Liège–Bastogne–Liège
 | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Slutet av april |
| Region | Vallonien (Belgien) |
| Lokalt namn | Liège–Bastogne–Liège (franska) |
| Disciplin | Landsvägscykel |
| Typ | Endagslopp (linjelopp) |
| Längd | 260 km |
| Arrangör | Amaury Sport Organisation |
| Status | UCI World Tour |
| Historia | |
| Antal upplagor | 108 (2022) |
| Första upplaga | 1892 |
| Första vinnare |  Léon Houa |
| Mesta vinnare | Eddy Merckx |
| Regerande mästare | Remco Evenepoel (2022) |
Liège–Bastogne–Liège är ett klassiskt belgiskt endags-cykellopp som avgörs på våren. Loppet gick av stapeln första gången 1892 och är den äldsta av vårklassikerna och är ett av de fem så kallade Monumenten. Det kallas för La Doyenne (’den gamla damen’) och anses vara ett av de mest krävande dagsloppen i världen på grund av längden och de branta stigningarna. Loppet är ca 260 kilometer långt och passar cyklister som är bra i backar vilket missgynnar endagscyklister men är till fördel för etapploppscyklister. Cykeltävlingen äger rum i Ardennerna, från staden Liège till Bastogne och åter. Tidigare var tävlingen del av cykelsportens världscup.
Liège–Bastogne–Liège är den sista av de tre Ardennerklassikerna (de övriga två är Amstel Gold Race och La Flèche Wallonne och avgörs under veckan före). Tävlingen organiseras av Amaury Sport Organisation, som också organiserar bland annat Tour de France och Paris–Roubaix.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Léon Houa från Belgien vann loppet de tre första gångerna. 1957 vann två belgare, Frans Schoubben och Germain Derijcke; anledningen var att Schoubben och Derijcke hade varit i en liten grupp med cyklister som hade blivit hejdade av en vägspärr, varför Derijcke krupit under spärren för att kunna fortsätta jakten på vinsten, medan Schoubben väntade på att den skulle öppna sig. Schoubben kom tvåa, tre minuter efter Germain Derijcke. En protest hade kunnat ge Schoubben segern, men han valde att inte protestera – trots det valde organisatören att ge första platsen till båda cyklisterna genom ex æquo et bono ’utifrån det skäliga och goda’.[1]
Sex cyklister har klarat av att vinna Liège–Bastogne–Liège och La Flèche Wallonne under ett och samma år, Ferdi Kübler (1951 och 1952), Stan Ockers (1955), Eddy Merckx (1972), Moreno Argentin (1991), Davide Rebellin (2004) och Alejandro Valverde (2006, 2015 och 2017). Eddy Merckx är också den cyklist som har vunnit tävlingen flest gånger då han har fem segrar i den belgiska klassikern (1969, 1971, 1972, 1973 och 1975). Moreno Argentin vann tävlingen fyra gånger under sin karriär (1985, 1986, 1987, 1991).
Sedan 2017 arrangeras också ett lopp för damer. Det är bara drygt hälften så långt och utgörs av en enkel resa från Bastogne till Liège. Det ingår sedan starten i UCI Women's World Tour.
2020 års tävling bjöd på en dramatisk upplösning då världsmästaren Julian Alaphilippe trodde att han vunnit spurten och sträckte upp händerna i luften bara för att konstatera att Primoz Roglic korsat mållinjen först med ett par centimeter.[2]
Sträckning och svårighetsgrader[redigera | redigera wikitext]
Den andra halvan av banan innehåller många tuffa stigningar såsom Stockeu, Haute-Levée, La Redoute och Côte de la Roche-aux-Faucons, innan de avslutar i Liège. Den mest ikoniska stigningen är Côte de La Redoute med den 2 km långa klättringen i Aywaille med en genomsnittlig lutning på 9% och med backar på över 20%. Under en lång period på 1980- och 90-talen var La Redoute, som ligger ca 40 km från mål, ofta den plats där de avgörande utbrytningarna skedde som avgjorde loppen. Under de senaste åren verkar klättringen ha tappat den rollen eftersom många cyklister numera kan följa med i stigningen med favoriterna som då väntar till de sista etapperna i loppet för avgörandet.
