Sagospel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Försättsblad till Anne Charlotte Lefflers Sanningens vägar, ett exempel på sagospel.

Sagospel är en ett drama vars handling bygger på ett sagomotiv.[1]

Genren växte fram genom Romantikens svärmeri för folkdikten och ledde till försök, bland annat av dramatikern Ludwig Tieck, att införa sagogestalter på scenen. Hans exempel följdes av Adam Oehlenschläger i Alladin och Per Daniel Amadeus Atterbom i Lycksalighetens ö (1824–1827). I modern tid ha sagospel skrivits av bland andra August Strindberg, Holger Drachmann och Maurice Maeterlinck.[1] Även Anne Charlotte Lefflers Sanningens vägar (1892) är ett exempel på sagospel.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ [a b] Carlquist & Carlsson 1955, "Sagospel"
  2. ^ Lauritzen 2012, s. 517-520
Tryckta källor