[10] Där avlade 1962 examen i franska och fransk litteratur. Under kulturrevolutionen sändes han ut på landet för att omskolas, under nästan sex års tid.[10] Gaos skrivande inleddes under denna tid, men han brände själv alla manuskript så de inte skulle upptäckas av myndigheterna.[11]

Efter omskolningstiden tilldelades Gao ett arbete vid den statliga pressenheten för utländska språk. Han inledde även en verksamhet som översättare, men först 1979 kunde han publicera sina verk – och resa utomlands.[10]

1980-talet, författarskap och exil

[redigera | redigera wikitext]

Gaos skrivande uppmärksammades 1980, med utgivningen av kortromanen Hanye zhong de xingchen ('Stjärnor en kall natt'). Året därpå blev han fast knuten till Folkkonstteatern i Peking,[10] som dramaturg, pjäsförfattare och regissör. Teatern sågs vid den här tiden som landets främsta scen.[11] 1982 satte teatern upp hans första pjäs, Juedui xinhao ('Larmsignal'), författad tillsammans med Liu Huiyuan.[10]

Gaos andra och mest välkända pjäs kom året därpå. Chezhan ('Busshållplats') inkluderade olika tekniker från europeiska avantgardeteater, och den fördömdes öppet av företrädare för kommunistpartiet. Trots detta fortsatte Gao utforskandet av det experimentella dramat, med verk som Yeren (1985, 'Vild man') och Bi'an (1986; 'Den andra stranden').[10]

Därefter inledde Gao en tio månader lång vandring längs med Yangtze-floden. Denna andliga pilgrimsresa tjänade som utgångspunkt för hans första roman Lingshan ('Själens berg'), som utkom 1989. Då hade Gao dock sedan två år tillbaka gått i politisk exil i Frankrike, där han fortsatte sitt skrivande på både kinesiska och franska.[10]

Massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989 tjänade som bakgrund till Gaos pjäs Taowang (1989, 'Flyktingar'). Utgivningen av pjäsen mottogs negativt av de kinesiska myndigheterna, som därefter bannlyst hans verk och förklarat honom persona non grata.[10]

Stil och erkännande

[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1982 har Gao skrivit 18 dramer, två större romaner och ett antal noveller, och hans författarskap har varit nydanande inom både romanskrivande och dramatik. I dramatiken finns påverkan från både traditionell operakonst och västerländskt skrivande som Brecht, Beckett och Artaud. I Gaos övriga skrivande förekommer ofta en inre monolog som utförts med stor skicklighet. Den största delen av hans författarskap har kommit i översättning till svenska genom Göran Malmqvist.[11]

Gao mottog Nobelpriset i litteratur år 2000. Han tilldelades priset för "ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik".[11]

Svenska översättningar

(Allt översatt av Göran Malmqvist)

  • Ett sommarregn i Peking (Duo yu) (otryckt översättning för Kungliga Dramatiska Teatern 1987)
  • När jag köpte ett spinnspö åt farfar: noveller och teaterstycken (Forum, 1988)
  • Andarnas berg (Lingshan) (Forum, 1992)
  • På flykt: drama i två akter (otryckt översättning för Dramaten 1992)
  • Den andra stranden: tio teaterstycken (Dramatens förlag, 1996)
  • En ensam människas bibel (Yige ren de shengjing) (Atlantis, 2000)
  • Fyra dramer (Atlantis, 2001) [Innehåll: Nattvandraren ; Mellan liv och död ; Dialoger och genmälen ; Fyra weekend-kvartetter]
  • Tankeflykt och eftertankar (Bokförlaget Wan Zhi, 2020)
Översättningar till andra språk
  • Premier essai sur les techniques du roman moderne, 1981
  • Signal d'alarme, 1982
  • Arrêt de bus, 1983
  • A Pigeon Called Read Beak, 1985
  • Collected Plays, 1985
  • In Search of a Modern Form of Dramatic Representation, 1985
  • L'Homme sauvage, 1985
  • Dans le parc: nouvelle, 1986
  • Au bord de la vie, 1993
  1. ↑ Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00202936, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Gao-Xingjiantopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: gao-xingjian, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1188454977749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, Nobelprize.org .[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, Nobelprize.org .[källa från Wikidata]
  7. ↑ Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ↑ NOR: PRER2210516D, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ↑ tweet-ID: 1623888498095984646.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ”Gao Xingjian | Biography, Books, Nobel Prize, The Bus Stop, The Other Shore, & Facts” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Gao-Xingjian. Läst 10 september 2025.
  11. 1 2 3 4 5 ”Gao Zingjian”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gao-xingjian. Läst 10 september 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]