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
Bansträckningen 2015.
Första vinnaren, Léon Houa, på sin tävlingscykel för över 100 år sedan.
Meste vinnaren, Eddy Merckx 1970.
Alberto Contador (Saxo-Tinkoff) och Philippe Gilbert (BMC) vid starten av Liege-Bastogne-Liege 2013.
2020 års vinnare av Liège-Bastogne-Liège, Primož Roglič.
.jpg)
Vinnare[redigera | redigera wikitext]
Herrar[redigera | redigera wikitext]
- Professionella/elit
- 2022 :
Remco Evenepoel - 2021 :
Tadej Pogačar - 2020 : Primož Roglič
- 2019 :
Jakob Fuglsang - 2018 :
Bob Jungels - 2017 :
Alejandro Valverde - 2016 :
Wout Poels - 2015 : Alejandro Valverde
- 2014 :
Simon Gerrans - 2013 :
Dan Martin - 2012 :
Maksim Iglinskij - 2011 : Philippe Gilbert
- 2010 : Alexandre Vinokourov
- 2009 : Andy Schleck
- 2008 : Alejandro Valverde
- 2007 :
Danilo Di Luca - 2006 : Alejandro Valverde
- 2005 : Alexandre Vinokourov
- 2004 : Davide Rebellin
- 2003 :
Tyler Hamilton - 2002 : Paolo Bettini
- 2001 :
Oscar Camenzind - 2000 : Paolo Bettini
- 1999 : Frank Vandenbroucke
- 1998 : Michele Bartoli
- 1997 : Michele Bartoli
- 1996 : Pascal Richard
- 1995 : Mauro Gianetti
- 1994 :
Evgeni Berzin - 1993 : Rolf Sørensen
- 1992 : Dirk De Wolf
- 1991 : Moreno Argentin
- 1990 : Eric Van Lancker
- 1989 : Seán Kelly
- 1988 : Adri van der Poel
- 1987 : Moreno Argentin
- 1986 : Moreno Argentin
- 1985 : Moreno Argentin
- 1984 : Seán Kelly
- 1983 : Steven Rooks
- 1982 : Silvano Contini
- 1981 : Josef Fuchs
- 1980 :
Bernard Hinault - 1979 :
Dietrich Thurau - 1978 : Joseph Bruyère
- 1977 : Bernard Hinault
- 1976 : Joseph Bruyère
- 1975 : Eddy Merckx
- 1974 : Georges Pintens
- 1973 : Eddy Merckx
- 1972 : Eddy Merckx
- 1971 : Eddy Merckx
- 1970 : Roger De Vlaeminck
- 1969 : Eddy Merckx
- 1968 : Walter Van Sweefelt
- 1967 : Walter Godefroot
- 1966 : Jacques Anquetil
- 1965 : Carmine Preziosi
- 1964 : Willy Bocklant
- 1963 : Frans Melckenbeeck
- 1962 : Jef Planckaert
- 1961 : Rik Van Looy
- 1960 : Albertus Geldermans
- 1959 : Fred De Bruyne
- 1958 : Fred De Bruyne
- 1957 : Frans Schoubben
- och Germain Derijcke
- 1956 : Fred De Bruyne
- 1955 : Stan Ockers
- 1954 : Marcel Ernzer
- 1953 : Alois De Hertog
- 1952 : Ferdi Kubler
- 1951 : Ferdi Kubler
- 1950 : Prosper Depredomme
- 1949 : Camille Danguillaume
- 1948 : Maurice Mollin
- 1947 : Richard Depoorter
- 1946 : Prosper Depredomme
- 1945 : Jean Engels
- 1943 : Richard Depoorter
- 1939 : Albert Ritserveldt
- 1938 : Alphons Deloor
- 1937 : Eloi Meulenberg
- 1936 : Albert Beckaert
- 1935 : Alphonse Schepers
- 1934 : Théo Herckenrath
- 1933 : François Gardier
- 1932 : Marcel Houyoux
- 1931 : Alphonse Schepers
- 1930 : Hermann Buse
- 1929 : Alphonse Schepers
- 1928 : Ernest Mottard
- 1927 : Maurice Raes
- 1926 : Dieudonné Smets
- 1925 : Georges Ronsse
- 1924 : René Vermandel
- 1923 : René Vermandel
- 1922 : Louis Mottiat
- 1921 : Louis Mottiat
- 1920 : Léon Scieur
- 1919 : Léon Devos
- 1913 : Maurits Moritz
- 1912 : Omer Verschoore
- 1911 : Joseph Van Daele
- 1909 : Victor Fastre
- 1908 : André Trousselier
- 1894 : Léon Houa
- 1893 : Léon Houa
- 1892 : Léon Houa
- Belgaren Raymond Impanis vann aldrig tävlingen men slutade tvåa i tävlingen fyra gånger (1947, 1948, 1954 och 1955).
- U23
Liège–Bastogne–Liège för cyklister utan professionellt kontrakt är en belgisk cykeltävling som startade 1986. Sedan 2005 är tävlingen endast öppen för cyklister under 23 år.
- 1986 Frans Maassen
- 1987 Stephan Rakers
- 1988 Marcel Derix
- 1989 Philippe Mathy
- 1990 Sandro Bottelberghe
- 1991 Pierre Herinne
- 1992 Laurent Eudeline
- 1993 Marc Janssens
- 1994 Franck Laurance
- 1995
Raivis Belohvoščiks - 1996 Raivis Belohvoščiks
- 1997 Christian Poos
- 1998 Frédéric Drillaud
- 1999 Philippe Koehler
- 2000 Jurgen Van Goolen
- 2001
Ruslan Hrisjtjenko - 2002 Christophe Kern
- 2003 Johan Vansummeren
- 2004
Branislau Samojlau - 2005 Martin Pedersen
- 2006 Kai Reus
- 2007 Grega Bole
- 2008 Jan Bakelants
- 2009 Rasmus Guldhammer
- 2010
Ramūnas Navardauskas - 2011 Tosh Van Der Sande
- 2012 Michael Valgren
- 2013 Michael Valgren
- 2014 Anthony Turgis
- 2015 Guillaume Martin
- 2016 Logan Owen
- 2017 Bjorg Lambrecht
Damer[redigera | redigera wikitext]
- 2022 Annemiek van Vleuten
- 2021 Demi Vollering
- 2020
Lizzie Deignan - 2019 Annemiek van Vleuten
- 2018 Anna van der Breggen
- 2017 Anna van der Breggen
Antal segrar[redigera | redigera wikitext]
Herrar[redigera | redigera wikitext]
- 5 vinster:
- Eddy Merckx (1969, 1971, 1972, 1973, 1975)
- 4 vinster:
- Moreno Argentin (1985, 1986, 1987, 1991)
- Alejandro Valverde (2006, 2008, 2015, 2017)
- 3 vinster (4):
- Léon Houa (1892, 1893, 1894)
- Alphonse Schepers (1929, 1931, 1935)
- Fred De Bruyne (1956, 1958, 1959)
- 2 vinster (11):
- Louis Mottiat (1921, 1922)
- René Vermandel (1923, 1924)
- Richard Depoorter (1943, 1947)
- Prosper Depredomme (1946, 1950)
- Ferdi Kubler (1951, 1952)
- Joseph Bruyère (1976, 1978)
- Bernard Hinault (1977, 1980)
- Seán Kelly (1984, 1989)
- Michele Bartoli (1997, 1998)
- Paolo Bettini (2000, 2002)
- Aleksandr Vinokurov (2005, 2010)
Damer[redigera | redigera wikitext]
- 2 vinster:
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ The 1955 Milan-San Remo Arkiverad 12 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Här jublar världsmästaren – men förlorar spurten”. SVT Sport. 4 oktober 2020. https://www.svt.se/sport/cykel/roglic-smet-forbi-varldsmastaren-nar-denne-gjorde-ett-nyborjarmisstag. Läst 25 april 2021.
| ||||||||||
_pictogram.svg){kind=small}